Analys av enkäter

Enkäterna visar att elever i särundervisning uppger att de ofta är ombytta och deltar aktivt på lektionerna, medan flickor i samundervisningen uppger att de inte är ombytta och deltar aktivt i samma grad som flickorna i särundervisningen.

Enligt den utvärdering vi tagit del av från 2003 (Eriksson m.fl. 2003) står det att pojkar i högre grad deltar i de olika aktiviteterna än vad flickorna gör. Enkäterna från våra samundervisningsklasser visar på detta, medan särundervisningen visar på att det är ganska jämnt fördelat oavsett kön.

Utvärderingen visar även att pojkarnas populäraste aktivitet är bollaktivitet medan flickorna föredrar dans och aerobics. (Eriksson m.fl. 2003) Våra enkäter visar att lagbollspel har fått flest förstahandsval från flickorna i särundervisningen, likaså pojkar i särundervisningen har placerat denna aktivitet som roligast. I samundervisningen tycker flickorna att dans är den roligaste aktiviteten medan pojkarna tycker lagbollspel och styrka/kondition är det roligaste.

En stor skillnad mellan särundervisningseleverna och samundervisningseleverna är då de besvarar frågan vilken känsla som blir starkast under idrottslektionen. Utvärderingen som gjordes av Eriksson m fl. (2003) säger att pojkar oftare känner sig glada och att de får visa vad de kan på lektionerna medan flickorna i större utsträckning känner sig klumpiga, rädda och otrygga. Våra enkäter visar att flickorna i särundervisning till största delen känner sig glada och att de får visa vad de kan, medan flickorna i samundervisningen inte upplever den känslan lika starkt. De känner istället gemenskap under lektionerna

På frågan hur eleverna vill att gruppen ska se ut i de olika momenten ser vi att särundervisningseleverna föredrar att ha de flesta moment uppdelade. Dock vill flickor som har särundervisning i större utsträckning ha lagbollspelsmomentet uppdelat, medan pojkarna i särundervisningen är mer jämnt fördelade. Orientering vill båda könen ha tillsammans med det motsatta. Simningsmomentet är jämnt fördelat, flertalet vill ha uppdelat, men många vill också att de båda könen kan ha detta moment tillsammans. Samundervisningseleverna vill i alla moment fortsätta att ha idrott tillsammans med det motsatta könet. Flickorna tenderar dock att dela sina åsikter i lagbollspelsmomentet och i simningsmomentet där de är mer jämnt fördelade mellan tillsammans och uppdelat.

Det som är noterbart är att merparten av både pojkarna och flickorna anser att ämnet Idrott och hälsa har lärt dem att ta hänsyn till både pojkar och flickor. (Eriksson m.fl. 2003) Våra enkäter säger att flickorna oavsett undervisningssätt fått en ökad förståelse för fysisk aktivitet. Pojkarna i särundervisning har också fått en ökad förståelse för fysisk aktivitet medan pojkarna i samundervisningen menar att de lärt sig hur de kan förbättra sin kondition. Flickorna har fått en ökad förståelse för fysisk aktivitet samt lärt sig hur de kan förbättra sin kondition. En skillnad mellan pojkar och flickor i de olika undervisningssätten är att eleverna i samundervisningen har bidragit till att fler elever lärt sig att ta hänsyn till det motsatta könet, medan ett färre antal har lärt sig detta i särundervisningen.

De paralleller vi kan dra av våra enkäter med den tidigare forskning vi tagit del av visar reliabiliteten i vår undersökning. Resultaten måste vara användbara vilket vi anser att de är.

Enkäten innehöll även en öppen fråga där eleverna fick svara med egna ord vad de upplevde som bra och mindre bra med idrottsundervisningen. Dock var det bara flickor som gav konstruktiva svar. Flickan som svarat att det behövs mer gemenskap mellan pojkar och flickor

idrottar aktivt på sin fritid, i en idrottsförening. Enligt vår intervjuperson 1 skulle det betyda att denna flicka känner sig understimulerad i en grupp med bara flickor. Även flickan som svarat att engagemanget i gruppen är för dåligt anser att det kan ge förhinder i vissa sporter, även denna flicka kan ses som understimulerad i en grupp med bara flickor. Flickan som tycker det är positivt med särundervisning kommer enligt Carlis resonemang mer till sin rätt i en grupp med särundervisning. Samma flicka har även uppgett att hon får visa vad hon kan på lektionerna.

