5. Analys och slutsats
I slutsatsen skall den huvudsakliga frågeställningen besvaras, den syftar även till en kortare redovisningen av de mindre delfrågeställningar som varit till stor användning i uppsatsen för att skapa god förståelse och god överblick inom det valda ämnet. Slutsatsen redovisas i den ordning som delfrågeställningarna anges i inledningen, valet innebär att den huvudsakliga problemformuleringen anges avslutningsvis.
Den historiska aspekten valdes inledningsvis till det första området, frågan som där följde var hur den arbetsmiljörättsliga lagstiftningen utvecklats genom tid vilket anlades ur ett historiskt perspektiv. Ur det historiska perspektivet så kan man utläsa en mycket stor utveckling, dock skall sägas att det vore märkligt om utvecklingen inte hade gått framåt. En uppenbar aspekt är vikten av lagstiftning, föreskrifter och allmänna råd gällande arbetsmiljön. I början av 1880-talet så fanns det inte någon nämnvärd lagstiftning på området, det i sin tur kom att skapa stora risker i arbetet samt leda till olyckor som aldrig utreddes eller uppmärksammades nämnvärt. Arbetareförsäkringskommittén, det blev namnet på den grupp som tillsattes för att utreda det rådande läget. Det här var egentligen starten för den arbetsmiljörättsliga lagstiftningen och yttrade sig i Yrkesfarelagen som stiftades år 1888, här fick staten möjlighet att utöva tillsyn av lagens efterföljelse. Det ovan nämnda arbetarskyddet fick en konkret förstärkning år 1912 i form av Arbetarskyddslagen, lagen kom sedan att ersätta Yrkesfarelagen. Om man ser till de rådande omständigheterna vid den här tiden, då det var vanligt med olyckor orsakade av arbetet kan det vid en jämförelse inte liknas med den omfattning de arbetsmiljörättsliga bestämmelserna har idag. Under åren som följer utarbetas en rad lagar, bestämmelser och avtal för att en förbättring skulle vara möjlig för arbetstagarna. Vad som verkar besynnerligt i lagstiftningen är det faktum att lagarna inte omfattade alla, och inte heller alla områden av arbetsmarknaden. Idag är det vanligt, men om personer eller områden inte omfattas av en viss allän lagstiftning så finns det vanligtvis speciallagar som omfattar dessa. Om den allmänna lagstiftningen, vid den här tiden inte omfattade en person eller ett område, så fanns det heller inga speciallagar som omfattade dessa vilket förefaller märkligt. Dessa personer, eller områden kom då att falla utanför det rättsliga systemet.
Vad som kan vara en av de största förändringarna över tid är det faktum att arbetsmarknadens parter utökat perspektivet gällande arbetsmiljön, det handlar numera inte enbart om arbetsolyckor och yrkessjukdomar. Fokus har under tid allt mer lagts vid andra aspekter, det talas i termer av fysiska arbetsmiljöproblem, psykologiska arbetsmiljöproblem samt sociala faktorer, som exempelvis stress och trivsel på arbetsplatsen, som kan påverka en arbetstagare negativt eller positivt. Det handlar även om det faktum att man bör arbeta med arbetsmiljön i förebyggande syfte. Om man ser till relativt ”aktuella”, större förändringar på området så kan man nämna flertalet. Arbetsmiljölagen, vilken är den gällande lagstiftningen på området idag trädde i kraft år 1978. Företagshälsovård har blivit en än mer viktig aktör i arbetsmiljöarbetet. Sverige gick år 1995 med i EU vilket innebär att vi numera omfattas av alla EG-rättsliga akter. EU har stor inverkan på Sveriges lagstiftning i alla avseenden. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, två myndigheter som fördes samman till en, nämligen Arbetsmiljöverket. Slutligen ur den historiska aspekten så kan sägas att de olyckor som skett under tid, samt de risker som fanns kan rent hypotetiskt sett liknas med de som sker idag. Det sker fortfarande men idag finns andra orsaker till händelserna och de har orsakats av andra saker. Begreppen skiljer sig, men avser vanligtvis samma sak. Det traditionella arbetarskyddet har utvidgats och det finns idag gällande regler för de mesta som kan beröras. Vikten av att arbeta med arbetsmiljön är otroligt stor idag, om man jämför genom tid och sådana här frågor har aldrig varit så aktualiserade som de är idag.
