Analys

Nedan följer vår analys av insamlad empiri. Analysen är indelad i fem huvudteman följt av tematiska underrubriker i avsnitt 6.3 och 6.5.

6.1 Inställning till den nya karriärsituationen

Att respondenterna har en lösningsfokuserad inställning till sin karriärsituation kan utifrån KASAM ses som att situationen går att söka förståelse i och lösa, handskas med. Också deras positiva inställning kan tolkas som att de tänker att saker kommer att utvecklas väl. Detta kan tyda på en upplevelse av hög känsla av hanterbarhet hos respondenterna när det gäller den nya karriärsituationen (Antonovsky 2005, 45). Utifrån SCCT kan det tänkas att en positiv inställning kan innebära en hög självförmåga, att de har en tro på sig själva och sina förmågor (Lent et al. 2002, 261-262).

Respondenternas drivna inställning visade sig dock inte alltid vara till fördel för dem, då de kunde drabbas av så kallade bakslag när de överansträngt sig. Det kan förstås som att de försöker hantera sin situation men att de inte får ordning på det, som att det fortfarande är lite oväntat med bakslagen, att de har svårt att förutse dem och veta hur de ska agera för att få balans. Det kan tyda på en låg känsla av begriplighet, att situationen inte upplevs som att den är under deras kontroll (Antonovsky 2005, 43-45). Utifrån SCCT och prestationsmodellen så kan denna beslutsamhet tyda på att de har en hög självförmåga, då detta skapar hög prestation. Bakslagen kan också utifrån modellen tolkas som att de är dåligt förberedda på dessa bakslag samt vara ett tecken på att de då överskattar sina förmågor, vilket kan leda till känsla av misslyckande och uppgivenhet. Misslyckande och uppgivenhet kan i sin tur leda till minskad självförmåga och därmed mindre prestation där de lättare ger upp eller drabbas av prestationsångest (Lent et al 2002, 277-278).

De flesta av respondenterna uttrycker också att de kan se positiva följder av sin hjärnskada, vilket kan förstås som att de har varit inställda på att söka mening i händelsen, att de har fokuserat på områden som kan ha positiv betydelse för dem. Detta innebär i ett

35

KASAM-perspektiv en hög känsla av meningsfullhet (Antonovsky 2005, 46). Många upplever händelsen som meningsfull, eller åtminstone delar av händelsen.

Ett mönster hos respondenterna visar att känslorna efter skadan gått i dalar och toppar. Dalarna kan tolkas som låg känsla av hanterbarhet där respondenterna upplever att situationen inte kommer att utvecklas väl, att det inte kommer att ordna sig. Dalarna kan också tyda på en låg känsla av meningsfullhet där respondenterna inte kan se någon mening med livet, att det inte finns något som är betydelsefullt (Ibid). När topparna kommer så verkar det infinna sig en hög känsla av begriplighet; händelsen går att förstå, de kommer till insikt av vad som hänt och att de har överlevt. Vilket också påverkar att de känner en högre grad av hanterbarhet och meningsfullhet, de kan se positivt på sitt liv och situation igen (Antonovsky 2005, 43-46).

6.2 Upplevelser av arbetets roll och funktion

Av resultatet framkommer att respondenterna efter en längre tids frånvaro från arbetsmarknaden nåtts av nya insikter kring synen på arbete. Tidigare sågs arbete mest ha en ekonomisk funktion men har efter skadan fått en djupare betydelse. Arbete ses bl.a. inbringa känslan av delaktighet, att vara behövd och att ha en funktion. Ur ett KASAM- perspektiv kan denna insikt ses betyda att de skapat meningsfullhet i sin tillvaro, respondenterna har efter skadan insett vad som är viktigt för dem i livet (Antonovsky 2005, 45). Sett utifrån ett SCCT-perspektiv så påverkas individens självförmåga av omgivningen och är situations- och kontextspecifik och faktorerna beskrivna ovan kan också ses vara av vikt för hur respondenterna ser på sin självförmåga, dvs. om de exempelvis lyckas med att uppnå en upplevelse av delaktighet i arbetslivet så har det en positiv effekt på deras självförmåga. Om de däremot inte lyckas kan det istället ha motsatt inverkan varpå individen tappar tro på sin egna förmåga (Lent, Hacket och Brown 2002, 262). Skadorna respondenterna åsamkats har inneburit negativa konsekvenser då de förlorat sina arbeten och även de arbetsrelaterade nätverken som de innebar och därav kan vi se tendenser till känslor av låg hanterbarhet bland respondenterna där de upplever en känsla av utanförskap på arbetsmarknaden (Antonovsky 2005, 44-45). Ser vi till SCCT-begreppet självförmåga så

