Under år 2006 och år 2007 fanns endast ett ärende som nämnde barn från länsrätten i Malmö. Under samma tidsperiod fanns det inte ett enda ärende rörande barnfamiljer i länsrätten i Göteborg. Statistik vilken jag beställt från Migrationsverket visar att andelen bifall gällande ansökan om dagbidrag för barnfamiljer kan sägas ha varit relativt hög under 2006 och 2007, både i Malmö och i övriga delar av landet. Bifallsfrekvensen för dagbidrag låg år 2007 på 97,1 % i Malmö och 97,7 % i övriga landet. År 2007 sattes 27 stycken av dessa beviljade dagbidrag ned i Malmö. 14 stycken fick nedsättning på grund av att någon av föräldrarna inte deltagit i den organiserade sysselsättningen, andra skäl för nedsättning var på grund av att personen som sökt asyl försvårat asylutredningen eller inte medverkat till fastställande av sin identitet. Inga sådana beslut togs i Malmö under 2007, men av de 1000 stycken som fått nedsatt dagbidrag i övriga landet var det 24 som fått nedsatt på grund av försvårande av asylutredning och 31 på grund av att de inte medverkat till fastställande av identitet. År 2006 ändrades inte siffrorna nämnvärt utan bifallsfrekvensen ligger fortfarande över 90 % både i Malmö och i resten av landet. Gällande beslut om särskilt bidrag är bifallsfrekvensen år 2006 och år 2007 på strax under 90 %.129 Utifrån det intersektionella perspektivet måste denna statistik betraktas som förvånande, då ett förväntat resultat hade varit en lägre bifallsfrekvens. Detta eftersom barnfamiljer som söker asyl kan sägas tillhöra en underordnad grupp i samhället och då en nedsättning av dagbidraget kan ses som en kontrollmekanism för att få personer som söker asyl att delta i den organiserade verksamheten samt bidra till utredningen av asylärendet. Vidare är den höga bifallsfrekvensen beträffande särskilt bidrag överraskande då LMA gör gällande att särskilt bidrag ska betalas ut mycket restriktivt. Inom ramen för denna undersökning ryms inte någon fullständig förklaring till den höga bifallsfrekvensen men utifrån ett rättssociologiskt perspektiv kan några tänkbara anledningar framföras. I januari 2007 presenterades en utredning innehållande en översyn av Migrationsverkets
128 Kamali SOU 2005:41 s 34, De los Reyes SOU 2006:37 s 12,13 129 Statistik beställd från Migrationsverket
myndighetsutövning. Gällande nedsättning av dagbidrag framfördes att regelverket är svårtolkat, samt att det skiljde sig åt mellan enheterna huruvida en person som sökte asyl och som inte fullgjorde sina skyldigheter skulle få nedsatt dagbidrag eller inte. Vidare anfördes att de centrala riktlinjer som fanns för mottagningsverksamheten, gav otillräckligt stöd i arbetet med barnfamiljer.130 I december 2007 tillsatte även Tobias Billström en utredning som bland annat syftar till att se över ersättningsnivåerna eftersom dessa inte ändrats sedan 1994. Utredning ska redovisas senaste den 27 februari 2009.131
Rätten och samhället i övrigt utgör tillsammans en komplex helhet, och det är i många fall svårt att säga om det är lagstiftningen eller samhällsklimatet i övrigt som ligger till grund för hur lagen tillämpas.132 Att Tobias Billström tillsatt en utredning, samt att en översyn av Migrationsverkets myndighetsutövning i mottagningsverksamheten har gjorts, skulle kunna ha lett till att samtal kring dessa förts inom Migrationsverket. Det faktum att det uppmärksammas att dagersättningen inte höjts sedan 1994 skulle kunna vara en förklaring till varför bifallsfrekvensen var hög under 2007, då den höga bifallsfrekvensen skulle kunna ses som en kompensation för en otillräcklig lagstiftning.