Flickan i samundervisningen som uppgett att det oftare är bollsporter än dans och som menar att de sämre eleverna inte får visa vad de kan styrker även Carlis resonemang om att idrotten sker på pojkarnas villkor. Flickan i denna klass har en kvinnlig idrottslärare vilket både Carli och intervjurespondent 2 säger, att en kvinnlig lärare har svårare att motstå kraven från de framfusiga pojkarna. Ett annat citat från en av flickorna styrker ytterliggare detta resonemang då hon anser att det är för lite dans och aerobics.

I intervjuerna framkom det att duktiga flickor kommer mer till sin rätt i en blandad grupp, alternativ i en pojkgrupp vilket en flicka bevisar i sitt svar. Hon skriver att det är bra att vi gör mycket tillsammans. Denna flicka är även aktiv i en idrottsförening vilket visar att hon tillhör de mer fysiskt aktiva och därför kommer mer till sin rätt i samundervisning.

8 Slutdiskussion

Syftet med denna uppsats var att undersöka varför det fortfarande bedrivs särundervisning på högstadiet trots att det står uttalat att från och med Lgr 80 skall samundervisning gälla som huvudprincip. Utöver detta ville vi även undersöka lärares och elevers synsätt på de olika undervisningsmetoderna och på så sätt kunna motivera vårt val av undervisningssätt. Enligt oss har vi nått fram till det tänkta syftet där vi har tagit del av läroplaner för att se hur det skulle se ut historiskt, tagit del av lärares funderingar samt elevernas inställning till sam- och särundervisning. Detta har vi sedan jämfört med olika forskning och teorier kring manligt och kvinnligt för att se vad som motiverar de olika undervisningssätten.

Brister som vi själva kan se är bortfallet bland elevernas enkätsvar där vissa frågor besvarats bristfälligt. Trots detta har frågorna gått att använda genom att jämföras med den tidigare forskning som finns för att få en så trovärdig analys som möjligt. Vi kan inte heller redogöra för hur undervisningen faktiskt sett ut historiskt utan endast redogöra för läroplanernas strävan för hur undervisningen skulle se ut. Detta har inte heller varit vårt syfte då vår frågeställning har varit hur särundervisningen motiverats ur ett historiskt perspektiv.

Varför det bedrivs särundervisning än idag finns det flera förklaringar till. I flera av de tidigare undersökningarna som gjorts samt även i de intervjuer vi gjort tas det upp att samundervisning bedrivs på pojkars villkor. Det visar inte bara att det är pojkarnas betyg som är högre utan även innehållet på lektionerna passar pojkarna samt den syn på undervisningen som läraren har med sig. Som tidigare nämnt följer idrottens värderingar med undermedvetet där mannen står som norm och den manliga attityden till idrott finns med vilket förklarar att undervisningen sker på pojkars villkor. Detta skapar ett problem i skolan som skall stå för jämlikhet och jämställdhet och har i försöket att nå dessa mål infört samundervisning. Utifrån denna synvinkel är det lätt att förstå att det fortfarande bedrivs särundervisning i skolan för att anpassa undervisningen till båda könen. Alla lärare vi intervjuat menar att det mest fördelaktiga är att ha en mixad undervisning där gruppen ibland är delad och ibland tillsammans med det motsatta könet. Vissa moment lämpar sig bättre till att ha gruppen uppdelad eller tillsammans, till exempel Simning eller Dans. Vi tror att lärarnas bakgrund, elevernas vilja samt det faktum att idrotten fortfarande är uppdelad efter kön, påverkar att särundervisning fortfarande bedrivs. Även skolans upplägg har gjort det möjligt att bedriva särundervisning genom schemaläggning med parallella klasser. Dock finns det andra sätt att

angripa denna problematik. Enligt Claudio Marcello Tamburrini är det just inom barnidrotten och skolgymnastiken som man kan ändra på invanda familjeroller genom blandtävlingar och samundervisning (Idrott, kön och genus – en kunskapsöversikt 2003). Vi ställer oss lite undrande till Tamburrinis resonemang då vi tror att om samundervisning bedrivs på pojkars villkor kommer detta att legitimera de invanda familjerollerna. Istället tror vi att om undervisningen sker på lika villkor oavsett könsuppdelning kan dessa roller påverkas och ifrågasättas. Särundervisningen kan vara ett sätt att jämställa undervisningen då flickor och pojkar kan få lika stor möjlighet att påverka sin situation.

