Krock i uppfattningen av vad jämställdhet innebär

Men personligen så tycker jag också att det är väldigt tydligt, den äldre generationen och den yngre generationen… hur olika vi är i vårt arbetssätt. (Siri)

Vidare uttryckte Siri att förr såg inte förskollärarutbildningen eller läroplanen likadan ut, och att genus och jämställdhet fortfarande är relativt nytt, vilken innebär att den äldre generationen bär kvar på ett gammalt tankesätt som krockar med det nya. Beatrice menade liknande att det idag inte anses konstigt att utmana de traditionella könsrollerna och att det är mer okej att vara annorlunda, men att det inte var så förr och att hon förmodligen hade haft andra svar för 10 år sedan. Tre av respondenterna nämnde att de arbetar på förskolor med barn från många olika kulturer. Alla de tre menade att kulturella skillnader ofta utgör ett hinder för jämställdhetsarbetet i förskolan.

Alltså det största hindret vi har är vårdnadshavarna som har ett synsätt och vi har ett annat och det krockar. Det handlar ju om kultur och olika bakgrund. En del har ju syn på att pojkar ska vara på ett visst sätt och flickor på ett. Vi har en del föräldrar som inte ens hälsar på oss kvinnor för att vi är kvinnor… (Beatrice)

Ulf berättade att en vårdnadshavare inte ville att han skulle göra några blöjbyten på deras barn, då respondenten i fråga är man. Detta menar Ulf berodde på kulturella skillnader, vilket medför skilda uppfattningar om jämställdhet och vad en man respektive kvinna är och får vara.

Fyra av respondenterna tyckte att de hade en relativt enad syn inom arbetslaget om vad jämställdhet innebär. Till skillnad från dom svarade Urban direkt att han inte tyckte att de hade en enad syn inom arbetslaget. Han menade att han ibland upplevde att vissa lärt sig om genus och jämställdhet utifrån böcker utan vidare reflektion, medan andra tänker bredare och kan analysera själv. Han menade också att de flesta nog har ett jämställdhetstänk men att det också finns dom som har åsikter som inte rimmar med vad jämställdhet är. Vidare sa han att ingen gör allt perfekt utifrån ett jämställdhetsperspektiv, och att det handlar om att våga rannsaka sig själv och se sina brister för att kunna komma framåt. Några respondenter nämnde att samarbetet mellan förskola och hem är viktigt för att jämställdhetsarbetet ska fungera.

Jobbar vi mot varandra kommer vi nog inte komma nånstans, jobbar vi med varandra kommer vi uppnå ett mål. (Siri)

Det gäller ju att involvera föräldrarna också, i det vi håller på med. Visa hur vi jobbar och sådär. För att de ska känna sig trygga i att lämna sina barn hos oss. Så det är väldigt viktigt att göra dem delaktiga i vår verksamhet. Det är ju därför vi har föräldramöten och sådant. (Ulf)

Detta visar på att relationen mellan förskola och familj är en del av jämställdhetsarbetet inom förskolan.

7.3.3 Att ta bort eller att göra tillgängligt

Detta avsnitt besvarar en del av frågeställning 1, om hur pedagoger ser på sitt arbete med jämställdhet inom förskolan. Här redovisas resultat som är kopplade till huruvida miljö och material görs tillgängligt för barnen eller inte, som en del av att arbeta med jämställdhet.

Val av material och miljö menade flera av respondenterna är en stor del i hur de arbetar jämställt på sin förskola. De menade att de valde material och miljö som inte var könsstereotypt, exempelvis ”dockhörna” eller ”bilhörna”. Siri berättade att de på hennes förskola tänkte mycket

på val av böcker, att de skulle vara könsneutrala. Flera respondenter pratade även om språket, hur de tilltalar barnen och hur de benämner olika saker. Bland annat gav en av respondenterna följande svar:

Här är man ju ett barn. Man tilldelas aldrig ett kön, utan man är såhär... “en kompis” brukar vi säga istället för att vi benämner “han” eller “hon”... (Beatrice)

