Barn i förskolan inte ska begränsas i sin utveckling på grund av sin könstillhörighet (Skolverket, 2020b). Ändå kan vi se att pojkar och flickor ges olika möjligheter, speciellt inom de estetiska ämnena då de uppfattas som mer feminina (Wikberg, 2018b, s. 107). I våra resultat kring huruvida estetiska ämnen uppfattas som maskulina/feminina eller neutrala menar majoriteten i delstudie 1 att de är neutrala. Dock kunde vi se att de få personer som svarat något annat främst menar att dessa ämnen är feminina. Under intervjuerna svarade de flesta respondenterna att dessa ämnen är mer feminina, på olika sätt. Anledningen till att svaren från enkäterna och intervjuerna inte helt stämmer överens på denna fråga kan bero på att enkäten inte ger utrymme för motfrågor eller vidare eftertanke. I intervjuerna kan vi se att respondenterna kunnat ge utförligare svar där de kunnat förklara sina tankar på ett tydligare sätt.
Dans nämndes av tre respondenter som något mer feminint, där flickor vågar ta för sig mer än pojkar och flickor visar ett större intresse. Breakdance och streetdance ses dock som lite mer manligt enligt två respondenter. Svaren från enkäterna visade att ämnena bild, dans och drama lutar mer mot det feminina medan sång och musik till en viss del ses som maskulint. Här kan vi dra ytterligare kopplingar till bakgrunden i denna studie, där vi kan läsa att dans oftast beskrivs som något feminint och att det estetiska ämnet musik tyr sig främst till pojkarna (Skolverket, 2020a). Att breakdance och streetdance ändå anses vara mer accepterat för pojkar kan kopplas till Lindqvist (2018 s. 130) som beskriver att om en pojke rör sig böljande, lugnt och lyriskt kan det kopplas till homofobiska föreställningar. Inom breakdance och streetdance ser rörelsemönstret annorlunda ut. Man rör sig mer med kraft, vilket kan kopplas till maskulinitet (Månsson, 2000, s. 177–184). En av respondenterna i delstudie 2 beskrev att hen tror att man lätt tänker att flickor gärna ritar och pysslar, men att hen inte kunde se att det är så på förskolan. Vidare menade hen att detta kan vara ett tankesätt den äldre generationen bär med på. Här kan en liknelse dras till Wikbergs (2014, s. 214) studie där enskilda påståenden från elever och bildlärare visar på att bildämnet och att “sitta och rita” anses vara feminint, trots att de till en början uttryckt att de tycker att det är ett ämne för alla. Vi kan se att man gärna vill tänka att bild är ett ämne för både pojkar och flickor, men att det ändå på olika sätt tolkas som mer åt det feminina hållet.
I båda delstudierna visade svaren att det anses vara mer accepterat för flickor att utmana traditionella könsroller. En svarsperson från delstudie 1 menade att om en pojke eller man
omedvetet värderar det som är manligt över det kvinnliga. Enligt Butlers (Günther-Hanssen, 2020, s. 29-32) performativitetsteori finns en maktobalans där det som anses vara manligt värderas högre. Detta resulterar i att både pojkar och flickor ibland väljer att ta avstånd från sådant som ses som feminint. Det här skulle kunna vara en förklaring till varför det anses vara mer acceptabelt att flickor utmanar traditionella könsroller och går emot det som är typiskt flickigt, då de inte anses ha lika mycket att förlora på det som pojkarna har (Lindqvist, 2018, s. 130).
Det har visat sig att förskolepedagoger ofta har olika förväntningar på flickor och pojkar i förskolan idag (Skolverket, 2020b). Både enkäterna och intervjuerna visade dock på att svarspersonerna och respondenterna ansåg att de inte gjorde någon skillnad mellan könen inom de estetiska ämnena, vilket blir intressant att jämföra med den forskning Skolverket hänvisar till. Vi tror att skillnaderna kan bero på denna studies metodval. Hade vi gjort observationer hade vi kanske funnit resultat som stämmer bättre överens med Skolverkets. Svarspersonerna och respondenterna i denna studie fick information om studiens syfte innan sitt deltagande. Vi tror därför att många av deltagarna har ett intresse för vårt valda ämne och därför arbetar aktivt med det. Resultaten från våra delstudier visar att svarspersonerna och respondenterna ansåg att deras bemötande såg likadant ut, att deras förväntningar på barnen var desamma samt att alla barn erbjuds samma miljö och material oavsett barnens kön. En respondent i intervjuerna nämnde dock att materialet i sig som erbjuds på hens förskola ibland inte är helt könsneutralt, exempelvis olika sångklipp de använde sig av. Frödén (2018, s.133) menar att en vardag där man får skifta mellan de olika genuspositionerna bidrar till att könsgränserna utvidgas samt att de förlorar sin betydelse. Det vill säga att barnen får samma möjligheter oavsett deras kön.
8.2.1 Hur upplever pedagoger deltagande, intresse och engagemang hos barn i de estetiska ämnena?
Enkäterna visade att svarspersonerna inte ansåg att de inte kunde se så stora skillnader mellan könen inom de estetiska ämnena, vad det gäller deltagande, intresse och engagemang. Några av de intervjuade i delstudie 2 menade liknande att de flesta barnen i deras barngrupper “hänger med” på allt som de hittar på, och att de visar liknande intressen. Några av respondenterna antydde dock på att det fanns en del könsskillnader inom de estetiska ämnena. Bland annat svarade en respondent att hen sett att flickor oftare sitter längre med finmotoriska aktiviteter exempelvis pyssel, målning, småplock och pärlor. En annan respondent kunde se att flickor vågar ta för sig mer i dans medan pojkar är mer avvaktande. En tredje respondent menade att hon sett att pojkarna i hens barngrupp ofta började låtsas slåss med kartongrör när de dramatiserade i den fria leken. Hon trodde dock att detta inte berodde på att de var pojkar utan att de mer hade med deras intressen och ålder att göra. Liknande berättade ytterligare en respondent hur barnen valde olika roller som var könsstereotypa när de dramatiserade i den fria leken.
För att återgå till det vi tidigare tog upp om att barnen bland annat får sina grundläggande värderingar hemifrån, kan vi anta att barnens intressen skulle kunna vara influerade hemifrån och att detta speglas i barnens beteenden på förskolan. I forskningsöversikten kan vi läsa att massmedia samt vårdnadshavare ibland förmedlar värderingar som inte stämmer överens med förskolans jämställdhetsarbete (Eidevald, 2009, s. 165–166). På så vis kan vi förstå att trots att
förskolor arbetar normkritiskt och jämställt så går det inte att undgå helt att barnen också blir påverkade av samhället i stort. Barnen influerar sedan varandra med de olika värderingar de bär med sig vilket kan skapa en slags kultur inom barngruppen. Detta är något som en av svarspersonerna i delstudie 1 nämnde att hen har sett på sin förskola.