Av våra intervjurespondenters svar kan vi se att det finns en antydan till att man har vissa föreställningar kring könen ur en heterosexuell matris. Till exempel att pojkar är för stökiga och det blir därmed för svårt att undervisa i en pojkgrupp, även att tempot och engagemanget i en flickgrupp är alldeles för dålig och därmed inte känns lockande att undervisa i. En annan synpunkt var att det är skönare att undervisa i en flickgrupp då de har lättare att uppfatta instruktioner samt att tempot och ljudnivån är lägre. Det märks tydligt att de föreställningar idrottslärarna har kring genus också speglar sig i undervisningen. Hirdmans dikotomi där man indoktrineras i det manliga och det kvinnliga appliceras då även på eleverna vilket bidrar till att i-särhållandets tabu fortskrider.

Yvonne Hirdman pratar om i-särhållandets tabu vilket legitimerar den manliga normen vilket skapar ett maktförhållande mellan könen. För att bryta i-särhållandets tabu anser Hirdman att när kvinnor tvingas/får lov att göra det män gör och vice versa försvagas i-särhållandet och den manliga normen blir allt mer illegitim. (Carlsson – Wetterberg, Jansdotter 2004) Detta kan skapas genom samundervisning om undervisningen sker på lika villkor och inte på pojkars villkor. Delvis vill vi hålla med om detta men samtidigt behöver det inte vara så att flickor och pojkar skall göra samma saker. Detta skrivs även om i ”Idrott, kön och genus – en kunskapsöversikt”(2003) där de menar att det inte är ett problem om flickor och pojkar föredrar olika aktiviteter så länge totalbilden är jämlik. Vi tolkar detta som att det inte är ett problem att det inte sker exakt samma undervisning mellan könen i undervisning bara den utgår ifrån läroplanen så skolan som helhet blir jämlik.

Det är inte bara kring jämlikhet som forskningen har utvecklats. Flera forskare hävdar att män och kvinnor har olika fysiologiska och psykologiska förutsättningar vilket gör att män och kvinnor inte bör tränas på samma sätt. Bland annat träder pojkar och flickor in i puberteten i

olika åldrar vilket påverkar kroppen på flera sätt. (Annerstedt & Gjerset 2002) En av intervjurespondenterna menar att ” Eftersom man är olika måste man behandlas olika”. (Intervju 2 Man) Det är svårt att behandla en pojke på liknande sätt som en flicka, på ena eller det andra sättet kommer en individ att bli understimulerad och på så sätt inte bli behandlad på det sätt som individen behöver bli behandlad. Det finns också psykologiska skillnader som gör särundervisningen mer lämplig, till exempel är flickor mer mogna i början på högstadiet vilket gör att de hålls tillbaka i en grupp med flickor och pojkar tillsammans då pojkarna tenderar att busa och inte vara lika seriösa som flickorna. I en klass med särundervisning blir de psykologiska skillnaderna inte lika påtagliga.

Särundervisningen motiveras ur en historisk synvinkel till att idrottsundervisningen skulle vara en inkörsport till värnplikten för pojkarna samt Linggymnastiken var grunden till all gymnastik som var utformad för pojkar/män. Det fanns även en rädsla att en kvinnoanpassad gymnastik skulle hota manligheten, därför utformade Ling sin gymnastik för pojkar/män. Då Lgr 62 kom var huvudsyftet att skapa en fysisk fostran, dock var målen för pojkar respektive flickor olika formulerade. Detta ger en klar bild på hur man såg på könen och vilka skillnader som fanns. Pojkar stod för styrka medan flickorna stod för estetisk verksamhet. Vi tror att motiveringen till den uppdelade undervisningen beror på de föreställningar som fanns kring den manliga och kvinnliga kroppen. De var rädda för att kvinnorna skulle bli förmanligade genom för hård fysisk träning. Det fanns inte heller några tydliga incitament för att vilja förändra.