36

visar Moa exempel på detta då hon beskriver sin känsla av utanförskap och sorgen det innebär av att inte kunna vara den del av en arbetsgrupp. Upplevelsen av utanförskap tänker vi inverkar negativt på respondenternas sätt att se på sina förmågor och därmed även möjligheter att återgå i arbete. Samtidigt ser vi att det finns en stark drivkraft hos respondenterna att vilja arbeta och vara en del av ett sammanhang för att känna delaktighet, vilket kan tolkas som ett sätt att skapa en högre känsla av meningsfullhet i sin tillvaro, alltså en uppgift värd att lägga känslomässig energi, engagemang och kraft på för att uppnå (Antonovsky 2005, 44).

6.3 Skapandet av nya karriärvägar

6.3.1 Nya arbetsvägar utifrån arbetsträning och intresse

Att de flesta av respondenterna har gjort någon form av arbetsträning kan ur ett KASAM- perspektiv ses som ett sätt där de försöker skapa begriplighet i sin arbetssituation, om sig själv och sin kropp, sina funktioner och förmågor, för att därmed skapa nya karriärvägar. Det säger inget om hur de upplever sin känsla av begriplighet men att de har en strävan att förstå, en strävan mot en hög känsla av begriplighet (Antonovsky 2005, 44). Ur ett SCCT- perspektiv kan arbetsträningen ses som en handling där det förväntade utfallet är att komma tillbaka till arbetsmarknaden (Lent et al. 2002, 262-263). Genom intressemodellen kan vi också tänka oss att via arbetsträningen får respondenterna erfarenheter inom olika områden, vilket ger möjlighet att utveckla sina intressen inom olika karriärer (Lent et al. 2002, 272). Vilket vi kan se hos exempelvis Joel som fortsatte inom billackering där han arbetstränat. Att han nu håller på med billackering efter att ha gjort arbetsprövning tyder på att han haft prestationsmässig framgång inom billackeringen, vilket också kan ha ökat hans självförmåga (Lent et al. 2002, 261-262). Li sa att hennes arbetsträning inte var det hon drömde om i livet. Utifrån KASAM kan arbetsträningen ses som meningsfull genom att hon hade något som fungerade i hennes karriärsituation, vilket för henne var meningsfullt (Antonovsky 2005, 51). Moa kom via sin arbetsträning fram till att fortsatt yrkesväg inom området var svår för henne. Detta kan man genom SCCT tolka kan ha påverkat självförmågan, att självförmågan kan ha minskat då det inte blev den framgång hon hade

37

tänkt sig. Detta kan också innebära ett minskat intresse för just den karriärvägen samt en minskad grad av prestation i sitt karriärskapande (Lent et al. 2002, 261-262, 272, 277-278). På Moas nästa arbetsträning trivdes hon inte lika bra och insåg att hon behövde ett mer socialt yrke. Detta kan utifrån KASAM förstås som att hon upplevde större begriplighet i sin karriärsituation. Att hon kom till insikt kan tyda på att hennes tankar blev mer tydliga. Hon upplevde inte heller att det yrket gav henne meningsfullhet, det skapade därför inte motivation att fortsätta inom den yrkesvägen (Antonovsky 2005, 44-45).

Att flera respondenter har skapat nya karriärvägar baserat på intresse kan utifrån SCCT tyda på en hög självförmåga, att de tänker att de kan lyckas bra inom den riktningen. Hos Bo, Sara och Li kan också tänkas att deras självförmåga ökat genom upprepade framgångar inom de nya karriärvägarna de tagit (Lent et al. 2002, 261-262). Den höga självförmågan och de lyckade erfarenheterna kan utifrån prestationsmodellen förklara den höga grad av prestation de lagt ned på dessa nya karriärvägar (Lent et al 2002, 277-278). Utifrån KASAM kan vi också tolka att de nya yrkesvägarna blivit en ny meningsfullhet, ett viktigt område i livet, som skapat engagemang och motivation till formandet av den fortsatta karriärvägen (Antonovsky 2005, 45). I linje med detta kan vi också med hjälp av SCCT tyda att personliga mål tar form, en beslutsamhet att engagera sig i den nya karriären (Lent et al. 1994, 85).

