Analys och tolkning av intervjuerna

Intervjuerna ger en inblick i hur sex- och samlevnadsundervisningen fungerar i praktiken på några grundskolor i Sverige. Samtliga lärare erkänner att det är ett område som de har lite eller ingen utbildning i, men samtidigt är det ett område som alla lärare på något sätt undervisar om: Anna och Bella integrerar samlevnad genom att ofta tala om kärlek och relationer på sina svensklektioner, och Carl tar ofta upp frågor om bland annat kroppsideal och normer på sina idrottslektioner, även om han inte själv har tänkt på det som en del av området sex och samlevnad. David har, som biologilärare, en helt annan ingångsvinkel och undervisar ofta i sexualkunskap utifrån en rent biologisk aspekt, men har däremot svårt att få in de mer känslomässiga bitarna. Alla lärarna ger exempel på hur frågor om sex- och samlevnad ofta kommer upp på ett naturligt sätt i vardagen: Bella och David berättar om samtal som växer fram när de träffar sina mentorselever och som ofta har utgångspunkt i elevernas egna frågor och funderingar. Även om det inte är i den vanliga undervisningen, så får lärarna där möjlighet att agera som bollpank och leda diskussioner och samtal, precis som Skolverkets stödmaterial talar om.

Anna lyfter fram en annan aspekt och problematiserar arbetsområdet utifrån kulturen på en mångkulturell skola. Bella och David arbetar också på en mångkulturell skola, men eftersom deras skola också har en del svenska elever så upplever de att det finns en annan acceptans bland alla elever och föräldrar att prata om sex och samlevnad. Carl har erfarenhet från båda dessa

typer av skolor och när han ställer dem i kontrast mot varandra menar han att det är en stor skillnad att arbeta på en skola där det finns en blandning med svensk-etniska elever och en skola där alla elever är första eller andra generationenes invandrare. På skolan i det invandrartäta området såg han en tendens till att lärarna backade för att bedriva sex- och samlevnads- undervisning. Även om Anna pratar om en kulturkrock när det gäller just sex och samlevnad, så pratar hon mycket om det med sina invandrarelever eftersom hon anser att det är ett viktigt område att prata om. Hon berättar att det ofta kommer upp diskussioner där eleverna lyfter fram funderingar som ställs i kontrast till hennes svenska syn att se på sex och att hon får fungera som en förmedlare mellan två världar. Samtidigt som hon försöker förklara sitt “svenska” sätt att se på sex och samlevnad, så inser hon även att de metoder som hon använder ser annorlunda ut än på andra skolor. Till exempel menar hon att RFSU:s film “Sex på kartan” absolut inte fungerar i hennes klassrum och att man som lärare får hitta sätt att upplysa eleverna utan att det blir för värdeförmedlande.

Samtliga lärare anser att det finns ett väldigt litet, eller inget ämnesövergripande arbete mellan lärarna på skolan. På Annas skola arbetar man med livskunskap, men säger att sex och samlevnad är väldigt lågprioriterat på skolan. Bella och David berättar att de tidigare haft ämnet livskunskap, med att det har försvunnit från schemat utan att rektorn har informerat om det. Båda skolorna har använt sig av Malmö stads SåSant-projekt, och Anna och David har gått internkurser som letts av Linda Leveau, som är projektets grundare. På Annas skola har eleverna ämnet livskunskap i 20 min per vecka, men på Davids skola har ämnet alltså fallit bort. Carl däremot, berättar att det inte har funnits livskunskap på de två grundskolor som han har arbetat på, men att han gärna skulle se ett sådant ämne eftersom han anser att den ämnesövergripande undervisningen har en tendens att falla i skymundan. Alla lärare problematiserar området som ämnesövergripande och menar att många lärare helt enkelt lämnar över ansvaret till någon annan. Att begrepp som rör sex och samlevnad är tydligare inskrivet i den nya läroplanen Lgr 11 verkar enligt dem ännu inte ha haft någon effekt ute på skolorna. De relativt nyutexaminerade lärarna Bella och Carl lyfter båda fram det faktum att det ständigt sker förändringar ute på skolorna och de har uppfattningen att de lärare som har jobbat ett tag helt enkelt inte orkar göra om sin undervisning. Bella tror att många äldre lärare lämnar över ansvaret för ämnesintegration till de yngre lärarna, och Carl menar att lärarnas administratativa börda har blivit så stor att man helt

enkelt inte orkar ta tag i förändringar. Anna, som har arbetat i 13 år, lyfter även hon fram att det krävs nyutbildade lärare med ett nytt sätt att tänka för att det ska ske en förändring i området.