Vi är också duktiga på att inte bekräfta någon som söt och fin, så att flickorna inte hamnar i facket för söt och fin och gullig och pojkarna som cool och ball. [...] men att vi alltid tänker att vi bekräftar barnen, men vi gör det på ett sätt som vi tänker att ”åh jag ser att du har en klänning på dig, härlig färg på den!”. Vi benämner ingen utifrån stereotypa könsroller. (Beatrice)

En annan respondent uttryckte liknande att hur de benämner barnen är viktigt. Han tog upp ett exempel där en kollega hade reagerat på ett förstärkt sätt när en pojke hade på sig kjol:

En av pojkarna hade tagit på sig en kjol, och då gick dom fram och sa “Nääämen vad fiin du är!” och gjorde en grej av det. Och då frågade jag “Hade du sagt sådär om det var en flicka?”. (Urban) Siri berättade om ett liknande exempel där pojkar kom klädda i klänning och att det blivit en till en diskussion i arbetslaget. De hade diskuterat kring huruvida det är rätt eller fel att förstärka hur fin en pojke är i klänning men sedan inte ge en flicka samma uppmärksamhet när hon har klänning på sig. De hade reflekterat kring vilka konsekvenser deras bemötande får, och respondenten ansåg att sådana frågor ofta kom upp inom arbetslaget och att de är viktiga att diskutera. Utifrån respondenternas kommentarer ser vi att språket ses som en viktig del av hur de arbetar med genus och jämställdhet. Urban berättade om två manliga kollegor som ofta gick iväg och spelade fotboll med några barn. Hen ansåg att detta blev problematiskt eftersom kollegorna alltid valde att ta med samma barn till fotbollsplanen, alltid bara pojkar. Leonora talade om val av miljö och material på ett helt skilt sätt, och menade att vi inte bör ta bort eller undvika sådant som kan uppfattas som könsstereotypt. Hon menade att vi istället bör göra allt tillgängligt för alla.

Ett hinder är att man vill så gärna jobba med det här att man kanske glömmer grunden i det hela. Att man nästan jobbar för att ”ta bort saker”, vilket jag inte tycker... Dockor kommer finnas, blå färg kommer finnas. Man kan istället arbeta med det och göra det mer neutralt och tillgängligt för alla. (Leonora)

… vi har rosa lådor som vi själva valt att köpa in. Ibland kan jag känna att man är så försiktig, så rädd för att ha sånt. Det lockar ju alla barnen att lägga material i dom lådorna. (Leonora)

Detta blir intressant, då vi kan tänka oss att barn ändå kommer kunna möta alla typer av miljöer och material i sitt kommande liv. Det kanske därför är viktigare att lära barnen att alla oavsett kön har samma rätt till att ta del av olika saker, istället för att ta bort sådant som kan tänkas rikta sig till ett specifikt kön.

Alla respondenter arbetade vid intervjutillfället i en barngrupp med de allra yngsta barnen. De alla antydde på olika sätt att de inte kunde se stora könsskillnader i sin barngrupp, just för att de är så små. På frågan om respondenten kunde se skillnader i barnens intresse för de estetiska ämnena mellan könen svarade Beatrice att hon inte kunde se några skillnader, utan att alla barnen oftast vill vara med. På frågan om hon kunde se sådana skillnader hos de äldre barnen svarade hon sedan:

Ja men det tror jag. För då har… när de börjar närma sig 5–6 har nya intressen börjar växa fram, det smittar av sig väldigt lätt. Ett exempel kan ju vara att vissa pojkar bara vill dansa breakdance eller nånting och då vill alla göra det, att dom liksom faller med i grupptrycket. Men när de är såhär små, när de är yngre barn, så tror jag mest att dom bara gör det dom tycker är roligt och det som infaller just i stunden. (Beatrice)

