När man skapar ett begrepp bygger det ofta på att något fått stor uppmärksamhet - något som tvivels utan gäller händelsen i Columbine High School i USA. Här pekar Keith & Martinpå händelsen som ett tidigt exempel på det som idag kallas digital mobbning.
When we think about school violence, events like Columbine come to mind. Looking back at the incident, Andy Carvin for The Digital Beat reminds his readers that one of the killers, Eric Harris, had his own web site that contained "conspicuous threats against fellow students"
(Carvin, 2000). 125
2.4.1 Definition av digital mobbning (cyberbullying ) och kränkning
Här hämtar jag utgångspunkt och definitioner från Belsey för att ha en tydlig start för begreppet.
"Cyber bullying involves the use of information and communication technologies to support deliberate, repeated, and hostile behavior by an individual or group that is intended to harm others."126
Digital mobbning beskrivs av Li som något som involverar Internetrelaterad information och kommunikationsteknologi, som sms, webbsidor, chatt, mm, för att stödja avsiktligt, upprepat och fientligt beteende av en person eller grupp i avsikt att skada andra. Här är det viktigt att
123 Björk 1999
124 Bliding, Holm & Hägglund 2003
125Keith & Martin 2005, s. 224.
126 Belsey 2004
konstatera att begreppet mobbning inte täcker hela kränkningsspektrumet vilket är bredare än mobbning och definierad i den svenska skollagen.
Kränkande behandling: ett uppträdande som utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen kränker ett barns eller en elevs värdighet.127.
Definitionen är ändå viktig som utgångspunkt.
Belsey ger även exempel på de olika instrumenten som kan komma till användning t ex e-mail, Instant Messaging (IM) t ex MSN, Chattrum/ Anslagstavlor, teknik för korta
meddelanden, text eller/och bild t ex SMS, MMS, EMS, PDA, Internet – sidor samt ”Voting Booths” (sidor där man kan rösta på något).128 Det kan konstateras att verktygen är desamma i bägge fallen men kränkningen inte kräver ett fientligt uppsåt eller upprepningar, det räcker med att skämta eller göra något på ett sätt som den andre finner olämpligt och/eller
kränkande.
2.4.2 Anonymitet och mobbning i en digital kontext
Li säger att de elektroniska kommunikationsverktygen tillsammans med den anonymitet som gör det lättare att digitalmobbning uppstår och svårare att förebygga.129 Olin konstaterar att de handlingar han observerat har kunnat uppstå på vanligt analogt sätt via brev, eller vanlig telefon men han tolkar det som att den digitala tekniken underlättar och kanske också
frammanar att mobbning sker just på det sättet. Andra delar är att den kan ske anonymt och att man kan bli nådd – och därmed utsatt – nästan överallt och få en stort sett obegränsad
publik130 eller som en elev i Slonjes & Smiths undersökning säger:
It is an easy way to get to someone anonymously, I believe. It is probably going to become more and more common. 131
Danielsons informanter visar på samband mellan anonymitet och mobbning.
Det är ju lättare att vara elak på nätet eftersom man inte vet vem personen är och kommer att träffa den personen. Jag kan ju i stort sätt säga vad som helst. Det känns kanske taskigt att säga något illa om en person på nätet men inte lika taskigt som om jag skulle träffa den personen.132
Nelson säger att digital mobbning kan gälla både förföljelse och dödshot och kan vara mycket allvarligt. Till skillnad från kränkningar som sker ansikte till ansikte upplevs digital mobbning som opersonlig av den som utför den och därför tycker de som utför den att de kan säga vad de önskar i motsatts till de vanliga kränkningarna. Vidare rapporteras det att flickor som kränker andra föredrar att göra detta med hjälp av digital teknik.133
127 SFS 2008:571 kap14 a §3
128 Belsey 2004
129 Li 2007
130 Olin 2003, s. 34.
131Slonje & Smith 2008, s. 151.
132 Danielsson 2007, s.15.
133 Nelson 2003
Enligt undersökning utförd av ”Friends” 2006 uppger mellan 70 till 75 procent att de känner den som de blir utsatta av, de anser därför att påståendet att förövaren är anonym är en myt.134 På detta område finns det uppgifter som motsäger denna uppgift såsom undersökning av Li 2005 som anger att så många som 40,9% inte hade någon aning om vem som kränkt dem.135 Olin anser att det verkar som om möjligheten till att vara anonym och vara på avstånd och den digitala världens annorlunda etiska gränser bidrar till att sådana handlingar växer fram. 136
2.4.3 Tidigare undersökningar av digital mobbning
De organisationer som genomfört undersökningar redovisar ganska höga tal vad det gäller ungdomar som upplever sig varit utsatta för kränkningar på nätet, bland annat uppger elever i en undersökning från ” National i-SAFE” 2004 med 1 566 deltagare årskurs 4 - 8 57 % av eleverna att någon sagt något elakt eller sårande till dem, 13 % säger att det hänt ganska ofta.
