Resultatet och analys av intervjuer och observation visar att materialets variation,
tillgänglighet, tydlighet, organisation och pedagogernas engagemang har stor betydelse för barns kreativitet lek och lärande. När barnen bygger flygplan har de stor variation av material vilket öppnar möjligheter för barnen att konstruera sitt flygplan. Materialet gör att barns kreativitet blir initierad och de får bygga sin kreativa skapelse. Tanggaard (2013) ställer det materiella i ett sammanhang med kreativitet där kreativiteten ses som en process som är beroende av det materiella att till exempel en kreativ design är ingenting utan material. Hon skriver vidare att kreativitet inte kommer utifrån kognitiva, intellektuella eller känslomässiga källor utan uppkommer i en kontakt mellan individen och det materiella.
Tillgängligheten är en tillgång såtillvida att barnen får möjlighet att bygga sitt flygplan eftersom de inte har några hinder att göra detta. De behöver inte fråga pedagogen hela tiden om att hämta materialet. Däremot påverkar materialets tillgänglighet deras kreativitet. Pedagogernas engagemang att organisera miljöer har skapat förutsättningar och möjligheter för barns kreativitet, lek och lärande. Enligt Dysthe (2003) är det allt samspel och alla möten på en mötesplats som ger utmaningar som leder till lärande och utveckling. Hon menar vidare att både pedagoger och barnen är aktiva i en social samverkan och denna aktiva samverkan ger förutsättningar för att lärande och utveckling ska ske. Det är ofta i praktiken en god miljö som kan uppmuntra barnen till en dialog samt en meningsfull miljö som kan väcka barns lust och nyfikenhet att söka nya kunskaper genom dialoger med kompisar och pedagoger. Att pedagogerna har en ständig kommunikation med barnen är ett sätt att lära sig och det är lika viktigt att pedagogerna experimenterar och undersöker tillsammans med barnen. Det menas att lärande är beroende av den vuxne samt redskap och tecken för just det området som man
50 utforskar. De intervjuade lägger stor vikt vid reflektionerna mellan barn - barn, barn - vuxna, vuxna - vuxna. Enligt Säljö (2000) är kommunikativa processer också oerhört viktiga för utveckling och lärande. Det är genom kommunikation, lekar och interaktion med andra som barnen blir delaktiga i hur människor i dess omgivning uppfattar och förklarar händelser. Resultatet visar något spännande som till exempel att barnen inte bara bygger med bygg- och konstruktionsmaterial utan de bygger också med sina egna kroppar samt att de konstruerar med teknik och media. Dewey (1999) skriver att barnen lär sig genom att göra saker, skapa, kommunicera, konstruera, utforska, experimentera och gestalta vilket leder till en kreativ skapande process där barnen konstituerar händelser och problem som insatser av något som de redan känner eller har erfarenhet av. Gestaltningen framkom tydligt när barnen bygger bron med hjälp av dans och detta kallar pedagogerna för transdisciplinärt lärande. Lenz Taguchi (2010) betonar att ur ett poststrukturellt perspektiv ses transdisciplinärt lärande som sammanföring av två ämnen och därmed skapas nya ämnen. Hon menar att i ett sådant förhållande betyder det inte att barnen bara ska arbeta tillsammans utan de ska kunna låna andras verktyg i sitt utforskande och kunna överskrida gränsen mellan ämnena. I en sådan aspekt har det materiella en stor betydelse för kunskapskapande. Tankesättet är att det ständigt skapas relationer mellan olika ämnen, människor och material. Ämnena överlappar varandra där subjekt, objekt, material, miljö, lärande och teorier sammanförs i en helhet enligt Lenz Taguchi (2010). Det som framkommer utifrån resultaten av intervjuerna och observationen är att det också är organisation av materialet som spelar en viktig roll för barns lek, lärande och kreativitet. Samtidigt är det de vuxnas ansvar att organisera bygg- och konstruktionsmiljöer för att barnen ska kunna få tillgång till materialet som i sin tur påverkar barnens kreativitet. Resultatet av intervjuerna och observationerna visar också att de intervjuade pedagogerna har kunskap om hur viktigt det är att organisera bygg- och konstruktionsmiljöer samt betydelsen av att organisera pedagogiska miljöer överhuvudtaget. Utifrån observationerna syns det tydligt att miljöer på den förskolan är spännande, utmanande, inspirerande och givande för barnen. Att de använder sig av reflektionerna både mellan barn och vuxna har stort betydelse för deras kreativa processer. Lenz Taguchi (2013) menar att i ett poststrukturellt sätt att förstå lärande ses barnen och pedagoger som medkonstruktörer. Det vill säga att de bygger upp sin kunskap tillsammans. Hon menar att kunskapen är föränderligt och att vi är delaktiga i all förändring. Dewey (1999) lyfter fram pedagogens betydelse för lärande genom att pedagogen måste bygga upp sina kunskaper på samma sätt som barnen genom att experimentera och förändra för att kunna utmana barnen vidare i darras lärande processer. Nordin Hultman
51 (2004) skriver i sin avhandling att vi ska försöka vända blicken mot det pedagogiska
materialet och miljöerna och skapa kunskap om vilken betydelse materialet har för barns kreativitet, lek och lärande. Manning och Sharp (1977) i sin forskning lyfter fram pedagogens roll kring materialets organisering och materialets betydelse för inlärningsprocesser.
