L
LÄÄRRAARRUUTTBBIILLDDNNIINNGGEENN CC--uuppppssaattss,,1100ppooäänngg
”Även flickorna i årskurs 6 kan få prova på
hockey-bockey”
Idrottsämnets utveckling
i grundskolans senare år ur ett
genusperspektiv
”Even the girls in sixth grade may try out
hockey-bockey”
The development of physical education from a gender perspective in
the compulsory school year 6-9
A
Annssvvaarriiggiinnssttiittuuttiioonn: Humaniora: Författare: Andreas Persson & Daniel Berg
H Haannddlleeddaarree: Gunlög Fur: K Kuurrsskkoodd::GGiixx118822 Å Årroocchhtteerrmmiinn::22000077VVTT
C-uppsats 10 poäng Lärarutbildningen Vårterminen 2007
ABSTRACT
Andreas Persson Daniel Berg”Även flickorna i årskurs 6 kan få prova på hockey-bockey”
- Idrottsämnets utveckling i grundskolans senare år ur ett genusperspektiv ”Even the girls in sixth grade may try out hockey-bockey”
- The development of physical education from a gender perspective in the compulsory school year 6-9
Antal sidor: 51
Undersökningens syfte är att studera varför det fortfarande bedrivs särundervisning istället för samundervisning på vissa högstadieskolor, hur idrottsämnet har utvecklats ur en historisk synvinkel samt elevers och lärares synsätt på de olika undervisningsmetoderna. Detta genomförs med litteraturstudier, intervjuer av lärare samt elevenkäter. Genom denna undersökning utvecklar vi våra motiveringar till det undervisningssätt som vi i framtiden kommer att bedriva. Då vi har använt oss av genusteorier kom vi fram till att en mix av de olika undervisningssätten är att föredra för att främja jämställdhet då ren samundervisning oftast bedrivs på pojkars villkor.
Sökord: samundervisning, särundervisning, genus, jämställdhet, idrottsundervisning,
Postadress Gatuadress Telefon E-post
Växjö universitet Universitetsplatsen 0470-708000 lub@lub.vxu.se
Innehållsförteckning
1 Inledning ...2
2 Syfte ...3
3 Bakgrund ...4
3.1 Definition av begrepp... 4 3.2 Tidigare forskning ... 4 3.3 Skolhistoria... 5 3.4 Skolidrottshistoria ... 7 3.4.1Lgr 62 ... 8 3.4.2 Lgr 69 ... 8 3.4.3 Lgr 80 ... 8 3.4.4 LpO 94... 9 3.5 Kvinnors idrottshistoria... 93.6 Fysiologiska och psykologiska skillnader... 13
3.7 Teoretiska perspektiv på kön och idrott ... 14
4 Problemformulering ...17
5 Metod ...18
5.1 Urval... 19
5.2 Genomförande och bortfall ... 19
5.3 Reliabilitet och validitet ... 20
6 Resultat ...22
6.1 Intervjuer ... 22 6.1.1 Intervju 1 Kvinna... 22 6.1.2 Intervju 2 Man ... 23 6.1.3 Intervju 3 Kvinna... 25 6.1.4 Intervju 4 Man ... 26 6.1.5 Intervju 5 Man ... 27 6.2 Enkätundersökning... 29 6.2.1 Deltagande ... 29 6.2.2 Val av aktivitet... 30 6.2.3 Känslor ... 31 6.2.4 Uppdelning av undervisning ... 326.2.5 Vad har idrottsundervisningen bidragit till ... 33
6.2.6 Övriga resultat ... 34
7. Analys...36
7.1 Analys av läroplanerna... 36 7.1.1 Lgr 62 ... 36 7.1.2 Lgr 69 ... 37 7.1.3 Lgr 80 ... 37 7.1.4 LpO 94... 38 7.2 Analys av intervjuer ... 397.2.1 Fördelar med särundervisning... 40
7.2.2 Nackdelar med särundervisning... 41
7.3 Analys av enkäter ... 42
9 Litteratur och källförteckning...52
9.1 Litteratur... 52 9.2 Källor... 53
1 Inledning
Då det nuvarande skolsystemet togs i bruk år 1962 fanns det klara anvisningar om att särundervisning mellan könen skulle bedrivas efter årskurs 4. Efter detta har förändringar i de nya läroplanerna skett där samundervisning mer och mer betonas. Detta kan hänvisas till den debatt som under lång tid har pågått i vårt samhälle kring jämställdhet. Ett exempel är Annika Sörenstam som under stor uppståndelse, tävlat i golf mot män på mäns villkor. Debatten kring jämställdhet har fortsatt där man bland annat diskuterar kring mäns och kvinnors olika förutsättningar och införandet av tävlingar där män och kvinnor tävlar tillsammans.
Debatten om jämställdhet har pågått i samhället och framkallat en förändring i läroplanerna. Från att ha varit en princip om könens i-särhållande där särundervisning varit den modell som tillämpades, är strävan nu att idrottsundervisningen skall vara mer jämställd. Detta har lett till en modell med blandade idrottsklasser i skolan – samundervisning. Då strävan är att göra idrottsundervisningen mer jämställd finns det ändå de idrottslärare som tillämpar särundervisning, något som vi båda har erfarenheter av från våra högstadieskolor. Detta gör att vi, som blivande idrotts- och historielärare, finner det intressant att bedriva forskning kring sam- och särundervisning. Claes Annerstedt skriver även i sin bok Idrottslärarna och
Idrottsämnet om vikten av att ha kännedom av den historiska bakgrunden för ämnet:
Kunskap om kroppsövningarnas historia är näst intill nödvändig för förståelsen av varför idrottsämnet finns med som ett obligatoriskt ämne i skolan och kan förhoppningsvis leda bort från ett alltför inskränkt synsätt. Historisk kunskap är vidare essentiell för att förstå varifrån man hämtat innehållet i det man förmedlar inom ämnet idag och varför idrottslärarutbildningen ser ut som den gör. Det är med andra ord oerhört viktigt att vara medveten om yrkesrötterna och svårt att utvecklas utan anknytning bakåt i tiden. (Annerstedt 1991:28)
För att kunna motivera vårt val av undervisningsform samt för att kunna utvecklas i vårt yrke väljer vi att göra denna undersökning.
2 Syfte
Syftet med undersökningen är att studera varför det fortfarande finns somliga idrottslärare som bedriver särundervisning på högstadiet trots att det står uttalat att samundervisning skall gälla som huvudprincip. Vi vill även undersöka hur ämnet har utvecklats ur en historisk synvinkel. För att kunna motivera vår egen undervisning gör vi en undersökning kring lärares och elevers synsätt på de olika undervisningsmetoderna. För att kunna analysera vårt problem har vi valt en genusteori som analysverktyg.
3 Bakgrund
Vi är medvetna om att jämställdhetsförändringen är en stor process som har påverkat och påverkar många samhällsinstitutioner. Detta gör att vi i bakgrunden endast ämnar lyfta fram de förändringar som skett, den genusteori samt den tidigare forskning som berör vårt undersökningsområde.
3.1 Definition av begrepp
I examensuppsatsen används flera begrepp av betydelse. Då dessa begrepp kan ha olika betydelse har vi valt att göra följande definitioner:
Kön – med detta menar vi endast det biologiska könet. Alltså man respektive kvinna Genus – vi använder oss av boken Historien är nu och dess definition; det förhållande
som råder mellan manligt och kvinnligt och dess konstruktioner. (Karlsson & Zander, 2004)
Jämställdhet – vi utgår från Jämos definition som är att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter (Jämställdhetsombudsmannen)
Jämlikhet – Även här utgår vi ifrån Jämos definition som innebär alla individers lika värde (Jämställdhetsombudsmannen)
Särundervisning – pojkar och flickor undervisas i klasser uppdelade utefter kön Samundervisning – pojkar och flickor undervisas i klasser oberoende av kön
3.2 Tidigare forskning
Olika undersökningar, som presenteras nedan, kring hur väl den praktiska undervisningen stämmer överens med de centrala styrdokumenten har visat på skillnader. Det vi finner intressant är att den huvudprincip om samundervisning i ämnet Idrott som fastslogs i 1980 års läroplan inte alltid är gällande, fortfarande bedriver vissa skolor särundervisning.
