5.1 Tema A
Det första viktiga resultatet att ta i beaktning är de blivande journalisternas beroende av Google. Föga förvånande är det kanske att 100 % uppger att Google är förstavalet då det gäller att söka information på nätet. Desto mer förvånande är att nästa 85 % uppger att de har någon form av Googlekonto. En oväntat hög siffra och som talar för att den studerade målgruppen är något mer internetvan än genomsnittsanvändaren. Detta pekar också användningsmönstret på. 9 av 10 tillfrågade använder Google för privat bruk varje dag och 97 % använder alltid eller oftast Google då de gör sitt researcharbete. Att nästan 44 % alltid använder Google då de gör sitt journalistiska researcharbete är en anmärkningsvärd siffra.
Målgruppens kännedom om och användning av Google är alltså väldigt hög.
Redan här kan vi konstatera att oavsett hur de blivande journalisterna ställer sig till individualiseringen på nätet så är det väldigt få som väljer att bedriva
journalism utan Googles hjälp. En utveckling som utifrån Eli Parisers antagande om vilka konsekvenser individualiseringen får på publiken gör undersökningen i sig högaktuell.
För att kunna applicera ett gatekeepingperspektiv på Google, kan det vara en bra idé att först se var respondenterna befinner sig i en gatekeepingmodell. I detta fall är det ganska lätt då samtliga respondenter är blivande journalister, vilket placerar dem i mediakanalen. Google däremot är svårare att placera och precisera utifrån ett gatekeepingperspektiv. Google är onekligen en del av källkanalen men också eventuellt en del av mediakanalen i det läge då journalisten söker vidare information. Google används i syfte att få mer
information om till exempel en aktuell händelse. Detta gör att Google, blir både en del av mediakanalen och en källkanal. Google blir en av de vägarna där den blivande journalistens söker information, och Google blir därmed en form av gatekeeper bara utifrån det.
En viktig del av vår undersökning var att måla en bild av hur blivande
journalister ställer sig i förhållande till Google. Detta besvaras delvis i frågor om
Googles träffsäkerhet. Samtliga respondenter hittade oftast eller alltid vad de sökte på Google och behövde inte formulera om sig allt för ofta för att hitta rätt.
Det som det har nämnts här tidigare är hur uppenbart det är att Google används av dessa blivande journalister i syfte att söka efter information i researcharbetet.
Utifrån en gatekeepingmodell så kan vi se det som att Google träder in i
mediakanalen efter att journalisten har accepterat nyheten, och därmed söker vidare efter komplimenterande information från nya källor, där Google blir en ny källkanal.
Som vi tidigare skrivit om så kommer det sociala söket binda ihop de
individualiserade sökresultaten med din värld, dina vänner, släkt och bekanta.
Ett rimligt antagande bör vara att där detta får störst effekt är för sökningar inom nyheter och aktuella händelser, en bevakning som självklart är en del av en journalists vardag. Det visar inte minst resultatet på fråga 9 där hela 81 procent sökte information om aktuella händelser via Google.
Vi återgår till Mark Zuckerbergs citat ”A squirrel dying in your backyard might be more interesting to you right now than thousands of people dying in Africa”79 Citatet är intressant då det speglar något som journalisten måste vara medveten om när denna gör sitt researcharbete. På Google kommer de att hitta väldigt mycket information och åsikter från sin närmaste krets och sina likasinnade men inte nödvändigtvis rätt information för att uppfylla den tidigare så viktiga
journalistiska integriteten, etiken och den källkritiska hållningen.
5.2 Tema B
Tanken bakom den andra delen av analysen var att analysera de blivande journalisternas inställning till Google och individualiseringsfenomenet på nätet samt vilka effekter detta kan få för deras journalistiska verk.
En del av de svarande hade full koll på detta, en del var bekanta med fenomenet sedan tidigare och en liten del var helt ovetande. Utifrån antagandet att Google kan ses som en Gatekeeper av information som togs fram i föregående avsnitt är
79 http://www.arikhanson.com/2011/02/16/business‐book‐reviews‐the‐
facebook‐effect/
de intressant att se, hur många som säger att de vet om individualiseringen men ändå använder sig av Google för att utföra researcharbete.
Med tanke på att Google individanpassar informationen så försvårar det för journalistens möjlighet att vara tendensfri, men eftersom medvetenheten om det finns hos vissa kan de lättare se genom problematiken. Detta ledde in
respondenterna i nästa fråga, där det handlade just om hur de ställde sig till fenomenet efter att ha fått kännedom om det. Det visade sig att bara 18,5% efter kännedom om detta skulle ändra sitt beteende vid sökningar, medan andra vill ändra till vis del och några tänkte inte ändra något alls.
Ett svar som är intressant att analysera är en kommentar på fråga 11.
