Förskollärarna, pedagogen och pedagogistan utrycker alla att de ser på bygg- och
konstruktionsmiljön som den tredje pedagogen för att den gör att barnen kan se skillnader, förändringar och relationer mellan material. Pedagogistan nämner ett exempel från deras bygg- och ljusateljé. Där upptäcker barnen skillnad mellan genomskinligt och icke genomskinligt bygg- och konstruktionsmaterial när de utforskar det med hjälp av en overhead-projektor. Barnen skapar nya konstruktioner genom att man lägger ett rött transparent glas på det gröna transparenta glaset. Genom det fysikaliska fenomenet
kombineras det röda och gröna glaset och då uppstår det helt nya färger. Med detta menar hon att det uppstår helt nya konstruktioner. Detta kan kopplas till Vygotskij (1930/1995) som skriver att de aktiviteter som inte uppkommer av tidigare erfarenheter eller intryck utan skapar nya bilder eller nya idéer är människans kreativa förmåga. Det tyder på att vår hjärna är ett organ som inte bara reproducerar utifrån tidigare erfarenheter utan också har förmågan att kombinera nya kreativa händelser.
Pedagogen Daniel talar om att: ”Barnen ständig kommunicerar och interagerar med bygg- och konstruktionsmaterial”. När pedagogen Daniel tänker på samspel menar han att barnen hela tiden jämför bygg- och konstruktionsmaterial med varandra. Han ger ett exempel som beskriver hur barnen brukar jämföra stora och små klossar samt långa och korta pinnar. När förskolläraren Selma berättar om förändringar tänker hon på lera som enligt henne tillhör bygg- och konstruktionsmaterialet. Den har transformativ betydelse eftersom den i ena stunden kan vara till exempel Turning Torso och i nästa stund vara en dinosaurie menar Selma. Samma tankar kan man finna i Tragetons (1996) forskning som visar att lera ingår i bygg- och konstruktionsmaterialet. Leran tillhör det som han kallar plastmedia. Den stora fördelen med plastmedia är att det är en massa som kan formas väldigt lätt. Precis som Trageton (1996) skriver, förklarar också Selma att lera lätt kan förändra sin form. Den ger möjlighet att skapa, reproducera, producera och rekonstruera barnens tankar, idéer eller något som barnen har sett, upplevt eller drömt om enligt henne. Förskolläraren Hanna förklarar också att barnen kan bygga och konstruera med lera. Hon nämner som ett exempel när barnen avbildar en haj med lera:
33 Barnen ritar hajen först och sedan använder de sig av lera genom att rulla
lerkorvar och konstruerar hajen på detta viset. Barnen kombinerar också andra material som till exempel tyg. I sin konstruktion bestämmer barnen själva hur hajen ska se ut. Slutprodukten är en ballerinahaj som blev till en saga om ballerinahajen.
Från detta exempel ser man tydligt hur materialet sätter igång barns kreativitet och fantasi menar Hanna. De intervjuade delar gemensamma tankar om hur man ska organisera bygg- och konstruktionsmiljöer. Först och främst utgår de från barns nyfikenhet och intresse och samtidigt tänker de på barns delaktighet och inflytande. De intervjuade lägger stor vikt vid reflektionerna mellan barn - barn, barn - vuxna, vuxna - vuxna.
Förskolläraren Anita konstaterar att: ”Det är viktig med bygg och konstruktion därför att barnen älskar att bygga och konstruera både ute och inne, barnen är där det finns bygg.” Anita berättar vidare att förberedelsen av materialet är viktigt men placeringen har också en del i det hela. Hon påstår att tillgängligheten av materialet har en dominerande roll: ”Om materialet är placerat högt upp då ser barnen inte det och det gör att man inte har möjlighet att leka och upptäcka materialet.” Tillgänglighet innebär att barnen själva tar materialet och inte behöver peka ut materialet eller jämt be en vuxen att plocka fram materialet ur förrådet. Däremot säger hon att vuxna inte ska sätta regler för hur och när materialet ska användas även om materialet är tillgängligt. Materialets tillgänglighet är också viktigt för att pedagogerna inte ska behöva gå till förrådet för att hämta den. Detta kan leda till att pedagogen tappar fokus på barnen och aktiviteten som pågår. Det kan också ställa till så att barnen tappar koncentration och fokus på det som ska göras eller undersökas. Om materialet är tillgängligt då når barnen materialet och det påverkar barnens kreativitet samt barnens lust för att upptäcka och utforskar materialet. Nordin Hultman (2004) skriver att:
I verkstadsdiskursen betonas att det pedagogiska materialet bör göras mer tillgängligt för barnen. De skall inte vara så beroende av att de vuxna plockar fram det ur materialförrådet eller lyfter ner det från hyllor (s.126).