En utvärdering vid namn Skolämnet Idrott och hälsa i Sverige – en utvärdering av läget
hösten 2002 som publicerades 2003 kring idrottsämnet i grundskolan visar att genus är av
central betydelse. Ämnet verkar i större utsträckning möta pojkarnas intressen och behov. De aktiviteter som genomförs i undervisningen och har högst deltagande bland pojkar är de aktiviteter som är dominerande i undervisningen. Den populäraste aktiviteten för pojkar är
bollaktivitet och för flickor är det dans och aerobics. Dock skall tilläggas att bollaktivitet är den näst högsta bland flickor. Den näst högsta för pojkar är styrka och kondition men den ligger dock inte i närheten av populariteten av bollaktivitet. Den vanligaste aktiviteten i idrottsundervisningen är således bollaktivitet medan dans och aerobics kommer på en sjunde plats bland de vanligaste aktiviteterna. (Eriksson m.fl. 2003)
I utvärderingen visas bland annat att betygen mellan pojkar och flickor skiljer sig, pojkar har i större utsträckning än flickor de högre betygen. Det är också det enda skolämne där flickor i större utsträckning än pojkar inte når målen i årskurs 9. Ett resultat i undersökningen visar att flickorna anser att de själva inte skall ha lika höga betyg som pojkarna vilket kan jämföras med att pojkarna i större utsträckning anser sig få visa vad den kan. (Eriksson m.fl. 2003)
I alla skolår är intresset för ämnet Idrott och hälsa större hos pojkarna än hos flickorna och även inom deltagandet finns skillnader. Drygt 25 % av flickorna är oftast med men rör sig inte så mycket vilket kan jämföras med endast 3 % av pojkarna. Pojkarna upplever i större utsträckning att det är roligt, känner sig duktiga, trygga samt blir trötta och svettiga. Flickorna känner sig oftare klumpiga, dåliga och rädda samt i mindre utsträckning trygga och duktiga. Detta visar sig inte minst genom att drygt 10 % av flickorna i årskurs 9 säger att skolämnet Idrott och hälsa har bidragit till minskat självförtroende. Det är även vanligt att flickor, 45 % i årskurs 9, upplever sin kropp som lite eller alldeles för tjock. Pojkarna upplever istället att de är lite eller alldeles för magra (28 %). Detta anser utvärderingen vara en återspegling av den kvinnliga normen att vara smal och den manliga normen att vara atletisk. Det som dock är noterbart är att merparten av både pojkarna och flickorna anser att ämnet Idrott och hälsa har lärt dem att ta hänsyn till både pojkar och flickor. (Eriksson m.fl. 2003)
3.3 Skolhistoria
Under 1800-talet skedde en samhällsutveckling där kvinnor började söka sig ut på en arbetsmarknad med högre krav på utbildning. Detta ledde till krav på förändring av flickskolan och vidgade möjligheter för flickor att få samma utbildning som pojkarna. Olika lösningar diskuterades från slutet av 1800-talet och här började tanken på en samundervisning aktualiseras på allvar. (Richardson 2004)
I slutet av 1800-talet kom det även reformeringstankar kring skolsystemet där strävan var att få bort läroverket ”finskolan” och folkskolan ”fattigskolan” då de ansågs vara ett hinder för demokratins utveckling. Under första halvan av 1900-talet genomfördes reformer som skapade konflikter där ingen blev nöjd. (Wanneberg 2004)
Enligt Richardson i boken Svensk utbildningshistoria (2004) innefattade frågan kring samundervisning kontra särundervisning flera olika moment:
Psykologiska könsskillnader – detta spelade länge en stor roll i diskussionen där det ofta pekades på klara begåvningsdifferenser som t ex skillnader i utvecklingstakt i både fysiskt och psykiskt avseende. Även intresseskillnader påpekades där flickors intresse för estetiska, sociala, verbala aktiviteter ställdes emot pojkar intresse för tekniska, praktiska friluftsbetonade aktiviteter.
Studiegång – inom flickskolan hade det varit en långsammare studiegång samt examensfrihet. Detta uppskattades av många föräldrar och ledde till en fruktan att inom samskolor skulle pojkarna ta över och kräva mer av lärarens uppmärksamhet. De menade att pojkarna skulle ”ta för sig” för mycket på de tysta och försynta flickornas bekostnad.
Demokratifostran – genom att bedriva samundervisning skulle det skapas en större förståelse mellan könen. Pojkarna skulle tvingas att lära sig ”hyfs och gott uppförande”
Först 1962 fattades det ett beslut där den stora skolreformen med en obligatorisk enhetsskola, grundskolan med en differentiering i årskurs 9 genomfördes. Denna differentiering innebär att årskurs 9 skulle vara uppdelad i nio linjer med olika inriktningar såsom gymnasieförberedande samt yrkesförberedande. (Wanneberg 2004)
1962 försvann även flickskolorna. Detta hade varit en lång process då samundervisnings tanken hade stött på motstånd. Den ansågs olämplig både av moraliska och pedagogiska skäl. Dock kom de ekonomiska och praktiska fördelarna att vägra tyngre vilket gjorde att de högre skolorna successivt blev tillgängliga för flickor. Samskolor växte fram bredvid flickskolan fram till 1962 då flickskolan avvecklades. (Richardson 2004)
3.4 Skolidrottshistoria
Skolidrotten har under historiens gång varit ett ämne i förändring. Den första som utvecklade ett skolgymnasistiskt upplägg var Per Henrik Ling (1776-1839) som genom detta kallas skolgymnastikens fader. Han utformade sin gymnastik i fyra delar:
Pedagogisk – tydliga riktlinjer. Eleven måste behärska en övning innan denne kan gå vidare till nästa.
Militär – kampbetonad gymnastik med inriktning på soldatutbildning. I detta moment ingick mycket fäktning
Medikal – även kallad sjukgymnastik. Syftade till att bota eller lindra sjukdomar och kroppsliga lidanden
Estetisk – innebar att eleven via kroppen skulle finna vägar att uttrycka det inre så som tankar och känslor
Grunden i Linggymnastiken var sambandet mellan kroppsövning och vetenskap, den fysiska fostran var det huvudsakliga syftet. Anatomiska och fysiologiska rörelser som skulle skapa en harmonisk helhet. Då harmoni var uppnådd skapades hälsa, var kroppen i disharmoni skapades ohälsa. (Wanneberg 2004)
Lings gymnastik var enkönad, det vill säga att den var tänkt för pojkar och män och då främst den manlige läroverkseleven. Hjalmar Ling, Per Henrik Lings son, utvecklade sin fars gymnastik under 1860-talet och hade för sin gymnastik både läroverkselever och folkskoleelever som sin målgrupp. Hjalmar Ling menade att skillnaderna i den fysiska styrkan mellan män och kvinnor inte var lika stor som allmänheten påstod, dock fanns det kroppsliga och moraliska skillnader mellan könen som ökade med åldern vilket gjorde att kvinnorna inte skulle utöva vissa moment. Ur genussynpunkt ansåg Ling att männens positiva egenskaper i huvudsak var inom det kroppsliga området, medan kvinnornas egenskaper var mer fokuserade på det karaktärsmässiga. (Wanneberg 2004)
Kvinnorna som år 1864 fick tillträde till Gymnastiska Centralinstitutet (GCI) var delade i sin uppfattning om huruvida Hjalmar Lings enkönsmodell inom gymnastiken var bra eller dålig. Vissa menade att den var förlegad och inte alls anpassad för kvinnorna, medan vissa menade att den hållningsgymnastik som Ling förespråkade kunde utan problem även appliceras på kvinnor. Det var främst Elin Falk, kvinnlig gymnastiklärare vid GCI som förespråkade en
förändring i gymnastikundervisningen. Dock fanns inte tillräckliga incitament för att vilja förändra. Då det inte längre fanns plats för det som traditionellt förknippas med manlighet såsom kroppskraft och aggressivitet i det framväxande samhället behövdes en kompensation för detta. För att rädda manligheten betonades istället fysisk fostran ännu starkare vilket gjorde att den kvinnoanpassade gymnastiken fick vänta några år till. (Ljunggren 1999)
3.4.1Lgr 62
Ämnets utveckling har fortsatt och med utvecklingen följer också namnbyten av ämnet i sig. 1962 hette ämnet Gymnastik där huvudsyftet med undervisningen var den fysiska fostran. För att kunna uppnå syftet med undervisningen står det i Lgr 62 att pojkar och flickor från och med årskurs fem skall om möjligt bilda särskilda grupper. Inom flera moment i ämnet Gymnastik är målen för flickor och pojkar formulerade olika. Ett exempel är backhoppning som ansågs bäst lämpad för pojkar. Även inom redskapsgymnastiken fanns det olika anvisningar, flickorna skulle komponera enklare programavsnitt med eller utan musik, medan pojkarna skulle utföra övningarna med stil i utförandet. Stavhoppning finns med som ett överkursmoment för pojkarna. Vidare står det: ”Även flickorna i årskurs 6 kan få prova på hockey-bockey”(Lgr 62:352). Pojkarnas övningar skulle främja styrka och uthållighet, medan flickornas övningar var fokuserade på smidighet och rytmik. (Lgr 62)
3.4.2 Lgr 69
I 1969 års läroplan blev anvisningarna för de olika momenten färre och ämnets syfte ändrades från ”fostran” till ”utveckling” i den fysiska, sociala och estetiska utvecklingen. (Annerstedt 2001) Skolan bör verka för jämställdhet mellan kvinnor och män samt att ett ifrågasättande bör göras av de rådande förhållandena.(Lgr 69) Fortfarande var den allmänna inriktningen att flickorna skulle utveckla ett estetiskt rörelsesätt och pojkarna styrka och smidighet. Fortfarande skulle särundervisning i Gymnastik på högstadiet gälla som huvudprincip (Sandahl 2005).
