Vårt syfte med denna undersökning var att ta reda på hur personer med förvärvad hjärnskada upplever och hanterar den påtvingade karriärförändringen skadan medfört samt vilka faktorer som haft betydelse för dem i skapandet av ny karriär.
I vår undersökning har vi kommit fram till att den personliga inställningen - känslan av hanterbarhet, meningsfullhet samt självförmåga - kan påverka öppenheten inför nya karriärvägar, vilket skapar erfarenheter och kunskaper om de egna förmågorna samt ger möjlighet att utveckla intressen inom olika karriärområden. Inställningen kan också ha stor inverkan på den prestation som läggs ned på ett visst karriärmål. Detta kan främja nya förmågor men kan också för personer med hjärnskada utgöra ett hinder då överansträngning kan leda till bakslag och därmed regression i karriärprocessen.
Om personer upplever meningsfullhet i sin situation så kan de lättare se positiva följder av sin skada som går att applicera på den nya karriärsituationen. Flera av våra respondenter tog tillvara på de kunskaper och erfarenheter de fått i samband med skadan och såg därmed större möjligheter i sitt karriärskapande.
Genom vår undersökning kan vi också se att omgivningens stöd eller icke-stöd har stor inverkan på individers upplevelse av begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet samt självförmåga. Dessa påverkar i sin tur motivation och individens fortsatta karriärskapande. Omgivningen kan alltså vara främjande eller hindrande i processen mot en ny karriär. Nedan diskuterar vi undersökningens resultat och metod samt relaterar vår studie till studie och yrkesvägledning. Vi avslutar med förslag på fortsatt forskning.
7.1 Resultatdiskussion
Vårt resultat att upplevelsen av meningsfullhet påverkar karriärskapandet går i linje med Haynie och Shepherds (2011, 502, 511, 516) resultat. Likheterna med våra studier är hur de undersökta personerna upplever och hanterar en påtvingad karriärförändring samt vilka faktorer som haft betydelse för upplevelserna och hanteringen. Skillnaden är dock
47
undersökningsgruppen där de undersöker tidigare verksamma inom USAs militär, där krigstrauma och fysiska skador varit orsak till den påtvingade karriärövergången. Alla med förvärvad hjärnskada drabbas inte av fysiska skador men upplevelsen av trauma kan mycket väl vara gällande för även vår grupp. Trauma kan också ge såväl motoriska som kognitiva begränsningar (Psykologiguiden 2017) varpå likheter i undersökningsgrupperna finns. En annan likhet är att de på grund av skada blivit nödgade till en karriärövergång. Vi ser därför att denna studie har relevans för vår undersökning där resultaten går att jämföras. Haynie och Shepherds (2011, 516, 519) resultat visar även att kunskapsöverföring från trauma samt tidigare erfarenheter till nuvarande karriärskapande var en faktor hos dem som lyckades väl i sin karriärövergång. Vår studie visar liknande resultat. Men vi har också tolkat att denna kunskapsöverföring beror på upplevelsen av meningsfullhet.
Också vårt resultat att omgivningens stöd och dess bemötande påverkar karriärskapandet får stöd i tidigare forskning. Metérne et al (2017, 133), Snell et al (2016, 5) samt Söderbergs (2014, 21, 64-65, 173) resultat visar på detta. Strandbergs (2006, 145) resultat visar att stöd och bemötande påverkar tillfrisknandet hos personer med hjärnskada. Vi kan se att tillfrisknandet också påverkar karriärskapandet varpå Strandbergs resultat är viktigt för förståelsen om vilka faktorer som påverkar karriärskapandet, och därmed jämförbart med vårt resultat.
Ett resultat som framkommit i vår studie är att respondenterna, för att skapa begriplighet och hantera sin karriärsituation, arbetat med olika strategier. En av dessa var att inte ge upp och att pressa sig själv framåt vilket kunde leda till överansträngning och bakslag.
Matérne et al (2017, 129, 132-133) visar på liknande resultat där en stark motivation också kan bli ett hinder för att återgå i arbete för personer med hjärnskada. Deras resultat visade ytterligare att bakslagen kunde leda till en regression i arbetsprocessen.
