I detta avsnitt för jag en jämförande diskussion vilken inledningsvis utgår från dagligt bidrag (försörjningsstöd) och de skyldigheter vilka är förknippande med erhållandet av försörjningsstöd, för att därefter gå vidare till att jämföra ärenden angående särskilt bidrag.
Gällande dagligt bidrag rör samtliga domar enligt SoL respektive LMA nedsättning av dagligt bidrag (försörjningsstöd) på grund av att föräldrarna inte fullgjort sina skyldigheter. Även om barnets bästa inte nämns anför yrkanden i flera ärenden barnets situation som argument för bifall. Cattis hävdar att en del av hennes frånvaro från sin praktikplats beror på att ”Hennes dotter har varit med eller mindre konstant sjuk sedan hon började på dagis. Fadern går på SFI och ville inte vara hemma och passa dottern.”146 Alireza anför sin sjukdom samt dotterns särskilda behov som skäl till varför han inte kunnat delta.147 En familj som söker asyl hävdar att de behöver hela dagbidraget, ”Detta särskilt eftersom deras lilla dotter är i behov av små saker vid viktiga läkarbesök på apotek utanför Torpsbruk.”148 Yen anför i sitt ärende att hennes barn är sjuka och att hon är rädd att inte ha råd med mediciner vid en nedsättning av dagbidraget.149 Samtliga av dessa uppräknade överklaganden får avslag, de två förstnämnda enligt SoL, de två sistnämnda enligt LMA. Av de undersökta domarna vilka behandlar en överklagan av ett beslut angående nedsatt dagbidrag får ett ärende bifall, även här motiverat utifrån att förälderns skyldigheter. Detta då socialtjänsten inte kunnat bevisa att föräldern ifråga inte uppfyllt sina skyldigheter.150 I detta avseende är rättstillämpningen av SoL och LMA påfallande lika, det som är viktigt i domskälen är huruvida föräldrarna uppfyllt sina skyldigheter eller inte. Det som anförs om barnens situation bemöts inte i ett enda beslut. Det finns dock vissa skillnader mellan SoL och LMA beträffande vilka skyldigheter föräldrarna ska uppfylla. Gällande SoL handlar det om att den enskilde inte har varit tillräckligt aktivt arbetssökande eller har haft ogiltig frånvaro från sin praktikplats. Angående ärendena enligt LMA handlar det om att Migrationsverket anser att personen som söker asyl inte har medverkat till att verkställa sin egen avvisning. Att människor avvisas mot deras vilja och diskussionen kring detta mycket aktuella och viktiga ämne ryms inte inom denna uppsats. Vad som är viktigt att påpeka är att det inte finns något utrymme i LMA att ta hänsyn till barnens situation när det gäller nedsättning av dagbidrag. Dagbidraget får sättas ned helt om en förälder som söker asyl inte medverkar till att verkställa sin avvisning, dock ska då fri 146 Mål 5943-07 147 Mål 1989-07 148 Mål 813-07 149 Mål 338-07 150 Mål 11344-06
inkvartering på förläggning och fri kost erbjudas.151 I detta fall är ett barn som söker asyl än mer utsatt än ett barn i en otrygg social och ekonomisk situation, då osäkerheten kring om barnet ska få stanna eller ej, inte är något som permanent bosatta barn behöver konfronteras med.