3.4.3 Lgr 80
1980 bytte ämnet namn från Gymnastik till Idrott. I denna kursplan står det att skolan skall verka för jämställdhet mellan kvinnor och män med en huvudprincip om att
Idrottsundervisningen skulle vara samundervisning, detta för att utjämna könsrollerna. I Lgr 80 framkommer det att alla oberoende av kön skall ha lika tillgång till utbildning. Ämnets huvudsakliga mål var att bidra till elevernas utveckling och att de skulle skapa ett bestående intresse för idrott. Eleverna skall grupperas så att en så allsidig social sammansättning som möjligt uppnås i klasserna. Redan från lågstadiet skall pojkar och flickor övas tillsammans i lagspel. I Lgr 80 har betoningen på fysiologiska skillnader och olika mognadstakt mellan könen tagits bort och skulle därför inte påverka undervisningen (Sandahl 2005).
3.4.4 LpO 94
Då LpO 94 kom bytte ämnet ännu en gång namn från Idrott till Idrott och hälsa. Här betonas människors lika värde samt jämställdhet mellan kvinnor och män. Skolan skall aktivt och medvetet främja mäns och kvinnors lika rätt och möjligheter. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Skolan skall ge utrymme för eleverna att prova och utveckla aktiviteter oavsett kön. Jämställdhet är något som skall vara en röd tråd i skolans alla ämnen. (LpO 94)
Skillnader mellan könen betonas dock igen i LpO 94. Undervisningen skulle ta hänsyn till elevernas skilda förutsättningar och bidra till jämställdhet genom att beakta de könsskillnader som finns mellan flickor och pojkar när det gäller t ex fysisk förmåga, kroppsuppfattning samt förutsättningar i övrigt. Fortfarande skulle samundervisning stå som norm vilket gav konsekvensen att lärarens uppfattning därmed blev avgörande och att en eventuellt stereotyp uppfattning om könsrollerna riskerade att legitimeras av läroplanen. (Sandahl 2005)
3.5 Kvinnors idrottshistoria
Under mitten av 1800-talet, cirka 1860 menar Wanneberg (2004) att skolan, och särskilt skolgymnastiken var utformad utifrån en enkönsmodell. Enkönsmodellen innebar att skillnaderna mellan könen ansågs vara en fråga om grad inte om art. Kvinnan betraktades som en mindre fullbordad version av mannen och skillnaderna var mer kvantitativa än kvalitativa, flickorna kunde i gymnastiken, som var anpassad för pojkarna, hänga med rätt så långt men de svåraste rörelserna fick de avstå ifrån.
Enkönsmodellen grundade sig i en oro om att kvinnor skulle, rent fysiskt, bli män om de ansträngde sig för mycket. (Larsson 2001)
Vid sekelskiftet hade gymnastiken istället utformats efter en tvåkönsmodell. Tvåkönsmodellen uppfattades som kvalitativt olika, biologin utgjorde bestämningsgrunden. Samtidigt förändrades synen på kroppen som nu sågs mer som en maskin. Tidigare hade den estetiska gymnastiken, i vilken gymnasten med hjälp av kroppen skulle uttrycka känslor och stämningar, varit förbehållen mannen. Runt sekelskiftet upphörde dock gymnastiken vara manligt kodad och blev istället en kvinnlig angelägenhet vilket ledde till att kvinnorna efter sekelskiftet bedrev kvinnogymnastik medan männen sökte sig till tävlingsidrotten. (Wanneberg 2004)
Fortfarande fanns en tydlig könsdelning kvar, det var pojkarna som ägnade sig åt militärövningar, leken var inledningsvis till för pojkarna och även tävlingarna. Därtill var gymnastiken uppdelad i en pojk- och en flickklass, något som legitimerades med mäns och kvinnors fysiska och psykiska olikheter. (Wanneberg 2004)
Inom idrottsrörelsen i början av 1900 talet sågs kvinnlig idrott som något onaturligt och kunde leda till att kvinnan förlorade sin kvinnlighet. Deltagande i manliga aktiviteter ansågs förmanliga kvinnan. På grund av dessa argument var gymnastiken utformad efter tvåkönsmodellen vilket innebar att könen skulle hållas åtskilda. En motståndsstrategi som förekom bland kvinnor var att hävda motsatsen. Deras resonemang rörde sig inte om frågan kring om kvinnor och män var lika, utan om skillnaderna kunde legitimera en utestängning av kvinnorna från tävlingsidrotten. En annan strategi var att använda sig av könsskillnadernas karaktär. Idrotten skulle utformas så att den kunde anpassas specifikt till kvinnor. Dock var förutsättningarna olika. Idrottsrörelsen var en manlig domän dit kvinnor hade lite tillträde. På 1920- och 30-talet ändrades inställningen till kvinnoidrott, från att ha varit negativ inställd, till ett försiktigt intresse. Det var inte bara intresset för kvinnligt idrottande som ökade utan även för idrottsdeltagandet i stort. År 1943 gavs det ut en handbok av det som senare blev Sveriges riksidrottsförbund (RF). I denna handbok började det synas spår av förändring där det bland annat står:
[…]kan idrotten bäst genomsyra hela folket och bliva dess gemensamma intresse i sådan omfattning, att målet ”idrott för alla” kan bliva förverkligat. ( Larsson 2001:139)
År 1969 hade uttrycket ”idrott för alla” blivit en statlig norm. Här efter började idrott och stat att bli allt mer beroende av varandra genom att idrottsrörelsen blev en institution för staten att nå folkhälsa samtidigt som staten blev viktig för idrottsrörelsen som ekonomisk resurs. År 1979 ville staten specifikt satsa pengar i kvinnoidrotten. Två år tidigare hade RF tagit fram ett handlingsprogram vid namn ”Idrott tillsammans – på samma villkor”. Dock skall det påpekas att samma villkor vid 1970-talet inte innebar att idrotten skulle göras om utan istället skulle kvinnorna ändras på så de passade in i den dåvarande idrottsrörelsens verksamhetsformer och innehåll. År 1980 kom ett nytt idéprogram vid namn Idrott 80 där det huvudsakliga målet var att öka antalet aktiva inom idrotten. Trots detta tar Idrott 80 inte upp mycket kring kvinnoidrotten. Det enda som fastslogs i Idrott 80 var för att öka kvinnoidrotten inom RF:s verksamhet krävdes mera stöd från samhället. En tydlig strävan fanns att inlemma kvinnorna i idrottens verksamhet men det krävdes speciella resurser då det verkade finnas någon form av hinder för kvinnors engagemang. Det fanns även en strävan att upprätthålla tydliga gränser mellan kvinnlig och manlig idrott. Dessa hinder kunde inte, enligt Idrott 80, undanröjas på ett oproblematiskt sätt och därigenom förtydligades den särartssyn på förhållandet mellan män och kvinnor som följde idrottsrörelsen genom större delen av 1900-talet. Här blev jämställdhetstanken inte alls likställdhet utan istället ett nytt sätt att skilja könen åt. (Larsson 2001)
1989 kom en förändring genom Riksidrottsförbundets jämställdhetsplan (2005) där jämställdhet betonades genom ett antal punkter:
Att pojkar och flickor, kvinnor och män ges samma möjligheter att utöva sin idrott Att kvinnlig och manlig idrott värderas lika och prioriteras på ett likvärdigt sätt Att kvinnor och män har lika stort inflytande i beslutande organ
Att arbetsformer och fördelning av uppdrag utformas så att kvinnor och män får lika stor möjlighet att medverka.