6.3.2 Kunskapsöverföring

Att de tagit lärdom av sin funktionsnedsättning och de erfarenheter de fått av denna, som de nu för med sig i sin nya karriär, kan utifrån KASAM tolkas som att de skapat upplevelse av begriplighet i situationen. Men också att de skapat känsla av hanterbarhet där de ser sina erfarenheter som resurser som går att använda sig av för att möta den karriärsituation de nu står inför. Att se lärdomar kan också vara ett sätt att söka meningsfullhet i den skada som uppstått, där exempelvis att hjälpa andra i samma situation har blivit en motivationskomponent. Det har blivit ett viktigt område i livet. Vi kan här se att de som tagit lärdom av sin funktionsnedsättning och de erfarenheter de fått av denna har en hög känsla av sammanhang. Detsamma gäller dem som kan se hur de kan överföra sina tidigare, uppkomna innan skadan, erfarenheter och kompetenser till sitt nya karriärskapande. Detta kan ses som ett sätt att skapa hanterbarhet, att skapa ordning, genom att plocka fram de

38

resurser och tidigare erfarenheter de har till sina nya karriärsituationer. Dessa erfarenheter för de också över till områden som har betydelse för dem, som ger en hög känsla av meningsfullhet (Antonovsky 2005, 44-46).

Vi kan se att användandet av tidigare lärdomar och erfarenheter skapar framgång i respondenternas nya karriärsituation. Utifrån SCCT kan vi tolka att dessa framgångar ökar självförmågan. De upplever att de nya karriärvägarna kan vara något som de på grund av sina erfarenheter kan klara av, vilket är ett tecken på hög självförmåga. Det förväntade utfallet är också att det de gått igenom kan vara till nytta i både deras karriär och, i vissas fall, för att hjälpa andra. Utifrån intressemodellen kan vi se att intresse för en viss karriär utvecklas om de tror att de kan lyckas bra inom densamma, vilket vi här kan se tecken på (Lent et al. 2002, 261-263, 272).

6.3.3 Om framtida yrkesliv

Att de flesta av respondenterna ser positivt på sitt framtida yrkesliv kan utifrån SCCT ses som att de har en hög självförmåga där de tänker sig klara av de utmaningar de ställs inför (Lent et al. 2002, 261-262). Detta går i linje med KASAM samt en hög känsla av hanterbarhet, en upplevelse att de har de resurser som krävs för att komma vidare i sin karriär (Antonovsky 2005, 44-45). Men respondenterna upplevde samtidigt, på grund av deras förmågor, en osäkerhet kring sitt framtida yrkesliv och vad de prestationsmässigt kommer att klara av. Detta kan utifrån KASAM istället förstås som en låg känsla av hanterbarhet i sin karriärsituation då det råder osäkerhet kring hur det ska gå (ibid), samt en låg självförmåga ur ett SCCT-perspektiv (Lent et al. 2002, 261-262). Vi kan alltså se en splittring där de tänker att yrkeslivet rent generellt kommer att gå bra men att de är osäkra på sina egna förmågor och prestationer samt vilken väg de därför kan ta. Osäkerheten vägs också upp av att de har en öppen inställning och kan se olika yrkesvägar som alla verkar lockande. De visar därmed tecken på en hög känsla av meningsfullhet där de har flera områden och yrkesvägar i livet som är viktiga för dem och som lockar fram engagemang (Antonovsky 2005, 45-46). Om vi ser på denna öppenhet utifrån valmodellen i ett SCCT- perspektiv så skulle det kunna innebära att de inte i lika hög grad behöver kompromissa i sina val som om de bara hade ett mål i fokus. En kompromiss med utfallet att de söker sig till mindre intressanta yrken hade kunnat bli nödvändig om upplevelsen av begränsade

