7.2.1 Vad är pedagogernas uppfattningar av genus och jämställdhet inom förskola?
I resultatet kan vi som sagt se att det finns en majoritet på 58,1% där svarspersonerna menar att det delvis stämmer att Sveriges förskolor är jämställda. Denna fråga kan dock ses som en tolkningsfråga. Det kan det vara så att svarspersonerna har tolkat det som hur förskolan arbetar med barnen, genom att se till att flickor och pojkar har en likvärdig utbildning. Eller har de tolkat frågan utifrån arbetslivet. Det kan även vara så att svarspersonernas svar gäller både och. Om det nu är så att svarspersonerna har tolkat frågan utifrån arbetslivet, kan vi använda oss av begreppet genuskontrakt. Genom att använda begreppet genuskontrakt ville Hirdman (1988, s. 15) betona förhållandet mellan mannen och kvinnan och att de ska veta sin plats i dagens samhälle. Vi vet nämligen att förskolan idag ses som ett kvinnodominerat yrke och att än idag finns en annorlunda syn på de män som jobbar inom förskolan. En av svarspersonerna i enkäten kommenterade att hon aldrig hade haft förmånen med att få jobba med en man, trots att hon hade varit förskollärare i 36 år. En annan svarsperson menade att det behövs fler män i förskolläraryrket, så att barnen får se att det inte bara är kvinnor som arbetar med att ta hand om barn. Trots denna ojämlikhet i arbetsfördelningen på förskolan svarade 21,3 % att deras kön inte påverkade hur hen jobbar med jämställdhetsfrågor i praktiken, medan 19,9% menade att hens kön påverkade sin roll i arbetet med dessa frågor.
Väljer vi dock att se på frågan utifrån hur pedagogerna arbetar för att se till att flickor och pojkar får en likvärdig utbildning så kan vi kolla på det utifrån Hirdmans genussystem. Det är viktigt för förskollärarna att förstå hur genussystemet fungerar. Precis som inom alla områden är genussystemet något som skapas i en slags socialiseringsprocess. De vuxna har redan utvecklat sin genusidentitet medan barnen i förskolan är fortfarande väldigt unga och är under en process för att bilda sin egen könsidentitet. I enkäten kommenterade en svarsperson att: ”Vi arbetar på ett medvetet sätt med könsroller samt jämställdhet på vår förskola. Alla är olika men lika bra!”. Hirdmans menade även att genuskontraktet går ut på att vi först och främst är människor och att våra kön inte har någon betydelse. Det är när vi människor ta sig an vad som anses vara normen till vårt tillhörande kön och att alla i dagens samhälle är överens om det.
När vi utgår från frågorna om hur viktigt förskolans samt vårdnadshavarnas roll inom jämställdhetsarbetet, är svaren lika det vill säga 91,9% som menade att det stämmer bra med att förskolan och vårdnadshavarna har en viktig roll för jämställdhetsarbetet medan 8,1% menade att det stämmer delvis. För att kunna utföra ett bra arbete inom jämställdhet bör barnen därför få goda erfarenheter hemifrån. En Svarsperson kommenterade att hen upplevde att många barn har en tanke om jämställdhet hemifrån men i praktiken är det ganska mycket stereotypa roller och värderingar som familjerna har. Judith Butlers performativitetsteori innebär att handlingar upprepas och att uppfattningar om hur de traditionella könsrollerna normaliseras. Butler menar i sin performativitetsteori att det är i våra handlingar som våra förväntningar på de olika könen skapas (Günther-Hanssen, 2020, s. 29–32).
När vi ställde frågan om svarspersonerna hade utbildning inom jämställdhets- och genuspedagogik svarade majoriteten att de inte har det, samt att 32% menade att de inte får den utbildning/kunskap de behöver för att kunna arbeta mer jämställt inom verksamheten. Vi kan förmoda att de som svarade att de hade en utbildning inom genuspedagogik kan ha fått den via förskollärarprogrammet. I kommentarsfältet i enkäten svarade en av svarspersonerna att det finns många gånger kunskap hos pedagogerna trots att de inte har någon utbildning, vilket vi även ser i resultatet vid frågan om svarspersonerna känner att de har kunskapen för att kunna arbeta utifrån ett jämställdhetsperspektiv, trots brist på utbildning svarade 50% av svarspersonerna att de har det. En av svarspersonerna menade att könsrollerna grundar sig i de osynliga normer som råder i samhället och i förskolan vilket vi återigen kan se i Hirdmans genussystem och Butlers performativitetsteori. Svarspersonen menade även att alla måste aktivt arbeta för att motverka könsrollerna för att kunna arbeta jämställdhet.
I resultatet kan vi se att svarspersonerna inte känner av att de får stöd högre upp av kommunen/huvudmannen i hur man ska arbeta med genus och jämställdhet. Viktigt att nämna är att de dock ansåg att de fick mer stöd från förskolechefen/rektorn. En av svarspersonerna kommenterade att det har blivit en tillbakagång de senaste 10 åren i pedagogers kunskap inom genus då kommunen/samhället inte längre väljer att satsa på det. En annan kommenterade att det inte finns något intresse från arbetslaget och cheferna för att förändra inställningen om genus och jämställdhet. Hen menade även: ”Att ifrågasätta situationer om en kollega tar fram “flickfärger” och “pojkfärger” vid en aktivitet bidrar endast till kaos och stress.” För att kunna arbeta på ett effektivt sätt med jämställdhet och genusfrågor krävs det att alla inom verksamheten strävar åt samma mål.