En idag aktuell debatt rör könssegregeringen inom elitidrotten. En forskare vid namn Claudio Marcello Tamburrini ställer sig frågan; varför skall män och kvinnor tävla var för sig? Han avfärdar de argument som bygger på att gemensam idrott skulle förmanliga kvinnorna. Dessa
argument utdöms som sexistiska. Ytterligare ett exempel på argument är att det är skadligt för kvinnor att utsätta sig för de enorma fysiska påfrestningarna som kännetecknar elitidrott. Detta menar Tamburrini är könsdiskriminerande eftersom män, men inte kvinnor, är tillåtna att utsätta sig för de hälsorisker som idrott på elitnivå ibland kan medföra. Dock hävdar inte Tamburrini i sin text att kvinnor och män skall tävla tillsammans. Argument som att en slopad könssegregering skulle utarma kvinnoidrotten eftersom de bästa kvinnorna skulle söka sig till de blandade tävlingarna lyfts fram. Detta skulle leda till att den rena kvinnoidrotten skulle uppfattas som en andra sortens verksamhet och tappa sina talanger. Detta menar Tamburrini är viktigt att ta på allvar då även om flera elitidrottande kvinnor tränar lika hårt som männen har de i flera idrotter lägre prestationsnivåer än männen. Att omgående slopa alla former av könsuppdelning inom idrotten vore därför allt annat än rättvist samt negativt i ett jämställdhetsperspektiv. Han skriver:
Hur mycket vi än önskar att kvinnor hade samma prestationsnivå som män inom de olika sporterna, kan vi inte rimligen anordna tävlingar som om de redan hade det. (Idrott, kön och genus – en kunskapsöversikt 2003:29)
Hur skall arbetet med att få elitidrotten mer jämställd gå till? Enligt Tamburrini skall fokus ligga på kvinnornas förutsättning att verkligen satsa på idrott där det måste arbetas med invanda familjeroller samt satsningen på tjejsporter. Som ett led i denna process skall det bedrivas blandtävlingar inom barnidrotten och inom skolgymnastiken. (Idrott, kön och genus – en kunskapsöversikt 2003)
Andra undersökningar som gjorts tar även upp andra strategier för att göra idrotten mer jämlik, såsom omfördelning av resurser samt att se till att den totala rekryteringen är jämnt fördelad. Här menas även att om flickor och pojkar föredrar olika idrottsaktiviteter behöver detta inte vara ett problem ur jämställdhetssynpunkt så länge totalbilden är jämlik. (Idrott, kön och genus – en kunskapsöversikt 2003)
Enligt Barbro Carli, som intervjuas i artikeln ”Samundervisning utarmar kvinnliga värden” i tidningen Idrottsläraren (3:2004), sätter myter käppar i hjulet för flickor i idrottsundervisningen på högstadieskolan. Dessa myter handlar om samundervisningens välsignelse för jämställdheten samt om kvinnliga idrottslärares ensidiga och ”mesiga”
undervisning i flickgrupper. Carli beskriver hur hennes undersökning påvisat att flickorna blivit de stora förlorarna när idrottsämnet har övergått till samundervisning. Hennes resultat visar att samundervisningen inte alls har varit jämställdhetsbefrämjande. Utvecklingen inom idrottsämnet har inneburit en maskuliniseringsprocess som utmanat de kvinnliga värdena i idrottsundervisningen. Även vad gäller aktivitet och betyg har samundervisning gynnat pojkarnas intresse och förutsättningar, därmed är inte samidrott jämställd, utan samidrott blir då pojkidrott. Några anledningar till att det ser ut som det gör är enligt Carli att pojkarna får ta makten när det gäller val av aktivitet genom att lärare ger efter för att få aktiviteterna att flyta. Det finns en manlig attityd till idrott, d v s snabbast, längst, högst och bäst. Många lärare har en bakgrund inom den mansdominerade idrottsrörelsen och idrottens värderingar följer med till skolan då den ligger undermedvetet hos dem. (Idrottsläraren 3:2004)
3.6 Fysiologiska och psykologiska skillnader
Det råder inget tvivel om att mäns och kvinnors fysiologiska förutsättningar är olika. Därför menar Annerstedt och Gjerset (2002) att barns utveckling skall ses ur ett helhetsperspektiv. För att utvecklingen skall bli så optimal som möjligt måste skapandet av en positiv och stimulerande miljö vara det eftersträvansvärda inom idrotten. I arbetet med idrott för barn och ungdomar är det viktigt att aktiviteter och förhållanden anpassas för att passa varje individs utveckling. Då barnen når 10-17 årsåldern träder puberteten in, i detta stadium i barnens liv är det viktigt att göra saker rätt, bra och helst perfekt. Det ger dem en känsla av att lyckas vilket stärker självkänslan. Jämförelsen från barn till barn börjar nu bli allt mer central, respons från vänner, föräldrar, ledare och tränare är viktigt för den självbild som formas. Att uppfattas som duktig i fysiska aktiviteter leder normalt också till en positiv självbild i andra sammanhang. (Annerstedt &Gjerset 2002)
Inträdet i puberteten leder också till att förmågan att träna in och automatisera färdigheter varierar från individ till individ men också mellan pojkar och flickor, då flickor oftast träder in i puberteten tidigare än pojkar. De olika stadier som barn går igenom under åldern 10-17 år bör vara så positiva som möjligt för att kunna skapa självständiga och socialt kompetenta vuxna individer. Historiskt sett har kvinnor alltid underordnats männen vad gäller idrott. De har fått göra övningar som anpassats för mannen och utövat sporter som framkommit för den manliga kroppen. Kvinnor har i övervägande grad uppfostrats till en traditionell kvinnoroll. Denna roll har präglats av en relativt låg självmedvetenhet, där man förhåller sig avvaktande
till andras initiativ. Kvinnor uppfostras till att vara goda lyssnare och ta hänsyn, kvinnor förväntar sig också att bli rådfrågade när beslut ska fattas . Denna kvinnoroll tillgodoses inte i tillräcklig utsträckning inom idrotten idag, men som tränare för kvinnor bör man ge plats åt dem om man vill uppnå en god och utvecklande träningsmiljö. (Annerstedt &Gjerset 2002).
Vidare menar Annerstedt och Gjerstet (2002) att kvinnor och män inte bör tränas på samma sätt. Större delen av den idrottsforskning som gjorts utgår från mannens kropp och männens idrottsprestationer. I de flesta fall har den forskning som gjorts också överförts till kvinnor trots att mäns och kvinnors fysiologi är mycket olika.
3.7 Teoretiska perspektiv på kön och idrott
Yvonne Hirdman (Carlsson – Wetterberg & Jansdotter 2004) ser genus som förändliga tankefigurer, män och kvinnor (där den biologiska skillnaden alltid utnyttjas) vilka ger upphov till/ skapar föreställningar och sociala praktiker vilket får till följd att också biologin kan påverkas/ändras. För att undersöka och problematisera detta använder sig Yvonne Hirdman av ett såkallat genussystem. Detta system består av två bärande balkar/lagar:
Dikotomin – Isärhållandets tabu vilket innebär att manligt och kvinnligt inte får blandas.
Hierarkin – där mannen är norm, utgör normen för det som är normalt och allmängiltigt.
Genom isärhållandets tabu anser Hirdman att den manliga normen legaliseras. Enligt Hirdman finns det en fundamental gemensamhet hos könen att förstå och tänka men det kan endast bryta genussystemet genom att isärhållandets tabu bryts. Detta innebär att om kvinnor tvingas/får lov att göra det män gör och vice versa försvagas hierarkin och den manliga normen blir allt mer illegitim. (Carlsson – Wetterberg & Jansdotter 2004)
Tankefigurerna (män och kvinnor) är något som, enligt Hirdman, barn föds in i, det vill säga ingen föds till man eller kvinna, utan båda skapas. Detta görs på tre olika nivåer:
1. Kulturell överlagring – vilket innebär de föreställningar som finns kring tankefigurerna, kring relationen mellan dessa och hur den bör vara
2. Social integration – den uppdelning mellan könen som finns på t ex arbetsplatser och institutioner
3. Socialisering – vilket innebär direkt inlärning,
Inom genussystemet finns det enligt Hirdman olika genuskontrakt som verkar på alla nivåer. Från den yttersta nivån, där det handlar om hur män och kvinnor skall vara mot varandra, ner till den minsta nivån som kan handla om vilka kläder som är tillåtna och hur långt håret skall vara. Dessa Genuskontrakt ärvs från den ena generationen till den andra genom socialisering där modern introducerar dottern samt fadern sonen. (Carlsson – Wetterberg & Jansdotter 2004)
Kollektiva föreställningar om manligt och kvinnligt styr vår vardag. Olika beteenden förkroppsligas och skapar ett automatiskt beteendemönster för manligt respektive kvinnligt. Detta skapar vårt samhälle och avvikande människor som strider mot de sociala könen hamnar utanför. Männen har historiskt sett styrt samhället och därmed hur de sociala könen skapats. Männen har styrt politik, företag, sexualitet och familjebildning. Även lagarna har formats av män vilket gör att kvinnors möjlighet till att kunna påverka minskar. (Engström & Redelius 2002)
”Många hävdar att genussystemet är nedmonterat i dagens samhälle eller åtminstone på väg att monteras ner. Vi är jämställda individer som själva väljer vad vi vill bli, vad vi skall göra, eller hur vi ska se ut. Men vi behöver bara titta in i styrelserum eller andra maktens boningar för att inse att det är en del som återstår att göra innan vi kan kalla oss jämställda.” (Engström & Redelius 2002:170).
