I det här avsnittet kommer studiens resultat att analyseras utifrån den sociokulturella teorin med hjälp av begreppen den proximala utvecklingszonen, mediering och
sociokulturella artefakter. Studiens resultat analyseras även utifrån tidigare forskning. Analysen kommer att presenteras utifrån rubrikerna förutsättningar i arbetet med flerspråkighet, modersmål och språkutveckling samt miljön och materialet.
5.1 Förutsättningar i arbetet med flerspråkighet
Resultatet visar att förskollärarna anser att relationen till ledning och rektorer är en av de avgörande faktorerna till hur väl deras förutsättningar i arbetet med flerspråkighet blir. En förskollärare beskrev att möjligheterna ökade när ledningen hade förståelse för arbetet i förskolan, eftersom förtroendet ökade och hon upplevde ett stöd i sina arbetsuppgifter. Den stöttning som sker från ledningens sida förstås utifrån den proximala utvecklingszonen, där rektorerna ses som individerna med mer erfarenhet och kan således föra över denna kunskap till förskollärarna (Säljö, 2010). På så sätt får förskollärarna mer kunskap i att stötta flerspråkiga barns språkutveckling.
Förskollärarna uttryckte även att utbildning och kompetensutveckling från ledningen var viktigt för att kunna utvecklas inom området. Utbildning och kompetensutveckling som bidrar till en ökad förståelse för hur förskollärarna kan arbeta för att på bästa sätt kunna stötta barnen i deras språkutveckling. I det här sammanhanget där förskollärarna tar till sig utbildning, förstås utbildning utifrån begreppet mediering (Säljö, 2010). Utbildning ses utifrån den sociokulturella teorin även som det redskap som förskollärarna medierar för att få en ökad förståelse inom det språkutvecklande området.
I resultatet framkommer det att förskollärarna anser att samverkan med barnens vårdnadshavare är viktig för barnens språkutveckling. De upplever att vårdnadshavare har stora möjligheter att hjälpa till med översättningar av ord, fraser och sånger samt kan bidra med material från deras hemländer för att skapa förutsättningar för lek och kommunikation i barngruppen. I detta arbetssätt, tolkat utifrån det sociokulturella perspektivet, använder förskollärarna vårdnadshavarna som medierande verktyg (Säljö, 2010). Eftersom förskollärarna har brister i sina kunskaper om de olika språken och kulturerna som finns på förskolan behöver de stöttning av vårdnadshavarna i att hantera dessa brister. Vårdnadshavarna använder sociokulturella redskap för att hjälpa förskollärarna att utveckla verksamheten och lösa problem (Säljö, 2010). Vårdnadshavarna bidrar med fysiska artefakter i form av matförpackningar och valutor samt intellektuella, språkliga redskap så som ord, begrepp och fraser. Liknande resultat framkommer i Norling och Sandbergs (2017) studie, där förskollärarna använde sig av vårdnadshavarna som medierande verktyg för att utveckla verksamheten och där vårdnadshavarna bidrog med intellektuella, språkliga redskap i form av vanligt förekommande ord.
5.2 Modersmål och språkutveckling
Det framkommer i resultatet att förskollärarna upplever svårigheter med att själva inte kunna barnens modersmål eftersom detta ofta leder till brister i kommunikationen. I ett sociokulturellt perspektiv förstås detta utifrån att språket ses som ett redskap för
att kunna kommunicera. Redskapen används för att utveckla och lösa problem och kan som tidigare nämnt vara fysiska eller intellektuella (Säljö, 2010). I detta fall saknas redskapet hos förskollärarna, vilket upplevs som ett hinder av dem i att stötta flerspråkiga barn i deras språkutveckling. En lösning på detta problem som förskollärarna uttryckte i resultatet var att använda sig av den flerspråkiga personal som finns att tillgå på förskolan som passar barnens modersmål. Antingen så fanns den personalen redan på avdelningen eller så fanns den i övriga huset och då arbetade förskollärarna mycket över avdelningarna för att barnen skulle få möjligheter att utvecklas i sitt modersmål. När den flerspråkiga personalen används för att underlätta och utveckla flerspråkiga barns språkutveckling förstås detta utifrån den proximala utvecklingszonen (Säljö, 2010). Den flerspråkiga personalen stöttar barnen i att förstå och utvecklas i sammanhang som hade varit svåra för barnen att ta sig an utan deras modersmål.
Förskollärarna beskrev även att de arbetade mycket i små grupper i samband med att barnen skulle få utveckla sina språkkunskaper. Barnen delas in i grupperna både utifrån språknivå och vilket modersmål barnen pratar. Ibland delas barnen in i smågrupper, antingen barn med samma modersmål eller barn med olika modersmål.