”Ja, jag brukar förutom googlesök försöka hitta länkar via sidor, bloggar, fråga på facebook etc. för att försöka hitta fler källor än de alternativ google ger mig.”80 Här nämns inget alternativ till internetbaserade fakta. Dock vet vi inte om det är för att den svarande enbart använder internetbaserade fakta i sitt
researcharbete eller om detta är det enda hon tänker på just i det här fallet. Eli Pariser visar ju dock med all önskvärd tydlighet att Google inte är ensamt med denna typ av individualiseringsalgoritmer. Personen skriver att hon t.ex. frågar på Facebook. Detta är en metod som verkligen skulle falla in i filter bubble mönstret då hennes fråga enligt Pariser enbart kommer att komma upp på hennes likasinnades newsfeeds vilket självklart begränsar vilken typ av svar hon kommer att kunna få på frågan. Pariser nämner inte bloggar specifikt, men det är inte svårt att själv föra in bloggen i resonemanget. De bloggar du följer oftast är de du är intresserade av, vilka tenderar att ge ett perspektiv på verkligheten som du instämmer med. Denna bloggs länkar får då även de i förlängningen ses som en individualiserad form av ny information.
De som inte tänker ändra alls ser onekligen minimal problematik i faktumet med de individanpassande sökningarna. Medan de som svarade till viss del kanske är något osäkra på innebörden av det hela och vill inte överproblematisera men inte heller ignorera fullständigt. Eftersom frågan var öppen, så kunde även
80 Appendix
kommentarer från respondenterna presenteras. Respondenter talade om vägar runt problematiken och även om hur viktigt det är att vara källkritiska i sin yrkesroll. En respondent som skrev :”personlig integritet är ett viktigt inslag i varje demokrati så borde man naturligtvis bry sig mer.”81 Vilket är otroligt viktig poäng, speciellt med tanke på den viktiga demokratiska rollen som journalisten har som samhällets vakthund.
Frågan som följde handlade om hur respondenterna ställde sig gentemot den personliga anpassningen av sökresultatet. ”Hur ställer du dig till att Google anpassar sökresultat efter vad den vet om dig?”
Majoriteten av de svarande visade sig vara negativt inställda, men trots det var det en minoritet som tänkt ändra sitt beteende. Att en journalist ställer sig negativ till en källa som de ”oftast” använder i sitt journalistiska arbete, synes problematiskt men samtidigt kan det vara bra om de då utövar den nödvändiga källkritik som är kutym. Att dock inte ändra sitt beteende efter vetskapen om denna problematik kan dock leda till problem att hävda den tendensfrihet, som Häger tydligt beskriver bör existera.
I den här frågan bör man dock inte stirra sig blind på att majoriteten var negativt inställda, det existerade även de som ansåg att de kunde vara ett bra hjälpmedel med individanpassade sökningar, samt de som hade en mer ambivalent
inställning på det stora hela.
En gatekeepingeffekt som kan uppstå hos journalisterna när de gör ett urval i personanpassat resultat är t.ex. omedveten associationism, som innebär att journalisten kanske omedvetet gör sitt urval utifrån tidigare kopplingar och ståndpunkter. Med en individualiseringsalgoritm kan detta ske möjligen ännu mer omedvetet och framförallt ännu mer effektivt.
5.3 Tema C
Den största och bredaste frågan som dessa blivande journalister skulle svara på i enkäten var ”Hur tror du att denna anpassning av sökresultaten kan påverka ditt reasearcharbete och i förlängningen ditt journalistiska verk?”
81 Appendix
Det intressanta är att se hur olika respondenterna ställer sig till frågan, vissa utrycker frustrationer över att de inte vet. Andra ser lösningar, vissa problem och andra är positiva. De kategorier som resultatet delades upp i var:
Flera sökvägar – informationsspridning – 9 – 33,33%, Problematiskt – Begränsningar ‐ 12 – 44,4%,
Betänksamhet – Ökad aktsamhet – 2 – 7,4%
Oproblematiskt ‐ (Kan var hjälpmedel) – 2 – 7,4%.
De som sökte efter lösningar såg en uppenbar problematik i individualiseringen, men de försökte se en lösning och i sitt researcharbete försökte de att kringgå den här problematiken. Genom att använda sig av flera källor vilket,
journalistiskt är ett korrekt tillvägagångsätt eftersom en journalist helst ska ha minst två oberoende källor. På det viset blir det lättare för de personerna som säger att de försöker vända sig till flera källor att uppfylla de tio punkterna för yrkesrollen som Kovach et al presenterat. En journalist som väljer att gå runt detta, kan tänkas söka efter sanningen i ett breddare urval än en person som blint förlitar sig på en enskild källa.
Det huvudsakliga budskapet från respondenterna var dock att söka sig runt Google, för att på så vis kunna komma åt sanningen och därmed förmedla ett så onyanserat budskap som möjligt till publiken.