Kvinnligt och manligt är något som dagligen verkställs i handling. Genus är den kraft som upprätthåller och skapar skillnader mellan manligt och kvinnligt. Det är de dagliga handlingar vi gör som bidrar till att också genusskillnader kvarstår. Köns/genusordningen, relationen mellan kvinnor och män samt kvinnligt och manligt, fyller en funktion i samhället enligt Birgitta Fagrell som skriver artikeln ”Genus – Historien om kvinnligt och manligt” i boken
Pedagogiska perspektiv på idrott. Det ger en trygghet och stabilitet så länge den accepteras.
Fagrell anser alltså att manligt och kvinnligt skall skiljas åt. Dock skall kvinnor och män ha samma rättigheter i samhället. (Engström & Redelius 2002)
Enligt Fagrells undersökning är det bland barn accepterat att idrotten är könssegregerad. Leka kan man ”göra tillsammans” medan idrotta skall göras uppdelat. Lek betraktas inte som en idrott. Undersökningen visar också att då aktiviteten har hög status och då det verkligen gäller något vill eleverna ha uppdelat pojkar och flickor. Men som den idrottskunnige vet, är klassindelning och regler till för att göra kampen jämn och spännande. (Engström & Redelius 2002)
Håkan Larsson beskriver i sin bok Iscensättningen av kön i idrott(2001) heterosexuell matris. Detta innebär att det som betecknas som manligt och kvinnligt endast blir begripligt när maskulinitet konstrueras kring den manliga kroppen och femininitet kring den kvinnliga. Vidare förklarar Larsson att kvinnor kan vara maskulina men att ett maskulint beteende hos en kvinna oftast för tankarna till en ”manlig” sexuell läggning och omvänt när det gäller män. Det är ur den heterosexuella matrisen som utgångspunkten för förståelsen för sin egen och andras könsidentitet skapas.
4 Problemformulering
Utifrån det tänkta syftet och den bakgrund vi presenterat finner vi följande frågeställningar intressanta:
Varför bedrivs särundervisning i ämnet idrott och hälsa än idag på högstadiet? Hur motiveras särundervisning i ett historiskt perspektiv?
Hur kan vi motivera vår idrottsundervisning
5 Metod
För att undersöka sär- och samundervisning inom ämnet Idrott och hälsa genomfördes kvalitativa intervjuer med lärare som antingen bedrev särundervisning eller samundervisning. Kvalitativa intervjuer innebär enligt Bryman (2004) att fokus ligger på respondentens ståndpunkter och synsätt. Detta gör att intervjun blir flexibel och att vi som intervjuare kan utveckla frågor under intervjuns gång beroende på svaren från respondenten. Denna metod passar det tänkta syftet genom att respondenterna får ge uttryck för sina egna ståndpunkter och på så sätt ge en del svar på varför och på vilka konsekvenser de olika undervisningssätten ger.
Kritiken mot den kvalitativa metoden är enligt Bryman (2004) att svaren som erhålls från intervjuerna inte är generaliserbara eftersom ett litet antal individer inom samma organisation intervjuas går det inte att beskriva denna yrkesgrupp på ett exakt sätt. Resultaten skall istället generaliseras till teori vilket vi gör i analysen. Vid utformningen av intervjufrågorna valdes en semi-strukturerad intervju. Detta innebär att en intervjuguide (se bilaga 1) utformas med specifika teman som skall beröras men respondenten har stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt. (Bryman 2004)
För att ytterligare belysa vilka för- och nackdelar särundervisning samt samundervisning har, valde vi även att genomföra en enkätundersökning (se bilaga 2) hos eleverna. Enkätundersökningen är en surveyundersökning vilken innebär en tvärsnittsundersökning, vilket i sin tur innebär att forskare som tillämpar en tvärsnittsdesign är intresserade av variation. Data samlas in om flera fall och syftet är att få fram kvantitativa och kvalitativa data som granskas för att kunna hitta ett samvariationsmönster. För att få så ärliga svar som möjligt väljer vi att utforma vår enkät med slutna frågor. Detta för att motverka ”enkättrötthet” och för att öppna frågor ger begränsad användbarhet i samband med enkäter. Fördelar med slutna frågor är att det ökar jämförbarheten i svaren, lättare att bearbeta svaren samt lättare att besvara enkäten. Nackdelarna är att det kan irritera respondenterna om det inte finns ett alternativ som passar in på dem, det kan också vara svårt att få uttömmande svarsalternativ eftersom en orimligt lång lista över alternativ skapar irritation. (Bryman 2004)
Vi har haft dessa fördelar och nackdelar i åtanke när enkätfrågorna utformades. I slutet av enkäten valde vi att ha en öppen fråga för att låta respondenten tycka fritt kring ämnet Idrott
och hälsa. Detta öppnar för ovanliga eller oförutsedda svar eller reaktioner, något som inte går att framkalla vid fasta svarsalternativ (Bryman 2004).
För att få ett historiskt perspektiv på särundervisning valdes att studera läroplanerna från Lgr 62 till Lpo 94 och undersöka vad de säger kring jämställdhet, sär- och samundervisning. Det är således endast hur undervisningen skulle se ut som vi studerar och inte hur den i själva verket såg ut. Utöver detta har vi även valt att studera skolans, skolidrottens samt idrottsrörelsens utveckling i frågan om jämställdhet. För att kunna sätta in denna utveckling i ett sammanhang har Yvonne Hirdmans genussystem valts som analysverktyg.
5.1 Urval
Undersökningen genomförs på högstadiet. Detta för att den tidigare forskning och förkunskaper vi har rör högstadiet. Intervjurespondenterna är fem idrottslärare, varav två är kvinnor och tre är män. Detta urval är medvetet då en blandning av kön är att eftersträva. Både samundervisning och särundervisning är representerat bland intervjurespondenterna vilket också var ett medvetet val. Det är samtidigt även gjort av bekvämlighet som enligt Bryman (2004) innebär att urvalet består av personer som för tillfället råkar finnas tillgängliga för forskaren. Lärarna speglar också den representativitet som krävs för denna undersökning, d v s verksamma idrottslärare.
Urvalet av elever till enkätundersökningen gjordes tillsammans med idrottsläraren. Vi valde att lämna ut enkäter till elever i årskurs 9. Detta på grund av den tidssparande aspekten då det inte behövdes gå ut någon information till elevernas föräldrar kring undersökningen då alla var över 15 år. Undersökningen genomfördes i fyra klasser på två olika skolor.
5.2 Genomförande och bortfall
Intervjuerna genomfördes i en miljö vald av intervjurespondenterna vilket gav dem trygghet och skapade en stämning där själva intervjun blev mer som ett samtal. Inför intervjuerna presenterades ämnet samt hölls en inledande pratstund för att minska eventuell nervositet samt öka tryggheten. Stämningen bedömer vi därför som god i samtliga intervjuer. Alla intervjurespondenter accepterade att vi använde oss av en bandspelare. Bandspelaren
underlättade då vi endast behövde anteckna stödord. Alla tänkta intervjurespondenter ställde upp och därför har vi inget bortfall bland intervjuerna.
Enkätundersökningen genomfördes i samband med idrottslektioner. Totalt delades 78 enkäter ut. Då bortfallet varierade från fråga till fråga redovisas detta istället under resultat vid aktuell fråga. Detta bortfall kan bero på att vissa frågor missuppfattades trots att vi fanns på plats för att svara på frågor rörande enkäten. Generellt var bortfallet större bland killarna än bland tjejerna. Målet var att nå en jämn fördelning mellan könen vilket uppnåddes då 39 enkäter genomfördes av flickor och 39 av pojkar.
I arbetet med uppsatsen har vi valt att försöka göra så mycket som möjligt gemensamt. Detta för att inte helhetsbilden över vår studie skulle förloras. Vid två av intervjuerna var endast en av oss närvarande men då intervjuerna spelades in på band har vi båda kunnat analysera det som sagts. Vi tror därför inte att undersökningen har påverkats negativt. Vad gäller litteraturstudien har vi fördelat alla böcker lika mellan oss. Samarbetet mellan oss har fungerat klanderfritt.