Får dock inte pedagogerna rätt utbildning till hur de ska arbeta med jämställdhets- och genusfrågor blir det lätt som Hirdman beskriver det, att vi hamnar i det så kallade genussystemet. Inom genussystemet menar Hirdman att det finns två ”lagar”. Den första lagen är dikotomin som innebär särhållningen mellan det som anses vara kvinnligt alternativt manligt. Den andra lagen är hierarkin vilket Hirdman menar att det manliga könet ses som normen (Hirdman, 1988, s. 7). I förskolläraryrket blir det dock tvärtom, det vill säga att kvinnan är normen då detta är ett kvinnodominerande yrke. En av svarspersonerna skrev att pedagoger är ofta omedvetna om vårt bemötande utifrån genus. Hen beskriver en situation där en av leksaksbilarna går sönder och ett av barnen säger att de ska ringa på verkmästaren, pedagogen svarar då att barnet och hon kan laga den. Barnet uttrycker sig att det inte går för att pedagogen är tjej. Hon menar att förutsättningarna för henne fanns inte. Hon tog då med sig verktyg hemifrån och tillsammans lagade de bilen och hon fick visa barnet att även tjejer kan. Här kan vi tydligt se den första ”lagen” i genussystemet. Barnet menade att pedagogen inte kunde laga bilen för att hon var en tjej. Barnet har ett inlärt synsätt att det manliga könet är de som lagar och mekar med bilar.
I enkäten ställde vi frågan som var om de ansåg att det fanns skillnader mellan könen på den förskolan de arbetade. 18,4% menade dock att detta inte stämde medan 15,4% menade att det stämmer. Nästintill hälften (47,8%) svarade dock att detta stämmer delvis. 29,4% svarade dock
svarspersonerna menar att man kan bli väldigt godtycklig och tro att man jobbar med jämställdhet. Hen skriver att det sitter mycket i det omedvetna och att det kommer fram i stressiga situationer som till exempel hallen och lunchen. En annan svarsperson kommenterade dock att man ser mindre skillnader mellan könen när hen jobbade med de yngsta barnen på förskolan. Detta är antagligen för att de små barnen är i en process att bilda sin könsidentitet och har därför inte än lärt sig om de könsuppfattningar som samhället har gett oss.
Att inte se skillnader på de olika könen vore konstigt, då vårt samhälle fortfarande inte är jämställt och att vi utövar Hirdmans genuskontrakt. En svarsperson nämner i kommentarerna att hen menar att det finns stora skillnader mellan barnen på grund av vad de får med sig hemifrån. Hen arbetade på en förskola där det finns många familjer med utländsk bakgrund och att de kände ett större motstånd från vårdnadshavarens sida för att utmana de traditionella könsrollerna. Hen menade att detta speglade sig av mycket på barnen och detta leder till att just denna förskola har mycket att jobba med på grund av detta. Hirdman menar att varje samhälle och tidsperiod har ett ”kontrakt”, och vem vet får vi mer kunskap i hur vi ska arbeta med dessa frågor så kommer nog vår tids genuskontrakt att förändras (1988, s. 15).
7.2.2 Vad är pedagogernas uppfattningar av estetiska ämnena utifrån ett jämställdhets- och genusperspektiv?
I frågorna om hur undervisningen och könsrollerna såg ut inom de estetiska ämnena kunde vi se att majoriteten av de svarande menade att ämnena så som bild, dans, musik och drama, ses som neutralt och något som är till för de båda könen. Vi kan dock se att i varje fråga fanns det svarspersoner som hade valt att svara att ämnena bild, dans och drama ses som något feminint. I ämnena sång och musik ser vi att en liten del av svarspersoner valde att svara att det ses som något som är maskulint, även här svarade några att dessa ämnen är riktade till det kvinnliga könet. Genuskontraktet samt performativitetsteorin menar att vi har förväntade åsikter och osynliga regler om vad som anses vara kvinnligt och manligt och dessa har skapats genom samhället (Günther-Hanssen, 2020, s. 29–32). Detta kan förklara varför vissa av svarspersonerna har en sådan syn om några av de estetiska ämnena. Dock så svarade majoriteten av deltagarna att de inte behandlade eller bemötte barnen på olika sätt inom de estetiska ämnena på grund av deras kön.
I resultaten kan vi se att det är mer acceptabelt att flickor utmanar det traditionella könsrollerna än när pojkarna gör det, vilket även här är våra uppfattningar skapat av samhället. En av svarspersonerna menade att i mellan barnen upplevs det ibland mer okej att flickor utmanar de traditionella könsrollerna än pojkarna, men att enligt hen så fanns det ingen skillnad mellan könen hos pedagogerna. En annan svarspersonerna menade att om en pojke/man utmanar könsrollerna genom att klä sig i rosa eller något annat som ses som feminint, kan han lätt bli klassad som ”fjolla” då detta inte stämmer in i de normer som vi har i samhället. Butler påpekar i sin performativitetsteori att det finns en maktobalans där det manliga könet värderas högre än det kvinnliga könet. Båda könen kan välja att ta avstånd i det som ses som kvinnligt och på så sätt påverkar hens handlingsmöjligheter samt möjligheter att inta vissa positioner. Detta kan synas i dagens förskolor då barn tar avstånd i exempelvis lekar, aktiviteter och miljöer som kan förknippas med femininitet (Günther-Hanssen, 2020, s. 29–32).