I SoL finns det utrymme att argumentera utifrån barnets bästa och barnets situation gällande överklagan om nedsatt försörjningsstöd. Detta utrymme verkar vid en läsning av SoL vara relativt stort. Barnets bästa ska alltid utredas, redovisas och beaktas vid beslut som rör barn, då även gällande bistånd som inte är riktat direkt till barnet. Utifrån lagtexten skulle slutsatsen kunna dras att barnets bästa är av stor vikt i tillämpningen av SoL. Mina exempel av rättstillämpningen ger en annan bild där barnets bästa inte nämns och verkar vara underordnat föräldrarnas skyldigheter. Således har vi en lag; LMA där barnets bästa saknas, och en lag; SoL, där barnets bästa framstår som viktigt i lagtexten men lyser med sin frånvaro i exemplifieringen av rättstillämpningen. Det skulle kunna hävdas utifrån mina exempel att det faktum att det i lagtext skrivs mycket kring barnets bästa döljer att föräldrarnas skyldigheter är överordnat barnets bästa. Vidare döljs det även att SoL har en kontrollerande funktion vilken i lagtexten inte nämns i samma utsträckning som barnets bästa. Utifrån detta resonemang skulle det, för att tala i termer av rättssociologen Tomas Mathiesen, kunna ses som att SoL har en fördunklande funktion. Detta då lagtexten ger en bättre bild av positionen för barnets bästa, än det finns underlag för. Vidare kan det hävdas att SoL har en avledande funktion då SoL leder in människor i rättsliga klagomål, när frågan i realitet behöver lösas på det politiska planet. Detta då SoL inte kommer att ändra på det samhälle som ligger till grund för att det finns barn som växer upp under svåra ekonomiska förhållanden, oavsett hur stort utrymmer barnets bästa ges i SoL.152
Gällande särskilt bidrag finns det likheter mellan de ärenden jag har undersökt. Samtliga ärenden gällande särskilt bidrag argumenterar utifrån barnets behov och endast ett ärende, och det enligt LMA, får bifall. Ärendet får inte bifall utifrån de sakliga omständigheterna, såsom exakta summor som ska utbetalas till vinterkläder. Länsrätten gör istället gällande att det bör vara en utgångspunkt att betala ut särskilt bidrag till vinterkläder under vintertid. Vidare anser länsrätten att det stått obestritt att yrkanden inte själv kan tillgodose behovet. 153 Elnaz anför att ”Hon är berättigad till ytterligare bistånd för att kunna tillgodose barnens behov. (…)
151 LMA 10 §
152 Mathiesen 2005: 74,77,80 153 Mål 1182-07
Barnen är i behov av vinterkläder och hon har inte erhållit sådana.”154 Länsrätten avslår hennes överklagan med motiveringen att ”Det som Elnaz anfört kan inte anses utgöra sådana särskilda skäl som krävs för att kostnaden för vinterkläder för barnen ska beräknas till högre nivå än riksnormen.”155
Utifrån lagtexterna ges intrycket om att ansökningar gällande särskilt bidrag behandlas mer generöst enligt SoL än LMA. Intressant är att i ovanstående ärenden råder motsatt förhållande. I Elnaz ärende finns faktorer som skulle kunna motivera avslaget, såsom att socialnämnden omprövat delar av sitt beslut vilket lett till att Elnaz fått en del av det hon ansökt om innan överklagandet kom till länsrätten. Dock har även yrkanden i ärendet enligt LMA fått visst särskilt bidrag utbetalt vid ett tidigare tillfälle. Precis som min jämförelse mellan ärendena gällande särskilt bidrag enligt LMA visade, är det även här intressant att lyfta problematiken kring gränsdragningar gällande ansökningar som rör barn. Ingen av lagtexterna ger några direktiv om exakt vilka summor som ska utbetalas eller under vilka exakta omständigheter, vilket leder till att det finns ett visst tolkningsutrymme som det är upp till länsrätten att förvalta. Det är kanske inte heller önskvärt med en exakt definition då det alltid finns risk att utelämna någon omständighet, och en ansökan som inte följer de exakta ramverken riskerar att falla mellan stolarna. Däremot är det viktigt, då det finns ett tolkningsutrymme, att diskutera vad en gränsdragning innebär för de barn som hamnar precis på ”fel” sida av gränsen.
Schiratzki anser att en öppen tolkning av barnets bästa är att föredra framför att arbeta med presumtioner.156 Enligt Schiratzkis och ovanstående resonemang skulle ärendena angående ansökningar om särskilt bidrag ses som exempel på när det borde vara nödvändigt att tillämpa barnets bästa som ett öppet begrepp, istället för att arbeta med presumtioner beträffande bedömningar huruvida det föreligger starka behov att utbetala särskilt bidrag. Detta då en öppen tolkning skulle ge ett utrymme för att beakta det enskilda barnets bästa i olika situationer. Som jag har visat diskuteras det inte i något av domsluten kring vilken konsekvens ett avslag har för det barn ansökan gäller. Dock finns det i SoL ett utrymme att kräva diskussion kring barnets bästa och en redovisning av på vilka grunder en gräns dras, till skillnad från LMA där detta utrymme saknas.