I Lgr 69 var det inte längre fysisk fostran som var målet utan fysisk utveckling. Staten började intressera sig för idrott och den började prata om ”idrott för alla” vilket gjorde att det rådande förhållandet började ifrågasättas. Dock var det fortfarande särundervisning som skulle råda på högstadiet. Prestation blev allt viktigare för pojkars idrott medan det fortfarande skulle råda en estetisk verksamhet för flickor. Då man kan se att staten och idrottsrörelsen blev allt viktigare och jämställdhet började debatteras allt mer är det inte så oväntat att idrottsämnet förändrades. Riksidrottsförbundet kom ut med en handlingsplan vid namn Idrott tillsammans – på samma villkor vilket föranledde namnbytet till Idrott och principen om samundervisning 1980. Då samundervisning nu skulle stå som huvudprincip finns det inte heller någon motivering kring särundervisningens fortsatta historiska förankring. Sammanfattningsvis anser vi att särundervisningen motiverades genom rädslan för att kvinnan skulle förmanligas

samt att flickor skulle ta skada av upplägget i Lings enkönade gymnastik. Detta bygger mycket kring bilden av manligt och kvinnligt.

Innan vi hade studerat all litteratur hade vi en föreställning om att särundervisning var ett hinder för jämställdheten. Detta är något som har förändrats genom studien. Fördelarna kring särundervisning är flera. Alla våra intervjurespondenter samt flera av de forskare vi kommit i kontakt med tar upp att samundervisning sker på pojkars villkor. Detta gör att samundervisning blir ett hinder istället för ett främjande verktyg för jämställdheten. Vi anser att könen är olika och för att idrott skall bedrivas på lika villkor måste undervisningen också anpassas efter kön. Detta tror vi även leder fram till att det bli lättare att nå de svaga eleverna då till exempel de svaga flickorna kommer mer till sin rätt i en ren flickgrupp vilket även intervju 1 anser. En risk med detta är att de duktiga eleverna blir understimulerade då nivån kan bli för låg för deras kunnande. Detta är en anledning till att vi förespråkar en mix av undervisningssätt för att kunna individanpassa så mycket som möjligt. Det skapar förutsättningar för att kunna nå både de svaga eleverna samt de starka.

Puberteten är något som inträder i olika åldrar för olika individer, där flickor oftast ligger före pojkar. Detta gör att i en samundervisningsklass kan spännvidden mellan elevernas utveckling vara mycket stor. Denna spännvidd kan minskas genom en uppdelning efter kön i idrottsundervisningen. Under vår utbildning har vi tillgodogjort oss kunskap kring hur puberteten påverkar kroppen där bland annat nervsystemet påverkas vilket leder till att motoriken försämras. Pojkarna växer mycket på längden under puberteten där finmotoriken försämras och grovmotoriska rörelser behöver tränas. Detta sker inte på samma sätt bland flickor där de kan fortsätta med fin motoriska rörelser. Detta kan hänvisas till att samundervisning sker på pojkarnas villkor då de inte klarar av samma rörelser som flickorna.

Ytterligare fördelar som vi har sett är att det bland annat blir högre tempo och bättre engagemang i en ren pojkgrupp. Flickorna kommer mer till sin rätt i en ren flickgrupp där de till exempel i bollspel får chansen att vara mer aktiva. Detta kan jämföras med våra enkäter som visar att deltagande bland särundervisningsflickor är högre på idrottslektionerna än samundervisningsflickor.

En stor nackdel med särundervisning är att de allra duktigaste flickorna och de svagaste pojkarna blir mer utpekade i en grupp uppdelad efter kön. De kommer inte till sin rätt och kan

då känna sig understimulerade. Detta kan leda till att de inte uppnår målet att utveckla ett bestående intresse för fysisk aktivitet.

Ytterligare en nackdel med särundervisning är att samspelet mellan könen inte bedrivs i lika stor utsträckning. Då ämnet Idrott och hälsa inte skall vara inriktat på tävling och prestation utan på rörelseglädje kan det bli att detta missas i en särundervisning. Detta på grund av att den uppdelade undervisningen blir fokuserad på pojk- och flickaktiviteter vilket gör att flera moment inte utövas. Även sådant som att visa hänsyn kan förloras då det krävs mer sådant i en mixad grupp eftersom spännvidden mellan eleverna är större vilket även intervju 4 menar.

