Analys och resultat 1 Enkätmaterialet

I denna del av uppsatsen kommer jag till en början att presentera enkätmaterialet och jag har valt att presentera frågorna var för sig. Eftersom resultatet jag fick fram pekar på att det finns vissa skillnader mellan pojkar och flickor har jag valt att redovisa svaren utifrån en genusaspekt. Jag har även valt att inkludera de elever som jag träffade under mina intervjuer samt den intervjuade läraren i mitt resonemang kring de svar som jag fått. Elevernas svar under intervjuerna kommer jag dock även att redovisa under en separat rubrik.

0 20 40 60

%

0-1 timmar 1-2 timmar >2 timmar

Hur många timmar i veckan läser du?

Flickor Pojkar

Anledningen till att jag valde att börja med frågan Hur många timmar i veckan läser du? grundar sig på att jag ville se hur pass mycket tid varje elev lägger ner på läsning per vecka. Då och då kan vi läsa larmrapporter om ungdomars brist på läsning. I artikeln ”Läsa för att lära- undersökning av elevers läsvanor och lärares förutsättningar att arbeta med läsning i skolan” (www.lr.se/lrweb/home.nsf/ByKey/PKAEL-6HNHC4/dollarteckenfile/läsa%20för/20att%20lära.pdf)

uppges det att nästan var femte elev i grundskolans senare del aldrig läser en bok i skolan, vilket jag anser är alarmerande. I artikeln går det även att läsa att det finns stora skillnader när det gäller kön, föräldrar, födelseland och utbildningsbakgrund. Det jag kan utläsa av stapeldiagrammet är att det är en övervägande majoritet av flickorna som läser två timmar eller mer i veckan, medan pojkarna uppger att de endast läser någonstans upp till en timme i veckan. Här är jag osäker på om eleverna inkluderar all typ av läsning eller om de enbart valt att redogöra för den skönlitterära läsningen. Den slutsats som jag drar utifrån svaret är att eleverna redogör för all sin läsning, både i skolan och i hemmet, under en veckas tid.

De elever som lät sig intervjuas av mig uppgav att de lägger ner mycket tid på att läsa in fakta inför proven de har i skolan och att den skönlitterära läsningen därför blir något lidande.

J: Om ni skulle uppskatta hur mycket ni läser per månad… hur mycket blir det då?

Om man inte räknar med skollitteraturen…

F: Fem böcker kanske.

H: Tre… det går ju väldigt upp och ner. När man var liten läste jag massa Bigglesböcker. Det tog ju en vecka så… jag var uppe i fyra, fem veckor eller fyra, fem böcker i månaden. Men nu har man ju inte så mycket tid och sånt så tre blir det…nog i alla fall.

E: Ah, jag skulle nog gissa på en två, tre böcker… fast sommaren. Där blir det ju hur mycket böcker som helst.

H: Det beror också på hur lång boken är. Jag menar en bok på 400 sidor tar rätt lång tid att läsa liksom. Man orkar ju inte… man läser ju inte snabbare.

Eleverna som blev intervjuade är väldigt studiemotiverade och lägger ner mycket tid och kraft på sina studier. Att den skönlitterära läsningen blir lidande är något som de uppger i sina svar, men den skönlitterära läsningen utanför skolan existerar i allra högsta grad. Under sommarmånaderna, när eleverna är lediga, får skönlitteraturen större utrymme.

0 20 40 60 80 %

Serietidningar Skönlitterära böcker Läromedel Vilken typ av litteratur läser du mest?

