När deltagarna i Fokusgrupp två i situationsbeskrivningen väljer att placera sig bredvid kvinnan resonerar alla tre att hon är den som uttrycker trygghet och upplevs vara normal.
Detta kan tolkas som att deltagarna utgår från de gemensamma konstruktioner som råder i samhället om vad som anses vara normalt (Payne, 2005, s. 240). Dessa konstruktioner bygger på människors kunskap, vilket påverkar individens handlingar som enligt Angelöw och Jonsson (2000, s. 53) går hand i hand. I den angivna situationen kategoriserar deltagarna den äldre förvirrade mannen och den yngre killen som annorlunda medan den medelålders
kvinnan kategoriseras som normal. Indelningen av ett kategoripar existerar endast i ett här och ett nu, enligt Blomberg (2010, s. 89-94). Detta innebär att deltagarna troligtvis hade tolkat bussresenärerna annorlunda i en annan miljö.
Deltagarna har svårt att se psykisk sjukdom som en riktig sjukdom, detta kan enligt
socialkonstruktionismen förklaras som att psykisk sjukdom över huvudtaget inte existerar.
Psykisk sjukdom är enbart en social konstruktion som vi människor skapat för att kategorisera människor som är annorlunda till att vara sjuka. De mått som används för att klassificera en individ som sjuk är också konstruktioner, upprättade av människor. Detta skulle kunna tolkas som att begreppet psykisk sjukdom är en påhittad konstruktion, för att särskilja det avvikande mot det normala. Detta tillstånd kan endast existera i de sammanhang där friskt möter sjukt enligt Blombergs (2010, s. 89-94) kategoriberättigande. Detta kan tolkas som att även begreppet friskt är en social konstruktion som i jämförelse med psykisk sjukdom inte är statiskt.
27
Psykisk sjukdom som en konstruktion kan vara ett sätt för omgivningen att utöva makt över de personer som har psykiska sjukdomar, då de sociala konstruktionerna bygger på bland annat maktprocesser (Alvesson & Sköldberg, 2008, s. 81f). Deltagarna i fokusgrupperna anser att omgivningen tenderar att placera alla psykiskt funktionshindrade i samma kategori där kategoriegenskaperna snarare än de individuella egenskaperna uppmärksammas. Blomberg (2010, s. 89-94) menar att en kategoritillhörighet är förknippad med särskilda egenskaper där psykiska sjukdomar associeras som något negativt.
Vårdstudenterna anser inte att man är frisk så länge som medicinering pågår, medan övriga anser att en person är frisk så länge hon kan fungera socialt. Enligt socialkonstruktionismen kan detta förklaras genom att vårdstudenterna har en personlig konstruktion om hur begreppet friskt ska tolkas utifrån ett vårdvetenskapligt och biologiskt perspektiv. De övriga studenterna följer den gemensamma konstruktionen i samhället om vad som anses vara friskt.
Media har en stark position i framställandet av de gemensamma sociala konstruktionerna i samhället enligt våra högskolestudenter. En effekt av detta är att personer med psykiska sjukdomar framställs som våldsamma och farliga. Dessa framställningar lägger grunden för de tolkningar människan gör av psykisk sjukdom, då tolkning görs i språkliga samspel (Payne, 2005, s. 240). Media tenderar enbart att lyfta fram de negativt associerade kategoriegenskaperna och genom detta upprätthålls distans mellan de olika kategorierna.
Maktperspektivet blir påtagligt då den sociala konstriktionen av psykisk sjukdom bekräftar diskrimineringen.
I fokusgrupperna skiljer deltagarna på kvinnor och män med psykiska sjukdomar. Kvinnor tillskrivs diagnoser som depression medan män tillskrivs diagnoser som ADHD och missbruk.
Detta kan vara ett uttryck på stereotypa könsroller som finns i samhället som sociala
konstruktioner. Deltagarna betonar att somliga psykiska sjukdomar är åldersrelaterade. Ungas sjukdomar bortförklaras av hormoner och tonårsrevolter medan äldres sjukdomar
bortförklaras av det normala åldrandet. Dessa resonemang kan förstås utifrån Angelöw och Jonsson (2000, s. 53) som menar att sociala konstruktioner påverkas av historia och kultur.
Historiskt sett har diagnoser som ADHD inte förknippats med äldre människor vilket kan förklara studenternas konstruktion av att se ADHD som en ungdomsdiagnos. Somliga deltagare anser att det bara är svaga människor som blir deprimerade. Traditionellt har kvinnan haft en underordnad position i samhället vilket kan förklara varför studenterna
28
associerar depression som en kvinnlig sjukdom. På detta sätt menar vi att historia och kultur formar sociala konstruktioner.
Ett exempel på vad som anses vara normalt i dagens Sverige är att alla samhällsmedborgare ska arbeta. Görs inte detta betraktas de som avvikare, vilket omgivningen bemöter med negativa attityder (Angelöw & Jonsson, 2000, s. 150f). Studenterna anser att alla personer med psykisk sjukdom ska ha ett meningsfullt arbete, vilket kan vara svårt att uppfylla med tanke på exempelvis de individuella behoven och den rådande arbetslösheten.
Deltagarna är positiva till integrering av personer med psykiska funktionshinder så länge det inte berör dem själva personligen. Detta kan förklaras genom att den gemensamma
konstruktionen i samhället krockar med de personliga konstruktionerna (Payne, 2005, s.
240f). Den gemensamma konstruktionen består av att integrering är bra, men när det kommer till den personliga konstruktionen kan deltagarna ha egna uppfattningar om psykiskt
funktionshindrade som kommer i konflikt med de positiva och gemensamma konstruktionerna.
I samhället finns normer för hur människor bemöter varandra. Deltagarna resonerar att personer med psykiska funktionshinder bemöts negativt av bland annat företag och
myndigheter. Enligt socialkonstruktionismen kan detta förstås genom att personer inom de olika verksamheterna bemöter psykiskt funktionshindrade som en enhetlig grupp, där
gruppmedlemmarna är lika. Om en person är psykiskt funktionshindrad är hon en unik individ precis som alla andra. Studenterna i de båda fokusgrupperna anser att en individ som blir tillskriven en kategori som psykiskt funktionshindrad har svårt att ta sig ur denna. Utifrån Blombergs (2010, s. 89-94) kategoriberättigande kan en individ ta sig ur den tillskrivna kategorin då kategorin endast kan upprätthållas i de situationer där det finns en motpart. En person med psykisk sjukdom tillskrivs inte kategorin psykiskt funktionshindrad i miljöer som enbart utgörs av psykisk sjukdom, utan bara i de situationer där det friska möter det sjuka.
Med andra ord är det möjligt att ta sig ur en kategori då kategorierna inte är statiska.
Deltagarna förknippar avvikande beteende med psykiska sjukdomar. Huruvida beteendet ska betraktas som negativt eller positivt avgörs av omgivningens sociala konstruktion (Angelöw
& Jonsson, 2000, s. 150f). Längre tillbaka blev personer med psykiska sjukdomar inspärrade på mentalsjukhus vilket då var den gällande gemensamma sociala konstruktionen. Rester av denna konstruktion lever vidare än idag, vilket kan förklara varför studenterna förknippar
29
avvikande beteende med psykiska sjukdomar. Sociala konstruktioner påverkas av historia och kultur vilket kan medföra att konstruktioner är svåra att förändra då det handlar om processer (Angelöw & Jonsson, 2000, s. 53).