7 UNDERSÖKNINGSRESULTAT
8. Analys och diskussion
8.1 Analys
I min analys kommer jag i första hand ta min utgångspunkt i Skolverkets skrift Allmänna råd:
För att främja likabehandling och förebygga diskriminering, trakasserier och kränkande behandling.227
Skolan verkar i en alltmer digitaliserad omgivning, vilket är en verklighet som skolan måste förhålla sig till. Skolverksjuristen betonar att de nya formerna av kränkning kommer att kräva en anpassning av det förebyggande och behandlande arbetet genom andra former av insatser. Informanten anser att det i mycket handlar om att ställa rätt frågor till ungdomarna och här kan man se den betoning av samtalet med eleverna som även IT- strategen är
förespråkare av. Kommunens IT- strateg ser situationen som relativt positiv med få allvarliga kränkningsfall, vilket understöds av övriga informanter som på olika sätt visserligen ger en bild av relationskonflikter, vilket genom den digitala världen binder samman skolan och hemmiljön. Informanterna har olika syn på om företeelsen ökar eller minskar, men ger inget intryck av att de tror den kommer att försvinna. Att skolans personal ser en problematik i att konflikterna rör sig gränslöst mellan det som skolans personal betraktar som sitt
ansvarsområde - skolan och hemmet - detta är dock tydligt.
När det gäller hur man identifierar riskfaktorer och bygger upp det främjande arbetets
utformning gentemot en digital miljö/omgivning, så sönderfaller informanterna som talat om detta i två grupper, nämligen dels den som anser att metoderna är de samma som för ”vanliga”
kränkningar och dels den som anser att skolan inte är en riskmiljö i detta sammanhang, underförstått att detta inte heller är skolans ansvar. Likaså är detta är inte är den tolkning som man kan skönja i det brevsvar jag fått från Skolverket, eller hos Skolverksjuristen, som anser att även om händelsen sker i hemmiljön så kommer detta att påverka skolan och därför påverkas skolans främjande arbete, vilket i sin tur påverkar skolans arbete mot kränkningar.
Det är även viktigt att betona skolans ansvar att kartlägga och ringa in de problem som uppstår och att i detta arbete samverka med eleverna vilket på sätt och vis kan sägas att skolorna gör genom att ha enkäter i kartläggningen vilket alla nämner men även att detta område inte berörs i enkäterna. Den bild som framträder är att skolorna ser det som sin uppgift att omhändertaga och hantera kränkningar och konflikter som inträffar i eller berör skolmiljön. När det gäller konflikter som har sitt ursprung i vad eleverna har gjort hemma vid datorn t ex, är det en mer splittrad bild som framträder, men ett intryck är att skolan försöker att få hemmet att ta ansvar för det som händer på fritiden. En del informanter är väldigt tydliga i denna ståndpunkt, såsom t ex skolchefen och flera av de övriga informanterna.
Skolchefen betonar att det är viktigt att skolan håller sitt uppdrag rent; det är så vittomfattande hur som helst och skolchefen anser skolan ska vara försiktig med att gå över gränsen mellan skolan och hemmet/fritiden. Detta är ett synsätt som stöds av Pethrus undersökning, där en majoritet av skolledarna anser att det som sker på den virtuella skolgården, under skoltid, är
227Skolverket 2009
skolledningens ansvar.228 Detta stämmer dåligt överens med utsagan från både
pressekreteraren vid BEO/Skolinspektionen och juristen hos Barnombudsmannen, vilka anser att skolan har ett betydande ansvar även när digitala kränkningarna sker utanför skolmiljön.