De respondenter som såg problematik i det hela talar om hur detta med en individuellt anpassade sökresultat kan skapa problem. De framhöll att deras arbeten kunde bli subjektiva, och att de kunde gå miste om en hel del
information. Alla dessa respondenter såg problematiken med vad som kunde hända med ett allt för individualiserat sökresultat, en av dem framhöll att Google riskerade att bli en form av ”echo chamber”.
Det dessa respondenter höjde rösten för stämmer, att riskerna är stora, vilket skulle drabba deras journalistiska arbete och kanske göra så att de inte riktigt klarar av att uppfylla deras syfte. För om de ska försöka ge samhället den
information som ska göra samhället fritt och självreglerande, vad händer då om de blir förpassade till en omedveten bubbla. En del av deras källor kommer att ha bristande tendens. Detta skapar problem journalisternas lojalitet till
medborgarna, och leda till förvridningar av sanningen.
Respondenterna själva framhåller att det absolut skapar problem för deras objektivitet. De som valde att problematisera det hela, drog i ganska stora växlar och det går att dra tolkningar från dem att de såg att det här fenomenet kan försvåra det journalistiska arbetet i stor utsträckning. Vilket i slutet kommer att påverka den allmänna publiken.
De två sista kategorierna var två mindre sådana, där den första var betänksamhet och aktsamhet. Personerna här såg inte problematik eller lösningar på själva individualiseringen av Google. Men ansåg dock att de var något som man inte skulle se på allt för lätt. Visst kan man tycka att de här blivande journalisterna kommer kunna ha en lättare roll att hantera och kunna var mer medvetna samt lättare kunna hantera källkritiken mot vad de läser och därav upprätthålla den journalistiska etiken, men absolut finns risken att Google får agera en omedveten gatekeeper för dem också.
Den sista av de fyra kategorierna var dem med oproblematisk inställning. Här såg den ena person det som ett positivt verktyg i researcharbete med
individualisering, medan den andra sa att Google inte är de som ska vara trovärdigt utan sidan de tar en till och att Google används mest för att verifiera eller avskriva något.
Det som syns här är att båda personerna är övertygade om att
individualiseringen inte påverkar dem på något negativt sätt. Detta gör att man kan ställa sig kritisk till huruvida individualiseringen kanske gör så att deras egna agendor skiner igenom, vilket ifrågasätter deras objektivitet. Men eftersom båda personerna såg det som helt problematiskt, så får vi anta att de anser de att de kan behåll den källkritik som krävs för upprätthålla den journalistiska etiken.
Frågan som följde, fungerade i semiöppen karaktär, och var en direkt följdfråga på den här. Respondenterna fick här svara på om de skulle försöka tänkas kringgå detta individualiseringsfenomen.
Majoriteten svarade att de inte visste huruvida de skulle göra det, medan en relativt jämn del svarade ja och nej. Frågans syfte, är ju om huruvida
journalisterna skulle försöka kringgå den individualisering av Google vilja göras.
Där av en avreglering av den individualiserade gatekeepern Google som föreslås.
Vid det här laget kan man ställa sig frågan, vad ska skilja Google, från en
mänsklig gatekeeper, vilket givetvis är de moraliska aspekterna. Medan en vanlig gatekeeper, gör sitt val till vis del omedvetet, genom exempelvis någon av
tankemodellerna som Shoemaker lade fram, så kommer ändå de med en rad moraliska förprogrammeringar. Medan en individualiserad sökmotor inte fungerar med samma form av moraliska inbyggnad fungerar på statistik.
Detta kan även påverka journalisten själv, vilket gör det anmärkningsvärt att inte majoriteten skulle vilja gå runt problematiken, med tanke på den roll och den vikt en journalist måste lägga vid att vara opartisk och oberoende. Att inte kunna tänkas kringgå det gör att man lägger extremt stora krav på deras egen förmåga till källkritik.
Den sista frågan får ses som den ultimata mätningen på inställningen till
individualiseringen på Google i förhållande till de svarandes yrkesroll, nämligen frågan om man skulle ta bort denna anpassning om man kunde.
Hela 75 % uppger att de skulle ta bort individualiseringen om de kunde. Det hör dock till saken att trots den höga siffran är det ingen av de svarande som uppgett att de vet hur de ska komma runt detta. En person är inne på rätt spår när han säger att han skulle ta bort cookies för att komma runt detta. Annars är det ganska tydligt att detta är något som är allt för komplext för gemene man.
Men de fanns även röster här som inte visste hur vida de ville det, eller inte alls ville det.
Några frustrerade kommentarer på fråga 14 illustrerar hur svårt det kan vara:
”Vet inte hur jag ska göra det!” ”Men jag vet inte hur man gör!” och ”Variera webläsare”82
82 Appendix