Respondenten Siri hade tidigare arbetet i en grupp med de äldre barnen och hon kunde där se stora skillnader mellan pojkar och flickor i deras beteenden och språk. Hon trodde att detta beror på att det “daltas” mer med flickor under deras uppväxt. Om en pojke ramlar och gör sig illa bemöts han oftast med “Men kom igen nu, upp och hoppa!” medan en flicka bemöts med medlidande och att man tycker synd om henne för att hon har gjort illa sig. En annan respondent uttryckte liknande:

Jag var på de äldre barnens avdelning förut och där kunde det uppstå mycket konflikter. Det kunde vara ibland att “du får inte vara med för att du är tjej eller kille”, det kunde uppstå sådana situationer. Och då får man förklara för barnen att alla får vara med liksom, det spelar ingen roll om man är tjej eller kille. Alla är lika värda. (Ulf)

På frågan om respondenten ansåg att det finns specifika situationer eller områden inom förskolan där det ser mindre jämställt ut svarade tre respondenter att den fria leken var utmärkande. Ulf menade att barnen ibland utför “drama”-lek i den fria leken, att de exempelvis dramatiserar en familj. Där kunde han se att pojkar och flickor väljer olika roller som kan kopplas till de traditionella könsrollerna. Vad det gäller planerade aktiviteter tyckte de flesta att alla barn visade liknande intressen och att de bemöts på samma sätt. Om respondenterna ansåg att det är mer accepterat i samhället att flickor eller pojkar går emot de traditionella könsrollerna svarade en av respondenterna:

Flickor helt klart. Det är bara för att vi värderar män högre. En man som går i kvinnokläder klär ju ner sig lite. Det är status att vara man och pojke. (Urban)

Liknande menade även två andra respondenter att det anses vara mer accepterat att flickor går emot det som är traditionellt flickigt, och att det beror på att det maskulina värderas högre och ses som normen i samhället.

7.3.5 Genus och jämställdhet inom estetiska ämnen

I följande avsnitt presenteras resultaten som besvarar denna studies andra frågeställning. De estetiska ämnena är något som varje respondents förskola håller på med ofta, speciellt sång och bild. Många av respondenterna nämnde att de sjunger dagligen exempelvis under samling. Uppfattningen bland respondenterna var att barnen bemöts lika utifrån sitt kön, i vilka

miljöer och vilket material de erbjuds och vilka förväntningar som sätts på dom i de estetiska ämnena.

Här är vi ju mera mån om att man får vara med utefter sin egen förmåga. Vill du inte ska du inte behöva, det har ju inget med ditt kön att göra det har med intresset att göra. Eller gör jag som pedagog nåt fel? Jag kanske inte alls väcker någon nyfikenhet i det jag gör. Men det handlar aldrig om att man har vissa förväntningar på ett specifikt barn. Alla barn erbjuds samma utefter sina förutsättningar. Det är de vi arbetar för, att man är med efter sina förutsättningar och sina behov. (Beatrice)

… aa och så det här med att välja färger, vi lägger aldrig upp rosa och blå utan barnen plockar själva dom färger som dom tycker om. (Siri)

Om de tar på sig en kjol, då är det såhär “ja okej om du snurrar jättesnabbt, vad händer då?”. Mer att få in rörelsemomentet och hur den fladdrar istället för att “Åh gud vad fin du blev!”. (Urban) Urban nämnde dock att materialet i sig ibland inte är helt könsneutralt eller jämställt. Bland annat olika sångklipp som de ibland spelade upp för barnen på hans förskola, exempelvis “5 små apor” och “Kompisbandet”. Han tog även upp sången “Hajarna” som exempel, där pappa haj målas upp som stor och mamma haj är lite mindre. Där benämner de även de olika könen, “det var en tjej” och “det var en grabb”. Urban menade att låtarna säkert är gamla, men att det borde gå att bearbeta dom.

På frågan om de uppfattade att flickor och pojkar visar lika intresse för de estetiska ämnena svarade de flesta att alla barn oftast ”hänger med” på allt som de hittar på. Beatrice berättade att pojkarna i hennes barngrupp ofta drar på sig ett par kartongrör på armarna och låtsas slåss under drama-lek. Hon trodde att detta berodde mer på att de barnen var i samma ålder och hade samma intressen än att det hade med kön att göra. Respondenten Siri menade dock att hon absolut kan se skillnader i barnens intressen mellan pojkar och flickor.