Fördelarna med samundervisningen är i mångt och mycket det motsatta gentemot särundervisningen. De allra starkaste fördelarna med samundervisning anser vi vara att samspelet mellan könen blir en viktig del och att de invanda könsrollerna kan utmanas på ett enklare sätt. Det som är viktigt då är att undervisningen inte bedrivs på pojkars villkor utan på lika villkor. Eleverna lär sig även att ta hänsyn till det motsatta könet i samundervisningen.

Genom denna undersökning har vi blivit varse om de rådande förhållandena i undervisningen om att den bedrivs på pojkars villkor. Dock är det anmärkningsvärt att samundervisnings-eleverna är mer positiva till sitt undervisningssätt än vad särundervisningssamundervisnings-eleverna är. Vad detta beror på kan vi spekulera om. Enligt våra intervjuer har samundervisningseleverna mer varierad undervisning då de ibland även är uppdelade efter kön. Särundervisningseleverna får mindre variation vilket vi tror påverkar deras inställning till det rådande undervisningssättet. Som de verksamma lärare vi ämnar bli har vi detta med oss i bakhuvudet. Det gör att vår strävan är att bedriva en mer jämställd undervisning, oavsett undervisningsform.

Som vi tidigare nämnt förespråkar vi inte ren särundervisning utan en mix av de båda. Genom att variera vår undervisning kan vi lättare försöka uppnå målet med att möta alla elever samt att individanpassa undervisningen. Dock anser vi inte att en ”upp” och ”ner” flyttning av elever till de olika grupperna är att föredra. Detta för att inte skapa en andra sortens idrott. Som samtliga av våra intervjurespondenter samt i flertalet av enkäterna kan man se att olika moment passar i olika undervisningsformer. Genom att anpassa undervisningen efter det specifika momentet underlättas individanpassningen. Vi tror också att en mix av undervisningssätten underlättar jämställdhetsarbetet genom att individanpassningen är möjlig samt att göra alla delaktiga. Då huvudprincipen är att det skall råda samundervisning kan en

återgång till särundervisning ses som att läroplanen inte följs. Samtidigt skall undervisningen ha ett jämställdhetsperspektiv. För att båda målen skall uppnås anser vi att en mix av undervisningssätt måste förekomma.

”Eftersom man är olika måste man behandlas olika”. ”Man måste anpassa sig efter individens olikhet tillsammans med andra individers olikheter”. (intervju 2man)

För att kunna genomföra denna mix av undervisningssätt krävs det parallell schemaläggning och jämnt antal klasser. Det bör även vara jämn fördelning mellan könen. För att detta sedan skall fungera krävs det en dialog mellan lärarna så att undervisningen och betygen blir så rättvisa som möjligt. Det är även viktigt att jämställdhetsarbetet inte bara koncentreras på idrotten utan skall självklart ingå i hela skolan. Sett ur ett historiskt perspektiv finns det ingen anledning att ha uppdelad undervisning än idag då det var mer inriktat på prestation och fysisk fostran förr. Idag skall ämnet bidra till rörelseglädje, fortsatt intresse för fysisk aktivitet samt utveckla en god hälsa. Men för att nå dessa mål skall idrottsundervisningen individanpassas vilket underlättas genom en mix av undervisningssätt.

Denna undersökning har lärt oss att det är viktigt att känna till ämnets historia för att kunna utmana de rådande könsrollerna samt utveckla undervisningen. Att gå över till särundervisning behöver inte betyda att man går bakåt i tiden utan istället lyfts ämnet ett steg framåt genom att mixa undervisningssätt. Genom detta kan vi lyfta fram de positiva moment som finns inom varje undervisningsprincip. Vi tar då lärdom av det förgångna och utvecklar det till dagens samhälle.

Då vi även är blivande historielärare funderar vi lite kring en uppdelning i teoretiska ämnen. Eftersom vår undersökning har påvisat att pojkar kan ta större plats än flickor i idrottsundervisningen ställer vi oss frågan: kan det vara så att pojkar tar över även i de teoretiska ämnena. Blir det då även där undervisning på pojkars villkor?

[…]flickorna föll tillbaka. Det gör de även i klassrummet, då de lätt blir tysta och det är pojkarna som vågar svara även om de inte är säkra på om det är rätt. De bryr sig inte lika mycket om de gör fel. Särundervisningen gör då att flickorna får chansen (intervju 3 kvinna)

Enligt denna intervjurespondent kan det även vara snedfördelat i klassrummet. Vi anser att det