53% av eleverna medger att de sagt elaka eller sårande saker till någon ”online” 7 % ganska ofta. 42 % av eleverna uppger att de blivit mobbade “online” 7 % medger att det sker ganska ofta137
I en onlineundersökning utförd av ”Friends” 2006 med 10 575 deltagare uppgav 35 procent av de tillfrågade utsätts ibland eller ofta för e-mobbning. Inga större variationer har påträffats inom åldersspannet 10-19 år men fler kvinnor än män blir utsatta.138
Enligt Danielssons undersökning ansåg ingen att de själva någon gång mobbat eller direkt varit utsatta av omfattande elakheter som mobbing och trakasserier men alla kände väl igen fenomenet genom kompiskretsen. En deltagare berättade dock att hon blivit lindrigt utsatt.
Det har väl hänt att jag någon gång blivit trakasserad men inte flera gånger för då är det bara att lämna personen. På de flesta ställen jag är medlem kan man blockera någon så att de inte kan skriva till en. Jag vill gärna ha tryggheten att jag kan göra det om jag vill.139
Li konstaterar i sin undersökning att över hälften av eleverna visste om någon som varit utsatt för digital mobbning. Vidare hade över en fjärdedel av eleverna erfarenhet av digital
mobbning och en sjättedel av hade utsatt andra för digitalmobbning.
Detta, jämfört med en brittisk granskning som genomförts av National-Children_s-Home 2002, visade att 25 % av barn i åldrarna 11-19 hade trakasserats eller hade hotats via olika medier för den elektronisk kommunikation.
En tidigare granskning genomförd av Thorp 2000 i New Hampshire fann att endast omkring 6 % tonåringar hade erfarenhet av att digitalt trakasseras eller att hotas.140 Detta kan antyda att digital mobbning kan vara ökande problem. Enligt studien av Li hade hälften av
studenterna upplevt mobbning och omkring en fjärdedel hade varit utsatta för digital mobbning. Över 34 % hade mobbat andra i traditionell form och nästan 17 % hade mobbat
134 Friends 2006
135 Li 2005
136 Olin 2003, s. 34.
137 National i-SAFE 2004
138 Friends 2006
139 Danielsson 2007, s. 16.
140 Thorp 2004
andra digitalt. 53,6 % av eleverna rapporterade att de kände till någon annan som blivit mobbad med digitala verktyg. 141
Enligt Olin är en slutsats man kan dra av hans undersökning att den digitala och den analoga mobbningen är starkt knutna till varandra. 142
2.4.4 Åldersklyftor i den virtuella interaktionen
Redan det faktum att vuxna och barn befinner sig bokstavligen i skilda generationer vad avser vanan vid att använda Internet accentuerar detta med ”åldersklyftor”. Till detta kommer att Internetanvändare lätt kan maskera även sin egen ålder i samband med chatt osv.
Friends konstaterar att det är framför allt unga som råkar ut för digital mobbning beroende på att det är de unga som är mest aktiva på nätet. De har bäst överblick över de nya
kommunikationsvägarna och vet hur man ”pratar” med varandra. Det är inte ovanligt att man tillbringar en stor del av sitt liv där. De säger att Internet är en integrerad del av barns vardag medan vuxna gärna delar upp detta i två världar. Friends konstaterar att många vuxna känner sig vilsna och osäkra på hur det fungerar men istället för att lära sig mer blundar man och hoppas på det bästa. De noterar även att få vuxna skulle släppa ut sitt barn ett par timmar varje kväll utan att veta var de är och vem de träffar, men att detta sker varje kväll på nätet.143
En del av problemet i att bekämpa digital mobbning, säger experter, är att föräldrar och barn relaterar till teknologin mycket olika. De flesta vuxna närmar sig datorer som praktiska
redskap, medan för barnen representerar Internet en livlina till deras grupp av jämlikar. Belsey säger:
Cyber-pennalismen är praktiskt sett underjordisk, därför att den lever i ungdomars värld.144
Enligt Beran & Li identifierar många lärare och administratörer problemet med mobbning men få är medvetna om den digitala mobbningen. 145 Bekämpningen den digitala mobbningen är svårare än vad skolfolk förväntar sig initialt. Många mobbare är anonyma. Vidare leder grundlagsrätten till yttrandefrihet och tryckfrihet, och gör det svårt att få en webbsida borttagen.146
Rigby &Slee säger att tidigare forskning har visat att upp till 80 procent av vanlig mobbnings- förekomst inte anmälas för skolpersonalen.147 Li kommenterar detta faktum i sin
undersökning och konstaterar att med en ökande uppmärksamhet på problemet har dessa siffror gått ner, men detta kan trots detta vara en bra bakgrund när vi ser på den problematik som uppstår med den nya teknik som den digitala tekniken representerar idag. 148
Undersökningen av Li visade att bara 67,1% av studenterna trodde att personalen i skolan försökte stoppa den digitala mobbningen när de blev medvetna om den. Endast 34,1% av de
