Idén om att bygga flygplanet kan vara utifrån barnens tidigare erfarenhet eller att de kanske har rest med flygplan tidigare och har blivit inspirerade och intresserade av det. Barnens kontakt med bygg- och konstruktionsmaterial sätter igång deras fantasi och kreativitet att konstruera flygplanet. Säljö (2000) skriver att kunskapen kommer när barnet är i fysisk kontakt med omvärlden, materialen, objekten och kombinerar dem och framlägger bevis för vad som händer och hur världen fungerar.
Utifrån just dessa tankar kring lärande kan jag konstatera att om barnen inte har haft fysisk kontakt med bygg- och konstruktionsmaterial hade de inte kunnat bygga upp flygplanet. Mängden av bygg- och konstruktionsmaterial samt variationen gör att de får möjlighet att bygga flygplanet genom att kombinera olika material. Stöd i mina tankar finner jag hos förskolläraren Anita som säger: ”Variation, tillgänglighet och mängd av bygg- och konstruktionsmaterial öppnar möjligheter för barns fantasi, utforskande, skapande, och kreativa processer”. Enligt henne innebär variation att det finns flera olika sorter av material som på olika sätt möjliggör utforskande inom olika områden och öppnar möjligheter för bredare tankar. Hon ser på bygg- och konstruktionsmaterial som ett pedagogisk redskap. Just i detta fall har barnen en variation av material som öppnar möjligheter för att bygga ett
flygplan. Barnen använder två stora lådor i sitt bygge. På lådorna finns det fyrkantiga
öppningar som föreställer fönster på flygplanen enligt barnen. Långa frigolitplattor föreställer vingarna och diamantprismor föreställer ljuset på flygplanet vilket var otroligt viktigt för att flygplanen ska kunna landa när det är mörkt enligt barnens egna teorier.
Utifrån det valda teoretiska perspektivet och pedagogernas tankar framkommer tydligt hur stor betydelse materialet har för att sakerna ska hända eller bättre uttryckt att lärande ska ske.
46 Jag anser också att barns kreativitet kommer fram när de använde sig av olika bygg- och konstruktionsmaterial för att skapa och konstruera något nytt, i detta fall flygplanet. Vygotskij (1930/1995) skriver att konstruera betyder reproducera eller återskapa något som människan har skapat eller upplevt i en tidigare erfarenhet. I barnens fall är det ett flygplan som de har konstruerat utifrån en tidigare erfarenhet.
Det har visat sig att materialet var utmanande för barnen. Det har inte stor betydelse att det var återvinningsmaterial för att bygga. Däremot satte återvinningsmaterialen igång barns kreativitet för att de har olika former som inte liknar varandra. Just den öppnar möjlighet till kreativa processer enligt Traggeton. Levin (2008) skriver att: ”Kreativiteten är det
nyskapande, att hitta nya lösningar eller perspektiv på redan existerande fenomen eller problem, samt att skapa helt nya ting med nya användningsområden” (s.57). Materialets tillgänglighet gör att barnen inte har några hinder eller begränsningar under sin byggprocess. Enligt Nordin Hultman (2004) och de fem respondenterna innebär tillgänglighet att barnen själva kan ta material utan att behöva be en vuxen om hjälp eller tillåtelse.
Fortsättningsvis analyseras hur lärande sker med hjälp av Säljös (2000) tolkning av begreppet assimilation. Det betyder att individen tar in och kodar information från omvärlden samt anpassar sig till omvärlden för att kunna agera på ett praktiskt sätt. Det vill säga att individen ser på omvärlden för att den ska bli begriplig och att den blir möjlig att förstå utifrån den kunskap och erfarenhet som individen redan har. Jag menar att barnen tar och kodar in information om flygplanet utifrån en tidigare erfarenhet. De bygger den utifrån det de har sett och upplevt i verkligheten. Det betyder att barnen omvandlar sin information i praktiken genom att bygga flygplanet av olika återvinningsmaterial. De räknar och gör två vingar därför att de har sett det i verkligheten. Sedan konstruerar de lika många lampor på ena och på andra sidan av sitt flygplan. Flygplanet blir symmetriskt och det gör också att den blir stabil och inte rasar. Utifrån denna observation framkommer tydligt att byggmaterial ställer barnen inför en balans, stabilitets och matematisk problemlösning att ha lika många diamantprismor på båda sidor av flygplanet för att det inte ska rasa och att det ska vara stabilt. Pedagogen har skapat förutsättningar och möjligheter för barns lärande genom att iscensätta materialet med syftet att barnen ska kunna få inspiration och fortsätta att bygga i byggrummet. Vygotskijs skriver att lärande och utveckling är sammanvävda på ett väldigt komplex sätt från födelsen. Han skriver vidare att lärare har en viktig roll i barnens utveckling. Det vill säga om man tillåter elever respektive barn att arbeta utifrån eget initiativ och på den nivå som de redan har uppnått då får barnen inte det optimala utvecklingsförhållandet. Han menar att det är viktigt att pedagoger
47 ger barnen möjlighet och förutsättningar för en ny arena att lära sig något nytt och något mer därtill alla som ska lära sig något behöver stöd och råd.