39

möjligheter var dominant samt där de endast såg en meningsfull väg (Lent et al. 2002, 276- 277). Samtidigt kan en öppenhet för många olika karriärvägar leda till en splittring i personliga mål där det blir svårt att engagera sig i alla vägar samtidigt. Det kanske läggs lite engagemang på varje men inte fullt ut på någon, vilket kan bidra till en svårighet att styra sitt liv i en viss riktning (Lent et al. 2002, 263). De flesta vill dock inte styra för mycket och sätter inte upp yrkesspecifika karriärmål eller planeringar då de har en oro att bli besvikna om utfallet inte blir som de planerat. Det går ändå se att de försökt påverka sin yrkesframtid i en viss riktning, att de engagerat sig i en viss aktivitet för att kunna påverka ett framtida utfall, vilket är definitionen för begreppet personligt mål i SCCT (Lent et al. 1994, 85). Ett personligt mål de alla har gemensamt är deras beslutsamhet att komma upp i arbetstid, vilket ur KASAM kan tolkas som ett meningsfullt och viktigt område och därmed en hög känsla av meningsfullhet (Antonovsky 2005, 45-46).

6.4 Hantering av den nya karriärsituationen

Alla respondenter arbetar aktivt med att finna olika sätt att handskas med sin situation. De är motiverade att finna olika lösningar och strategier och tycks ha förväntningar på att saker kommer att utvecklas i positiv anda vilket, sett utifrån ett KASAM-perspektiv, kan tyda på att de upplever sig ha hög hanterbarhet i sin situation (Antonovsky 2005, 45). Att utveckla strategier kan även tänkas ses som ett sätt för respondenterna att skapa begriplighet i tillvaron, ett sätt att skapa förståelse av sin situation och ordna den och där händelser ses som utmaningar som går att handskas med (Antonovsky 2005, 43,45). Tillexempel kan vi se att respondenterna söker att lära sig om hjärnskadan, och hittar sätt att öva upp sina kognitiva förmågor. Men även tagit lärdom av sina nya livserfarenheter som skadan inneburit vilket gett dem insikt om deras behov av att behöva planera, strukturera och begränsa sin tillvaro för att anpassa sig till sin nya livssituation vilket kan tolkas som att de upplever sig ha känslan av hög meningsfullhet. De hanterar händelsen utefter bästa förmåga och ser värde av att lägga ner engagemang och tid på att försöka hitta mening i tillvaron genom att utveckla strategier såväl fysiskt som kognitivt genom att lära sig att hantera sin kropp och sin nya situation. Att samtliga är engagerade att hitta lösningar för sin situation

40

kan utifrån ett SCCT-perspektiv ses som ett sätt att nå personliga mål genom att styra sina liv och forma sina beteenden för att påverka framtida utfall, som att nå framgång i att återgå i arbete (Lent et al. 1994, 85; Lent et al. 2002, 263). Beroende på hur de lyckas med detta påverkas deras självförmåga av utgången. Självförmågan påverkas bl.a. utav hur omgivningen reagerar och bedömer individen och genom prestationsmässig framgång så ökar självförmågan (Lent et al. 2002, 262). Vi kan se tendenser till att respondenterna har som hanteringsstrategi i arbetslivet att inte ge upp, att de pressar sig själva genom att arbeta mer än hälsan egentligen tillåter samt att där finns en vilja av att vara duktig, göra gott intryck på sin omgivning. Här funderar vi kring att det begränsade eller uteblivna deltagandet på arbetsmarknaden har inverkat på respondenternas självförmåga vilket vi sett spår av i våra intervjuer, och som även behovet att vara duktig kan antyda på. Vi anar med detta en rädsla hos respondenterna av att andra ska tro att de inte kan, eller att de själva tappat tron på sin förmåga. Att vara duktig inför omgivningen kan tolkas vara ett sätt att visa på sin duglighet, ett sätt att försöka uppnå ökad självförmåga (ibid).

