Analys

Den forskning som vi redogör för i denna litteraturstudie pekar på olika tolkningar och perspektiv att se på hedersrelaterat våld och förtryck. Kapitlet presenterar de perspektiven som har framkommit i forskningen men även i litteraturen som vi valde att använda oss av. I analysdelen strävade vi efter att koppla de insamlade material, forskning/litteratur “böcker” till de valda teoretiska perspektiven. I vår analys utgår vi ifrån forskaren/ författarens tolknings och ifrån hur de tolkar och analyserar fenomenet “hedersrelaterat våld”. Det vill säga att innan vi har valt de relevanta teoretiska perspektiven, har vi gjort en avgränsning i syfte att rikta vårt

fokus till endast de teorier som är mest användbara i hederskontexten. De artiklar och böcker som vi har använt i resultatdelen tolkar fenomenet utifrån de teoretiska perspektiven som vi har valt “maktstrukturer, könsperspektiv och kulturella perspektivet”.

Utifrån de teoretiska perspektiven som vi har presenterat och i koppling till Asquith (2015) förstår vi att Asquith utgår i sin förklaring kring fenomenet från främst könsperspektivet. Asquith (2015) motiverar sin förklaring med att trots skillnaderna som finns mellan hedersvåld och våld mot kvinnor så finns det en relevant förklaring till både typer av våld vilket är kön. Asquith (2015) kritiserar hedersvåldets tolkning som utgår ifrån religion och betonar att tolkningen kan stämma i vissa fall men går ej att generalisera förklaringen och tar den som en regel. Asquith tolkning tar en feministisk andan. Asquith (2015) tolkning fokuserar mer på kön som ett kärnproblem vilket kan stämma i vissa fall. Att kvinnor är alltid den parten som är svag och underordnad kan ej generaliseras eftersom det finns också män som drabbas och som far illa och kan misshandlas.

Asquith (2015) nämner även andra perspektiv som kan förtydliga fenomenet i olika kontexter. I Asquith (2015) artikel hänvisas även till andra perspektiv som enligt henne kan ge en förklaring till fenomenet. Asquith (2015) menar att det som man skall ha i åtanke är att normerna (hedersnormer) kommer inte själva i en viss kontext utan de anses som en del av kulturen som omfattar andra aspekter och sedvänjor. Hederskodex dikterar inte bara de lämpliga och olämpliga, hederliga och ohederliga beteenden inom en given gemenskap eller

"heders grupp", men också fungerar som en uppsättning ideal för att som en hedervärd individ bör sträva efter. Detta innebär att medan det är intimt kopplad till en individs självkänsla är äran en inneboende social fenomen. Asquith

förklaring exkluderar religion som en förklarings alternativ, hon fokuserar istället på de sociala kraven som ställs på individer beroende på deras kön. Här ser vi att Asquith förklaring kan kopplas till både kön och kulturella perspektivet.

Anledningen bakom denna koppling är att de kulturella ramar som omfattar

normer, regler och sociala koder baserar sig i princip på könsmaktsordning och det är de som sorterar och delegerar individen vilka som kan styra och vilka som skall lyda.

Om vi ser på Sadiq Bhanbhro Anna Cronin de Chavez Adelaide Lusambili (2016) tolkning som utgår från olika perspektiv men pekar också på andra

perspektiv. Bhanbhro och Lusambili (2016) anser att hederskulturen sträcker sig i olika delar av världen. Författarna menar att det är “hederskultur” och dess normer som bestämmer hur folk skall bestraffas ifall de avvikit från det normala.

Vilket innebär att författarnas förklaring använder kulturella perspektivet som en tolkningsram. Bhanbhro och Lusambili betonar att individer i hederskulturen skall bete sig som en del av kollektivet och allt de gör kan speglas i kollektivets rykte och heder. Detta tolkas med att inom hederskultur kopplas hedern till kollektivet.