56 Framställningen syftar till en redogörelse av begreppet arbetsmiljö, vad innebär det egentligen? Om man ser till begreppets ordalydelse så säger det enbart att man arbetar med miljön, men alla människor tolkar begreppet olika vilket kan skapa en osäkerhet menar en rad författare. Lagen anger att man skall arbeta för en god arbetsmiljö, många frågar sig antagligen vad som avses med en god arbetsmiljö. Om en fråga utgår till 50 personer, om vad de anser är god arbetsmiljö, så utkommer antagligen 50 olika svar. I framställningen problematiseras begreppet, det framkommer att man inte enbart arbetar med miljön. Det finns en rad aspekter som skall samverka för att en god arbetsmiljö skall råda, det handlar om den fysiska och den psykosociala aspekten. Vad som slutligen kan definieras är att arbetsmiljön innefattar en rad faktorer som tillsammans skall samverka för att arbetsmiljön skall vara bästa möjliga för den slags verksamhet som råder. En fullgod definition av begreppets innebörd har visat sig vidare än man någonsin kunnat fundera över och skulle troligtvis fylla ut en mindre uppsats. Det är väldigt viktigt hur man arbetar med arbetsmiljö, det har framkommit genom våra studier. I synnerhet, kan tilläggas, att det är bra att lagstiftaren insett att det inte enbart handlar om den tekniska och fysiologiska arbetsmiljön, man bör samtidigt se den psykologiska och sociala aspekten. Om man ser till alla aspekter samtidigt så kan man med den utgångspunkten arbeta för en så bra arbetsmiljö som möjligt. Samhället befinner sig ständigt i förändring vilket innebär att även lagstiftaren, samt övriga makthavare kontinuerligt ser över gällande lagstiftning.
Det område som valts ut för närmare undersökning är hur den arbetsmiljörättsliga lagstiftningen ser ut gällande ansvar, hur det arbetsmiljörättsliga ansvaret kan delegeras, vem som utövar tillsyn över lagens efterföljelse samt vilka påföljder som kan göras gällande vid brott mot de arbetsmiljörättsliga bestämmelserna? Den frågeställnigen är det huvudsakliga avsnittet i denna studie och efter bästa förmåga skall denna nu besvaras. Den arbetsmiljörättsliga lagstiftningen som syftar till ansvaret har visat sig vara relativt komplex. En aspekt, som förefaller väldigt tydligt i studien är arbetsgivarens massiva ansvar. Arbetsgivaren är den personen som erhåller det huvudsakliga ansvaret för arbetsmiljön, vad det ansvaret egentligen innebär var inte helt uppenbart, efter den här studien har verkligen förståelsen för ordets innebörd konkretiserats. Det handlar inte enbart om ett ansvar för ett visst specifikt område, arbetsgivaren har väldigt många ansvarsområden som regleras i gällande rätt och föreskrifter.
Den specifika paragrafen som reglerar arbetsgivarens huvudansvar finns i tredje kapitlet 2§ Arbetsmiljölagen, den här paragrafen anger det allmänna, generella ansvaret. Paragrafen anger nämligen att arbetsgivaren skall vidta de åtgärder som krävs i förebyggande syfte för att inte riskera en arbetstagares ohälsa, den är därmed generell och uttalar det huvudsakliga syftet som arbetsgivaren skall främja. Vad som skall noteras är istället alla andra paragrafer och föreskrifter som reglerar mer specifikt bland annat hur arbetsgivaren skall arbeta, vad denne skall beakta i sitt arbete samt hur denne skall förhålla sig till dessa frågor. Arbetsgivaren skall arbeta systematiskt med arbetsmiljön, vilket är en av de mer centrala punkterna som faller inom ramen för arbetsgivarens ansvar. Det innebär att arbetsgivaren måste se till att lagen samt gällande föreskrifter efterföljs. Det är en skyldighet, och lagen anger att arbetsgivaren skall kartlägga risker, utredning skall genomföras angående eventuell ohälsa och olycksfall inom verksamheten samt att denne skall vidta de åtgärder som krävs för att skapa en god och säker arbetsmiljö. Om man är medveten om innebörden av det systematiska arbetsmiljöarbetet så kan en sådan ordalydelse framstå som relativt diffus. Det systematiska arbetsmiljöarbetet handlar inte enbart om en aspekt, det handlar om samverkan mellan alla parter, delegering av arbetsmiljöuppgifter, medverkan och utfärdande av arbetsmiljöpolicy för att nämna några. Om man ser till alla aspekter som innefattas i det systematiska arbetsmiljöarbetet så kan det