När barnen delas in i grupper med samma modersmål finns alltid en pedagog som pratar det språket tillgänglig. Detta gör förskollärarna för att barnen ska få möjlighet att utvecklas i sitt eget språk, andras språk och det svenska språket. Utöver att dela in barnen i små grupper använder sig förskollärarna ibland av barn i barngruppen som talar samma modersmål, men som har större kunskaper i det svenska språket, för att översätta och stötta barn som är mindre kunniga i språket. Båda metoderna tolkas utifrån att förskollärarna använder sig av den proximala utvecklingszonen för att mediera, överföra, kunskap och medvetenhet från ett barn till ett annat eller från en vuxen till ett barn (Säljö, 2010). Barnet eller den vuxna med mer erfarenhet stöttar barnet med mindre erfarenhet tills det att barnet kan klara sig tillräckligt bra utan hjälp. Resultatet visar att det förskollärarna upplevde att de själva kunde göra för att stötta barnen i deras modersmål var att lära sig ord och fraser på det språket som barnet talade. Denna metod beskrev förskollärarna leder till en atmosfär i förskolan som är tillåtande och som utger trygghet för barnen att uttrycka sig i. Förskollärarna upplever, som tidigare nämnt, svårigheter med att inte kunna barnens modersmål och utifrån den sociokulturella teorin tolkas det som att de använder sig av intellektuella och språkliga redskap för att lösa dessa problem mellan språkbarriärerna (Säljö, 2010). Att använda sig av intellektuella och språkliga redskap stöttas upp av Mary och Young (2017) som i sitt resultat fick fram att läraren genom liknande tillvägagångssätt skapade trygga utrymmen för barnen att kunna uttrycka sig på.
Av resultatet framkommer att det vardagliga samtalet i förskolan har en stor betydelse för barnens språkutveckling eftersom de hela tiden får interagera i olika sociala sammanhang. Förskollärarna beskrev andra lösningar för att kunna kommunicera med flerspråkiga barn. De använder sig av icke-verbala metoder så som bildstöd, kroppsspråk och tecken som stöd i kombination med att de benämner och bekräftar
svenska ord och begrepp. I ett sociokulturellt perspektiv tolkas det som att förskollärarna använder sig av både intellektuella och fysiska artefakter när de kopplar samman verbala och icke-verbala strategier. Dessa metoder leder, sett ur ett sociokulturellt perspektiv, till att barnen tillägnar sig kunskap och erfarenheter med hjälp av kommunikationen, vilket i sin tur leder till att de kan samspela med andra i olika sammanhang (Säljö, 2010). Resultatet visar att förskollärarna använder sig av olika språkutvecklande aktiviteter och spel för att utveckla barnens andraspråk, som exempelvis Kims lek och spelet Vildkatten. Förskollärarna uttryckte att dessa metoder skapar möjligheter för barnen att samspela med varandra för att utvecklas i olika samtalssituationer samt i ordförståelse och begreppsuppfattning. Spelen och aktiviteterna ses utifrån den sociokulturella teorin som fysiska artefakter som barnen använder sig av för att utvecklas språkligt (Säljö, 2010). Utifrån ett sociokulturellt synsätt behöver förskollärarna utmana barnen genom att avancera tillvägagångssättet i aktiviteterna och spelen eftersom barnen får mer kunskap varje gång de medverkar i dem. Spelen och aktiviteterna ses utifrån den sociokulturella teorin även som tillfällen där den proximala utvecklingszonen kan komma till uttryck om förskollärarna anordnar dem så att barnen spelar eller leker med vuxna eller barn som har mer erfarenheter än de själva.
5.3 Miljön och materialet
Resultatet visar att förskollärarna var överens om att miljön har en stor betydelse för flerspråkiga barns språkutveckling. Miljön behöver präglas av tydlighet så att barnen vet vad som förväntas av dem i olika sammanhang. Förskollärarna behöver introducera miljön och materialet som finns på förskolan på ett tydligt sätt. I ett sociokulturellt perspektiv förstås förskollärarna utifrån begreppet mediering, de blir det redskap som hjälper barnen att tillägna sig kunskap om hur miljöerna och materialet på förskolan bör användas (Säljö, 2010). Utifrån den sociokulturella teorin förstås förskollärarna även utifrån den proximala utvecklingszonen eftersom de besitter mer kunskap om miljöerna och materialet än vad barnen gör. I samspelet mellan förskollärarna och barnen kan förskollärarna visa och förklara för barnen hur miljöerna och materialet ska användas till dess att barnen kan ta sig an dessa på egen hand.
Av resultatet framkommer det att även materialet behöver vara tydligt, varierat och genomtänkt. Det behövs mycket visuellt material som går att peka på och prata om samtidigt för att skapa förutsättningar för barnen att kunna kommunicera. Bland annat pratade förskollärarna om att sätta upp bilder och foton på väggarna från det som gjorts i verksamheten. Kring dessa bilder sker reflektion av olika slag, antingen i mindre grupper eller i storgrupp. Att arbeta på detta sätt som förskollärarna gör skapar förutsättningar för barnen att använda bilderna och fotona som medierande redskap (Säljö, 2010). Det sker ett samspel mellan barnen, bilderna och fotona som sitter uppe på väggarna vilket leder till reflektioner och samtal som utvecklar barnen i deras språk. Konkret material som förskollärarna använder sig av för att utveckla barnens språk är lärplattor med olika språkutvecklande appar, så som
Polyglutt där barnen får möjlighet att se och höra sagor på olika språk. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv ses lärplattan som ett medierande verktyg och apparna som kulturella redskap (Säljö, 2010). Det sker ett samspel mellan barnen och lärplattan där kunskap och förståelse överförs med hjälp av de olika apparna, vilket i sin tur leder till att barnen utvecklas språkligt.