Skollitteraturläsningens framväxt

Litteraturundervisningen i dagens skola ses många gånger som en självklar och naturlig del av undervisningen i svenskämnet. Så har inte alltid varit fallet. Vid 1800–talets början var det till största del i hemmet som undervisningen ägde rum och Thavenius (1999) skriver i boken

Svenskämnets historia att kyrkan var det organ som skulle se till människornas bildning i alla

socialgrupper, men som knappast gjorde det då böndernas och hantverkarnas söner sällan fick någon utbildning. Döttrarna fick ingen alls (s. 21).

1807 års läroverksstadga bestod av ren språkundervisning då det, som skulle läras in i ämnet svenska, till största del bestod av rättskrivning, grammatik och högläsning. Grammatiken var det som man lade största vikt vid då man tänkte sig att detta ”övade elevernas tankeförmåga och fostrade deras karaktär” (s. 22). Svenskämnet vid denna tid hade ingen egen metodbeskrivning och det var brist på väl fungerande läromedel, och även svensklärare. Dessa existerade i egentlig mening inte alls. Men under 1800–talets första hälft förändrades litteraturens villkor och genom detta även läsningens. Thavenius skriver att vid denna tid blev litteraturen ett ”bildningsmedel som förmedlade erfarenheter och värderingar till en förhållandevis bred publik” (s. 119). Detta var dock något som inte sågs med blida ögon av alla då den masslitteratur som började produceras sågs som skadlig och vanebildande. Magnus Persson (2000) skriver i sin bok Populärkulturen och skolan att romanläsningen uppfattades som skadlig och att det främst var arbetarklassen, kvinnorna och de unga som skulle skyddas från den fara som litteraturen utgjorde (s. 29).

Det tog lång tid för den svenska litteraturen att göra sitt intåg i svenskan. Inte förrän i läroverksstadgorna 1856 och 1859 fick litteraturen en fast plats i kursplanerna och de metodiska anvisningarna, och till en början var syftet med läsundervisningen att den skulle

vara fostrande genom sitt innehåll. Men denna metod fanns det en del som ställde sig kritiska till då de ansåg att eleverna genom läsningen verkligen skulle förstå det som de läste (1999 s. 25). Att man skulle bort från den många gånger mekaniska inlärningen var det som efterstävades. Persson menar att ”ett av de starkaste argumenten för läsningen av litteratur i skolan var att den kunde fungera som motvikt mot den expansiva kommersiella kulturen utanför skolan” (s.29-30).

Efter reformen av läroverket 1905 fick svenskämnet en mer framträdande plats i skolan vilket även innebar att litteraturen fick större utrymme även den. Svensk och nordisk litteratur studerades men även översättningar av utländsk litteratur skulle läsas. Under 1900–talets första hälft fanns det en stabil kanon i läroverken som till största del bestod av svensk 1700- och 1800–tals litteratur. Tegnér och Geijer är bara två exempel på svenska författare som studerades men man studerade även nordiska och europeiska författare såsom Ibsen och Shakespeare (1999 s. 123-24). Den litterära kanon som fanns i läroverken bestod i stort sett intakt under den första halvan av 1900–talet men man behandlade litteraturen på lite olika sätt. Den rena nöjesläsningen av litteraturen lät dock till 1930–talet. Thavenius skriver att det i samband med gymnasiereformen på 1960–talet utgavs ett ökat antal antologier, där tyngdpunkten fortfarande låg på 1700– och 1800–tals litteratur. Det som saknades var ”populärare litteratur, arbetarlitteratur och modernistisk litteratur” (s. 128). Gun Malmgren skriver i Thavenius bok att eleverna skulle tillägna sig litteraturhistoria men att den skönlitterära läsningen skulle ”stimulera intresset för skönlitteratur och främja förmågan till aktiv läsning (s. 93). Magnus Persson menar att dagens unga i större utsträckning än tidigare är friare i ”förhållande till de traditioner och värderingar som kanske var självklara för deras föräldrar eller farföräldrar” (s. 16). Vidare menar Persson att populärkulturen spelar en enorm roll för dagens unga och att det för många är den enda kulturen.

2. Litteratur

Som en mall för hela mitt arbete använde jag mig av Johansson och Svedners bok

Examensarbetet i lärarutbildningen undersökningsmetoder och språklig utformning. I boken

fick jag klara och tydliga instruktioner för hur utformningen av examensarbetet skulle se ut. I sin bok Populärkulturen och skolan diskuterar Magnus Persson, verksam lärare och forskare vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Lund, hur de ”omfattande kulturella förändringarna” påverkar ”villkoren för skolan som kunskaps- och kulturförmedlande instutition.” Att jag valde att använda mig av denna bok grundar sig i att jag i min

undersökning var intresserad av att se varför/om elever väljer en viss sort av litteratur och hur man i en klassrumssituation väljer att bearbeta denna typ av litteratur. Jag har även i mitt arbete valt att referera till en artikel av Gunilla Molloy som är hämtad från Tvärsnitt. Molloy är verksam vid institutionen för språk och litteratur, lärarhögskolan i Stockholm. Jag valde att använda mig av professorn och forskaren Louise M Rosenblatts bok Litteraturläsning som

utforskning och upptäcktsresa då hon i boken behandlar läsarens upplevelse samt möte med

litteraturen, vilket ju är ett viktigt innehåll i mitt examensarbete. Rosenblatt arbetar vid New York University där hon i många år undervisat och forskat i litteraturvetenskap. Jan Thavenius bok Svenskämnets historia var användbar då jag inledningsvis ger en mycket kort beskrivning av svenskämnet. Thavenius undervisar och forskar vid Litteraturvetenskapliga institutionen, Lunds universitet. Lena Kåreland, docent i litteraturvetenskap, beskriver i sin bok Möte med barnboken barns villkor i samhället och boken ger en överblick över barnbokens framväxt. Barnens tre bibliotek av Wåhlin och Asplund Carlsson använder jag mig av då jag för ett resonemang kring elevernas läsning utifrån tre sociala kontexter. I boken

Tid att läsa, tid att tänka för Staffan Thorson ett resonemang kring klassrummet som ett

läsarvänligt klimat. De artiklar som jag använder mig av i arbetet har jag hämtat från Internet.

3. Syfte

Mitt syfte är att undersöka hur eleverna förhåller sig till den skönlitterära läsningen i skolan. Jag är även ute efter att undersöka vad det är som påverkar elevernas val av litteratur, vilka faktorer som är betydelsefulla samt i vilken utsträckning media inverkar på deras val.

Utifrån mitt syfte har jag valt att utgå från följande frågeställningar:

• Vilka faktorer är det som styr elevernas val av litteratur? • Är det någon skillnad på pojkars och flickors val av litteratur?

• I vilken utsträckning attraheras unga av böcker med hemska självbiografiska berättelser?

4. Metodavsnitt