57 verka relativt ouppnåeligt att en arbetsgivare skulle kunna arbeta med alla dessa aspekter. Kan en ensam arbetsgivare se till alla aspekter, kan denne verkligen arbeta väl med det systematiska arbetsmiljöarbetet samtidigt som denne skall vara en bra arbetsgivare? En verksamhet kan ha en väldigt god arbetsmiljö, trots det finns det alltid möjlighet att en olycka inträffar eller ohälsa uppstår. Det behöver inte innebära att arbetsgivaren inte tar sitt ansvar, det kan finnas andra orsaker. Den viktigaste aspekten kan sägas vara att arbetsgivaren visar sitt intresse och följer gällande rätt, arbetsgivarens ansvar är viktigt och stort, om inte arbetsgivaren visar hur viktigt det här arbetet är, hur skall då arbetstagarna förstå vikten av en god arbetsmiljö? Dock kan man ställa sig frågande till det faktum att tiden ofta inte finns, människor i dagens samhälle är av mer stressad natur och kan det då bli så att sådana här frågor mister sin importens? Egentligen borde man räkna upp arbetsgivarens alla ansvarsområden här i slutsatsen, men efter studien har det visat sig vara relativt svårt då det innefattar otroligt många områden. Det finns dock en rad mer specifika ansvarsområden som kan beröras, en grundläggande viktig aspekt är arbetsgivarens tillsyn.
Det finns olika former av tillsyn men nu behandlas arbetsgivarens tillsyn över arbetsplatsen. Den här frågan skall vara en central punkt på dagordningen inom de flesta verksamheter men man kan inte annat än ställa sig frågande till den aspekten. Det är väldigt viktigt att arbetsgivaren utövar sin tillsyn, att denne visar sig intresserad och att arbetstagarna känner att arbetsgivaren bryr sig om arbetsmiljön. Det handlar inte enbart om en lagstadgad säkerhetsaspekt utan även om en moralisk aspekt där arbetsgivaren har stora möjligheter att skapa en god stämning på arbetsplatsen. Trots den lagstadgade regleringen så kan man inte känna sig helt övertygad om att en daglig tillsyn utövas av alla arbetsgivare. Generellt sett kan man känna sig osäker trots att det handlar om gällande rätt. Detta kan låta som ett påhopp, dock känns det som att risker väldigt ofta noteras, men åtgärden kommer inte direkt. Det är egentligen en orättvis tanke, det handlar säkerligen om fåtalet verksamheter men tiden är ofta ett problem i dagens stressiga samhälle och saker åtgärdas när tid finns. Dock skapar tillsynsmyndigheten färre tillfällen för arbetsgivare att slarva med arbetsmiljörättsliga frågor. Arbetsgivaren har en möjlighet till avlastning, det handlar om delegering av arbetsmiljöuppgifter. Det handlar inte om att arbetsgivarens huvudsakliga ansvar övergår, det handlar enbart om att uppgifterna övergår, en aspekt som kan förefalla relativt rörig. Trots att det huvudsakliga ansvaret inte övergår, så övergår ett personligt straffansvar för de uppgifter som delegerats.
En återkommande tanke i studien är vilket stort ansvar en arbetsgivare faktiskt innehar, vad som kan utläsas enligt lagen kan verka omöjligt att uppnå. Om man ser till arbetsgivarens stora ansvarsområde så ställer man sig frågande till om det finns några områden kvar där arbetstagarna ansvarar. Det känns som att vissa aspekter av arbetstagarnas ansvar egentligen inte handlar om ansvar i den bemärkelsen, det känns som det handlar mer om allmänbildning, eller något man bör veta och göra därefter. Arbetstagarna skall medverka till en god arbetsmiljö och de skall aktivt delta i genomförandet av de åtgärder som krävs. Regleringen känns som ett ansvar på grund av att de tillsammans med arbetsgivaren skall skapa en god arbetsmiljö för alla undertecknade. Dock finns det områden där ansvaret inte känns som ett ansvar i den bemärkelsen, det känns som att det handlar mer om en självklarhet. Det handlar om att arbetstagarna skall använda den skyddsutrustning som erfordras, det är ett ansvar i viss bemärkelse eftersom de ansvarar för sin egen hälsa, dock borde det inte behöva regleras i gällande rätt eftersom det borde vara en självklarhet att använda skyddsutrustning. Regleringen fungerar dock som säkerhet för arbetsgivaren. Här skall dock noteras att ansvaret kan förflyttas från arbetsgivaren till arbetstagaren om denne avsiktligt slarvat med skyddsutrustningen, ansvarsförskjutningen i sådana här fall förefaller inte mer än rätt enligt
58 vår mening. Trots att arbetstagarna har ett par ytterligare förpliktelser utöver det som tidigare behandlats, som exempelvis agera skyddsombud, sitta med i skyddskommitté eller annan förpliktelse, så är deras ansvar inte stort i kontrast mot arbetsgivarens ansvar.