Flickorna i våran grupp tex kan sitta längre stund och måla. Och jag vet inte varför, för dom är ju så himla små. Men pojkarna föredrar att leka med bilarna som är utanför, och vägrar släppa dom för att gå in i ateljén och måla. (Siri)

Siri uttryckte även hon kan se att flickor ofta kan sitta längre med “koncentrationsgrejer”, finmotorik och “småplock” där de håller på med smått material exempelvis pärlor. En annan liten skillnad var att Leonora kunde se att flickor tog för sig mer än pojkar i aktiviteter med dans och att de snabbare kom in i dansen. Pojkarna menade hon var mer avvaktande men vågade ta för sig när de var tillsammans. På frågan om de tycker att den allmänna uppfattningen är att estetiska ämnen är könsneutralt eller mer maskulint eller feminint var svaren blandade:

Rent spontant att det ses vara mer feminina, men jag har inte sett det så tydligt i förskolan. Det känns som man börjar komma ifrån det i förskolan, just när de är såhär små. (Leonora)

Jag TROR att det lätt blir att man tänker att flickor ritar och pysslar. Jag tror att det är en ganska insyltat. Nä men man tror att flickor gillar att rita och sitter gärna länge och ritar tillsammans. Men här på förskolan ser jag ju alla ha det intresset. Sen är det ju helt naturligt att vissa inte har

Det finns ju sååå många danser som tjejer skulle vilja gå på, alltifrån zumba, salsa… Till killar, alltså där är det ju oftast större erbjudande för breakdance och streetdance. Såna grejer. Och nu kom jag ju på att bildlärare, jag har aldrig haft en bildlärare som är en man. Så när du ställer frågan på det sättet… (Siri)

Jag skulle säga att dans är mer feminint. Om det inte är typ breakdance. […] Här skulle jag säga att målning är ganska neutralt. För att det är bara att leka med färger… Men motiven kan ju ta en riktning. [...] Alltså allt estetiskt är ju egentligen neutralt från början, men det är ju vi som plockar upp det och formar det till vad vi vill och då blir det plötsligt väldigt könskodat. (Urban)

Trots olika svar gav de alla en antydan på att vissa estetiska ämnen är mer feminina. Dans benämndes av två respondenter som något som även kan vara maskulint om det handlar om exempelvis breakdance.

7.4 Analys delstudie 2

Nedan görs en analys av delstudie 2, där utgångspunkten ligger i denna studies frågeställningar. Analysen görs utifrån de teorier och teoretiska begrepp vi valt i teoriavsnittet.

7.4.1 Vad är pedagogernas uppfattningar av genus och jämställdhet inom förskola?

Alla respondenter menade att de inte gjorde skillnad på flickor och pojkar i sitt arbete och respondenten Beatrice uttryckte att de inte lägger något värde i könsbegreppen, utan att varje barn är sin egen individ. Dock ansåg samma respondent att den manliga väger över det kvinnliga i samhället i stort, och liknande talade två andra respondenter om den “manliga normen” som varit stark förr men även idag. Vi kan utifrån detta se att det finns en slags paradox, där det finns en vilja hos pedagoger att arbeta med jämställdhet men att det krockar med de normer som finns i samhället. Detta skulle kunna förklaras med Hirdmans (Genussystem, 2021-03-05; Hirdman, 1988, s. 7 & 13) teori om genussystemet, där det som är manligt och det som är kvinnligt hålls isär, samt att det som män gör värderas högre än det kvinnor gör. Hirdman menar att det är ett resultat av människans naturliga vilja att kategorisera och skilja på saker. En respondent berättade om två kollegor som alltid valde att ta med sig bara pojkar till fotbollsplanen. Utifrån Butlers performativitetsteori kan dessa pedagogers handlingar tolkas som ett upprätthållande av de regler som bestämmer vad som är kvinnligt/manligt. Vi kan tolka det som att pedagogerna förmedlar att fotboll är för pojkar och inte för flickor, eller också att dessa två manliga pedagoger utför (“perform”) sin köns-/genusroll och att pojkarna i barngruppen då tar efter (Günther-Hanssen, 2020, s. 29–32; Ohrlander, Palmer & Thelander, 2011, s. 150).

