Analys och diskussion

När det kommer till studiens syfte om varför vissa internationella studenter med afrikansk bakgrund många gånger väljer att inte återvända hem efter deras avslutade studier kan studiens

29

teori, länderna bakgrund och resultat förklarar varför. Studiens teori som är utifrån en push-pullfaktorer teori beskriver bland annat att för att en individ ska ta ett beslut om att flytta måste det finnas något som drar i den och något som push den i väg. Som Juan Ramos (2017) nämner kan politiska förföljelse, hög kriminalitet, långtidsarbetslöshet och individsäkerhet vara push-faktorn i det här fallet för studenternas val om att inte vilja återvända hem var dessa saker en del av deras anledning. Medan en pull-faktorn var motsatsen till push.

De internationella studenter som var i fokus i denna studier är studenter som härstammar från Nigeria, Kamerun och Rwanda. Alla dessa länder har en historia om att ha varit koloniserat av något land i västvärld. Det syns också klart och tydligt att alla tre länder inte riktig har något positiv fred som kan då locka tillbaka sitt folk.

Kamerun till exempel kämpar idag med olika rebellgruppen såsom Jama'atu Ahlis Sunna Lidda'awati wal-Jihad (Boko Haram) och andra grupper som vill ha självständighet i den engelskdel av landet. Flera människor är på flytt och andra har förlorat sina liv båda civila och säkerhetsstyrkorna (UCDP n.d.). Enligt (The World Bank 2021) kämpar landet även med fattigdom i speciellt i den engelsk regionen. Kamerun har även låg politiska och medborgerliga rättigheter (Freedomhouse 2020) och landet är inte heller fredlig. Detta förklarar varför studenterna från Kamerun inte känner sig bekväm med att återvända hem. Det Politisk och ekonomisk instabilitet som råder i landet blir en tydlig push faktor för många. De åsikter som studenterna har om sitt hemland är att landet är diktatorledning, hög kurroption och noll demokrati. Det är inte så konstig när Kamerun har bara haft två statschefer sen landet blev självständig 1960-61(UCDP n.d.).

De studenterna som kommer från Nigeria upplever också nästa samma sak. Precis som Kamerun kämpar även Nigeria med rebellgruppen Boko Haram skillnaden är att studenterna från Nigeria tycker att deras ledare lyssnar mer på rebellgrupper än vad de lyssnar på medborgarna. Sen 2009 har Nigeria genomgått en konflikt om ledningsmakt mellan säkerhetsstyrkor och den islamiska gruppen (Boko Haram). Trots att konflikten mellan denna rebellgruppen och regeligen blev avslutat 2015 förkommer det att gruppen attackerar civila och säkerhetsstyrkor (UCDP n.d.). Landet beskrives inte som fredlig (Peace and World 2020). Till skillnad från Kamerun har Nigeria politisk och medborgare rättigheter till en vis mån. En tydlig push faktor här är att studenterna från Nigeria upplever att det inte finns tillräckligt med resurser för att de ens ska vilja återvända hem, samtidigt som instabilitet och konflikt i landet är också något som få de att inte vilja återvända. Många beskriver Nigeria som ett helvet, de upplever att deras nation har svikit de och att politiker leker med deras liv, det pågår mycket dödandet, korruption och nivån av rädsla blanda Stunderna är hög eftersom många känner att de inte riktig

30

har något att återvända till och även om de återvänder är de inte säker på att de kommer överleva. Utan att gå inne i detaljer som går att läsa i resultat avsnitt kan man dra slutsats att push faktor är hög vilket gör att studenterna inte känner sig sugna på att återvända till Nigeria.

Det sista land som också hade tydliga push faktor som gjord studenterna därifrån var omotiverade till att återvända hem var Rwanda.

Enligt information från World happiness report 2021 är Rwanda en av de olyckligaste land i världen (Helliwell et al. 2021). Landet har en rådande negativ fred och låg politisk och medborgerliga fri- och rättigheter, samtidigt som det rwandiska regeringen har tillämpat lagar och begränsning av yttrandefrihet, pressfrihet för media (Freedomhouse n.d.). Landet är även ekonomiskt fattigt. Just nu är Rwanda ett låginkomstland samtidigt som landet inte har bra relationen med grannländerna. Landets historia om folkmordet har lämnat djup sår i många och det gör att människor inte tycker särskilt mycket om varandra, men det är inget som någon talar om naturligtvis. För de studenterna som kommer från Rwanda var jobbsäkerhet, låg politisk säkerhet, individsäkerhet, livskvalité, arbetslöshet, fattigdom, utbildningskvalité och rädsla för ett nytt krig en tydlig push faktor. Studenterna är överens om att levnadsvillkor är svår och att man aldrig vet hur läng man få behålla ett jobb. Många känner att de inte kan blir framgångsrika på grund av att allt det de gör måste ha en koppling till politik.

Sverige blev en pullfaktor och ögonöppnare för en del av de respektive studenter. För de studenterna som kom hit med studier i siktet insåg de ganska snabbt att landet hade mycket mer att erbjuda än vad deras länder kunde någonsin ge dem. Som det stå i bakgrunds beskrivning om Sverige har det Svenska befolkningen ”friheter och politiska rättigheter som är lagligt garanterade till dem” och den måste följas båda i praktiken och rättsstatsprincipen (Freedomhouse n.d.). Landet är rik och fredlig jämfört med det studenterna är van vid.

En pullfaktor i det här fallet är att Sverige är ett mycket fredfull, majoritet har utryckt att de kan leva i fred utan att oroa sig för vad som händer näst, samt att de kan våga bilda familj och inte oroa sig för att något ska hända dem.

Inom freds- och konfliktstudier skulle man då dra slutsatsen på att dessa länder har misslyckats med att ge deras invånare det trygghet och säkerhet de behöver för att de ska vilja återvända hem. Att människor som är begåvade inte återvänder hem till sina hemländer kan ses som en förlust för just dessa länder men också som ett rop på hjälp. Utifrån det vi ser i resultat men också i respektive länder kan vi nu förstå varför människor kanske ibland använder sig av studier som en utväg till något bättre än det deras egen nationen erbjuda dem.

31