RESULTATDISKUSSION

Forskningen förstår, i likhet med tidigare studier att den militära kulturen i respektive land påverkas av olika nationella förutsättningar, men att det ändå finns vissa genomgående kärnvärden. Även om Sverige och Finland på många sätt har liknande förutsättningar finns kulturella skillnader som påverkar synen på militärt samarbete, vilka kan påverka samarbetet i praktiken.

6.2.1 Militär kultur (skillnader och likheter)

Forskningen påvisar hur en stark militär kultur på organisationsnivå skapats av dess kontinuitet och tydliga grundläggande antaganden. I relation till denna slutsats blir det konservativa i militära organisationer och historiens påverkan på militär kultur i studien av Finland särskilt påtagligt. I likhet med Finlans (2013) resonemang, påverkar den inre faktorn i form av historia avsevärt den finska militära kulturen vilket leder till allmän värnplikt som norm. Denna norm kan ur ett lämplighetsperspektiv, med anledning av värnpliktens centrala del i den finska militära identiteten, relateras såväl till konstruktivistiska eller konstitutiva normer (Farrell 2005, Katzenstein 1996). Normen avseende allmän värnplikt kan, också mot en historisk bakgrund beskrivas utifrån konsekvenslogik eller nyttomaximering ur ett rationalistiskt perspektiv, där konceptet anses vara bästa sättet att nå militär effektivitet. Tillsammans skapar dessa perspektiv en stark och robust norm eller gemensam värdering i den finska försvarsmakten. Den finska normen avseende ett kvantitativt, uthålligt försvar med allmän värnplikt stärker därmed Farrell och Katzensteins teorier om hur normer skapas utifrån olika perspektiv, såväl som Scheins resonemang om social validering, där det som visat sig fungera skapar ett kärnvärde i organisationen. Denna starka och robusta norm är ett uttryck av en stark militär kultur på organisationsnivå.

I studien av den svenska militära kulturen framträder inte någon norm på samma tydliga sätt. Detta åskådliggörs av att den svenska militära kulturen upplevs mer ambivalent och därmed möjligen mer anpassningsbar, vilket den har varit tvingad till givet Försvarsmaktens omställningar. Även analysen av svensk militär kultur kan därmed stärka forskningen om hur historien präglar den militära kulturen, vilket i svenskt avseende har skapat en svagare militär kultur på organisationsnivån.

Det svenska sättet att, till skillnad mot de finska, tillskriva lägre hierarkiska nivåer (stridskraft, förband) ett värde, är troligen ett uttryck för en svag militär organisationskultur i relation till starka subkulturer. Den kulturella nivån som manifesteras kan således skapa förståelse för den militära kulturen. Studien påvisar i relation till att skillnader har analyserats länderna emellan, hur denna insikt då den analyseras genom Scheins modell kan dechiffrera andra delar av kulturen, vilket inte framgått i tidigare forskning. Genom en förståelse för vilken nivå som tillskrivs betydelse har en djupare förståelse för vad organisationen identifierar sig med och på vilken nivå

man upplever sammanhållning, vilket också blir tydligt i artefakterna, Presumtivt kan således skillnader i upplevd nivå av militär kultur och huruvida organisationens medlemmar, manifesterar en försvarmaktskultur eller flera subkulturer, säga mycket om den specifika militära organisationskulturen.

6.2.2 Försvarssamarbete

Forskningen påvisar också hur en stark och svag militär kultur skiljer sig i synen på försvarssamarbete. De skillnader som framträder i synen på samarbetet kan också relateras till forskningen om hur militär kultur påverkar innovation. Utöver att relateras till Hills (2015) forskning kring militär kultur som konservativ, vilket synliggörs i uppsatsens inledande citat, kan skillnaden i syn på försvarssamarbetet härledas till Terriffs (Terriff 2006b, a) slutsatser. Liksom Terriff beskriver framstår båda organisationerna övertygade om förändringens fördel, vilket borde resultera i en samsyn. En möjlig tolkning av skillnaden kan istället göras utifrån Terriffs resonemang om att förändringen måste vara i linje med organisationens identitet eller självbild, vilket mot bakgrund av analysen kan utgöra skillnaden mellan länderna. Den finska starka militära kulturen kan därmed, utifrån en stark identitet baserad på de grundläggande antagandena, anses mindre förändringsbenägen än den svenska svagare kulturen som på grund av dess diskontinuitet präglas av just förändring.