141 Li 2006, s. 163.
142 Olin 2003, s. 43.
143 Friends
144 Keith & Martin 2005
145 Beran & Li, 2005
146 Li 2005, s. 1779.
147 Rigby & Slee 1999
148 Li 2005, s. 1784.
som blivit utsatta sade att de berättat för någon vuxen om händelsen. Av de 87 personer som sa att de visste någon som blivit utsatt, hade bara 34,5% berättat för någon vuxen om detta.149 Rigby & Slee konstaterar i sin undersökning att 58 % av studenterna inte hade berättat för föräldrarna eller någon annan vuxen om någon hade varit elak eller sagt något sårande
”online”150
Li säger att hennes studie visar att, liksom i den verkliga världen, väljer den stora majoriteten av deltagarna, som hade trakasserats digitalt eller visste någon som trakasserats digitalt att vara tyst i stället för att informera någon vuxen. En möjlig förklaring kan ligga i det faktum, att många deltagare, cirka 1/3 av dem i denna undersökning, inte tror att vuxna i skolan försökte stoppa digital mobbning då de visste om den. På grund av denna uppfattning att vuxna i skolan inte skulle försöka hjälpa till känner många elever sig rädda eller maktlösa och väljer därför att inte rapportera digitala kränkningar.151
2.4.5 Relationen skolmiljö/yttre miljö vid digital mobbning
Vem står då för de digitala kränkningarna? Här finns lite varierande uppgifter. Enligt undersökning av Li 2005 angav offren för den digitala mobbningen att de trakasserades till 31.8% av sina skolkompisar, 11.4% av folk som inte gick på deras skola och till 15.9% av multipla källor (dvs. skola, kompisar, folk i allmänhet.) 152
Prevalence rates of cyberbullying, in percentages, for lower secondary pupils that have been cyberbullied in the last 2–3 months (n = 210) 153
Inside school Outside school Total inside or Outside
Text Victim 2.4 4.8 4.8
Message Bully 4.3 2.4 4.3
Email Victim 3.8 8.1 9.0 Bully 5.2 8.1 8.6
Phone call Victim 2.9 6.7 6.7
Bully 2.9 3.8 4.3 Picture/video clip Victim 4.8 5.2 8.6
Bully 1.9 2.9 3.8
Total: any type of
cyberbullying Victim 9.0 16.2 17.6
Bully 9.0 10.5 11.9
Tabellen från Slonje & Smith 2008 visar att den digitala mobbningen är lika vanlig om inte vanligare utanför skolan som inne på skolorna, vilket stöds av en tidigare undersökning i Storbritannien av Smith et al, 2006. Även då kan det vara elever från offrets skola som utför kränkningen. Detta stöder de på att offren kände till identiteten på att 57 % var personer från samma skola och endast 10 % var personer utanför skolmiljön, samt 33 % okända. 154
149 Li 2005, s. 1784.
150 Rigby & Slee 1999
151Li 2005, s. 1787.
152 Li 2005, s. 1782.
153 Slonje & Smith 2008, s. 152
154 Smith, Mahdavi, Carvalho & Tippett 2006
Begränsningarna, som många skolor lagt på mobiler och datorbruk i skolan, är antagligen effektiva för att minska förekomsten av den digitala mobbningen i skolan men i och med att mobbningen sker digitalt, är offren inte längre säkra i sina egna hem från otäcka eller hotande textmeddelanden eller e-post.
