Kapitlet omfattar en analys av det empiriska resultatet utifrån studiens teoretiska ramverk. Inledningsvis tolkas resultatet utifrån det organisationskulturella ramverket, i syfte att djupare förstå respektive lands militära kultur. Därefter analyseras kulturens påverkan på försvarssamarbetet med utgångspunkt i det teoretiska ramverkets andra del. 5.1. Svensk militär kultur
Vid tolkning av det svenska resultatet i relation till det teoretiska ramverket och Scheins nivåer, framträder inte grundläggande antaganden lika tydligt som i analysen avseende Finland. Svensk militär kultur karakteriseras av mindre grad uniformitet, vilket utifrån en möjlig tolkning präglas av ett grundläggande antagande om ständig förändring. Den ambivalens som framträder i uppfattningen om svensk militär kultur tyder på att kulturen har en svagare roll, framförallt på organisationsnivå.
5.1.1 Ständig förändring
Ett antagande om ständig förändring kommer från de skiftningar i fokus och upplevd huvuduppgift som Försvarsmakten genomgått under de senaste decennierna. Antagandet om ständig förändring har, tillsammans med en gemensam värdering där uppgiftens lösande är central, skapat en norm där professionalisering anses viktig. Denna professionalisering återspeglas i artefakter i form av en mindre formell syn på disciplin och hierarki, vilka präglas av och utgår ifrån normen om uppgiftens lösande. I relation till professionalisering har en norm avseende öppenhet skapats i organisationen, vilken innebär en utvecklad syn på underställdas kunskap och en acceptans för ifrågasättande av chefen intill dess att beslut fattats. Normen avseende öppenhet kan därmed dechiffreras och förstås utifrån artefakten eller det synbara beteendet med låg grad av formell hierarki. Den professionaliserande normen har också påverkat värderingen av uppdragstaktik som en central del i att lösa uppgiften och nå maximal effekt med tillgängliga resurser, vilka givet professionaliseringen varit kvantitativt mindre.
Antagandet om ständig förändring har skapat en grundläggande värdering eller norm där identifiering sker till förband, snarare än till Försvarsmakten. Denna norm präglas till stor del av hur den ständiga förändringen har skapat olika syften och uppgifter att enas kring inom respektive stridskraft och vid respektive förband. Detta tar sig också uttryck i
artefakter vilka främst härrörs till symboler, traditioner och ceremonier på förbandsnivå, snarare än på makrokulturell nivå.
Avsaknaden av ett gemensamt syfte över tid har skapat en normativ osäkerhet kring officersprofessionens identitet och ideal, vilket har lett fram till den gemensamma uppfattningen av otydlighet om vilket ideal som premieras och eftersträvas.
Det grundläggande antagandet om ständig förändring genomsyrar den svenska militära synen på ett fördjupat försvarssamarbete. Den gemensamma värderingen avseende uppgiftens lösande gör i relation till ständig förändring avseende personalförsörjning och gemensamt syfte att ett fördjupat samarbete med Finland ses positivt. Synen där samarbetets främsta syfte präglas, inte enbart av förmågeuppbyggnad, utan också gemensamt nyttjande av dessa förmågor, kan förstås utifrån hur detta på ett tydligt sätt relaterar till normen om lösandet av uppgiften. Gemensamt agerande anses således, givet begränsade egna resurser, skapa bättre förutsättningar för att lösa den nationella försvarsuppgiften.
Det grundläggande antagandet om ständig förändring har i Sverige skapat en svag militär kultur på organisationsnivå. En låg kontinuitet avseende gemensamt syfte på organisationsnivå har härvid skapat starka militära subkulturer på stridskrafts-, men framförallt på förbandsnivå.
5.2. Finsk militär kultur
Applicering av det teoretiska ramverket som en tolkning av studien av finsk militär kultur visar hur den byggs upp av ett två grundläggande antaganden; försvaret av Finland angår
alla och att Finland måste kunna försvara sig ensamt. Hur dessa antaganden tydlig
framträder ur koherenta uppfattningar om finsk militär kultur, tyder på att kulturen har en stark roll i finska försvarsmakten.
Antagandena är tätt förknippade med historien och kommer till uttryck i de observerbara nivåerna som värderingar, normer och artefakter. Båda antaganden synliggörs i normen eller värderingen att försvaret bygger på ett uthålligt värnpliktsförsvar, vilket som koncept normaliserats genom social validering, då det visat sig fungera genom historien. Värnpliktsförsvaret tar sig också uttryck i artefakter kopplade till synen på etikett och en till synes relativt hög grad av formell hierarki och till del formell disciplin, då det innebär
en enkelhet och pragmatism i att på kort tid få en nyuppsatt styrka att lösa en gemensam uppgift.
5.2.1 Försvaret av Finland angår alla
Det grundläggande antagandet om att försvaret angår alla skapar genom värnpliktssystemet ett ideal där hantverk och yrkeskunnande i kärn- eller insatsverksamheten sätts i centrum. Vikten av att behärska det praktiska hantverket fortsätter genom hela karriären, vilket tyder på att det är en gemensam värdering i hela organisationen. Värderingen skapas av en gemensam syn på yrket, vilken tar utgångspunkt i den gemensamma nämnaren- allmän värnplikt. Att försvaret av Finland
angår alla tar också sitt uttryck i artefakter i form av att ceremonier, parader och
traditioner har en stor betydelse, inte enbart i den militära organisationen, utan i hela samhället. Dessa artefakter och samhällets deltagande är ett observerbart tecken på folkförankringen som ligger till grund för värnpliktsförsvaret. Genom att se dessa i relation till det grundläggande antagandet och de gemensamma normerna, har dess betydelse kunnat dechiffreras. Innebörden av att försvaret av Finland angår alla och därtill relaterad värnplikt tolkas också ha påverkat kulturens norm avseende beslutsamhet och snabba besluts- och planeringsprocesser. Ett stort fokus på värnplikt och nationellt försvar kan troligen ha påverkat officerens beslutsfattande såtillvida att de har mindre staber och ett behov av förhållandevis enkla order, vilket har bidragit till synen på beslutsamhet och snabba beslut som norm.