Flickor Pojkar

I denna fråga var jag intresserad av att undersöka vilken typ av litteratur som eleven ägnar mest uppmärksamhet. Det som förvånade mig var att det var en majoritet av de manliga eleverna som till största del läste läromedel. Detta var något som jag trodde att flickorna stod för. Något som dock stämmer in på det som jag tycker mig ha upplevt på partnerskolan är att det är en majoritet av flickorna som läser mest skönlitteratur vilket även bekräftades av de flickor som deltog i intervjuerna. Gunilla Molloy skriver i en artikel i Tvärsnitt att ungdomar, pojkar som flickor, använder sig av litterära texter ”både som informationskälla och som stöd i ett identitetsskapande”. Vidare skriver hon att pojkarna tenderar att vara ”smygläsare” på grund av ett behov av att vara det andra könets motsats.” Molloy menar även att läsningen är en del av ungdomarnas socialisationsprocess och att de genom läsningen kommer i kontakt med och får inblickar i hur andra människor tänker etc (http://www.vr.se/tvarsnitt/index.jsp?id=-486).

läser mycket och tycker att läsningen är viktig. Hon visar även i den avhandling som presenteras på webbplatsen att flera av flickorna upplever det som ”ett tvingande måste” att ägna sig åt litteraturläsning (Http:// www.mah.se/templates/Page___4189.aspx). Detta styrker det som jag fått fram i mina intervjuer där en flicka sade att:

E: Alltså jag tycket skolan lägger upp det så himla fel. Eh… alltså om man vill fånga… vi läser Shakespeare och så och det är så himla bortkastad tid för de som inte läser förstår inte mycket. De uppskattar inte det. Alltså de vill… de läser inte lika mycket. Framför allt så är de ju inte vana vid att läsa och då är det svårt språk och det är gamla… alltså det är bortkastat. Att de inte sätter da Vicikoden då. Tolkiens böcker är typ av böcker som man kunnat placera i händerna på folk liksom. Moderna böcker… så alltså om allting… det gäller liksom… det pratas hela tiden om att det är dålig litteratur… liksom. Att det inte kan klassas som bra litteratur att läsa och så där. Men alltså, liksom det är bättre att läsa detta om man inte läser överhuvudtaget. Men jag menar om man har läst ut den dåliga litteraturen och man tycker att den är bra så börjar man ju med annan litteratur. Alltså det säger ju sig själv, om man får läsa den gamla litteraturen så öh, Madame Bovary och massa annat sånt som vi läser just nu… eller Oliver Twist. Alltså det är… alltså det säger emot så mycket att man läser gammal litteratur. Även om du läser klassiker så… ibland… jag tycker verkligen att man borde ta det senare. Jag menar då kanske man hade uppskattat den typen… eller jag vet inte.

Flickan är väldigt kritisk till den litteratur som de läser under svensktimmarna i skolan. Om jag utgår ifrån hennes svar så upplever jag att hon tycker att språket i den ”gamla litteraturen” är alldeles för svårt rent språkligt och att den typen av litteratur skall komma senare i undervisningen. De elever som jag intervjuade går andra året på gymnasiet och jag frågade inte när hon tyckte att litteraturen skulle komma in i undervisningen. Flickan menar även att det många gånger är det som läraren vill att de skall läsa, inte deras egna val som styr den skönlitterära läsningen i skolan. Louise M Rosenblatt skriver i sin bok Litteraturläsning som

utforskning och upptäcktsresa (2000) att eftersom läraren många gånger inte lär känna alla

enskilda elever så ”har läraren därför att skaffa sig en viss allmän uppfattning om de erfarenheter och intressen som är typiska för den särskilda grupp studenter som han har att göra med” (s. 76). Flickan återkommer flera gånger under intervjun till att eleverna inte får lov att läsa ”moderna böcker” och att detta i lärarens ögon skulle ses som ”dålig litteratur”. Magnus Persson skriver i Populärkulturen i skolan att skolan och de som är verksamma i organisationen behöver kunskap om populärkulturen. Med detta menar han inte att skolan skall överge högkulturen till förmån för populärkulturen men att skolan skall verka som en plats för alla typer av kulturformer (2000 s. 92). Flickans egen lösning på problemet är att om eleverna först får ta del av populärkulturen så kommer deras intresse för högkulturen att öka med tiden. Vid arbetet med högkulturen i skolan skall läraren vara den som hjälper eleverna