Det framkommer att barnen med hjälp av sina egna teorier och materialets utforskande lyckades att konstruera flygplan. Pedagogistan har konstaterat att barnen under tiden de bygger och konstruerar utforskar materialet på olika sätt samt prövar och omprövar sina egna teorier.
Det som Anita menar är att bygg- och konstruktionsmaterial är material som inbjuder till konstruktion utifrån ett tekniskt, matematiskt, språkligt och skapande perspektiv. Utifrån de tankarna framstår tydligt att byggmaterialet inbjuder till flygplanskonstruktion både utifrån matematiskt och tekniskt skapande. Genom att flygplanet är symmetrisk på båda sidor visar barnen ett matematisk tänkande att de måste ha lika många saker på ena och andra sidan av flygplanet för att hålla balansen.
Selma som är ansvarig under observationstiden berättar att barnen har lika många saker på ena vingen som på den andra vingen. Enligt henne förklarar just detta en hel del om barns förståelse i kontakt med bygg- och konstruktionsmaterial samt om hur saker och ting ska fördelas för att inte rasa. Hon påstår att fysikens kraft, matematisk jämn likhet och
konstruktion hänger ihop och det kallar hon för transdisciplinärt lärande. Säljö (2000) skriver att barnen genom att räkna, rita, skriva eller bygga visar att de behärskar en kommunikativ praktik. Det betyder att barnen behöver en form av fysisk aktivitet samt att de behöver något som ska inspirera och ge förutsättningar för ett samtal eller kommunikation.
I just detta exempel har barnen skapat en aktivitet genom att bygga flygplanet. De har material vilket i detta fall är bygg och konstruktion som inspirerar dem till att bygga flygplanet. Allt detta leder till att de får samspela och prata med sina kompisar och
pedagogen. Det nämndes tidigare i texten att det ofta händer i praktiken att en god miljö kan uppmuntra barnen till dialog. Liknande tankar finner man hos Lenz Taguchi (2013) som skriver att materialet gör att vi agerar, pratar och samspelar, det vill säga att vi blir agentiska. I detta fall agerar barnen i förhållande till materialet och använder den i sitt bygge av flygplanet vilket visar att materialet påverkar barnen. Just detta gör att de få samtala kring sitt bygge och har olika hypoteser kring det. Vart ska de resa? Hur de ska bygga? Hur kan den flyga? Vilket material behövs för att de ska kunna bygga? Det framkommer tydligt att barnen har sina egna teorier kring flygplanet. I vidare bemärkelse framkommer att materialet har påverkat barnen intra aktivt. Lenz Taguchi (2010) skriver att intra aktivitet uppstår mellan människor och
48 material och det finns en ömsesidig relation mellan dem. Hon påstår att människor agerar intra aktivt genom att ställas i förbindelse med materialet, miljön eller andra kroppar. Det vill säga att i barns kontakt med materialet föds nya idéer och tankar om vad det är som ska byggas och hur det ska konstrueras. Nordin Hultman (2004) skriver i sin avhandling att vi ska försöka vända blicken mot det pedagogiska materialet och miljöerna som är lika viktigt som samspelet mellan individer. Det som karakteriserar det poststrukturella förhållnings sätt enligt henne är att barn och vuxna inte bara ska arbeta tillsammans utan de ska även kunna låna andras verktyg i sitt utforskande och kunna överskrida gränsen mellan ämnena.
Som framgår tidigare pågår byggandet av flygplanet under en leksituation. Det är just leken som gör att lärande och kreativa processer sker. Winnicott (1981) skriver att det finns ett sammanhang mellan kreativitet, lek och lärande. Där han lyfter fram lekfullhet och skapande i form av att utan lek med till exempel klossar finns det inte arkitekter. Det kallar han som en lärande process genom vilken barnen undersöker, experimenterar och leker med materialet och sedan använder de i föreställande skapande eller i föreställande lek. Dysthe (2003) har en ytterligare uppfattning om leken där barnen tränas i en social samverkan med omgivningen samt genom leken utvecklar barnen sin förmåga att självreglera sitt handlande och sin kreativitet. Utifrån de tankarna kan undervisningen vara en vidare utveckling av leken. I den lekhändelsen är barnen väldigt kreativa och deras kreativitet har sin grund i leken när de bygger flygplanet tillsammans. De fantasierar genom leken om att de ska träffa sin mormor i Pakistan. Pedagogistan konstaterar att lek och lärande går hand i hand. Därför bör
pedagogerna skapa möjligheter för barnens egen reflektion samt reflektion mellan barn och vuxna menar hon. Vygotskij (1930/1995) poängterar att fantasi är en förmåga av kombinerade erfarenheter, känslor och tankar. Det som uppkommer är att barnen kombinerat sina
erfarenheter, känslor och tankar kring flygplanet. Det syns tydligt att interaktion mellan barnen och byggmaterialet kommer i fokus hela tiden. Det visar sig också att barnen befinner sig i en berikad pedagogisk miljö vilket ger dem möjligheter till vidare utforskning.
49
7 Diskussion
I följande kapitel förs en diskussion med utgångspunkt till studiens resultat av intervju och observation som disskuteras med respondenternas svar, vald teori och tidigare forskning.