Nedan följer en genomgång av sex exempel från länsrätten i Kronoborg samt länsrätten i Malmö på hur LMA kan tillämpas. Tre av domarna behandlar ansökan om särskilt bidrag rörande ensamkommande barn, vilka alla tre har en god man. Ansökningarna gäller särskilt bidrag till kläder.
Jamal ansöker om särskilt bidrag till kläder om 1800 kronor. Han blev på förra placeringsstället beviljad 2370 kronor men nu behöver han ”komplettera sina kläder för både skolgång, idrott och privat”.133 Migrationsverket anför att Jamal fått dagbidrag om 24 kronor sedan 25 oktober 2006 och denna ersättning avser täcka behov såsom klädinköp. Dessutom har Jamal beviljats 2370 kronor för inköp av vinterkläder 7 november 2006. Migrationsverket anser att Jamal har haft möjlighet att spara för framtida behov. Domslutet meddelades 6 december 2007, ett drygt år efter att Jamal fått särskilt bidrag till vinterkläder. Vidare bemöter inte länsrätten det faktum att Jamal inte har ansökt om bidrag till vinterkläder utan för kläder till skolgång, idrott och privat. Länsrätten hänvisar till LMA 18 § vilken anger att behovet måste vara angeläget om rätt till särskilt bidrag ska föreligga. I domskälen konstateras att ”Mot bakgrund av det som anförts ovan och med betraktande av att Jamal den 7 november 2006 har beviljats särskilt bidrag till vinterkläder med 2370 kr finner länsrätten att det inte
130 Översyn av myndighetsutövningen inom Migrationsverkets mottagningsverksamhet s 17,18,21 131 Översyn av mottagande av asylsökande (Dir 2007:172) s 8,9
132 Mathiesen 2006: 117,118 133 Mål 1150-07
föreligger ett sådant angeläget behov som krävs för att han ska vara berättigad till ytterligare särskilt bidrag.”134
Said yrkar på att han ska beviljas bidrag till vinterkläder. Said anger sina skäl på ett detaljerat sätt och anför att ”När han kom hade han varit på väg under mer än ett halvår och ägde endast de kläder han bar. Han ansökte i juli om särskilt bidrag till skjorta, två t-shirts, gymnastiskskor, jeans, och två tröjor och beviljades särskilt bidrag till kläder med 1200. Han har inte beviljats särskilt bidrag till vinterkläder. Han behöver särskilt bidrag till vinterjacka, varm tröja, rejäla skor, byxor, handskar, mössa och halsduk.”135 Migrationsverket anser dock att det särskilda bidraget Said tidigare beviljats samt dagersättningen på totalt 4248 kronor han erhållit sedan 18 maj, 2007 ska täcka hans behov. Domslutet meddelades 6 december, nästan ett halvt år efter Said blivit beviljad särskilt bidrag om 1200. I domskälen hänvisar länsrätten till prop 1993:94 och gör gällande att särskilt bidrag endast ska utgå när behovet bedöms som mycket starkt. Länsrätten finner att då Said beviljats särskilt bidrag till kläder med 1200 kronor föreligger det inte sådant angeläget behov som krävs för att vara berättigad särskilt bidrag.136
Ismael yrkar att han ska beviljas särskilt bidrag till vinterkläder. Migrationsverkets beslut att avslå hans ansökan finner han orimligt. Detta då han saknar vinterjacka, skor och byxor, vilka enligt beräkning skulle kosta minst 2000 kronor. Ismael anför att han inte har medel att införskaffa dem.137 Migrationsverket å sin sida anför att Ismael redan har beviljats särskilt bidrag på 1000 kronor den 2 april 2007. Vidare har Ismael beviljats dagersättning om 24 kronor från och med den 16 februari 2007. Dagersättning är avsedd att täcka inköp av kläder och Migrationsverket menar att Ismael borde ha kunnat spara för framtida behov.
