Analys av läroplanerna

Då vi analyserar läroplanerna och hur motiveringen har varit till varför särundervisning och samundervisning har varit gällande vid olika tidpunkter kan vi endast redovisa den strävan man formulerar i de olika läroplanerna. Hur det faktiskt var kan vi inte redovisa då vi inte tagit del av någon information som kan visa detta.

7.1.1 Lgr 62

I samband med att det nya skolsystemet togs i bruk 1962 försvann även flickskolorna. (Richardson 2004) Pojkar och flickor skulle undervisas tillsammans, förutom i ämnet gymnastik där man från och med det femte skolåret om möjligt skulle undervisas uppdelade efter kön. I Lgr 62 var det särundervisning som gällde i idrottsundervisningen. Syftet med undervisningen var att skapa en fysisk fostran. För att kunna göra detta skulle pojkar och flickor om möjligt bilda särskilda grupper. Övningarna i undervisningen var anpassade till män och uppdelningen legitimerades med att mäns och kvinnors fysiska förutsättningar var för olika varandra. (Lgr 62)

Kvinnorna riskerade även att bli förmanligade om de skulle genomföra övningar som var anpassade till männen. (Larsson 2001) Gymnastiken var alltså utformad enligt en tvåkönsmodell för att skilja könen åt. (Wanneberg 2004) Detta skapar de genuskontrakt som Hirdman menar genererar ett i-särhållande av könen, vilket i sin tur leder till att den manliga normen blir den gällande. (Carlsson – Wetterberg & Jansdotter 2004) I denna läroplan var målen i gymnastik för pojkar och flickor formulerade olika vilket gör att undervisningen inte skedde på lika villkor. Gymnastiken för pojkarna skulle bedrivas enligt Lings gymnastiska övningar. Dessa övningar var utformade för pojkarna och inriktade på styrka och kondition medan flickornas gymnastik var inriktad på rytmik och estetik. Trots att gymnastiken var utformad enligt en tvåkönsmodell där männen inte längre hade förbehåll för den estetiska delen av gymnastiken ledde det till att männen istället sökte sig till tävlingsidrotten medan kvinnorna bedrev ”kvinnogymnastik”. (Wanneberg 2004)

Hirdman menar att könens isärhållande bidrar till att mannen fortsätter att vara överordnad kvinnan, vilket vi tydligt kan se i denna läroplan. Gymnastiken var utformad för män. Kvinnor skulle antingen låta bli att göra vissa övningar eller utföra dem på ett mer rytmiskt och estetiskt sätt. Detta bidrar även till det Hirdman kallar för genuskontrakt, det vill säga att pojkar fostras till män och flickor fostras till kvinnor genom våra dagliga handlingar som man eller kvinna. (Carlsson – Wetterberg & Jansdotter 2004)

7.1.2 Lgr 69

I läroplanen från 1969 är inte anvisningarna i de olika momenten lika omfattande men pojkar och flickor skall fortfarande undervisas uppdelade. Nu börjar också skolan betona jämställdhet och att flickor och pojkar samt skolan i sig skall ifrågasätta de rådande förhållandena. Nu ändrades även ordet ”fostran” till ”utveckling” av det fysiska. (Annerstedt 2001)

Övningarna är anpassade för pojkar då Lings gymnastik är det som skolan använder sig av. Pojkarna kunde och skulle göra alla övningar medan flickorna fick avstå från vissa moment då de ansågs skadliga för den kvinnliga kroppen. (Wanneberg 2004)

Fortfarande kvarstår de genuskontrakt som Hirdman talar om. Hierarkin finns fortfarande kvar och bidrar till att mannen ses som överordnad kvinnan samtidigt som skillnaderna mellan könen betonas mer än likheterna. Samtidigt sker en förändring i samhället, uttrycket ”idrott för alla” betonas nu allt starkare och staten satsar under 1970-talet pengar på just kvinnoidrotten. (Larsson 2001)