Däremot vill jag lyfta fram pedagogens roll genom att referera till Vygotskij (1934/2001) som ser att barn och vuxna löser problem och utmaningar tillsammans. Genom att ställa utmanande frågor, föra dialoger och genom att ge ledtrådar vägleder de vuxna barnen mot självständig problemlösning.
34 Förskolläraren Selma lyfter fram pedagogernas roll som har ansvar för att organisera miljöer för att barnen ska kunna få erfarenhet att möta och känna en stor variation av olika material. Detta för att barnen ska kunna göra ett urval av material och bestämma sig för vilket material de behöver för att till exempel konstruera en känd byggnad eller bro. Hon menar också att ansvar ligger på oss vuxna att se till att barnen får möjlighet till tillgång av material. Hur ska de kunna bygga eller konstruera om de inte vet eller ser vad materialet finns påpekar Selma. Men Dewey(1999) poängterar vikten av att pedagogerna också måste utforska, och
experimentera precis som barnen för att de ska kunna utmana barns lärande processer vidare. Daniel konstaterar att barnen har en förmåga att utforska och undersöka med allt bygg- och konstruktionsmaterial som de har tillgång till. Därför ser han på det som ett pedagogiskt redskap som sätter igång barns kreativitet. Tanggaards (2013) resonemang om kreativiteten handlar om att i de kreativa processerna finns det ett väldigt nära samband mellan en människa och ett redskap. Förskolläraren Anita och förskolläraren Selma berättar att deras bygg- och konstruktionsmiljöer organiseras med specifikt material utifrån pågående projekt. Selma ger ett exempel där barnen bygger hus till hajarna under deras projektarbete vilket gör att pedagogerna får lägga till materialet utifrån barns idéer och tankar. Lenz Taguchi (2010) skriver att pedagogernas ansvar är att organisera lärandemiljöer där barnen lär sig med kroppen och tänkande att använda sig av respektive miljöer. Enligt författaren är bygg- och konstruktionsmaterial en inspirationskälla som gör att barnen utforskar på olika sätt. Förskolläraren Selma nämner ett ytterligare exempel där de i samband med mina observationer och genom deras reflektioner mellan barnen, pedagoger, pedagogista och ateljérista upptäcker att barnen behöver ett vattenbygge utifrån projektet om hajarna. De diskuterar och bestämmer tillsammans med barnen vilket material de behöver i deras vattenbygge. Genom utmanande frågor om vad det är som kan finnas i vatten kommer de fram till att de behöver stenar, pinnar, snäckor, mindre fiskar och sjögräs. För att veta vad det är mer som kan finnas i havet använder de sig av en dator. Slutligen konstaterar hon att barnen är med på resan och de har möjlighet att påverka sina miljöer. Vygotskij (1930/1995) skriver att lärande och utveckling är möjligt utan begränsningar när barnen eller vuxna delar med sig av kollektiva erfarenheter och använder sig av dem. Det vill säga att det finns alltid möjlighet att samtalspartnern lär sig något nytt. Samtidigt bygger man nya kunskaper och utforskar dem vidare med hjälp av tidigare erfarenheter.
Mylestrand (2007) skriver att miljöns utformning handlar om allas delaktighet och
35 egen vardag, vilket öppnar möjlighet att utvecklas i sin förmåga att förstå och handla efter demokratiska principer. Däremot skriver Dysthe (2003) att barnen inte får det optimala utvecklingsförhållandet om man tillåter elever respektive barn att arbeta utifrån eget initiativ och på den nivå som dem redan har uppnått. Det betyder att det är viktigt att pedagoger ger barnen möjlighet och förutsättningar för en ny arena att lära sig något nytt och något mer därtill och att alla som ska lära sig något behöver stöd och råd. Daniel talar om att pedagog bör vara forskare som ständigt dokumenterar och observerar för att kunna se vad barnen intresserar sig av och i vilken kontakt med materialet barnen är. Det hjälper till att organisera miljöer ännu mer erbjudande och utmanande. Han berättar ytterligare att de använder sig av pedagogisk dokumentation som ett viktigt redskap i verksamheten som hjälper dem att få syn på barns lärande och deras miljöer. Lenz Taguchi (2013) definierar pedagogisk
dokumentation som ett verktyg som erbjuder flera möjligheter för att få syn på lärande och lärandemiljöer vilket hjälper till att gå vidare med lärandeprocesser. Förskolläraren Anita berättar att de observerar och dokumenterar barnens lek och lärandeprocesser kontinuerligt och att de samtidig får syn på materialets placering. När de upptäcker att barnen inte befinner sig i vissa miljöer då är det tecken på att barnen inte är intresserade, därför omvandlar de miljöer på ett nytt sätt enligt henne. Hon berättar ett exempel: ”Det kan visa sig att barnen befinner sig i ett litet rum och vill bygga något stort. Det är ett tecken till oss att vi måste flytta materialet till ett större rum”.
