Intervju C (Carl)

Carl är utbildad lärare i religion och idrott och hälsa och har arbetat på två grundskolor i Stockholm sedan han tog examen från Stockholms universitet för nästan tre år sedan. Han har huvudsakligen arbetat som idrottslärare, men har även varit verksam som resurslärare i religion. På frågan vilken syn han har på ämnet sex och samlevnad svarar han att det är väldigt bra när det sker på rätt sätt, men att man som lärare måste lägga ner tid, energi och tanke bakom när man undervisar i det. Om man bara tänker “låt oss få det här överstökat”, så menar han att det blir helt fel. Men tyvärr är det ofta precis var som sker utifrån den erfarenhet som han har.

Skolan Carl arbetar på idag har vad han vet ingen handlingsplan gällande sex och samlevnad, och området är heller ingenting som skolans rektor har pratat någonting om. Den biologiska biten tar biologilärarna hand om. När det gäller det “sociala”, som Carl uttrycker det, så skickar skolan eleverna till ungdomsmottagningen i 8:an. Sist eleverna var där så följde Carl med, och berättade att fokuset låg på att prata om kondomer och säkert sex och att eleverna skulle få ställa frågor. “Jag frågade några elever efteråt om vad de tyckte och om de lärt sig någonting, och det verkade det som”, berättar Carl och förklarar att det är en stor skillnad på den skolan han arbetar på nu och den han tidigare arbetade på. Den nuvarande skolan är väldigt blandad med svensk- etniska elever och elever som är första eller andra generationens invandrare. “De är mer öppna för att det ska vara sexualundervisning”, säger han, och förklarar att på den tidigare skolan han arbetade på var alla elever första eller andra generationens invandrare och kulturen i området är väldigt religiös. “Jag upplevde att lärarna var väldigt rädda för det här med tron, och de var rädda för att ha sexualundervisning överhuvudtaget eftersom de haft det tidigare och fått väldigt många klagomål”, fortsätter han. Carl berättar att lärarna hoppade över den biten för att slippa konflikter med elevernas föräldrar, istället för att förklara att det här är undervisning som eleverna måste ha med sig från den svenska skolan.

På den nuvarande skolan finns det en annan öppenhet och han upplever att eleverna är väldigt nyfikna och öppna för den här typen av undervisning. Carl säger att hans uppfattning är att de blir “matade” med sånt här, med ideal om hur man ska vara. “Jag tror till och med att många tittar på porr och lär sig på fel sätt”, säger han. “De lär sig en osanning kring sex och samlevnad och jag tror att det är väldigt nödvändigt att ha sex och samlevnad för att låta dem ventilera alla frågor som de har”. Han tycker att det är viktigt att man talar om för eleverna att man kan titta på porr, men att man måste berätta att det inte speglar verkligheten och att det finns

en industri bakom som sätter ett ideal, precis som modevärlden sätter ideal. “De skapar ideal om hur man ska ha sex, hur man ska bete sig i sängen, hur stor kuk eller hur stora bröst man ska ha”. Han spinner vidare på hur man aktivt måste arbeta för att bryta idealen som finns därute genom att till exempel prata om kroppsideal kontra hälsa, någon som han pratar mycket om under idrottslektionerna. Han säger att han själv inte integrerar sex och samlevnad i sin undervisning, men att han arbetar mycket med kroppsideal, normer och mobbning under sina lektioner. Efter vidare eftertanke inser han att det kanske ändå hör samman med samlevnadsdelen, bara att han inte har tänkt på det så tidigare eftersom han inte direkt pratar om sex under idrottslektionerna.

Carl har hört talas om kritiken som riktats mot RFSU, även om han inte skulle säga att han har följt debatten. Han har inte sett något av det materialet som som RFSU producerat, och har inte haft någon kontakt med dem på de skolor han arbetat på. På frågan om han tycker att sex- och samlevnadsundervisning fokuserar för mycket på sex och för lite på kärlek och relationer svarar han att han tycker att det är viktigt att prata om sex, men att det samtidigt är viktigt att fokusera på alla delar. Han lyfter fram att det måste finnas en balans, och säger att han upplever att debatten är så svart eller vit. “Jag tycker inte att man kommer med några konkreta lösningar, det är mer ´nej, det här ska vi inte ha´, eller ´det här ska vi ha´”. Carl säger att han tycker att det är en ytlig debatt som bara diskuterar problemet utan att komma fram med några konkreta lösningar.

När det gäller en allsidig undervisning tycker han att sex och samlevnad måste bli en levande del i skolan och att man hela tiden ska komma tillbaks till det, men problematiserar det med att säga att det är så mycket som man vill “trycka in” i skolan och att det är svårt att hinna med allt. Han berättar själv att han inte har någon som helst utbildning inom sex och samlevnad - varken från lärarutbildning eller internutbildningar - och att han tror att undervisningen lätt faller bort och att lärare tänker “nej, men någon annan tar det…jag har inte tid”. Han tycker själv att ett ämne som livskunskap skulle vara bra att ha, eftersom det annars har en tendens att falla bort. Även om det är tydligare inskrivit i Lgr 11 så menar han att många lärare är fast i de gamla kursplanerna. “Det är så många förändringar i skolan hela tiden. Så man hänger inte riktigt med”, säger han och tillägger att den administrativa bördan för lärare har blivit för stor och att han tror att många inte riktigt orkar tänka om. Han tillägger också att om man inte har fått någon utbildning i sex och samlevnad, så är det ju inte självklart att man tänker att man ska undervisa om det. “En lärare som kanske inte är så intresserad av det området kommer ju inte att hoppa in

och undervisa sex och samlevand om de inte har fått några kunskaper om det”, säger han och avslutar med att säga att det måste tänkas om lite om man vill att sex och samlevnad ska bli en del av skolans undervisning eftersom konsekvenserna annars blir att man bara lämnar över det till någon annan.