7.1.3 Lgr 80

Ämnet Gymnastik bytte nu namn till Idrott och skulle nu verka för jämställdhet mellan könen. Idéprogrammet som efter debatt tillkommit skulle syfta till att inlemma kvinnorna i idrottens verksamhet. Idrotten skulle inte omformeras utan bara göra plats för kvinnor i den mansdominerade idrotten, på männens villkor. (Larsson 2001)

Samundervisning skulle gälla som huvudprincip och det motiverades genom att alla, oavsett kön, skall ha lika rätt till utbildning. De skillnader i fysiologin och mognadstakt som betonats

i de tidigare läroplanerna har nu tagits bort och ansågs inte kunna påverka undervisningen. I läroplanen står att pojkar och flickor skall i bollspelsmomenten utöva dessa tillsammans. (Lgr 80)

Tamburrini som debatterar kring könssegregeringen inom idrotten menar att de argument som tidigare varit gällande om att idrottande skulle förmanliga kvinnorna inte stämmer. Dock kan vi inte tro att kvinnor besitter samma prestationsnivå som män. Han anser att vi i skolan bör använda oss av samundervisning för att göra idrotten mer jämställd. Även om pojkar och flickor föredrar olika idrotter behöver inte det betyda att idrotten är ojämlik så länge den totala rekryteringen är någorlunda jämnt fördelad. (Idrott, kön och genus – en kunskapsöversikt 2003)

Carli skriver däremot att det är flickorna som har förlorat på samundervisningen. Även om idrotten i skolan bedrivs med blandade grupper blir det idrott på pojkarnas villkor. Det är deras önskemål av aktiviteter som styr undervisningen och oftast har läraren en bakgrund inom idrotten vilket påverkar dem undermedvetet i val av aktiviteter. Carli menar även att samundervisningen inte har blivit en del i det jämställdhetsarbete som skolan skulle verka för. (Idrottsläraren 3:2004)

Enligt Hirdmans genussystem (Carlsson – Wetterberg, Jansdotter 2004) skulle samundervisning kunna innebära att könens isärhållande nu försvinner, men fortfarande är det så att läraren bedömer pojkar och flickor på olika sätt menar Carli eftersom det finns en manlig attityd till idrott, d v s snabbast, längst, högst och bäst. Många lärare har en bakgrund inom den mansdominerade idrottsrörelsen och idrottens värderingar följer med till skolan då den ligger undermedvetet hos dem. Det gör att könens i-särhållande förstärks. Det är bevisat att de fysiologiska och psykologiska skillnaderna är som störst i åldern 10-17 år. (Annerstedt & Gjerset 2002) Det skulle, enligt Carlis resonemang, betyda att pojkarna är de som kommer få de högre betygen i en klass med blandade kön. Det innebär att det tänkta jämställdhetsarbetet istället bidrar till att ojämlikheten i skolan förstärks.

7.1.4 LpO 94

Då LpO 94 kom bytte ämnet återigen namn från Idrott till Idrott och hälsa. I denna läroplan betonas återigen skillnaderna mellan könen. Vidare står även att pojkars och flickors olika

fysiska förmåga skall tas i beaktande, samt andra olikheter i förutsättningarna. Dock ska samundervisning gälla som norm för all undervisning. Det står också i läroplanen att skolan har ett ansvar att motverka traditionella könsmönster och att aktivt verka för mäns och kvinnors lika rätt och möjligheter.

Den jämställdhetsplan som RF gav ut år 1989 har beaktats i utformningen av den nya läroplanen där det klart och tydligt står att idrotten ska bedrivas på lika villkor. Även här kan vi ta in Tamburrinis och Carlis resonemang om vilket undervisningssätt som lämpar sig bäst för att uppfylla RF:s jämställdhetsplan. Samundervisningen menar de båda, blir på pojkarnas villkor, och i särundervisning blir det, enligt Hirdmans genussystem, ett upprätthållande av de hierarkiska och dikotoma förhållanden som skapas genom våra handlingar.