Utifrån uppsatsens överordnade syfte kan den belysta skillnaden i stark respektive svag kultur diskuteras utifrån samarbetets trovärdighet. Skillnader i syn på samarbete kan anses påverka dess trovärdighet då det, även om gemensamma operationer i händelse av ofred kräver politiska beslut, givet tidigare forskning är viktigt att det finns en gemensam militär syn och vilja. Härvid blir trovärdighetens beståndsdel i form av kommunikation (Harknett 1994, Stone 2012) av det gemensamma syftet av vikt såväl externt, mot en potentiell motståndare, som internt för att skapa en samsyn inom de militära organisationerna. Utifrån analysen och hur den påvisar den gemensamma normen där uppdraget anses centralt, torde en större förståelse för uppdraget vara centralt för dess interna och externa trovärdighet. Detta relaterat till hur den militära organisationen därmed, i enlighet med bland annat Kier och Legro, kommer att tolka och genomföra de politiska styrningarna på samma sätt. En diskussion av samarbetets avskräckande effekt kan, givet svårigheten att bedöma en motståndares perception, endast genomföras i plausibelt avseende. Studien påvisar dock hur skillnader och likheter i militär kultur kan

påverka såväl den militära förmågan som synen och viljan till samarbete, vilket givet avskräckningsteorier torde påverka försvarssamarbetets krigsavhållande effekt. En militär samsyn avseende syftet är relevant för samarbetets trovärdighet även om dess påverkan på avskräckning kan diskuteras. Insikten i sättet den finska starka militära kulturen avskärmar sig från den politiska viljan torde göra att den finska militära synen och viljan får mindre påverkan på samarbetets trovärdighet.

6.2.3 Socialisering och officersideal

Liksom tidigare forskning tyder studien på att kulturella skillnader, framförallt i en stark militär kultur likt Finlands, är svåra att påverka (Moelker m.fl. 2007). Därmed framträder relevansen av den så kallade ”kontakthypotesen” (Moelker m.fl. 2007:498) och hur ökad socialisering kan överbrygga skillnaderna (Moelker m.fl. 2007, Pannier 2013). Ett ökat utbyte av officerare vid olika staber samt fortsatt intensiv samövning torde öka förståelsen för varandra och därmed leda till ökad tillit och förtroende men också till att skapa kunskap om varandras kultur, vilket varit uppsatsens utomvetenskapliga syfte. Uppsatsen påvisar hur stark och svag militär organisationskultur påverkar synen på officersidealet. Studien av svensk militär kultur genomsyras av en upplevd spänning mellan krigarideal och förvaltningsideal, vilket är i linje med Magnussons tidigare studie av svensk militär kultur, men också stärker det teoretiska resonemang som förs av flera forskare (Burk 1999, Finlan 2013, Soeters 2018). Denna ambivalens kan även, då samma fenomen inte uppträder i finsk militär kultur, relateras till en svag militär kultur på organisationsnivå. Att inte samma spänning manifesteras i Finland och att det finns ett tydligt ideal är en viktig del av professionens identitet. Kontinuitet i primärt mål, medel och metod, har skapat en avsevärt mer unison identitet i Finland, vilket bidrar till en stark militär kultur och tydliggörs av dess roll i samhället. Liksom Finlan (2013:13) resonerar kan denna koherens i identitet och förväntningar vara relevant för att nå militär effekt. Koherens och samstämmighet i mål, medel och metod blir därmed även relevant att uppnå länderna emellan, för att utveckla samarbetet.