5.2.2 Finland måste kunna försvara sig ensamt
Att Finland måste kunna försvara sig ensamt har som grundläggande antagande, med hänsyn till dess kontinuitet, skapat en gemensam uppfattning om nationellt försvar som finska försvarsmaktens primära uppgift. Denna kontinuitet har bidragit till en sammanhållning i finska försvarsmakten, där identitet skapas utifrån det gemensamma uppdraget. Det kontinuerliga uppdraget bidrar, tillsammans med allmän värnplikt, till en sammanhållning och en delaktighet i hela samhället. En sammanhållning och delaktighet som manifesteras med gemensamma artefakter. Antagandet om att Finland måste kunna
försvara sig ensamt ger också en möjlig tolkning och förståelse för den nyanserat
upplevs primärt vara förmågeskapande och där gemensamma operationer i händelse av krig, ses som en tänkbar option, beroende på politiska ställningstaganden.
Antagandena om kollektivt ansvar i form av försvaret av Finland angår alla och om oberoende i form av Finland måste kunna försvara sig ensamt har, med anledning av dess kollektivism och starka organisationsgemensamma normer, skapat en stark militär kultur på organisations- eller försvarsmaktsnivå.
5.3. Kulturell påverkan på försvarssamarbetet
De kulturella skillnader och likheter som analyseras ovan påverkar genomförandet av det fördjupade försvarssamarbetet. Genom att analysera skillnader och likheter i militär kultur gentemot det teoretiska ramverket och tidigare forskning, kan dess påverkan på genomförandet av försvarssamarbete och möjligheterna till interoperabilitet påvisas. 5.3.1 Normer
Den tematiska analysen påvisar en stor likhet försvarsmakterna emellan utifrån normen avseende vikten av att lösa uppgiften eller uppdraget. Denna centrala likhet i syn på uppgiftens lösande utgör en viktig förutsättning för möjligheten till integrering av förband i samarbetet. Uppdragets centrala ställning präglar också likheter i den kulturella synen på disciplin där normen är att disciplinen bör komma inifrån individen eller gruppen och fokusera på uppdraget. Dessa gemensamma normer anses utifrån tidigare forskning och det teoretiska ramverket gynna militärt samarbete (Moelker m.fl. 2007, Pannier 2013).
Kulturen i respektive land har skapat olika normer avseende personalförsörjning där den finska normen med allmän värnplikt och stor personalmängd skiljer sig mot det svenska professionaliserade synsättet. Studien visar hur dessa olika synsätt ger upphov till skillnad i kompetens och utbildningsnivå på enheter från respektive land. I relation till olika personalförsörjningssystem framträder också en skillnad i normativt beteende utifrån öppenhet och syn på formell hierarki och etikett. Den svenska normen innefattande en öppenhet med ett kritiskt förhållningssätt intill beslut är fattat överensstämmer inte fullt ut med den finska synen. Dessa skillnader kan försvåra möjligheten till integrerade förband.
5.3.2 Ledningsfilosofi
Studien visar hur både svenska och finska militära kulturen lyfter ledningsfilosofin uppdragstaktik som ett kulturellt kärnvärde. Även om den gemensamma uppfattningen i båda länder utgörs av uppdragstaktik, framträder en viss diskrepans i det praktiska utövandet på lägre ledningsnivå. En skillnad i beslutsamhet, beslutstempo och olikheter i synen på planering framkommer relativt unisont från finsk sida. Dessa diskrepanser anses till viss del, utifrån tidigare forskning om vikten av en gemensam syn på beslutsfattning och ledningsfilosofi (Clark och Moon 2001:30), negativt påverka möjligheten till integration och interoperabilitet på låg ledningsnivå.
5.3.3 Gemensamt syfte
Den tematiska analysen påvisar en stor samsyn av positiv inställning till samarbete länderna emellan, vilket i enlighet med tidigare forskning (Clark och Moon 2001, Drent m.fl. 2016), torde vara gynnsamt. Analysen påvisar dock hur kulturen kan tolkas påverka synen på samarbetets främsta syfte, där skillnader mellan länderna framträder. Nyansskillnaderna kan uttrycka olikheter i ländernas intressen och även om dess innebörd för ett fördjupat samarbete är svåra att belägga, kan de innebära fokusförskjutningar organisationerna emellan, vilket i sin tur kan påverka tilliten.
5.3.4 Tillit och personliga relationer
Studien och samtalen med svenska och finska officerare påvisar att det finns en tillit på militär nivå länderna emellan och att den påverkats av likheter i militär kultur. Utifrån tidigare forskning (Drent m.fl. 2016, Moelker m.fl. 2007, Pannier 2013, Valasek 2011) gynnar denna tillit samarbetet. Tilliten präglas i stor utsträckning av goda personliga relationer, vilka i det svensk-finska fallet har byggts upp under relativt lång tid. Dessa personliga relationer finns mellan länderna och lyfts i likhet med tidigare forskning upp som en klar framgångsfaktor och något som genuint värdesätts av studiens respondenter.