Analys – påverkan av nationella prov

Studien visar att de intervjuade lärarna i olika grad blir påverkade av de nationella proven i sitt arbete med bedömning av läsförståelse. Fyra av de fem intervjuade lärarna använder sig av skriftliga prov för att bedöma läsförståelsen, vilka de säger påminner om de nationella proven till utformningen.

Erik och Andrea nämner specifikt att uppgifterna på deras skriftliga prov brukar bestå av enklare uppgifter i början och mer krävande uppgifter i slutet. Detta är något som konstruktörerna av de nationella proven strävar efter när de sätter ihop dem (Skolverket Ämnesprov, läsår

2012/2013 6). Här har alltså provkonstruktörernas strävan anammats av två av de intervjuade

lärarna. Skolverket menar att man gör så eftersom provet ska kunna genomföras av alla elever, men man förklarar inte vidare varför provet då måste vara uppbyggt på detta sätt (Skolverket

Ämnesprov, läsår 2012/2013 6). Det verkar vara en självklarhet och det kan finnas en

bakomliggande tankestil kring hur provuppgifternas nivå ska se ut.

Andrea, Bella och Erik nämner specifikt att de låter eleverna träna på uppgifter som liknar de som finns på de nationella proven i engelska. Detta kan jämföras med det Åman har sett hänt i

USA där man har haft stort fokus på testresultat (37). Åman menar då att undervisningen riskerar att bli ytlig och enformig (37). Diana menar också att de nationella proven får för stort fokus och därigenom skapar stress för både elever och lärare. Ytterligare ett exempel på detta är Andrea som fogar sig i skolans beslut när det gäller träning inför de nationella proven. Bella nämner också att man som lärare i hennes kommun måste stå till svars för betyg som skiljer sig från elevers resultat på de nationella proven. Hon har lagt mycket fokus på att förbereda eleverna i årskurs 9 inför nationella proven och det är precis samma sak som Åman menar har hänt i USA (36).

När det gäller uppgifterna av den typ som kallas ”gap fills”, är både Andrea och Bella osäkra på huruvida sådana uppgifter egentligen testar elevernas läsförståelse eftersom elevernas ordförråd blir avgörande i vissa fall. Just detta problemet har Pearson berört och menar att elevers ordförråd bör kontrolleras vid varje bedömning av elevers läsförståelse (citerad i Westlund 55). Vidare menar Pearson att detta är extra problematiskt när läsförmågan ska bedömas på ett annat språk än

modersmålet, eftersom eleverna då löper en risk att bli bedömda på ord de aldrig kommit i kontakt med istället för att det är deras läsförmåga som bedöms (citerad i Westlund 55).

Cilla, å andra sidan, gör i princip inga skriftliga prov av samma typ som de nationella proven, utan hennes elever skriver sammanfattningar av texter de har läst. Eftersom hon någon gång blivit osäker på sin bedömning när hon arbetar på det sättet, har hon testat eleverna med ett gammalt nationellt prov. Så på samma gång som Cilla inte låter det nationella provets utformning och

betygsbedömning påverka hur hon arbetar med läsförståelse, använder hon det vid vissa tillfällen som ett rättesnöre.

På Andreas och Bellas skolor kan man se att de som gör de nationella proven i engelska har lyckats föra ut sin tankestil. På Andreas skola är det de andra engelsklärarna som driver den och ingår i tankekollektivet, medan Andrea vill ställa sig utanför. På Bellas skola är det ledningen i kommunen som för ner sin tankestil om att betyg på nationella prov och slutbetyg ska stämma överens.

Man kan alltså se att lärarnas handlingsfrihet begränsas av de nationella proven i ämnet. Åman menar att denna begränsning gör att beslut lärarna fattar blir sämre för elevens lärande (37). Det är detta Lundgren kallar för en ”avprofessionalisering” av läraryrket vilket han menar kan hända när ett starkare kontrollsystem införs (130).

Jönsson har också skrivit att externa tester möjligtvis kan få konsekvenser för hur lärare undervisar. Detta kan man se i min studie eftersom flera lärare använder sig av gamla nationella prov i sin undervisning i läsförståelse. Även Andrea som inte vill göra det, gör det för att man på skolnivå har bestämt att man ska göra så.

där poängen motsvarar ett visst betyg. Bella och Erik använder sig av prov med uppgifter på olika nivåer så att de ska kunna göra en bedömning av elevens läsförståelse utan poäng. Både Bella och Erik tycker att de nationella proven motverkar deras ambition att komma bort från poäng i

bedömningssammanhang. Trots att Andrea använder sig av prov med poäng ser hon ett problem med detta eftersom hon menar att poängen inte alltid motsvarar det hon bedömer som elevens läsförståelseförmåga. Här kan man alltså se att Diana ingår i tankekollektivet med tankestilen att läsförståelse kan bedömas med hjälp av poäng. Andrea är också en del av detta tankekollektiv men hon ifrågasätter samtidigt detta sätt. Hon menar att ett poäng inte alltid visar vad en elev kan och på så sätt ställer hon sig kritisk till den rådande tankestilen. Erik och Bella tycker att poängbedömning inte säger vilken nivå eleverna ligger på i sin läsförståelse. De använder sig därför av en annan typ av bedömning där de utgår från de olika nivåer av läsförståelse som finns i Lgr 11.

Det vi kan se från intervjusvaren är att konstruktörerna av de nationella proven i engelska till viss del har lyckats föra över sin tankestil om hur man utformar och betygsbedömer läsförståelsetest till de intervjuade lärarna. De flesta lärarna tar upp de nationella proven som någon typ av förebild för framförallt hur de utformar sina läsförståelsetester. Det är också, som jag nämnt tidigare, ett av syftena med de nationella proven; att visa på hur man kan utforma bedömningsuppgifter. När det gäller betygsbedömningen är det däremot en majoritet av lärarna som gör sina bedömningar på andra sätt än med poäng så som man gör på de nationella proven. Där har läroplanens olika kvalitativa nivåer stått modell för hur man bedömer läsförståelse på olika nivåer i olika typer av uppgifter. Dock är det två av lärarna som bedömer prov med poäng på samma sätt som man gör på de nationella proven.

Även om det är Skolverket som distribuerar de nationella proven till skolorna, verkar det som att några av de intervjuade lärarna tycker att det finns en skillnad i hur man ska bedöma läsförståelse enligt Lgr 11 och enligt de nationella proven. Detta skulle kunna ses som att samma myndighet skickar ut två olika signaler till lärarna.