Förskolläraren Hanna hävdar att lärande processer sker när barnen bygger och konstruerar samt leker och samspelar med andra barn under byggprocessen. Hanna påstår att det ska finnas miljöer utifrån barnen själva, därför organiserar de miljöer tillsammans med barnen. Hon klargör att det ska vara material som barnen har uttryckt att de vill ha eller att man har utvärderat genom observationer vilka miljöer barnen drar sig till. Hon berättar om frågor som de ställer till barnen under deras gemensamma reflektionssamlingar: ”Vad tycker ni är mest populärt i rummet? Vad har fungerat bra och vad har fungerat mindre bra? Vad kan man tillägga? Vad kan man ta bort”? Det hon menar är att de skapar möjlighet till miljöns föränderlighet. Förskolläraren Selma berättar hur de gör barns lärande synligt:
Att som vuxna observerar vi och reflekterar över barns lärandeprocesser för att man ska kunna göra lärande synligt. Vi reflekterar hela tiden vad det kan bli om vi organiserar miljöer på detta viset eller hur man kan utmana barns kreativitet vidare. Genom att bygga och konstruera ställer vi olika hypoteser, provar och omprövar olika teorier tillsammans med barnen.
36 Strandberg (2006) skriver att det är viktigt att vuxna tillsammans med barn reflekterar och utvecklar rummets sociokulturella betydelse. Det vill säga att de miljöer som förändras utan barns delaktighet leder inte till barns utveckling. Det gör att barnen inte uppfattar meningen med miljöns förändring. När barn och ungdomar själva kan påverka sina egna lärsituationer tar de många utvecklingskliv. Liknande tankar finns hos Dewey (1999) som menar att pedagoger måste bygga sina kunskaper tillsammans med barnen genom att experimentera, forska och förändra tillsammans med barnen. Lenz Taguchi (2013) skriver att i ett
poststrukturellt sätt att se på lärande ses barnen och pedagoger som medkonstruktörer, vilket innebär att de bygger upp sin kunskap tillsammans. Hon påstår att kunskapen är föränderligt och människor är delaktiga i all förändring. Det vill säga att vi konstruerar vårt vetande tillsammans med andra.
Pedagogistan talar om att de ofta iscensätter byggmötesplatser bara med material som de hämtar ute från naturen tillsammans med barnen. En mötesplats eller ett rum kan till exempel vara utrustat bara med återvinningsmaterial. Den andra mötesplatsen kan vara utrustad med material som visar kontraster för att se skillnader som till exempel vitt - svart, tungt - lätt, genomsynligt - osynligt och tjock - tunt, syftar hon på. Selma berättar också att de
organiserar, planerar, iscensätter och erbjuder det material de själva tror kan stimulera barns språk, kommunikation, matematik, samspel, lek och lärande. Där lek och lärande går hand i hand påstår hon. Med det menar hon att barnen leker hela tiden och genom leken lär de sig, samtidigt kommer barns kreativitet fram. Strandbergs (2006) tankar kring kreativiteten säger att: ”Kreativitet finns överallt där en människa fantasierar, kombinerar, förändrar och skapar nytt” (s.101). Tanggaard (2013) skriver i sin artikel att kreativitet är en process som är beroende av det materiella. Vidare framkommer det att till exempel en kreativ design är ingenting utan material. Alla idéer till något nytt kräver material till exempel för ett nytt hus, en ny bil, eller ett nytt klädesplagg. En arkitekts design blir inte ett nytt hus utan byggmaterial och utan de som ska bygga huset.
Pedagogistan berättar vidare om bygg och konstruktion som den tredje pedagogen och pedagogisk redskap: ”Att vi lägger stor vikt på bygg- och konstruktionsmiljö som den tredje pedagogen och pedagogiskt redskap bekräftar våra miljödagar som vi har tillsammans med vår ateljérista”. Hon förklarar att de under dagarna diskuterar och reflekterar pedagoger kring miljöer för att göra dem ännu mer inspirerande, inbjudande och utmanande för barnen. De byter ut materialet och i den senaste tiden har de haft fokus på bygg- och
37 Vi har upptäckt att bygg- och konstruktionsmaterial är lätthanterligt, inspirerande och formbart vilket påverkar barns kreativitet och fantasi. Att vi ser på bygg- och konstruktionsmiljön som pedagogiskt redskap är en av anledningarna till att vi har bygg och konstruktion överallt, den är ALDRIG färdigt, den är föränderlig.