Andra som t ex barn- och utbildningsnämndens ordförande anser att det som påverkar eleven i skolan är skolans ansvar och att skolan ska ha ett delansvar tillsammans med hemmet även om skolan kanske inte alltid skall vara aktiv i problemlösandet. Detta är ett synsätt som är mer i linje med Skolverkets skrift Allmänna råd: För att främja likabehandling och förebygga diskriminering, trakasserier och kränkande behandling och i vad juristen hos
Barnombudsmannen säger. Man kan konstatera att endast IT-strategen i den undersökta kommunen tolkar texten:
Personalen bör ha en god uppsikt över alla utrymmen och platser där barnen och eleverna befinner sig (Skolverkets allmänråd …)229
som att skolans uppgift är att hålla sig informerad om vad som händer på nätet och skolchefen säger att uppsikten ska framgå av handlingsplanen, något som har varit omöjligt att verifiera då de flesta skolornas handlingsplaner har varit under omarbetning under undersöknings- perioden. En informant inom elevhälsan har diskuterat problemet på sin arbetsplats men ser ingen praktisk lösning. Övriga koncentrerar sig på den fysiska skolmiljön.
I sitt brevsvar betonar pressekreteraren vid BEO/Skolinspektionen attskolan har ansvar att agera om kränkningarna börjar i skolan och fortsätter via nätet på fritiden samt att
vuxennärvaron är viktig för att förhindra kränkningar i skolan likväl på skolgården som på andra arenor där eleverna vistas. Och juristen vid BO betonar att skolan är skyldig att agera för att stoppa mobbning oavsett om den sker i skolan eller i hemmet. Skolverksjuristen uttrycker sig likartat och menar att även om händelsen sker i hemmiljön kommer detta att påverka skolan och därför påverkas skolans främjande arbete och berör därför skolans arbete mot kränkande arbete. Det är även viktigt enligt denne att betona skolans ansvar att kartlägga och ringa in de problem som uppstår. Här finns det en klar uppdelning av synen på skolans ansvar i två grupper, och det gäller både rektorerna och skolsköterskorna.
Genom informanterna får man likaså en bild av att de som arbetar närmast eleverna i denna undersökning, alltså skolsköterskorna som arbetar mest med de gränsöverskridande
relationskonflikterna som glider mellan skola och hem, nämner konkret väldigt få fall av denna typ som något som blivit så allvarligt att de har behövt bearbetas av skolans elevvårds- team, eller anmälas till andra myndigheter. Men en av skolsköterskorna konstaterar att de inte vet alltid vad som händer, vilket kan beskrivas som att skolans bild är ofullständig, något som stöds av en undersökning gjord av Li, vilken konstaterar att en tredjedel av de som ingick i undersökningen inte trodde att vuxna i skolan försökte stoppa digital mobbning då de visste om den och därför valde eleverna att inte rapportera digitala kränkningar. 230
När det gäller könsdifferens är informanterna nästan helt eniga om att det till större delen rör sig om flickor. Här kan det konstateras att det enligt skolsköterskorna ofta är fråga om
relationskonflikter, något som de betonar skolan är bra på att hantera (vilket kan vara en förklaring till varför man går vidare med relativt få av dessa ärenden). Här är Björks beskrivning av flickors mobbning intressant.
228Pethrus 2006
229 Skolverkets 2009
230 Li 2005, s. 1787.
I såväl mobbningen av Sandra som Maria och Amanda – och i de fall de själva utfört mobbning - handlar det mycket om deras och de andra flickornas deltagande i kamratgänget eller inte;
”vem som ska räknas eller inte”.231
En av sjuksköterskorna bekräftar att flickor har lättare att ta kontakt om något har hänt än vad pojkarna har. I detta sammanhang är den enkätundersökning intressant, som genomfördes av Osbeck, Holm & Wernersson. I den konstaterade de att en förklaring till att t ex flickor särskilt utmärker sig bland de drabbade i deras undersökning när man frågar efter ”upprepade kränkningar” kan tänkas ligga i att definitionen även tar hänsyn till den utsattes reaktion.