5.3 Reliabilitet och validitet
Reliabilitet och validitet är begrepp som beskriver värdet av en undersökning. Resultaten måste vara användbara. De frågor/teman som används i undersökningen måste därför vara relevanta för intervjun och syftet med denna. Empirin måste sedan kunna bearbetas, analyseras och sammanställas på ett säkert sätt för att undersökningen ska kunna betraktas som ”säker” och även i framtiden kunna användas av andra. (Lantz, 1993).
Reliabiliteten i en kvalitativ undersökning bör ses mot bakgrund av den specifika situation som råder vid undersökningen. (Patel & Davidsson 2003). Enligt Alan Bryman (2004) förutsätter validitet reliabilitet vilket innebär att en undersökning som inte är reliabel inte heller kan vara valid, dvs. att om svaren i undersökningen inte är tillförlitliga kan vi heller inte dra några slutsatser.
För att bedöma validiteten i en uppsats är det viktigt att författaren/författarna visar och reflekterar över de val av litteratur som används och hur denna påverkar analysen. På liknande
sätt görs det för att bedöma en intervjus validitet, där det är viktigt att kontrollera att rätt sak studerats. (Patel & Davidsson 2003).
Våra intervjufrågor bygger på den litteratur vi tagit del av och studerat. Då vi intervjuat personer har vi haft nytta av litteraturen för att kunna ställa relevanta följdfrågor. Vi drar slutsatsen att de svar vi fick motsvarade lärarnas uppfattning om vårt undersökningsområde vilket styrker undersökningens reliabilitet. Rörande intervjuernas validitet kunde detta inte besvaras förrän analysen var genomförd.
Enkätundersökningens reliabilitet kan inte styrkas förrän svaren studerats och analyserats. Dock har åtgärder vidtagits för att öka undersöknings reliabilitet genom att vi hela tiden var närvarande vid genomförandet samt att inga tidsramar har getts för hur lång tid enkäten fick ta vilket motverkar slarv. Bryman(2004) skriver att om attitydfrågor grundar sig på tidigare enkäter som haft syftet att belysa attityder i samband med en viss frågeställning, kan sådana frågor vara ett mycket bra verktyg. Detta gjorde att vi tog hjälp av tidigare undersökningar när vi utformade våra enkäter vilket gör att frågorna blir tolkningsbara samt ökar reliabiliteten.
De resultat vi får av intervjuerna är inte generaliserbara då vi endast intervjuat fem idrottslärare. Däremot kan resultaten ses som en indikation på hur idrottslärare motiverar sina val av undervisningsmetoder. Vi kan inte heller generalisera hur idrottslärare i Kronobergs län motiverar undervisningen på grund av att vi inte intervjuat tillräckligt många.
6 Resultat
Vi väljer att presentera resultaten från intervjuerna och enkäterna under olika rubriker, dels för att underlätta för läsaren och dels för att underlätta för oss själva. Under första delen presenteras intervjuerna och under andra delen presenteras enkäterna.
6.1 Intervjuer
Intervjuerna är numrerade från 1-5 och kommer att redovisas i löpande text. Då vi redovisar intervjuerna i löpande text har vi valt att formulera oss på ett sätt som gör att vi undviker talspråk, vilket underlättar för läsaren och författarna. Vi vill även ge en helhetsbild av vad respondenterna säger.
6.1.1 Intervju 1 Kvinna
Läraren har undervisat sedan 1969. Idrottsundervisningen bedrivs uppdelad, det vill säga pojkar för sig och flickor för sig. Denna lärare undervisar endast flickor. Varje lektion består av två klasser med flickor. Den uppdelade undervisningen är inget måste för eleverna, de kan välja vilken grupp de vill vara med i samt känner att de klarar av de krav som ställs i pojkgruppen. Känner man att det inte passar att vara med pojkarna har man alltid möjlighet att byta tillbaka. Av de tre timmar idrott varje klass har i veckan är två timmar renodlad idrott medan den tredje timmen är avsedd för hälsa. Lärarna på denna skola kallar den tredje timmen ”hälsopasset”. All undervisning sker uppdelat förutom på hälsopasset då grupperna är mixade, eleverna väljer aktivitet från det ”smörgåsbord” av aktiviteter som presenteras, efter intresse. Läraren tycker att uppdelad undervisning är en bra modell. Den är bra för att eleverna mellan årskurs 1-6 varit i mixade grupper och då känner hon att idrottsundervisningen sker i mångt och mycket på pojkarnas önskemål och villkor. Flickorna kommer därför inte till sin rätt. Därför anser hon att det är bra att de är uppdelade under puberteten, flickor vinner på detta. Det är också bra att de är mixade under hälsopasset där de som vill, kan välja en grupp med högre tempo och tuffare övningar. Det är endast vissa flickor, som är jätteduktiga, som väljer att prova på att byta grupp. Vissa tycker det funkar bra, men vissa väljer att gå tillbaka. Däremot är det inga pojkar som väljer att byta över till flickorna. På hälsopasset ser respondenten och hennes kollegor dock att vissa pojkar väljer att söka sig till den lugna gruppen.
Med denna undervisningsmodell känner hon att det är mest fördelar. Flickorna får ha bollen när de har bollspel då pojkarna inte är med, eftersom de kan vara rätt så egoistiska i den
åldern. Hon märker även att pojkarna under hälsopasset när det exempelvis bedrivs bollspel med mixade lag inte är seriösa, då blir det mer show än allvar. Det är dessutom lättare att nå de flickor som inte riktigt vågar i en grupp med bara flickor. De duktigaste flickorna riskerar att bli understimulerade, men då anser hon att det är bra att de har möjlighet att gå över till pojkarna. Skillnaderna mellan grupperna är att hon har mer dans och aerobics. Annars har de moment som de båda idrottslärarna kör. Att hon har mer aerobics beror mer på elevgruppens intresse än på könet och dess traditioner. Ett annat sätt att dela upp grupperna är efter intresse och detta ges möjlighet till på hälsopasset. Respondenten har även bedrivit renodlad samundervisning där gruppen alltid är mixad. Men då känner hon att det blir mest idrott på pojkarnas villkor. Flickorna orkar inte med att argumentera för sin sak mot pojkarna och därför blir det så. Därför bedriver respondenten uppdelad undervisning eftersom hon anser att det finns flest fördelar med det.
Jag tycker det är bra. Den är bra för att, eleverna har varit mixade från 1:an till 6:an, och jag kan känna att på mellanstadiet är det väldigt mycket som sker på pojkarnas villkor. Så att tjejerna kommer inte till sin rätt. Och sen tycker jag att det är bra att de under puberteten är delade. Jag tror tjejerna är vinnare på detta, alltså i allmänhet
Och sen kan jag tycka att vi märker ibland på hälsopasset när de är mixade är att om det inte är på en tillräckligt hög nivå vill inte killarna vara seriösa, då showar de istället. De brukar inte allvar på samma sätt. Och sen kan jag känna att de tjejerna som är lite oroliga och som inte vågar att det är lättare att nå dem i en tjejgrupp än vad det är i en mixad grupp.
6.1.2 Intervju 2 Man
Denna lärare har också varit verksam som lärare sedan 1969. Undervisningen bedrivs uppdelat i alla grupper, och han undervisar pojkar. Dock finns det utrymme för individer att byta mellan grupperna, men det är mest flickor som väljer att byta. Det är inte många, men de allra duktigaste flickorna som känner att de inte kommer till sin rätt hos flickorna försöker hos pojkarna. För vissa fungerar det bra och de fortsätter, medan vissa går tillbaka. Läraren tror att eleverna upplever detta som positivt eftersom de har möjlighet att påverka själva även om de styr upp ramarna ger det stora möjligheter till egna initiativ. Läraren har undervisat i alla modeller, uppdelat och mixat med mera. Han upplever att individen tjänar på att
undervisningen är uppdelad. Det är för stora skillnader fysiologiskt och psykologiskt mellan pojkar och flickor i denna ålder. Spännvidden blir för stor och det är inte lyckat för någon, speciellt inte för de blyga och försiktiga eleverna.
Respondenten anser att med uppdelad undervisning blir det stort fokus på ”manliga specialiteter” eller pojkaktiviteter. De har dans, där han trimmar killarna innan de går ihop med tjejerna. I det momentet skall det vara samgymnastik. Skillnaderna i undervisningen blir att flickorna har mer rytmiska övningar, koordinationsövningar, dansprogram, aerobics och liknande, vilket inte bedrivs på pojksidan. Ett annat sätt att dela upp undervisningen är att gå efter intresse. En aspekt att ha med då är att man ofta följer kompisens intresse vilket gör att grupperna inte alltid blir heterogena.