Utifrån diskussion ovan finns det en poäng i att tala om förhållandet mellan ideal och realitet. Detta är förhållandet mellan de konsekvenser en lag åsyftar och reella konsekvenser
154 Mål 12165-06 155 Ibid
vid tillämpning av lagen.157 Gällande SoL visar min undersökning att det kan föreligga en diskrepans mellan ideal och realitet. Idealet är att barnets bästa ska utredas, redovisas och beaktas. I realiteten görs inte detta och dessutom är föräldrarnas skyldigheter överordnade barnets bästa.
Gällande LMA kan ideal och realitet sägas ligga närmre varandra än i SoL. I LMA finns det inga föreställningar om att barnets bästa ska utredas, redovisas och beaktas. Dock finns problematiken kring gränsdragningar kvar, men även här med tydligare direktiv då särskilt bidrag ska utbetalas restriktivt. Utifrån det intersektionella perspektivet måste denna skillnad mellan LMA och SoL betraktas som betydelsefull att synliggöra. Relevanta frågeställningar rörande denna skillnad är varför LMA inte innehåller några ideal att nå upp till, varför inte barnets bästa finns nämnt och varför det inte finns någon formulering som, för att återigen använda rättssociologens Mathiesens ord, fördunklar LMA:s kontrollerande funktion. Hur kan avsaknaden av barnets bästa och ideala mål i LMA förklaras och förstås? En del i förklaringen finns, vilket föregående kapitel visat, inbakat i förarbeten och lagtext. Att vara en människa som söker asyl är inte samma sak som att vara permanent boende. LMA och SoL har olika utgångspunkter där det i den asylsökandens fall handlar om väntetid, i den enskildes kontakt med socialtjänsten om långsiktigt förebyggande arbete.158 Gällande barn som söker asyl formuleras inget ideal i lagtexten, lagtexten vare sig fördunklar eller avleder att det handlar om att kontrollera människor som söker asyl. Förklaringarna till frånvaron av ideal är komplexa och svårformulerade, men utifrån det intersektionella perspektivet kan vissa förklaringar framföras. Att LMA existerar och reglerar situationen för människor som söker asyl och som är i behov av försörjningsstöd, medan SoL reglerar situationen för alla andra permanent boende människor som är i behov av försörjningsstöd, är en konsekvens av en samhällsordning skapad efter kategoriseringen av människor.
Med utgångspunkt i dessa skapade kategorier blir det även möjligt att motivera en olik behandling, och grunden för diskriminering är lagd.159 Det betyder att det utifrån detta resonemang är logiskt att det inte krävs några formuleringar som döljer det faktum att barn som söker asyl ges en lägre ekonomisk standard, då dessa barn redan befinner sig i en kategori som det anses tillåtet att behandla sämre. Irene Molina menar att denna kategorisering kan förklaras utifrån begreppet rasifiering vilket generellt står för kategoriseringar, tankemodeller och associationer som gör att rangordningen mellan
157 Mathiesen 2005: 81,82
158 Se jämförande avsnitt rörande respektive lags syfte, historia och grundläggande principer för utförligare
diskussion
människor i både sociala relationer och maktstrukturer framstår som neutrala och naturliga.160 Utifrån det intersektionella perspektivet problematiseras och synliggörs dels de gränser som kategoriseringen skapar men också innehållet i själva kategorierna. Som jag har visat genom min jämförelse av SoL och LMA kan även barn som är permanent boende i Sverige, men som växer upp under ekonomiska svårigheter bli diskriminerade då föräldrarnas skyldigheter kan vara överordnade dessa barns bästa.
Sammanfattningsvis bidrar en läsning av domarna enligt SoL ytterligare till att synliggöra den oklara rangordningen mellan barnets bästa och föräldrarnas skyldigheter. Vidare ger läsningen av domarna enligt LMA ytterligare tyngd åt den intersektionella analysen då den betonar vikten av att se till individens förmåga att mobilisera resurser utifrån sin samhällsposition. Yrkanden i ärendena enligt LMA anför sina skäl på ett alltför kortfattat och otydligt sätt, vilket kan kopplas till den specifika situation som en person som söker asyl befinner sig i där språk, ovana vid det svenska rättssystemet samt livet i ovisshet under väntan på besked i asylärendet kan vara exempel på några faktorer, utöver de ekonomiska, som ytterligare försvårar situationen.
Avslutningsvis menar jag att barnets bästa ändå har en funktion i SoL då det finns ett utrymme, även om det inte alltid utnyttjas, att argumentera utifrån barnets bästa, till skillnad från i LMA där barnets bästa inte ens nämns.