Flickor reagerar, i allmänhet, starkare än pojkar. Samtidigt är reaktionen en del av fenomenet kränkning. Dessa forskare menar det går inte att hävda att någon reagerar onödigt starkt eller liknande - det är subjektivt. 232 Undersökningen gällde i huvudsak vanliga
kränkningar/mobbning men detta är något som stöds av tidigare forskning, Slonje och Smiths undersökning visar på det lutar mer åt den typ av pennalism med flickor som utövare, än mot konventionell pennalism. 233 Dunkels konstaterar att hon i sitt material upptäckt berättelser om flickor som slåss med andra flickor via Internet. Mobbningsproblematiken lyftes enligt henne ofta fram i intervjuer av lärare. I många fall blev slagsmålen så allvarliga, att det blev
nödvändigt för skolan att ingripa.234 Informanterna i denna undersökning ger bilden att andelen killar ökar i när det blir frågan om fotografier som skickas runt. Personalen som har sin hemvist på de olika skolorna är dessutom helt eniga om att problemen är störst i
årskurserna 7 – 8 och sedan minskar det. Informanterna har lite olika bilder av hur långt ner i årskurserna det har nått än så länge, men att det börjar någonstans på mellanstadiet är en dominerande bild. Detta är något som stöds av en undersökning gjord av BRIS 2010 som konstatera att medelåldern för mobbade var ca 13 år.235 Något är slående i sammanhanget är att trots att alla informanter anger flickorna som dominerade när det gäller denna typ av kränkningar så är alla som nämns i exemplen pojkar (se exempel i appendix 3).
När det gäller skillnader mellan digitala kränkningar och verbala/fysiska kränkningar betonas det av flera av informanterna att de vuxna inte är med där det händer (olika sociala forum), att mediet ger en känsla av anonymitet, att de fysiska kommunikationsvägarna som miner och gester saknas, att mottagaren är utlämnad till texten som enda kommunikationsmedel vilket kan leda till egna tolkningar. Informanterna ger också en bild av att de upplever att det är andra etiska regler som gäller när eleverna rör sig i olika forum på nätet. Detta är något som stöds av Björnstad et al, vilka fann att ungdomar upplever Internet och den verkliga världen som två olika världar med olika regler och logik236 och Sjöberg som beskriver hur de intervjuade ungdomarna anser det självklart att man kan ljuga i Internetsammanhang - och hon frågar sig vilka konsekvenser detta kan få för människors relationer och moral i framtiden. 237 Det är som en av Danielssons informanter uttrycker det:
Det känns kanske taskigt att säga något illa om en person på nätet men inte lika taskigt som om jag skulle träffa den personen.238
231 Björk 1995
232Osbeck, Holm & Wernersson 2003, s. 105.
233 Slonje & Smith 2008, s. 149.
Informanterna säger även att snabbheten och spontaniteten som mediet medger är en del av problemet. Li konstaterar att de elektroniska kommunikationsverktygen tillsammans med anonymiteten gör det lättare att digital mobbning uppstår och svårare att förebygga. 239 Markey och Wells hävdar i sitt experiment om interpersonell perception att individen beter sig annorlunda på Internet än vanligtvis. I jämförelse med traditionella interaktioner ansikte-mot-ansikte sågs aktörerna i deras undersökning som mer extroverta, vilket skulle kunna tyda på en beteendeskillnad vad avser agerande på Internet i jämförelse med verkliga livet.240
Här kan det finnas anledning att peka på hur Festinger, Pepitone och Newcomb definierar deindividuation som ett psykologiskt tillstånd där inre psykologiska begränsningar brister om personer inte uppmärksammas som individer.241 Försvagningen av normala restriktioner hos individen kan leda till att människor agerar ansvarslöst, mindre altruistiskt och blir mer benägna att engagera sig i antisocialt beteende. Ett deindividualistiskt tillstånd hos individen innebär en minskad förmåga för denne att reglera sitt beteende, reflektera över
konsekvenserna av sina handlingar vilket tillintetgör sociala normer. Detta ökar tendensen att reagera på situationsbestämda faktorer baserat på personens nuvarande emotionella tillstånd.
Vidare kommer en individ troligtvis att bry sig mindre om vad andra tycker om beteendet och kan även ha/få en reducerad medvetenhet om vad andra säger och tycker.
McKenna och Bargh beskriver att den interpersonella kommunikationen ofta bedrivs under anonymitet. De individer som emellertid väljer att delta i exempelvis ett chattrum eller
community under sitt ”riktiga jag” tenderar likväl att uppleva anonymitet. Personens agerande kan lätt försvinna bland hundra, eller tusen andras. Användaren upplever även ökad
anonymitetskänsla i interaktion med människor från andra städer, länder eller i miljöer som personen vanligtvis inte besöker.242 Detta kan jämföras med den anonymitet som skapas när man är del i en större folksamling och agerar.