Som han ser det idag finns det få fördelar med samundervisning, förutom i vissa moment. Eftersom han har provat båda modellerna vet han att det finns en del begränsningar med samundervisning. Som idrottsrörelsen ser ut idag finns det ingen eller väldigt få idrottsgrenar där det är mixat. Detta gör att respondenten inte ser någon anledning till att ha det i skolan. Samtidigt vänder han på det och ställer en motfråga till oss där han undrar vilka fördelarna är med att ha en så heterogen grupp som möjligt, rent fysiskt? Han ger själv svaret att han inte kan se några fördelar med detta.
Det går inte att hantera flickor på samma sätt som man hanterar pojkar. Respondenten tror inte det skulle vara några problem för honom att gå in i en flickgrupp och undervisa. Dock tror han det skulle bli svårt för en kvinna att gå in i en grupp med pojkar och undervisa. Då gäller det verkligen att hon har skinn på näsan och ett tydligt ledarskap, annars kommer pojkarna att köra över henne. Respondenten tycker det är roligare att undervisa en grupp där det går att se ett tydligt engagemang. Det visar pojkar. Flickorna är lite mer försiktiga och det känns ibland som att det är tabu för flickor att visa känslor inom en flickgrupp. De flickor som gör det kommer mer till sin rätt i en grupp med pojkar.
Eftersom man är olika måste man behandlas olika. Man måste anpassa sig efter individens olikhet tillsammans med andra individers olikheter.
Jag tror att tjejerna har lite mer rytmiska övningar, koordinationsövningar tex hopprep och dansprogram, aerobics och liknande. Det kör inte vi på killsidan alls.
6.1.3 Intervju 3 Kvinna
Den tredje läraren vi intervjuade har arbetat sedan år 1972 på samma skola hela tiden. Hon är idrottslärare i grunden men har fortbildat sig till att även undervisa inom matematik. Undervisningen bedrivs uppdelat flickor för sig och pojkar för sig där hon undervisar flickor. Hon anser att skolan i allmänhet idag har gått in för att ha samundervisning men menar att flickorna förlorar på detta. Intervjurespondenten tycker att flickorna klarar av att ta emot instruktioner och sedan arbeta självständigt medan pojkarna behöver styras väldigt mycket. Pojkarna har heller inte samma disciplin och det är mer konflikthantering. Hon anser att det är svårare att undervisa pojkar då hon irriterar sig väldigt mycket på pojkarnas sätt och flickorna faller tillbaka. Det gör de även i klassrummet, då de lätt blir tysta och det är pojkarna som vågar svara även om de inte är säkra på om det är rätt. De bryr sig inte lika mycket om de gör fel. Särundervisningen gör då att flickorna får chansen. Flickor som är medelgoda och de som har det lite jobbigare får chansen på ett annat sätt. Hon menar att det annars blir mycket på pojkars villkor.
En del undervisning bedrivs gemensamt på skolan. Det är en såkallad djuptid där eleverna skall ha ett extra pass i veckan där det skall vara idrott. Denna undervisning bedrivs mixad och aktiviteterna väljs oftast av eleverna själva. Några klasser på skolan är såkallade idrottsklasser. Dessa idrottsklasser har alltid idrott tillsammans i mixade klasser.
Dans är ett område som ibland bedrivs gemensamt och ibland uppdelat. När det rör sig om de vanliga danserna vals, bugg och foxtrot bedrivs undervisningen gemensamt i årskurs nio. Detta inför den stundande balen vilket ofta blev motivationsdrivande både för pojkar och flickor. Andra delar av dans och rörelse till musik bedrivs uppdelat. Enligt respondenten är pojkar inte så motiverade att dansa.
Den uppdelade undervisningen anses positiv men dock finns tanken om att ibland bedriva undervisningen gemensamt. Anledningen till att detta inte görs så ofta beror på lärarna, då det kräver att de sätter sig ner och planerar mycket mer. Hon säger: ”Man har ju varit lite av en enmans arbetare när man har jobbat”. Alla har sitt sätt att arbeta, oftast är det samma moment som körs men olika övningar inom momenten. Man kan göra sin egen planering och slipper sätta sig ner och planera med kollegan.
Det hon tycker sig kunna se hos eleverna är blandade känslor inför särundervisning. Bollspelsflickorna vill nog gärna se att man hade mer tillsammans med pojkarna samtidigt som de mindre idrottsintresserade tycker det är rätt skönt att vara uppdelade, särskilt eftersom det är i dessa åldrar de utvecklas mycket.
Skillnaden i undervisningen mellan pojkar och flickor är att flickorna får vara med om många olika moment, speciellt där man använder sig av musik som ett redskap/verktyg och inte bara som bakgrundsmusik. De använder sig av takten och rytmen i musiken. Andra skillnader är att det blir på ett annat sätt när pojkar idrottar, då det blir tuffare och valet av övningar är mer krävande. Respondenten anser att det är naturligt då det blir anpassat efter deras behov.
Jag tror det blir på mycket pojkars villkor.
Jag tror de här bollspelstjejerna, dom skulle nog gärna se att man hade haft mer tillsammans med killarna. Men jag tror många som jag kan se, flickor som, medelgoda om man säger det som de som har det lite jobbigare tycker det kan vara rätt så skönt, speciellt i de åren man utvecklas, det är mens och det är grejer så här till att börja med innan man har kommit in i det, så är det lite lugnare och idag är de så kroppsfixerade så det är fruktansvärt.
6.1.4 Intervju 4 Man
Respondenten i denna intervju har arbetat som lärare i 33 år. Han har varit 19 år på ett gymnasium samt 14 år på den aktuella högstadieskolan. På gymnasiet bedrev han samundervisning men på högstadiet bedriver han särundervisning där han undervisar pojkar.
Inom momentet dans försöker de att bedriva undervisningen gemensamt då det är mer motiverande. Inom styrketräning är det lättare att bara köra pojkar samt även inom bollspel då det oftare är mer tempo inom pojkarnas bollspel. Annars skiljer sig inte upplägget så mycket mellan könen. Det är tempot i undervisningen samt att andra moment går att få med i samundervisningen som exempelvis att visa hänsyn till det andra könet.
Respondenten anser att båda undervisningssätten är motiverade i olika sammanhang. Han anser inte generellt att det ena är bättre än det andra. Det bästa skulle vara att ha en mix, ibland pojkar och flickor för sig, ibland ha dem mixade. Detta vinner alla mest på. Andra
möjligheter till uppdelning kan vara att blanda årskurser. Detta är dock inget schemalagt utan det får de själva plocka ihop. Idrottsklasserna har samundervisning samt även 6:or och 7:or ihop.
Flickorna som går i idrottsklasserna är mycket duktiga och har haft undervisning med klasser med bara flickor och klagat väldigt mycket på det. När de istället har idrott med pojkarna tycker de att det är mycket roligare och pojkarna accepterar dem på ett bra sätt.
Det är inte enkelt, det är inte så som man säger, det skall vara så punkt slut. Kan man få ut optimalt av att mixa grupper tror jag att man ska göra det
Jag tror inte man kan hamna i en grej bara, att säga att det skall vara samgympa, naturligtvis vill man att det skall vara samgympa idag va men har man möjligheten att göra ibland en killgrupp och ibland en tjejgrupp så tror jag man vinner mest, jag tror alla vinner mest på det. Men inte permanenta grupperna utan man har möjligheten att mixa
6.1.5 Intervju 5 Man
Sista intervjun genomfördes med en lärare som undervisat åtta år i grundskolan. Hans undervisning bedrivs oftast klassvis. Ibland är det dock undervisning i pojk- och flickgrupper samt ibland efter intresse. Det ligger alltid två klasser parallellt så det finns goda förutsättningar för att blanda undervisningssätten. I vissa klasser är det vanligare med särundervisning. I dessa klasser förekommer det lite stökigare pojkar och det är tydligare att flickorna behöver lite mer lugn och ro. I klasser med stökiga pojkar är det ofta flickorna som kommer i kläm och ofta är det flickorna som vill ha uppdelat.
Det finns fördelar och nackdelar att köra uppdelat i alla moment men framför allt är det i simningsundervisningen som man tänker till lite extra noga. Ofta förekommer det önskemål från flickorna att ha uppdelad undervisning vid simmomentet. Det är också oftast flickorna som vinner på att ha det uppdelat då det blir lite lugnare. Respondenten anser att det oftast är en fördel att arbeta med en pojk- respektive flickgrupp. Han tror att detta är något som är på väg tillbaka då pojkarna tar allt mer utrymmer på flickornas bekostnad.