genom texterna och enligt flickan så är detta något som inte görs i så stor utsträckning som eleverna önskar. Persson skriver på sidan 37 i sin bok (2000) om en kulturtrappa, vars upphovsman för mig är okänd, som ges som modell för elevernas läsning. Enligt kulturtrappan ”kan och bör elevens läsning och kulturkonsumtion följa en kurva eller trappa som successivt leder till ett alltmer kvalificerat innehåll (…) Enligt denna modell blir det ett misstag att för tidigt introducera eller i värsta fall tvinga på eleven texter som befinner sig på ett högre trappsteg än han eller hon själv gör ” (s. 38). Detta är det som jag tror att flickan menar när hon säger att: ”framför allt så är de ju inte vana vid att läsa och då är det svårt språk och det är gamla… alltså det är bortkastat”. Eleverna uppfattar sig stå på ett lägre trappsteg än vad som förväntas av dem.

0 20 40 60 80 %

Självbiografiska böcker Deckare & thrillers Humoristiska böcker

Viken kategori av böcker tilltalar dig mest?

Flickor Pojkar

Att flickorna skulle vara de som tilltalades mest av självbiografiska böcker som många gånger har ett hemskt innehåll, stämmer bra in på den bild som jag själv hade när jag startade min undersökning och som till viss del bekräftades av den enkät som eleverna fick fylla i. Detta stämmer dock inte för de flickor som jag intervjuade då de till största del läste fantasy -böcker och uppskattade böcker som inte var självbiografiska. Enligt en av de intervjuade flickorna så var många intresserade av självbiografiska böcker mycket på grund av att det var lärarna som ville att de skulle läsa dem. Elevernas intresse var enligt flickan inte det som styrde valet, utan lärarens.

J: Många verkar… efter att jag sammanställt enkäten som ni svarade på… väldigt intresserade av den här typen av böcker. Varför tror du att det är så?

B: Eh, i vårt fall så är det mycket att det är böcker som delas ut av lärarna. Det är Kort kjol. Den måste man läsa typ i nian… den har i alla fall alla läst. Likadant Cell grön.. massa sådana där böcker. Så det tror jag är… eller jag vet inte… jag tror det viktiga är att det inte finns såna lärare som bara sätter de här böckerna i händerna på eleverna…

När jag ställde frågan till läraren A varför så många elever verkar attraherade av denna typ av litteratur svarade denne att många av de elever som läraren har i sina klasser inte lever under bra omständigheter, och läraren trodde att detta var en anledning till att självbiografiska böcker lockade så många elever. Av dessa uppgav läraren att majoriteten var flickor. Men läraren hävdade även att många elever har en tendens att fastna i en viss genre, vilket läraren inte ansåg vara nyttigt. När jag gick igenom svaren på fråga åtta blev jag förvånad över att så pass många pojkar ansåg att Pojken som kallades Det var en av de bästa böcker de läst och stapeldiagrammet visar att så många som 18 % av pojkarna föredrar självbiografiska böcker. Jag tror att det är väldigt viktigt, precis som eleven säger i svaret ovan, att lärarna inte ”bara sätter de här böckerna i händerna på eleverna” utan att det sker en ordentlig uppföljning av de ämnen som behandlas.

J: Varför attraheras eleverna så mycket av detta ämne? Vad är det i de här böckerna

som de finner så intressant?

A: Alltså jag har funderat mycket på varför, varför lockas de så av detta? Men… men… det är ju egentligen rent allmänt att vi lockas av katastrofer och att läsa om sånt som är värre än den verklighet som vi själva lever i. Det tror jag är den största anledningen… att du kan läsa om någon annan människa som har det förfärligt. Uhm… Jag har varit mycket tveksam, jag har många elever … eh… och flera av de här eleverna lever i omständigheter som… eh… som inte är så trevliga, och jag har varit lite orolig för hur de skall reagera när de läser om detta. Men å andra sidan så tror jag att dom hittar verktyg att klara sig för att det är också så att i de här böckerna… att de läser om människor som ändå klarar sig. Det är hemskt och det är sant men de fixar det. Att de själva kan se att det går, man kan klara hemska saker det tror jag faktiskt kan locka dem.