Författarna menar att materialet är den tredje komponenten i barnets inlärningsprocesser tillsammans med pedagogen.
Resultat visar att bygg- och konstruktionsmaterialet påverkar barnen intraaktivt. Lenz Taguchi (2010) förklarar att intraaktivitet uppstår mellan människor och materialet. Hon menar att människor materialiseras intraaktiv genom att dem sätts i förbindelse med materialet, miljön eller andra kroppar. Lenz Taguchi (2010) anser att i barns kontakt med materialet föds nya idéer och tankar om vad det är som ska byggas och hur den ska konstrueras. I exemplet med flygplanet har det uppstått en intraaktivitet mellan barn och byggmaterialet. Byggprocessen har uppmuntrat barnen till en dialog och samspel med varandra där de byggde flygplan tillsammans. Vygotskij 1930/1995 skriver att psykologiska processer som tänkande uppstår inte bara i huvudet utan de uppstår i sambandet med barnens samspel med omvärlden. Det vill säga att lärande är beroende av den vuxne samt verktyg och tecken för just det området som man utforskar.
Det som också framkommer i resultatet är att bygg- och konstruktionsmiljön ses som en mötesplats som inspirerar både barnen och pedagogen till att söka nya kunskaper och
utmaningar. Detta är en mötesplats som erbjuder olika aktiviteter och samspel samt öppnar för kommunikation mellan barn och pedagoger. Pedagogens samspel med barnen har stor vikt för hur pedagogerna organiserar rummet tillsammans med barnen samt gör att allt material är tillgängligt för barnen. Det vill säga att allt material är i barnens höjd så att barnen själva kan hämta utan att be någon vuxen om hjälp. Barnen kan bygga och konstruera utan att bli
avbrutna eller slippa att vänta på en pedagog som ska hämta materialet från ett annat rum. Det som blir tydligt är att tillgång till material skapar goda förutsättningar för barns vidare
utforskande och lärande. Dysthe (2003) nämner att det är viktigt att skapa goda lärandemiljöer för att skapa förutsättningar för barns lärande och aktivt deltagande. Samtidigt är det också viktigt att man ger möjligheter och förutsättningar för en ny arena att lära sig mer och något nytt. Allt detta gör man tillsammans med andra eftersom lärande är socialt, kulturbundet och karaktäriserat av ett ständigt sökande. Det hon menar är att människor alltid är på väg mot att ha ett nytt sätt att tänka samtidigt som de har ett nytt sätt att förstå världen.
52 Utifrån resultatet av intervjuer och observationer syns det att miljön och material har stor betydelse för lärande. Det förklarar Vygotskij (1930/1995) att miljö och material är ett viktigt redskap för lärande som påverkar och förändrar barns möjligheter i omvärlden. En berikad miljö kan inspirera och möjliggöra för barnen att upptäcka och lära sig nya saker tillsammans med kompisar.
Det som är intressant i resultatet är att genom bygg och konstruktion utvecklas matematisk och språklig förståelse och samtidigt lär barnen sig olika problemlösningar. Under resultatets analys konstateras flera gånger på olika sätt att bygg- och konstruktionsmaterial öppnar nya vägar och möjligheter till barns lek, lärande och kreativitet. Med andra ord är det en
inspirationskälla till kreativitet, lek och lärande. Grundläggande för sociokulturellt perspektiv enligt Säljö (2010) är att det fysiska och intellektuella redskap medierar verkligheten för människor i konkreta verksamheter. Det menas att människor inte står i en direkt kontakt med omvärlden utan hanterar det med hjälp av olika fysiska och intellektuella redskap som utgör integrerade delar av våra sociala praktiker. Jag vill avsluta min diskussion med Säljös (2010) tankar angående synen på individen som icke isolerad person. Han beskriver det på följande sätt att individen inte kan ses som en isolerad person därför att man måste analysera alla aktiviteter som individen gör och hur personer agerar i olika situationer samt vilka erfarenhet individen har.