Flera av respondenterna talade om skilda uppfattningar och tankesätt mellan generationer. Hirdman (1988, s. 15) menar att det inom varje tidsperiod och samhälle finns ett slags genuskontrakt, som existerar både mellan enskilda individer men också på en samhällelig nivå. Att den yngre generationen ofta känner att deras syn på genus och jämställdhet inte stämmer överens med den äldre generationens kan bero på just detta. Den syn som existerar idag är dagens “genuskontrakt”, men de äldre bär kanske fortfarande med sig ett tidigare “genuskontrakt” och därav krockar våra synsätt. Förskolan är en plats där flera olika generationer möts, från vuxna som arbetar inom förskolan och vuxna vårdnadshavare till de

allra yngsta barnen. På så vis kommer det inom förskolan även finnas många olika genuskontrakt. Likaså kan genuskontrakten se olika ut i olika samhällen och kulturer, vilken flera av respondenterna uttryckt. Flera upplevde att synen på vad jämställdhet innebär krockar mellan olika kulturer. Respondenten Beatrice berättade att de haft vårdnadshavare som inte velat hälsa på kvinnliga pedagoger, just för att dom är kvinnor. Detta menade hon beror på att vårdnadshavaren har ett annat synsätt som krockar med deras. Detta blir problematiskt i förskolans jämställdhetsarbete då det är viktigt att förskola och familj kan samarbeta för att kunna komma framåt. Respondenten Ulf berättade att vårdnadshavare inte lät honom göra blöjbyten på deras barn. Hans uppfattning var att det berodde på att han är man och att vårdnadshavarna hade ett annat synsätt grundad i en annan kultur. Även det här kan kopplas till genuskontrakten, eftersom det bestämmer hur en man ska vara och vad som är manligt. Hirdmans genuskontrakt kan även vara en förklaring till varför förskolläraryrket är kvinnodominerat och att vissa fortfarande bär med sig den synen om att omsorgsarbete är för kvinnor och inte för män (Hirdman, 1988, s. 15). Två av respondenterna uttryckte likaså i intervjun att förskolläraryrket är kvinnodominerat.

7.4.2 Vad är pedagogernas uppfattningar av estetiska ämnena utifrån ett jämställdhets- och genusperspektiv?

På frågan om respondenterna ansåg att den allmänna uppfattningen är att estetiska ämnen är könsneutralt eller mer maskulint eller feminint svarade fyra respondenter att vissa estetiska ämnen anses vara mer feminina på olika sätt. Dans menade två av respondenterna att det även kan vara maskulint riktat, om det handlar om exempelvis breakdance. Här kan en koppling göras till Butlers performativitetsteori. Att estetiska ämnen inte uppfattas som helt könsneutrala kan bero på att samhället skapat regler kring dessa ämnen, om vad som är mer kvinnligt eller manligt (Günther-Hanssen, 2020, s. 29–32).

Alla respondenter uttryckte ändå att det överlag var väldigt jämställt mellan könen bland de allra yngsta barnen och att alla barn bemöts lika oavsett kön inom de estetiska ämnena. De menade att man erbjuds att vara med efter sin egen förmåga, att inget specifikt material väljs ut beroende på om man är pojke eller flicka och att förväntningarna på barnen va desamma oavsett kön. Trots detta var det en av respondenterna som tog upp att visst material som användes på hens förskola i sig inte är helt könsneutralt, till exempel olika sångklipp. Detta kan kopplas till Butlers performativitetsteori. Att samhället skapat regler för vad som anses vara manligt och vad som anses vara kvinnligt. En av respondenterna talade om att inte ta bort material för att