Individens överskridande beteendet kan påverka familjen/kollektivet i stor utsträckning och det kan till och med leda till allvarliga konsekvenser. Bhanbhro och Lusambili (2016) pekar även på könsperspektivet som förklarar kopplingen

och liknelser mellan hedersvåld och våld i nära relationer. Med detta menas att oavsett vilka kriterier som kännetecknar hedersvåld så finns det en gemensam aspekt som förklarar varför det finns våld mot kvinnor både i västerländska samhällen och i kulturer som har heder som princip. Med detta menas att maskulin kontroll över kvinnor är utgångspunkten i Bhanbhro och Lusambili tolkning och denna förklaring kan kopplas till könsperspektivet vilket stämmer överens med Asquith (2015) förklaring. Det man kan säga om författarnas tolkning är att dessa tolkningsramar kan övertyga läsaren eftersom de förklarar hur könsperspektivet och kulturella perspektivet kan öka och stärka heders utsatthet men rent praktisk så går ej att bortprioritera individen enskilda omständigheter som kan avgöra hur utsatt individen är.

Björktomta (2019) beskriver att hedersvåld och mäns våld mot kvinnor är nästan likadana fastän i hedersvåld är mer strukturerad våld som byggs på olika normer och regler som börjar i ganska tidig ålder. Både våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld är i Björktomta (2019) beskrivning är kopplad till

kvinnosexualitet. Utifrån Björktomta (2019) förklaring ser man att

utgångspunkten är könsperspektiv som gör en sammanställning till hur individer förväntas vara och bete sig i samhället utifrån deras kön. Att män förväntas försörja familjen och kvinnorna förväntas behålla sin kyskhet och ta hand om hemmet och barn. Björktomta (2019) förklaring speglar hur viktig

könsperspektivet är i förståelse av hedersrelaterat våld. Det vill säga, för att kunna förstå anledningen till varför det finns en manlig patriarkat som utöver kontroll och makt så är det viktig att förstå hur könsroller har skapats och etablerat sig i samhället.

Walker (2020) anser att det inte är möjligt att koppla hedersrelaterat våld till något perspektiv, dock anser hon att kulturella perspektivet är mer användbart som förklaringsmodell till hedersrelaterat våld. Shahrzad och Abdo (2004) pekar också på kulturella perspektivet och betonar att den inte ger en komplett bild på fenomenet även om den i vissa fall kan komplettera förklaringen på

hedersrelaterat våld men ej kan används som en självständig förklaring eftersom det är patriarkalisk manliga överordning som reproducerar våld oavsett i vilken del av världen våldet sker. Shahrzad och Abdo (2004) förklaring baseras på könsmaktsordning vilket de anser en rimlig förklaring till fenomenet hedersvåld.

Både Walker(2020) och Abdo och Shahrzads (2004) förklaring till hedersrelaterat våld i förhållande till de företeelser som är kopplade till kulturen anses logiska och användbara. Eftersom tolkningen baserar sig på hur en viss folkgrupp tänker och beter sig inom gruppen. Det vill säga hur samspelet inom denna en viss folkgrupp ser ut och vem styr vem och hur utvärderingarna

uppställs. Utifrån Walker (2020) och Shahrzad och Abdo (2004) är hedersrelaterat våld ett inneboende fenomen som kommer i samma bagage med de kulturella och sociala kodex och all detta är kopplad till kultur, eller betraktas som en central del av kulturen.

Reddy (2008) kritiserar förklaringarna som utgår från endast ett perspektiv och betonar att ensidig förklaring kan varken gynna de utsatta eller ger oss en

konkret förklaring på hedersrelaterat våld. Reddy betonar att ensidiga förklaringar kan till och med ge mer skada än nytta eftersom det är många individer som kan hamna utanför ifall man kopplar hedersvåld endast till kultur eller kön. Detta kan leda till att många andra minoritetsgrupper exkluderas och då får de inte hjälp eller skydd av staten och civila samhället. Förklaringen som baserar sig på feministisk/könsperspektiv kan ju förklara kvinnors utsatthet men då

marginaliseras HBTQ och transpersoner och hamnar utanför. Det blir detsamma om man utgår från just kulturella perspektivet, så riskerar man att exkludera andra grupper som lever med hedersideologi men inte är muslimer eller kanske inte är från de länder som har hedersideologi som regel. Reddy (2008) motivation är att de individer som blir utsatta skall få en rätt bedömning och rätt hjälp. I syftet att uppnå en sund bedömning, att utgå från individens behov då behöver man göra en individuell bedömning utifrån individens situation för det är omöjligt att dra en slutsats utifrån studierna som baserar sig på enstaka fall som har skett i en viss kultur. Utifrån Reddy (2008) beskrivning förstår man att perspektiven kan givetvis hjälpa oss att förstå fenomenet men däremot så finner man inte en helhetsbild utifrån endast ett perspektiv.