Ingen av lärarna har särskilt mycket kunskap om den kritik som riktats mot RFSU:s inflytande över den svenska skolans sex- och samlevnadsundervising. David och Anna, som varit verksamma lärare under en längre tid, har båda använt filmen “Sex på kartan” i klassrumssammanhang. Medan Anna har starka och ganska negativa minnen från filmen, så minns inte David några detaljer. Båda två är även bekanta med SåSant- projektet och har använt sig av Linda Leveaus värderingsövningar. En intressant notering är att Leveau även har varit med att framställa stödmaterialet Sex i skolan tillsammans med RFSU, vilket indirekt visar på en sammankoppling av materialen. På Annas skola fick jag låna ett nyproducerat material av Leveau som heter Sexualitetskunskap, som på många sätt påminner om det nya stödmaterial som RFSU producerat.

Bella känner inte till den pågående debatten, medan Carl har följt den lite grann. Båda två antyder att de tycker att åsikterna kan bli lite väl extrema. Carl beskriver debatten som väldigt “svart eller vit” och säger att han hellre skulle se att folk kom med konkreta lösningar än att säga hur man inte bör bedriva undervisning. Bella menar att sanningen om debatten kanske ligger någonstans där i mitten. Hon anser att man lätt kan få in samtal om just kärlek och relationer i klassrummet om man som lärare har ett intresse. Carl nämner också detta, och menar att det är när en lärare inte har ett intresse av ämnesområdet och när man bara “vill få det överstökat”, som det ställer till problem. Han betonar vikten av att lägga ner tid, energi och tanke bakom undervisningen och att det annars lätt kan bli fel. David pratar också om vikten av att förbereda sig innan han undervisar om den biologiska delen, eftersom ämnet utan tvekan öppnar upp för många frågor. Alla de intervjuade lärarna berättar att de har ett intresse av ämnet och att de tycker om att diskutera sex och samlevnad med sina elever, även om det inte alltid sker på ett organiserat sätt. Ingen av de intervjuade lärarna har varit med om att skolan tar in externa aktörer i samband med sex- och samlevnadsundervisningen, men alla berättar att deras elever vid ett tillfälle får åka till ungdomsmottagningen, där de får möjlighet att höra om verksamheten och ställa frågor.

Samtliga lärare ser betydelsen av en allsidig sex- och samlevnadsundervisning där alla delarna är med, även om de inte grundar sina tankar i den pågående samhällsdebatten. Hur man ska gå tillväga är det ingen som har något tydligt svar till. Carl pratar om att det måste bli en

levande del i skolan och Anna spånar på ett förslag att ämnesområdet borde ha utgångspunkt i no-undervisningen, eftersom det redan finns en naturlig ingångspunkt där. Alla lyfter fram att det är svårt att arbeta ämnesintegrerat med andra lärare eftersom alla har så fullt upp med sitt. Sex och samlevnad är heller ingenting som pratas om på skolorna de arbetar på. En intressant notering är att Anna och jag efter intervjun fick möjlighet att prata med skolans rektor, som precis läst Sex i skolan och dessutom fått Helmersons artikel utskickad till sig. När Anna berättade om intervjun, beslutade de sig för att ta upp sex och samlevnad i ett kommande lärarmöte. Annars verkar det som att att lärarna är eniga om att det generellt är ett väldigt lågprioriterat ämne ute på skolorna.

Både Bella och Carl lyfter fram vikten av att möta eleverna i deras egna föreställningsvärldar om sex och samlevnad. Bella pratar om medias inflytande över elevers vardag och hur detta påverkar till exempel tjejernas sätt att se på sig själva. Även om eleverna inte ställer frågor själva, så anser hon att det är viktigt att som lärare lyfta fram frågor som berör relationer eftersom hon ser vilken snedvriden bild massmedia ger. Carl återkommer också till detta vid ett flertal tillfällen i intervjun, och betonar vikten av att man som lärare berättar för eleverna vilken felaktig bild pornografi kan ge av sex. Eftersom både massmedia och pornografi har en stor inverkan på unga människor idag, menar Carl och Bella att man måste våga lyfta fram dessa områden så att eleverna får möjlighet att ventilera sina frågor. Även Anna och David lyfter fram vikten av att prata med eleverna om frågor som berör dem, men att man som lärare måste hitta en balans där man kan kan prata om det öppet utan att själv bli för privat.

Av lärarna är det bara Bella som har erfarenhet av att ha berört området sex och samlevnad på lärarutbildningen, även om hon inte skulle kalla sig utbildad i ämnet. Inte ens David, som läst en kompletterande utbildning till biologilärare, säger att sex och samlevnad var något man pratade om. Anna berättar att hon gått ett flertal implementeringskurser i samband med övergången till Lgr11, men att det då inte ens nämndes att sex och samlevnad var tydligare inskrivet i de nya läroplanerna. På frågan om vilken syn hon har på lärarutbildningen och ämnet sex och samlevnad säger Anna att om det står inskrivet i styrdokumenten så måste det vara kopplat till lärarutbildningen. David säger att om man ska undervisa om något så ska man ha utbildning i det också. Carl lyfter fram det faktum att en lärare som inte har intresse av ämnesområdet heller inte kommer undervisa om det om man inte har fått några kunskaper om

det. I dagsläget verkar det som att alla lärarna håller med David när han säger att han arbetar med ämnesområdet så gott han kan.