I domskälen anger länsrätten att ”Dagersättningen är visserligen avsedd att täcka behovet av bl.a. kläder. Mot bakgrund av dagersättningens storlek och eftersom kostnad för vinterkläder är en kostnad som uttryckligen enligt FMA138 kan täckas av särskilt bidrag, bör det dock vara en utgångspunkt att den dagersättning som normalt utgår inte är avsedd att täcka de behov som ibland kan uppkomma av förevarande slag. Behovet av vinterkläder måste under vintern anses vara mycket starkt.”139 Vidare anger länsrätten att Ismael ”obestritt uppgett att han saknar vinterkläder och han har uppgett att han inte har någon möjlighet att
134 Mål 1150-07 135 Mål 1236-07 136 Ibid
137 Mål 1182-07
138 Förordningen (1994:361) om mottagandet av asylsökande m.fl. 139 Mål 1182-07 min kursivering
tillgodose behovet på annat sätt än genom särskilt bidrag.”140 Länsrätten anger att Ismael ska beviljas särskilt bidrag och att det är upp till Migrationsverket att bestämma storleken.
Intressant att uppmärksamma är att länsrätten i Ismaels fall bedömer att utgångspunkten bör vara att vinterkläder, eller behov av förevarande slag, motiverar bifall på ansökan om särskilt bidrag. Ismaels ärende är snarlikt Saids men i Saids ärende har länsrätten inte samma utgångspunkt utan fastställer att hans behov av vinterkläder inte kan sägas vara tillräckligt stark för att bevilja särskilt bidrag. Ovanstående ärenden skiljer sig ungefär tre månader i tid mellan det tidigare beviljade särskilda bidraget, samt att Saids tidigare bidrag var 200 kronor högre. En jämförelse som kommer fram till att den ena bedömningen är fel är således inte möjlig eftersom fallen inte är exakt likadana. Däremot är det relevant att diskutera var gränsen ska dras då skillnaden mellan ärendena inte är stor och där det dessutom inte är de sakliga omständigheterna, såsom att Ismael tidigare fått 1000 kronor och inte 1200 kronor i särskilt bidrag, som motiverar bifall på Ismaels ansökan, utan det som skiljer sig åt är att länsrätten i Ismaels fall har en annan utgångspunkt.
Genom att använda ”förevarande slag” öppnar länsrätten även upp möjligheten för andra former av kläder såsom exempelvis kläder till skolgång och idrott som Jamal ansöker om. Vinterkläder står förvisso inskrivet i förordningen som ett exempel på när behovet kan anses vara starkt, men länsrätten formulerar sig inte därefter utan anger att i vintertid måste behovet av vinterkläder anses vara starkt. På samma sätt skulle man kunna resonera att i tider av skolgång och utövande av idrott kan behovet av kläder för dessa aktiviteter anses vara starkt.
Min avsikt med att diskutera ovanstående domslut ur ett jämförande perspektiv är inte att komma fram till att länsrätten har gjort fel i sina bedömningar, utan att uppmärksamma gränsdragningar rörande barn. För att försäkra oss om att barn inte utsätts för diskriminering bör det vara mycket tydligt motiverat var gränsen har dragits mellan två ärenden. Detta är inte tydligt i ovanstående fall där gränsen istället dras utifrån olika utgångspunkter, vilka båda ryms inom lagrummet för LMA.
Vissa av domarna är mycket kortfattade men barnets situation nämns, dock utan att det egentligen finns ett lagrum i LMA att åberopa. Exempel på detta är en dom där Migrationsverket anser att familjen Rasiti inte medverkat till avvisning och därför satt ned deras dagersättning. Familjen Rasiti anför att en sänkning av dagersättningen medför stora svårigheter för familjen, ”Detta särskilt eftersom deras lilla dotter är i behov av små saker vid viktiga läkarbesök på apotek utanför Torpsbruk.”141 Domen är mycket kortfattad och otydlig,
140 Mål 1182-07 141 Mål 813-07
vilket förestående mening är ett exempel på. Detta kan vara en följd av att yrkanden inte haft något ombud som fört deras talan. De argument som familjen anför är formulerade i tre meningar. I LMA finns inget utrymme att ta hänsyn till barnets situation i ärenden gällande personer som fått avvisningsbesked. I detta ärende bedömer länsrätten att inget som anförts i överklagandet föranleder annan bedömning än Migrationsverkets och gör därmed gällande att ”en nedsättning av dagersättningen [kan] ske när en utlänning utan giltigt skäl inte medverkar till åtgärd som är nödvändig för verkställighet av beslut om avvisning.”142 Således avslår länsrätten överklagandet.