Det jag kan utläsa från de svar som eleverna gav på fråga åtta i min enkät är att 16 av eleverna uppgett att Pojken som kallades Det är en bok som de läst och som de tyckte var bra. Denna bok räknas till de självbiografiska böckerna med hemskt innehåll då den handlar om en misshandlad pojke. Jag håller med läraren då denne säger att människor i alla tider varit intresserade av att läsa om ”sånt som är värre än den verklighet som vi själva lever i” men frågan är varför det verkar vara så populärt just nu. Är det på grund av Internets breda utbud av information eller medias dagliga rapporter om hemskheter eller beror det helt enkelt på att våra ungdomar mår dåligt? I en artikel från ungdomsstyrelsen så går det att läsa att exempelvis självmord bland ungdomar ökat de senaste åren. Agnes Hultèn som arbetar som

överläkare och barn –och ungdomspsykiatriker menar att detta kan vara en följd av att samhällsförändringar slår ut de mer sårbara tonåringarna. Att genren är så populärt just nu beror kanske helt enkelt på att det publicerats en mängd böcker av den här typen på sistone och att det därför är som eleverna tilltalas av dem. Mer komplicerat än så behöver det ju inte vara. 0 20 40 60 80 % Att den är baserad på en sann händelse Att den är spännande

Att den är rolig

Vad är det som utmärker en bra bok?

Flickor Pojkar

Många elever har uppgett att det som utmärker en bra bok är att den är spännande och det är enligt deras mening främst deckarna och Fantsyböckerna som står för detta. Lena Kåreland skriver i sin bok Möte med barnboken att dessa typer av böcker tilltalar många då det ofta förekommer en ”uppbruten kronologi, flera perspektivbyten samt brist på handling i traditionell mening. Motiviskt inriktar sig författarna på den unga människans ensamhet och utsatthet, och berättartekniskt knyter de gärna an till thrillern och till filmen” (s. 125). Att så många som 50 % av pojkarna uppgav att det som utmärker en bra bok är att den skall vara rolig, förvånar mig då jag trodde att de till största del var intresserade av den spännande litteraturen.

0 20 40 60

&

Kamrater Lärare Massmedia

Vad är det som styr ditt val av litteratur?

Flickor Pojkar

Det vi kan utläsa från stapeldiagrammet är att flickorna till största del använder sig av varandra för att få tips på böcker att läsa. Att pojkarna till så stor del använder sig av läraren som referens stämmer bra in på fråga 2 i enkäten som löd: Vilken typ av litteratur läser du

mest? Den frågan hade nästan hälften av pojkarna angett att läromedel är den typ av litteratur

som de läser mest.

Enligt boken Barnens tre bibliotek (Wåhlin och Asplund Carlsson 1994) kan läsning grupperas utifrån tre sociala kontexter; familjebiblioteket, kompisbiblioteket och samhällsbiblioteket. Familjebiblioteket står för högläsningen i hemmet när barnen är små, läsning av böcker som finns i hemmet, böcker som någon i familjen får i gåva eller de inköp som någon i hemmet gör. Kompisbiblioteket, för den kategori av böcker som ungdomarna lånar av varandra eller tipsar varandra om och Samhällsbiblioteket av de lån av böcker som ungdomarna gör i skolan eller från folkbiblioteken (s. 82).

Alla de elever som jag intervjuade uppgav att det skedde högläsning i hemmet när de växte upp. Detta skedde främst i form av godnattsagor vid sängdags. Även läraren pekade på högläsningens positiva inverkan på elevers fortsatta läsning.

J: Sagostunder som liten… uhm… hur mycket tror du att de inverkar…?