Respondenten tar upp bollspel som exempel där han säger att flickorna vinner mest på att ha det uppdelat då det ofta är bollspel på pojkarnas villkor. Är det uppdelat blir det lite lugnare tempo och flickorna kommer mer till sin rätt, får mer bollkontakt och spelar då inte på pojkarnas villkor. Nackdelarna är att det finns pojkar som inte är så bollintresserade och borde då kanske istället ha ett lugnare tempo som flickorna ofta har. Han anser också att det blir en skönare stämning när man har flickorna för sig och därför brukar han ofta själv ta flickgruppen. Dock finns det även flickor som är väldigt duktiga i boll och skulle kunna vara bland pojkarna. Det negativa med att vissa får flytta över från både pojk- och flickgruppen till andra könet är att det skapar en ganska utpekande situation. Han anser att det är bättre att ha det uppdelat än att man skall fråga om någon vill byta för att slippa sätta någon i en obekväm situation.
Enligt respondenten är det en sak som har gjort det möjligt att blanda undervisningen vilket är schemat. De tre senaste åren har schemat lagts så att det alltid är två parallella klasser vilket är en förutsättning för att kunna mixa då det behövs två lärare.
Ett problem som läraren ser med den blandade undervisningen är när det skall sättas betyg. Det finns en risk att han förlorar helhetssynen på klassen om han inte ser dem hela tiden. Detta är något lärarna har börjat jobba med där de träffas och diskuterar eleverna betyg.
Inom vissa moment kan det skilja sig lite i undervisningen mellan könen. I t.ex. fotboll går det som regel att lägga nivån på undervisningen lite högre när det är pojkar eftersom de oftast är lite mer bollintresserade. På liknande sätt läggs nivån högre när det gäller dansmomentet för flickor då de är lite mer vana, rytmiska och kan koordinera sig mer. Det positiva med detta är att individanpassningen har nått ett steg länge då det är lättare att individanpassa en grupp baserad på kön än en mixad grupp.
I vissa klasser är det vanligare med särundervisning. I dessa klasser förekommer det lite stökigare killar och det är tydligare att tjejerna behöver lite mer lugn och ro. I klasser med stökiga killar är det ofta flickorna som kommer i kläm och ofta är det tjejerna som vill ha uppdelat.
Dock finns det även flickor som är väldigt duktiga i boll och skulle kunna vara bland killarna. Det negativa med att vissa får flytta över från både
pojk- och flickgruppen till andra könet är att det skapar en ganska utpekande situation
6.2 Enkätundersökning
Då enkätundersökningen genomfördes på en skola som har särundervisning samt en skola som har samundervisning väljer vi att skilja dem åt genom att kalla dem för skola A och B. På skola A som har särundervisning genomfördes 43 enkäter varav 23 var besvarade av pojkar och 20 av flickor. På skola B som har samundervisning genomfördes 35 enkäter varav 16 genomfördes av pojkar och 19 av flickor.
6.2.1 Deltagande
Det första som undersöktes var hur ofta och i vilken grad eleverna deltog i undervisningen.
Särundervisning
Hur aktiv är du på idrottslektionen? Flickor Pojkar
Är oftast ombytt och jobbar hårt/bra på lektionen 16 17 Är oftast ombytt men rör mig inte så mycket 3 2 Är ombytt ibland och jobbar hårt/bra på lektionen 1 2 Är ombytt ibland men rör mig inte så mycket 0 0
Är sällan med 0 2
Samundervisning
Hur aktiv är du på idrottslektionen? Flickor Pojkar
Är oftast ombytt och jobbar hårt/bra på lektionen 9 12 Är oftast ombytt men rör mig inte så mycket 2 2 Är ombytt ibland och jobbar hårt/bra på lektionen 2 0 Är ombytt ibland men rör mig inte så mycket 2 0
Är sällan med 4 2
Flertalet pojkar och flickor som har särundervisning deltog aktivt och var ofta ombytta. Däremot var det fler flickor som har samundervisning som inte deltog, eller som deltog mindre aktivt.
6.2.2 Val av aktivitet
Frågan kring vilken aktivitet som var roligast fördelade sig enligt följande
Flickor
särundervisning
Pojkar
särundervisning
Aktivitet 1:a 2:a 3:e 1:a 2:a 3:e
Lagbollspel 6 3 1 4 3 2 Individuellt bollspel 1 6 4 2 5 2 Dans 3 4 7 0 0 0 Friidrott 3 3 2 3 2 1 Orientering 1 0 1 1 2 1 Redskap 5 2 0 3 1 2 Simning 0 2 3 1 0 3 Styrka/kondition 1 0 2 1 1 2
Flickor samundervisning Pojkar samundervisning
Aktivitet 1:a 2:a 3:e 1:a 2:a 3:e
Lagbollspel 4 1 1 4 0 0 Individuellt bollspel 1 2 3 0 5 2 Dans 6 3 1 0 0 0 Friidrott 1 2 3 0 0 3 Orientering 0 0 3 1 1 0 Redskap 2 7 1 0 2 0 Simning 0 0 3 0 1 4 Styrka/kondition 0 1 0 4 0 0
Eleverna rangordnade aktiviteterna från 1 till 8 där 1 var den roligaste. Tabellerna visar de tre populäraste valen där lagbollspel är den aktivitet som båda könen rangordnat högt, dock något högre bland särundervisningseleverna. Dans är väldigt populär bland flickorna medan ingen pojke har rangordnat dans som en av de tre roligaste aktiviteterna. Även redskap ligger högt hos flickorna medan hos pojkarna ligger det lite lägre.
Inom flickor som har särundervisning rangordnas även individuella bollspel högt medan hos de flickor som har samundervisning rangordnas det lägre. Något fler flickor som har särundervisning har rangordnat simning och friidrott högre än de i samundervisning. Detta mönster syns även bland pojkarna inom friidrott.
Bortfallet på denna fråga var ganska stort då flera stycken inte rangordnade de olika aktiviteterna. På skola A var bortfallet på nio stycken pojkar men inget bortfall bland flickorna. På skola B var bortfallet på sju stycken pojkar och ett bortfall bland flickorna.
6.2.3 Känslor
Nästa fråga som besvarades var kring hur känslan var på idrottsundervisningen. Svaren fördelades såhär
Flickor
särundervisning
Pojkar
särundervisning
Känsla 1:a 2:a 3:e 1:a 2:a 3:e
Glad, ger mig lust att rör mig på
fritiden 8 5 3 6 0 0
Känner mig klumpig 2 1 0 0 1 2
Känner att jag får visa vad jag kan 2 5 3 5 4 2
Känner mig rädd 0 0 1 0 0 0
Jag lär mig mycket 1 4 5 0 5 1
Känner obehag för att byta om 0 0 2 0 0 1
Känner gemenskap 6 3 4 1 3 6
Känner mig utanför 0 0 1 1 0 0
Flickor
samundervisning
Pojkar
samundervisning
Känsla 1:a 2:a 3:e 1:a 2:a 3:e
Glad, ger mig lust att rör mig på
fritiden 2 1 3 3 2 0
Känner mig klumpig 0 2 0 0 0 0
Känner att jag får visa vad jag kan 1 9 0 0 3 3
Känner mig rädd 0 0 1 0 0 0
Jag lär mig mycket 2 0 6 3 1 0
Känner obehag för att byta om 2 1 2 0 0 1
Känner gemenskap 6 1 2 1 1 2
Känner mig utanför 1 0 0 0 0 0
Den starkaste känslan bland flickor inom särundervisning är att de blir glada medan bland flickor inom samundervisning är gemenskap. Den näst starkaste känslan är inom samundervisningen för flickor att man får visa vad man kan medan hos flickorna i särundervisningen är både att man får visa vad man kan och att man blir glad. Den tredje känslan är för både flickor inom sär- och samundervisning att de lär sig mycket. Både inom sam- och särundervisningen finns det vissa flickor som känner sig klumpiga. Flickorna i samundervisningen känner större obehag för att byta om än vad särundervisningseleverna känner.
Pojkarnas starkaste känsla i samundervisningen är både att de blir glada och att de lär sig mycket. Pojkarnas starkaste känsla i särundervisningen är att de blir glada. Den näst starkaste känslan är att de får visa vad de kan i samundervisning medan pojkarna i särundervisningen känner att de lär sig mycket. Den tredje starkaste känslan är att de får visa vad de kan i samundervisning medan pojkarna i särundervisning känner gemenskap.