Ett annat exempel med samma utfall som ovanstående är Yen och hennes familj. Migrationsverket satte ned Yens dagersättning då hon inte medverkat till att verkställa familjens avvisning till Vietnam. Yen har enligt uppgift från Migrationsverket sagt att hon inte tänker åka tillbaka till Vietnam. Yen yrkar att hon ska få hel dagersättning och anför barnens hälsa som skäl. ”Hon och hennes make har två som barn som ofta blir sjuka. De behöver medicin och pengar för bussbiljett vid sjukhusbesök. Pengarna som familjen får räcker inte till för deras behov. Familjen behöver samma bidrag som förut, för barnens skull. De har haft höga kostnader på grund av barnens sjukdomar. Hon vill inte att hennes barn skall lida och hon är hela tiden orolig att inte ha råd med mediciner till barnen när de blir sjuka. Barnen riskerar att dö eftersom det inte finns pengar till medicin om de blir sjuka.”143
Länsrätten anger i domskälen att det framkommit av utredningen att Yen inte är beredd att medverka till åtgärder som är nödvändiga för att avvisningsbeslutet ska kunna verkställas. Vidare anger länsrätten att ”det har inte framkommit att Yen har giltigt skäl för denna vägran”144 och avslår därmed överklagan. Det som Yen anfört angående barnens hälsa bemöts inte överhuvudtaget. Länsrätten anser det bevisat att hon inte tänker medverka till verkställningen av avvisningen och därmed finns det fog för Migrationsverkets nedsättning av dagbidraget.
Varken i LMA eller i dess tillhörande förarbeten finns nämnt att barnets bästa ska utredas, redovisas eller beaktas när besluten rör barn. Lagstiftaren verkar inte ha haft för avsikt att barnets situation skulle kunna väga in vid besluten. Det enda som nämns är att mottagningen ska vara anpassad till barn och andra utsatta grupper. Vad denna anpassning innebär är inte tydligt, men vad som står klart är att om föräldrarna inte bidrar till utredning eller får ett avvisningsbesked som de inte medverkar till att verkställa, finns barnen inte med i bilden.
142 Mål 813-07 143 Mål 338-07 144 Ibid
Khedin ansöker om särskilt bidrag till en barnvagn för hennes snart treåriga dotter, detta då det är ansträngande för henne att bära dottern hela tiden. Ärendet är mycket kortfattat och Khedin anför skäl till bifall i endast två meningar. Khedin har inte heller något ombud som för hennes talan.
I domskälen anges att enligt förordningen (1994:361) om mottagandet av asylsökande m. fl. får särskilt bidrag lämnas för kostnader som är nödvändiga för en dräglig livsföring, exempelvis kostnader för spädbarnsutrustning. Länsrätten anför att ”Av utredningen framgår att Khedins dotter är född i maj 2004 och familjen kom hit i december 2006. Mot bakgrund av det som anförts ovan och med beaktande av att dottern inte är behov av spädbarnsutrustning, finner länsrätten att det inte föreligger ett sådant angeläget behov som krävs för att Khedin skall vara berättigad till särskilt bidrag.”145
Enligt LMA ska 18 § tolkas mycket restriktivt och särskilt bidrag ska enbart utgå vid mycket starka behov. I Khedins fall resoneras det inte heller någonting kring hur avsaknad av barnvagn påverkar barnets rörlighet. Dock skulle ett resonemang kring detta inte ge ett annat domslut eftersom barnets situation inte finns med som faktor att beakta i LMA 18 §.