Enligt Li indikerar hennes studie ett samband mellan mobbare och offer. Nästan 30 % av mobbarna är mobbare också digitalt. På motsvarande sätt är omkring en tredjedel av offren också offer för digital mobbning, och en sjättedel av offren hade mobbat andra digitalt.155 Enligt tidigare forskning av Pellegrini och Bartini finns det nära band mellan mobbare och mobboffer liksom det finns ett starkt samband mellan digitala mobbare och digitala
mobboffer. Deras resultat visar att det är troligare att bli utsatt för digital mobbning om man själv utsatt andra för digital mobbning. Enligt dem motsäger denna undersökning tidigare forskning som ser ett negativt samband mellan mobbare och offer.156
En förklaring enligt Li till denna höga procentsats av personer, som är båda mobbare och offer, kan vara att de är del i en grupp mycket aktiva studenter. Personerna i de här sociala grupperna som tenderar att trakassera andra som trakassera även varandra. Därför är det också rimligt att de blir offer själva. 157
2.4.6 Metoder för digitala kränkningar
De digitala verktygen ger den som önskar kränka någon betydligt fler möjligheter än den som väljer en direkt kontakt och de ger viss möjlighet till anonymitet. Olin har beskrivit dem på ett sätt som ger dem innebörd:
Krypskjutning: Ett mejl, ett SMS, ett Gästboksinlägg, ett telefonsamtal. Avsändaren är anonym och okänd. Meddelandet är grovt kränkande. Någon utom synhåll skjuter på dig. Det är inte svårt att föreställa sig känslan.
Kommunikén: Någon har något att säga – och ser till att det sprids över land och rike!
En dag finns ditt namn på Internet. Ditt namn - och vad någon tycker om dig - finns i en kommuniké som sprids och som vem som helst var som helst i hela världen kan läsa!
Bulletinen: Ett tillkännagivande får extra tryck om det är skrivet!
Arkivet: I arkivet kan du, eller den andre, spara vad ni vill, till exempel oförrätter; att plockas fram vid behov. Något du skrivit, en bild du lagt ut på nätet någon sparar och använder det mot när den själv önskar det.
Kuriren: Budbäraren kommer med det avgörande meddelandet!Någon säger det du vill ha sagt, kanske någon som mottagaren inte känner. 158
Enligt Olins undersökning är den digitala mobbningen ofta är väl sammanlänkad med
”vanlig” mobbning. Den som är mobbad digitalt är det oftast analogt också och vice versa och
155Li 2005, s. 1787.
156 Pellegrini & Bartini 2000
157 Li 2005, s.1787.
158 Olin 2003, s. 34.
till sin form, innebörd och retorik är digital och analog mobbning i huvudsak lika. Det som skiljer den digitala mobbningen från den analoga, är Internets möjliggörande för mobbaren att vara ”anonym” och att alltid kunna nå offret oavsett var han eller hon befinner sig.159
Enligt Slonje och Smith så skiljer effekten mellan digital och traditionell mobbning sig åt beroende på vilket instrument som används - textmeddelandet och e-postpennalismen hade mindre effekt än traditionell mobbning, påringningspennalism (telefonsamtal) hade en likartad effekt som traditionell mobbning och bild/videopennalism hade enligt deras
informanter en klart högre effekt än traditionell mobbning.160 Slonje & Smith konstaterar även att digitalmobbningen kan ha stora ”åhörargrupper” i jämförelse med de små grupperna som är de vanliga ”åhörarna” i traditionell pennalism. 161
Ett konstaterande som Olin gör är att kombinationen av Internet, som ett verktyg och ett forum i sig, och den ”annorlunda” moralen som gäller där, möjliggör att man i gäst- och dagböcker kränker och lämnar ut personer på ett sätt som man annars inte gör.162
Björnstad et al fann att ungdomar upplever Internet och den verkliga världen som två olika världar med olika regler och logik.163
Sjöberg beskriver hur de intervjuade ungdomarna anser det självklart att man kan ljuga i Internetsammanhang, och hon frågar sig vilka konsekvenser detta kan ha för människors relationer och moral i framtiden. 164
Olin beskriver att det ibland kan vara svårt att avgöra om det man får berättat för sig är mobbning eller en del i ett socialt spel.