Elden (2001), Baianstovu (2017) och Darvishpour (2010) beskriver kvinnosexualitet och kyskhet och hur den kopplas till familjens rykte och god uppfostran. Elden (2001) samt Baianstovu (2017) tar könsperspektivet som en utgångspunkt till deras förklaring och betonar att kvinnorna är underordnade på grund av deras kön. Inom hederskulturen anges patriarkatet/ män rätten till att bestämma över kvinnor och begränsa de även i det vardagslivet för att undvika skamfläck som kan uppkomma ifall kvinnan bryter mot regler som skapats av samma patriarkat. Däremot kopplar Darvishpour (2010) sin förklaring till

kulturen/kulturella perspektivet men pekar på att det finns andra perspektiv som kan pusslas ihop så att de kan tillsammans skapa en djupare förståelse av

hedersrelaterat våld. Trots att Elden (2001) beskriver hur könsrollerna sorteras och hur kvinna kontra man förväntas vara men hon lyfter begreppet kulturella tolkningsramar och betonar att dessa tolkningsramar som definierar den manligt och kvinnligt är kopplade till själva kulturen. Det man ser i författarnas

beskrivning är att båda perspektiven, kulturella och könsperspektivet, är

sammanflätade och det är svårt att inte hänvisa till båda perspektiven samtidigt. I författarnas texter ges intryck av att båda perspektiven kompletterar varandra och produkten av perspektiven samspel hjälper oss att förstå våld i hederskontext.

litteraturen vi har redogjort visar att det inte finns någon tydlig förklaring eller en specifik teoretiska perspektiv som kan ge oss en helhetsbild på hedersrelaterat våld. Dock kan man få olika förklaringar, tolkningar och beskrivningar av

fenomenet. Men samtliga förklaringar är användbara i hederskontext dock behövs det en individuell bedömning ifall man vill förklara någons individ utsatthet i hederns namn eftersom det är individen situation som avgör hur sårbar individen är och vilka riskfaktor kan förekomma.

Enligt Walker (2020) och Darvishpour (2010) kopplas hedersrelaterat våld och förtryck till rådande normer, kultur och värderingar inom ett samhälle. Hur samhällen är uppbyggda kan ge en förklaring på hur våldet uppstår, det är män

som lägger grunden för dessa normer som ska råda kring heder. MedanAsquith (2015), Sadiq Bhanbhro Anna Cronin de Chavez Adelaide Lusambili (2016), Reddy (2008), Walker (2020), Shahrzad och Abdo (2004) och Darvishpour (2010) menar i sina förklaringar om hedersrelaterat våld och förtryck att det inte är möjligt att utesluta andra eventuella förklaringar av våldet. De förklara att

hedersrelaterat våld och förtryck behöver förstås utifrån ytterligare perspektiv för att våldet ska definieras på ett klart och tydligt sätt men också för att förebygga det långsiktigt. Genom att definiera hedersrelaterat våld och förtryck utifrån ett enda perspektiv exempelvis det kulturella där man lägger fokus på etnicitet och

sexualitet kan de andra dimensionerna av våldet gå miste. Utifrån maktstrukturer återspeglas hedersrelaterat våld och förtryck inom alla samhällen. När våldet avfärdas som ett kulturellt fenomen betyder det att man ger en ursäkt för hedersrelaterat våld och förtryck och dessutom förenkla det.De los Reyes och Mulinari (2005) utifrån förklaringen om maktstrukturer menar att det i sin tur kan leda till stigmatisering och att en viss kultur och etnisk grupp blir aktiva bärare av hedersrelaterat våld och förtryck. Där kvinnor och unga tjejer presenteras och lyfts upp som offer medan deras pappor och bröder som våldsutövare. Då uppstår uppdelningen om “vi” och “dem” som i sin tur gör att uppdelningen mellan samhällsklyftor blir allt mer omfattande.

5.2 Tema 2: Hurlitteraturen om hedersrelaterat våld beskriver de