7.2 Metoddiskussion
I föregående metodavsnitt talade vi om att ett möjligt problem med vår studie skulle kunna vara att de respondenter som frivilligt valt att delta kan tänkas vara mer öppna, drivna och sociala, vilket kan tänkas påverka resultatet. Under arbetets gång bekräftas denna bild då
48
våra respondenter visade sig vara väldigt drivna och positiva individer och vi ser att negativa och slutna personer således har hamnat utanför vår studie, vilket kan tänkas ha påverkat resultatet. Vårt urval bestod vidare av personer med varierande grad av skador såväl motoriskt som kognitivt vilket kan ses vara en svaghet i vår studie eftersom det kan vara ett fåtal individer som representerar ett sätt att hantera skadan. Samtidigt kan variationen av skador ses som en styrka eftersom vi därmed kunnat ge en bred bild av hur respondenterna hanterat sin situation utefter omfattningen av sina skador. Vidare ser vi att tidigare forskning främst fokuserat på studier kring personer med hjärnskada som drabbats av stroke, medan vi har en grupp vars orsaker till hjärnskador uppstått av olika anledningar. Vi har därmed gett möjlighet för en bredare grupp att göra sin röst hörd.
En nackdel med kvalitativ metod är att det inte går att generalisera (Larsen 2009, 27). Som alternativ metod ser vi att vår studie med fördel kunnat kompletteras, eller utökas med en kvantitativ metod, vilket således gett ett mer generaliserbart resultat då den kan utföras på en större mängd individer vilket hade givit bredd i undersökningen (Larsen 2009, 25). Vi anpassade vår intervjuform utefter respondenternas specifika behov varpå vissa intervjuer utfördes skriftligt. Vi kan se att i de fall vi utförde muntliga intervjuer så gavs mer berikande och detaljerade svar, varför vi ser vissa svagheter med vald intervjuform, samtidigt som vi ser att det var bästa alternativet sett utifrån respondenternas behov.
7.3 Undersökningens relation till studie- och
yrkesvägledning
Såväl tidigare forskning (exempelvis Matérne et al 2017, 133) liksom vår studie har visat på betydelsen av gott stöd och bemötande i kontakt med personer med hjärnskada för att främja återgång i arbete. Våra resultat speglar upplevelser av att mötas av misstro, både kring skadan och förmågor och där det bristande stödet från omgivningen varit en hindrande faktor i karriärskapandet för våra respondenter. I ett arbete som Studie- och yrkesvägledare ser vi det således vara av största vikt att bemöta personer med hjärnskada på ett stödjande sätt. Här ser vi fördelar med att arbeta med deras motivation och balans så att det inte leder till bakslag och regression i karriärprocessen då respondenterna i vår studie
49
beskriver sig ha begränsad mängd energi. Vidare tänker vi att de är viktigt att arbeta utifrån en holistisk syn, då både vardag och arbete påverkar varandra, detta genom att stödja dem att hitta balans i hela livssituationen. Likaså ser vi att många respondenter har mötts av okunskap kring sin skada av omgivningen, varpå vi ser det fördelaktigt att samtala om såväl begränsningar som förmågor med individen för att på så sätt söka förståelse och lärdom om dennes specifika behov.
Snell et als (2016, 5) studie visar att självkänslan kan påverkas av bemötandet från omgivningen. Dessa effekter ser vi även i vår studie. I mötet med personer med hjärnskada ser vi möjlighet att öka självförmågan genom att visa tro på dennes förmågor samt att fokusera på möjligheter istället för hinder. Men också att utgå från individens tankar om möjliga och önskvärda vägar utifrån förmåga och behov.
Att kunskapsöverföring i stor grad påverkar de nya yrkesvägarna är en viktig faktor att ta tillvara på inom studie- och yrkesvägledningen. Här ser vi att en kartläggning av kunskaper och erfarenheter kan vara betydelsefullt för att stötta den sökande i användandet av dessa i det nya karriärskapandet.
7.4 Förslag på fortsatt forskning
Som beskrivs i avsnittet tidigare forskning pekar Söderbergs (2014, 21, 64-65, 173) studie på förekomsten av grindvakter, alltså personer som använder “cooling-down” metoder vilket får en hindrande effekt i funktionsnedsattas karriärskapande. Vi såg också tendenser till sådana upplevelser bland våra respondenter i kontakten med vägledande professionella yrkesgrupper. Därför tycker vi att det skulle vara intressant att i framtida forskning studera hur aktörer som arbetar med individer med hjärnskadas rehabilitering och återkomst till arbetslivet, bemöter dem sett ur ett normkritiskt perspektiv. Hur stöttar aktörerna dessa personer ut i arbete? Arbetar de med vägledning? På vilket sätt? Detta för att medvetandegöra eventuella beteenden och handlingar som eventuella grindvakter ofta omedvetet utför, och därmed minska förekomsten av sådana handlingar. Men också för att öka kunskapen om hur man på bästa sätt kan hjälpa och stödja personer med hjärnskada till återgång i arbete. Här ser vi en kunskapslucka som är viktig att fylla.
50