”När jag lyssnade till flickornas berättelse stod det inte alltid klart för mig om det som skedde var mobbning eller någon form av testande samspel”.165
Att barn i tidig ålder tränar på sociala mönster har beskrivits av Johansson. Hon beskriver i sin studie av förskolebarn hur dessa nyfiket prövar utestängning av och sammanslutning med andra som en del av sin utveckling. De lär sig att handskas med makt och de utvecklar sin moral, enligt henne.166
Men Olin säger att det även fanns situationer i informanternas historier där någon plötsligt hamnade i underläge i maktavseende och kom i en mobbningssituation. Retoriken blev i stället utestängande och bortstötande. 167 Enligt Fredrik Olin fanns det mycket som påminde om de lärandeprocesser som Johansson beskriver. Olin beskriver retoriken som undersökande och gränsdragande. Fredrik Olin anser att mycket av det digitala samspelet i flickornas
mobbningssituationer har varit en del av det totala samspelet och likställt det analoga. Att metoderna i den digitala världen är likställda med metoderna i den analoga världen innebär att
159 Olin 2003
160 Slonje & Smith 2008, s. 152.
161 Slonje & Smith 2008, s. 148.
162 Olin 2003, s. 42.
163 Björnstad & Ellingsen 2002
164 Sjöberg 2002
165 Fredrik 2003, s. 39.
166 Johansson 2000
167 Olin 2003, s. 39.
båda förekommer enligt honom trakasserier, kränkningar, baktaleri och budbärande, med möjligen den skillnaden att det skrivna ordet väger tyngre i den digitala världen.168
Robert Slonje och Peter K. Smith konterar att digital mobbning inte är en ”face-to-face” - erfarenhet, och (liksom ryktesspridning) ger det pennalismen en grad av ”osynlighet” och stundom anonymitet. Jämfört med traditionell pennalism, kan personen som utför den digitala mobbningen vara mindre medveten eller även omedveten av följderna som orsakas av hans eller hennes handlingar. Utan sådan återkoppling kan det bli få tillfällen för inlevelse eller ånger och där tycks det också bli färre tillfällen för ingripande av passiva deltagare. 169 I undersökningar som genomförts 2004 av Ybarra och Mitchell170 rapporterade 33 % av offren att de blivit mycket eller extremt upprörda av Internetaggressionen och i en undersökning 2006 av Ybarra o.a. ansåg 38 % de blivit mycket eller extremt upprörda av Internetaggressionen, vilket möjligen kan tyda på en negativ utveckling av problemet. 171
2.4.7 Kopplingen kränkning – kommunikation
Säljö räknar med att språket kan ha tre olika funktioner, nämligen att vara indikativt, dvs.
utpekande och definierande, att vara semiotiskt, dvs. ha en innebörd, och, slutligen, vara retoriskt, det vill säga ge möjlighet till att argumentera och påverka. Ett ord, en mening och så vidare kan ha olika innebörd beroende på sammanhang. Också handlingar, liksom ord och meningar, har olika innebörd, beroende på dessas sammanhang. Detta innebär att samma handling kan tolkas olika beroende av sammanhanget och beroende av vem som tolkar. Ett ord, eller en handling, kan alltså vara kränkande i ett visst sammanhang, men kanske inte i ett annat. Och den som blir utsatt för ordet eller handlingen kanske känner sig kränkt fast inte den andre menar det skulle bli så. Precis som en handling kan ha innebörder kan den också ha en retorik. Den har en intention, en möjlighet till påverkan och kan vara imperativ.172
Enligt Olin bestäms retoriken inte enbart av den som utför handlingen utan även av
situationen. Upprepad nonchalans från en grupp människor gentemot en enskild kan ha olika innebörder för de inblandade, men retoriken – intentionen och strävan – visar sig t.ex. i utfrysning.173
Löfdahl, som forskat på förskolebarns lek, använder begreppet meningsskapande i stället för lärande. När människor agerar tillsammans skapar de mening. Handlingar, som lekar, samtal, men även mobbning, kan vara meningsskapande. De har ett innehåll som kan förstås av de inblandade.174 Olin säger att människan också har utvecklat institutioner (verksamhetssystem), som är kraftfulla, sociala system och som bygger på komplicerade former av samverkan
Löfdahl, som forskat på förskolebarns lek, använder begreppet meningsskapande i stället för lärande. När människor agerar tillsammans skapar de mening. Handlingar, som lekar, samtal, men även mobbning, kan vara meningsskapande. De har ett innehåll som kan förstås av de inblandade.174 Olin säger att människan också har utvecklat institutioner (verksamhetssystem), som är kraftfulla, sociala system och som bygger på komplicerade former av samverkan