A: Sagostunder… jag tror också att det är viktigt för att ibland läser jag högt för mina elever och de älskar ju det. Talböcker är helt okej att använda sig av, de får använda sig av bok och band så mycket som de vill. Tanken är ju att de ska få till sig så mycket skönlitteratur som möjligt och att vi sedan skall jobba med det och då jobbar vi då lite grann i projekt där då det mest populära ämnet då är hemskt men sant, som jag har tröttnat så på men det är ju jag som har gjort det… ehm…det är ju nytt för eleverna hela tidevarvet.

Enligt Wåhlin och Asplund Carlsson (1994) så har högläsningen i hemmet en betydande roll till barnens fortsatta läsning, men att samhällets insatser genom att tillhandahålla litteratur

genom skola och folkbibliotek också är betydelsefulla för att ”komplettera det som vissa barn inte får hemma och för att stimulera fler hem till att bredda och vidga sitt kulturengagemang” (s. 115). Om jag skall överföra elevernas svar till de ovan nämnda kontexter kan jag utläsa att flickorna till största del använder sig av kompisbiblioteket medan pojkarna i större utsträckning använder sig av samhällsbiblioteket.

J: Håller ni med om det… eller var får ni era influenser ifrån?

F. Ja, det kan kanske vara lite från familjen, då… man kan alltid fråga dem om de vet någon bra bok och så.

G: Ja, så skulle jag nog vilja säga att… min mamma som läser, ja, om hon säger att den är bra så kan jag också bli intresserad. Men..ja… annars går jag inte direkt till…det är inte direkt ett ämne jag talar med kompisarna om.

E: Nä…

F. det finns dom som inte läser så mycket och då är det ju ganska svårt att diskutera. E: Ja, det är ju mest studieböckerna som man diskuterar… eh, böckerna som man läser i skolan… eller såna som alla läser…

G: Da Vincikoden.

Eleverna uppger att de inte talar litteratur med varandra på fritiden, de uppger att de mest diskuterar aktuella tv-program. De böcker som de läser är det oftast familjemedlemmar som tipsar om. Det som får stor uppmärksamhet i media, exempelvis nu senast Da Vincikoden, är sådant som eleverna diskuterar med varandra. Att eleverna diskuterar böckerna som de läser i skolan beror väl till största del på den uppföljning som lärarna har på läsningen genom exempelvis boksamtal. 0 20 40 60 80 100 %

I skolan Hemma På bussen Var läser du helst?

Flickor Pojkar

Nästan alla flickor och större delen av pojkarna angav att platsen de helst läser på är i hemmet. De elever som jag intervjuade påpekade att skolan är en stökig miljö där det är svårt att få ro till att läsa. Att även sittplatserna var hårda och inte inbjöd till en skön läsupplevelse var även detta en faktor som de tryckte på. Läraren som jag intervjuade hävdade att så faktiskt

var fallet men att de på skolan fått ett speciellt läsrum där eleverna hade tillgång till sköna soffor och en mer inbjudande miljö. Detta hade enligt läraren hjälp till att fler elever fått upp sin läslust.

J: Ni hade ett läsprojekt i första ring där ni hade schemalagda lästimmar… vad tyckte ni om det att ni hade speciella timmar som ni skulle läsa?

B: sådär… hm det blir väldigt svårt att hitta lugn och ro… det är jättesvårt att sitta på såna här stolar tillexempel och läsa.

C. Men då läste vi ju i läsrummet där borta…

B: men så var det folk som inte kunde hålla käften och som störde hela tiden och då blev man bara irriterad… så störs man hela tiden. Och så hade man kanske inte lust att läsa utan hellre vill läsa på kvällar som nedvarvningstid… så det… nä… men jag tyckte inte att det var så bra. Och såna människor som inte vill läsa böcker och så skall ju inte bli tvingad… och de som vill läsa blir bara störda och så är det… nä det var inget bra.

D. Jag kände bara att det var sånt slöseri med tid. Att läsa en bok, man lär sig faktiskt inte så mycket på det… utan man hinner kanske ta upp en händelse… eller nåt och det kan ta två lektioner. Och istället sitter man och läser i åtta lektioner…