Tillsynen regleras i Arbetsmiljölagens sjunde kapitel. Genom studien framkom det att tillsynen utövas av Arbetsmiljöverket, deras uppgift är att se till lagens efterlevnad samt de gällande föreskrifterna som utarbetats i enlighet med lagen. Utförandet av tillsyn specificeras och regleras i Arbetsmiljöförordningen. Arbetsmiljöverket består av flertalet distrikt, dessa distrikt använder sig av benämningen Arbetsmiljöinspektionen. Inspektionerna utförs av tillsynsdirektörer och arbetsmiljöinspektörer. Myndigheten kan utdöma ett föreläggande eller ett förbud, i vissa fall förenade med ett vite. De agerar som en viktig aktör i det här arbetet, fungerar inte tillsynen så kan det legitimera slarv med arbetsmiljön inom verksamheter. Gällande eventuella påföljder så kan utläsas att det finns flertalet som kan utdelas. Påföljder kan resultera i exempelvis en avgift, ett skadestånd, förverkning av egendom, böter eller fängelse. Det finns även situationer där arbetstagare kan bli skadeståndsskyldiga. När bedömningen utförs görs en utredning gällande vem som hade arbetsmiljöansvaret för uppgifterna vid tillfället. Om inte delegeringen skett på ett riktigt sätt kan det leda till att den arbetsgivaren som utfört delegationen dömes till straffrättsligtansvar. Arbetsmiljölagens reglering gällande påföljder återfinns i åttonde kapitlet. Arbetsmiljölagens reglering handlar i synnerhet om arbetsgivarens ansvar, och påföljder om denne inte följer lagen. När det gäller Brottsbalkens reglering så kan utläsas att det enbart är fysiska personer som kan ådömas straffansvar enligt gällande rätt i Brottsbalken angående arbetsmiljöbrott. Skadeståndslagen innehåller gällande rätt angående skadestånd, den person som åsamkats skada har möjlighet att ansöka om skadestånd. Påföljdskatalogen för arbetsmiljöbrott är relativt sträng och hård vilket är väldigt bra enligt undertecknade. Om en arbetsgivare struntar i sitt huvudsakliga ansvar så är det bra att det finns påföljder. Om denne enbart skulle få en varning eller dylikt så skulle gällande rätt urvattnas. Det är väldigt viktigt att lagen får legitimitet och att det är tydligt att felaktigt beteende får konsekvenser.
För att anlägga ett lege ferenda perspektiv på vår framställning anser vi att de arbetsmiljörättsliga bestämmelserna borde sammanföras till en enhet. Anledningen till varför det borde föras samman till en enhet är på grund av man enklare skall kunna beakta alla de bestämmelser som reglerar det arbetsmiljörättsliga området. Idag skall man beakta lagen, föreskrifter, allmänna råd och rekommendationer för att säkerställa att arbetsmiljön bedrivs i enlighet med dessa bestämmelser. Det borde genomföras med tanke på de personer som inte är fullt insatt i ämnet, alla dessa bestämmelser som skall beaktas kan förefalla övermäktigt samt anses svårtillgängliga.
Slutligen kan konstateras, ingen verksamhet har en perfekt arbetsmiljö. Arbetet med arbetsmiljö är ett väldigt aktuellt område och det behöver ständigt arbetas med eftersom situationen i samhället ständigt förändras. I studien har ögonen verkligen öppnats för hur viktigt arbetet med arbetsmiljö är och hur många aspekter som faktiskt påverkar varandra, allt hänger ihop och det kräves att de införlivas med varandra för ett fullgott resultat.
Ingen kan göra allting, men alla kan göra någonting. Tack!
59