För att gå vidare i livet har respondenterna intagit acceptans av skadan som strategi. Acceptansen av skadan ses som ett sätt att utveckla en hög känsla av meningsfullhet i sin nya situation, att förstå sina begränsningar och hantera situationen utifrån bästa förmåga (Antonovsky 2005, 45-46). Här ser vi att respondenterna har olika erfarenheter kring acceptansen av sin tillvaro. Li upplevde till en början låg känsla av begriplighet där hon hade svårt att förstå sin situation och dess konsekvenser. När hon tillslut accepterar situationen ser hon att hon klarar att hantera den utifrån sina egna resurser och förutsättningar vilket visar på att hon utvecklat en hög känsla av hanterbarhet (ibid). Joel säger sig ännu inte ha funnit acceptans i sin situation vilket kan vara ett tecken på låg känsla av begriplighet där han upplever en känsla av att tillvaron är utom kontroll och har svårt att förstå sin situation. Medan Bo tycks uppleva sig ha en hög känsla av meningsfullhet då han ser händelsen som en utmaning värd att kämpa för, och uttrycker: "När livet ger dig citroner gör en god lemonad” vilket kan tolkas som att han söker mening i händelsen (Antonovsky 2005, 45-46, 81).

41

6.5 Omgivningens stöd och icke-stöd

6.5.1 Det positiva stödet och dess betydelse

Omgivningens stöd eller icke-stöd är faktorer som inverkar på respondenternas karriärskapande. Vårt resultat speglar att respondenterna har olika erfarenheter och upplevelser kring stödet från omgivningen och utifrån KASAM-teorin kan vi se att de i olika grad upplever känsla av sammanhang beroende huruvida de bemöts av gott eller bristande stöd. Majoriteten av respondenterna har haft bra stöd från rehabiliteringsteam och där träffat andra som drabbats av hjärnskada. Vi kan tydligt se att mötet med människor som visat förståelse, uppmuntran och kunskap om deras situation har bidragit till att hjälpa respondenterna att uppleva hög begriplighet - att finna förståelse för de stimuli som hen handskas med i tillvaron. De får med andra ord i samspelet med andra en förståelse för sina skador och dess innebörd samt de känslor och tankar som skadan har väckt och hur dessa kan förklaras, hanteras och ordnas (Antonovsky 2005, 43-45). Vi kan också se att stödet har hjälpt dem att finna motivation - att orka kämpa vidare trots att tillvaron kan ses kaotisk och totalt förändrad. Genom mötet med likasinnade, samt personer som har kunskap om, och förstår deras situation skapas en känsla av samhörighet och delaktighet vilket kan tänkas utmynna i en känsla av meningsfullhet - gruppen och rehabteamet fyller en viktig funktion för respondenternas tillfrisknande (Antonovsky 2005 45,81). För Li har omgivningens stöd varit avgörande för hennes tro på sin egna förmåga att ta steget mot en ny karriär vilket kan kopplas till SCCT som visar på att självförmågan är situations- och kontext specifik och påverkas av andra personer (Lent et al 2002, 261-263). Hennes handling är ett tydligt exempel på hur omgivningens stöd inverkar på utfallet av hennes agerande. Hon var till en början osäker på sin förmåga men efter att ha upplevt sig få uppmuntran från omgivningen kring sina förmågor så lyckades hon nå sitt mål och utbilda sig. Självförmåga och förväntat utfall påverkar de mål en person sätter för sig själv, samt den ansträngning som läggs ner för att uppnå målet - vilket Li är ett tydligt exempel på i vår studie (Lent et al. 2002, 262- 263). Detta kan också kopplas till KASAM-perspektivet där stödet från omgivningen kan ses bidra till upplevelse av hög hanterbarhet, för dem som ser sig ha dessa resurser, genom

42

att omgivningen blir värdefulla resurser för individen att ta sig vidare och möta de krav som ställs i sin nya situation (Antonovsky 2005,45).

6.5.2 Bristande stöd och dess effekter

Som beskrivet i tidigare analys så har gott bemötande en positiv inverkan på respondenterna och bidrar med positiva effekter. Motsatsen ser vi hos dem som inte upplevt sig ha stöd ifrån sin omgivning vilket har en negativ innebörd på deras känsla av hanterbarhet - de känner sig inte ha de resurser som krävs för att hantera händelsen (Antonovsky 2005, 45). Här kan vi istället skönja att dessa upplevt sig vara ensamma, oförstådda och fått ta hand om saker själva.