Enligt Kling, Lee, Teich, Frankel har i takt med Internets expansion användningen av anonymitet och pseudonym i den virtuella världen ökat, i vilken identitet potentiellt inte behöver vara mer än ett användar-ID. Det blir alltså mer och mer naturligt att man känner en person på ”nätet” som användar-ID snarare än en fysisk person.243 Enligt Kling et al.
utmynnar Internetbaserad kommunikation i jämförelse med kommunikation ansikte-mot-ansikte i ett slags ”skydd” som leder till att människor säger och skriver sådant som de under öppna omständigheter inte skulle göra. Danielsson konstaterar att kontakterna mellan
människor på Internet skiljer sig i jämförelse med dem i den fysiska världen i den meningen att användaren har större möjlighet att filtrera kontakter och stänga ute oönskade kontakter genom en teknisk spärr, så kallad blockning. 244 Detta belyses av ett exempel som en av informanterna berättat om, det vill säga den ensamme pojken som var socialt isolerad på skolan men hade ett rikt ”nätliv” som hans skolkamrater valde att blockera ut honom ifrån. De flesta vuxna närmar sig datorer som praktiska redskap, men för barnen representerar Internet en livlina till deras grupp av jämlikar.
239 Li 2005, s. 1786.
240 Markey&Wells 2002
241 Festinger, Pepitone & Rogers 1952
242 McKenna & Bargh 2000
243 Kling, Lee, Teich &Frankel 1999
244 Danielsson 2007
Cyber-pennalismen är praktiskt sett underjordisk, därför att den lever i ungdomars värld245
säger Belsey, därför kan det vara svårt för de vuxna att förstå Internetkränkningars betydelse både om det gäller direkta kränkningar eller utfrysning som är mycket svårare att upptäcka.
Ingen informant sade sig ha varit i direkt kontakt med det problemet som ett nätburet fenomen, vilket i sig är märkligt då en av skolsköterskorna tydligt konstaterar att ensamma barn vet man att det finns. Men detta är inget som man uppmärksammat i den digitala miljön, inget i undersökningen tyder på att man funderat hur man kan söka efter indikationer på att sådant sker.
När det gäller skolornas likabehandlingsplaner anser barn- och utbildningsnämndens
ordförande att likabehandlingsplanerna bör se så lika ut som möjligt, med andra ord - det ska finnas en plan i kommunen men hur den genomförs kan variera beroende verksamheten. Barn och utbildningsnämndens ordförande är tydlig med att planerna bör tas på så hög nivå i organisationen som möjligt vilket betyder nämndsnivå och detta för att skapa trygghet och förenkla för personalen. Ordföranden menar även att detta skulle gör det möjligt att
kvalitetssäkra och följa upp hanteringen på ett bättre sätt än idag. Även åtgärdsprogrammens aktiva åtgärder om vad man skall göra ifall något händer bör tas så högt upp i organisationen som möjligt, enligt informanten. Övriga informanter var i stort sett positiva till en tydligare styrning av handlingsplanernas utseende. Det var dock möjligt att skönja en önskan om delaktighet i framtagandet och en viss flexibilitet i åtgärderna. En informant betonar att det inte kan vara någon skillnad på hur man bekämpar kränkningar, metoderna är desamma och kräver närvaro där barnen är. Här kan det bli intressant att se hur barn- och
utbildningsnämndens ordförande syn på saken påverkar de nya handlingsplanerna som är under arbete. Den enda plan som jag kunnat ta del av visar inga tecken på att man tagit hänsyn till den problematik som digitala kränkningar leder till.
Barn- och utbildningsnämndens ordförande klargjorde tydligt att han var medveten om att barn- och utbildningsnämnden inte kan delegera sitt ansvar utan bara en uppgift, informanten betonar att:
Nämnden kan inte delegera sitt ansvar bara en uppgift, tydliga dokument/delegationsordning ger trygghet till rektor och övrig personal. Nämnden har ansvar för målstyrning och att ge tydliga mål för personalen att följa. Ansvaret för uppdraget har den enskilde medarbetaren, ansvaret för verksamheten har nämnden. Ansvaret är alltid nämndens om medarbetaren har följt de rutiner och beslut som finns.(inf 1)
Här kan det vara av intresse att konstatera vad som står skollagenkap 14a
Huvudmannen ska se till att det varje år upprättas en plan med en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever. Planen ska
innehålla en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genomföras under det kommande året. En redogörelse för hur de planerade åtgärderna har genomförts ska tas in i
efterföljande års plan.246
Det kan här konstateras att det tyvärr varit omöjligt för mig att se om de berörda skolornas planer uppfyller lagens krav då de på tre av fyra skolor varit under revidering under undersökningsperioden och i den som undersökts finns inget spår av den samordning som barn- och utbildningsnämndens ordförande skisserar och inte heller nämns digitala medier.
245 Belsey 2004
246Skollagen SFS 2008:571 § 8
Kontakter med berörd kommun ger dock vid handen att en viss styrning av handlingsplanerna har påbörjats. Dock kan jag inte kontrollera om planerna har en sådan stor likhet att de tillåter en jämförande uppföljning.
En av rektorerna säger att på ett sätt är delegationen av uppgiften tydlig samtidigt som informanten inte tror att barn- och utbildningsnämnden är riktigt medveten om att de inte kan friskriva sig från huvudansvaret. Informanten menar även att om man skall ha det ansvaret så måste man ha både de praktiska och de ekonomiska befogenheterna. Det sistnämnda upplever informanten inte sig ha.
Skolan påverkas av den teknikutveckling som sker i samhället, därför var det intressant att fråga hur skolorna såg på elevernas mobilanvändning i skolan. IT – strategen betonar att skolorna inte bara får säga nej, det här är förbjudet – det här får vi inte använda, utan vi måste använda tekniken med datorer och mobiler mm. Informanten ser samhällets tekniska
utveckling som något som skolorna måste lära sig använda i undervisningen och att använda sociala medier som ett inslag i undervisningen genom att styra uppgifterna lite mera utefter verktygen. Rektorerna har en annan syn på teknikanvändningen, i synnerhet
mobilanvändningen i skolan. Rektorerna säger att detta är ett problem i varierande grad, men att det förekommer att mobilerna används som miniräknare. En rektor säger att det inte är något problem - mobilerna skall vara avstängda på lektionstid, dock är eleverna tillåtna att använda mp3-spelare om det sker med hänsyn till övriga i klassrummet. Här inställer sig frågan: är skolan beredd på den teknikutveckling som smälter samman telefonen – mp3 spelaren – multimediala datorn i ett verktyg? Danielsson menar att det att välja bort Internet skulle för deltagarna vara som att välja bort delar av sin gemenskap eftersom en stor del av deras sociala liv utspelar sig där. Är du inte med är du utanför. Således har Internetkommunikation även betydelse för utvecklandet av relationer i den fysiska gemenskapen. 247 Detta är något som viktigt för skolorna att beakta när man vidtar åtgärder för att förhindra kränkningar. Intervjuerna visar på en varierad bild på uppsikt och tillgänglighet till digitala verktyg och skolans ansvar utifrån informanternas syn på skolans ansvarområde. IT – strategen betonar att det är nödvändigt att de vuxna måste finnas där barnen rör sig - även om de inte måste vara aktiva användare av olika sociala forum måste de finnas där. Skolchefen betonar att uppsikten skall framgå av handlingsplanen, i detta fall får man förutsätta att det är något som kommer att beaktas i den uppgradering av handlingsplanerna som pågår. En rektor säger att uppsikten av de digitala resurserna är relativt god, möjligen med undantag av bibliotekets datorer, för även om datorerna är inloggningsskyddade kan man inte veta vem som sitter framför datorn enligt informanten.
Här är undersökningen som gjordes av Blom, för att undersöka svenska folkets
lösenordsvanor intressant. En av frågorna gällde personernas lösenord och när de frågade om
lösenordsvanor intressant. En av frågorna gällde personernas lösenord och när de frågade om