Vad är det för fel på den där då?: en fokusgruppstudie om studenters attityder till psykisk sjukdom och psykiska funktionshinder

”Vad är det för fel på den där då?”

- En fokusgruppstudie om studenters attityder till psykisk sjukdom och psykiska funktionshinder

Sandra Forsberg och Nina Nilsson

HT 2010

Examensarbete, kandidatnivå, 15 hp Sociologi

Socionomprogrammet

Examinator: Dimitris Michailakis

Sammanfattning

”Vad är det för fel på den där då?” En fokusgruppstudie om studenters attityder till psykisk sjukdom och psykiska funktionshinder

Sandra Forsberg och Nina Nilsson

Uppsatsens syfte var att få kunskap och förståelse för vilka attityder högskolestudenter kan ha till psykisk sjukdom och personer med psykiska funktionshinder. De forskningsfrågor som besvarades var: Hur resonerar studenter om psykisk sjukdom och personer med psykiska funktionshinder? Hur i det vardagliga talet reproduceras studenternas attityder till psykisk sjukdom och personer med psykiska funktionshinder? För att besvara forskningsfrågorna genomfördes samtal i fokusgrupper med högskolestudenter från olika utbildningsprogram.

Resultatet visade att studenterna hade ambivalenta attityder och att attityderna var situationsbundna. Studenterna associerade psykisk sjukdom som något negativt vilket de relaterade till medias påverkan. Deltagarna ansåg vissa psykiska diagnoser vara könsbundna, exempelvis betraktades depression som en kvinnlig sjukdom medan ADHD sågs som en manlig sjukdom. Studenterna ansåg även vissa diagnoser vara förknippade med ålder.

Nyckelord: attityder, psykisk sjukdom, psykiskt funktionshinder, studenter, bemötande

Abstract

“What´s wrong with that one?” A study about students’ attitudes to mental illness and mental disability

Sandra Forsberg and Nina Nilsson

The purpose of this study was to increase our knowledge and understanding of students’

attitudes to mental illness and mental disability. The questions of this issue were: What do students think of mental illness and mental disability? How are students´ attitudes reflected in their daily communication? To respond the questions we accomplished two focus groups with college students from different programs. The result showed that students had ambivalent attitudes to mental illness and to mental disability, while the attitudes were factual. The students associated mental illness as something negative which was influenced of media. The group members put mental diagnosis in relation to gender. For example was depression associated as a female disease while ADHD was associated as a male disease. The students related mental diagnosis to age.

Keywords: attitudes, mental illness, mental disability, students, treatment

Förord

Vi vill framföra ett stort tack till de högskolestudenter som var med och deltog i våra fokusgrupper. Utan ert bidrag hade denna studie aldrig gått att genomföra. Vi vill även framföra ett varmt tack till vår handledare Lis-Bodil Karlsson för inspiration och vägledning.

Gävle 4 januari 2011

Sandra Forsberg och Nina Nilsson

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledande avsnitt 1

1.4 Syfte och forskningsfrågor 2

1.4.1 Syfte 2

1.4.2 Forskningsfrågor 3

1.5 Uppsatsens disposition 3

2. Tidigare forskning 3

2.2 Attityder till psykisk sjukdom i USA och Sverige 4 2.3 Hur attityder till psykisk sjukdom har ändrats över tid 5

2.4 Studenters attityder 5

2.5 Attityder kan vara ambivalenta 5

2.6 Bemötande 6

3. Presentation av valda teorier 7

3.1 Socialkonstruktionism 7

3.2 Stigmatiseringsteorin 9

4. Metod 10

4.1 Vetenskapsfilosofisk position 10

4.2 Urval av litteratur 11

4.3 Fokusgrupper som forskningsmetod 11

4.3.1 Rekrytering av deltagare 12

4.3.2 Genomförande av fokusgrupper 13

4.4 Analysverktyg 14

4.5 Resultatens trovärdighet 15

4.5.1 Validitet 15

4.5.2 Reliabilitet 16

4.5.3 Generaliserbarhet 16

4.6 Etiska överväganden 16

4.7 Begränsningar av arbetet 17

5. Resultatredovisning 17

5.1 Presentation av fokusgrupperna 18

5.2 Studenternas uppfattning om psykisk sjukdom 18 5.3 Medias roll på synen av psykisk sjukdom och

psykiska funktionshinder 21

5.4 Förutsättningar i ett ålders- och könsperspektiv 21

5.5 Integrering i samhället 23

5.6 Bemötande av personer med psykiska funktionshinder 25

6. Analys 26

6.1 Analys utifrån socialkonstruktionistisk teori 26

6.2 Analys utifrån stigmatiseringsteorin 29

7. Diskussion 32

7.2 Resultatdiskussion kopplat till tidigare forskning 33

7.3 Metoddiskussion 35

7.4 Förslag till fortsatt forskning 36

8. Referenser 39

8.1 Litteratur 39

8.2 Elektroniska källor 41

8.3 Ordlista 41

BILAGA 1 Information om fokusgrupperna BILAGA 2 Informerat samtycke

BILAGA 3 Intervjuguide till fokusgrupperna BILAGA 4 Frågeformulär

1

1. Inledande avsnitt

1.1 Inledning

I en nyligen gjord undersökning uppger mellan 20 och 40 procent av den svenska

befolkningen att de har eller har haft personlig erfarenhet av psykisk ohälsa (Regeringen, 2009). Då det är en betydande del av befolkningen, känns det därför viktigt att studera detta emellanåt tabubelagda ämne. Regeringen markerar särskilt förekomsten av negativa attityder och fördomar till personer med psykiska funktionshinder. I nuläget särbehandlas personer med psykiska sjukdomar bland annat genom otillräckliga resurser då det gäller till exempel vård och arbete. Dessutom riskerar personer med psykiska sjukdomar att betraktas som en homogen grupp istället för enskilda individer (Michailakis, 1998, s. 57). Detta kan leda till att individen får ännu svårare att ta sig ur den negativa spiralen då gruppens egenskaper istället för de individuella uppmärksammas.

Förekomsten av dessa orättvisa villkor ligger till grund för valet av uppsatsämne. Vi anser att alla ska ha rätt till samma villkor oavsett vilka förutsättningar man föds med eller förvärvat under livets gång. I uppsatsen undersöks högskolestudenters attityder till psykisk sjukdom och människor med psykiska funktionshinder. För att studera detta har vi använt oss av samtal i fokusgrupper. Begreppet psykisk sjukdom innebär erfarenheter av nedstämda, ångestfylla och förvirrade känslor av bestående eller övergående karaktär som påverkar det dagliga sociala livet negativt (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, 2000, s. 1). Om en psykisk sjukdom leder till bestående svårigheter och begränsningar i livsaktiviteter, som att arbeta eller umgås i det sociala livet på samma villkor som andra, uppstår ett funktionshinder (SOU, 2006, s. 6).

Vi vill genom uppsatsen uppmärksamma hur attityder påverkar bemötandet av vår omgivning, där studenterna precis som vi förväntas bemöta människor professionellt i vårt kommande yrkesliv.

1.2 Uppsatsens koppling till socialt arbete

Socialt arbete innebär att synliggöra utsatta gruppers situation för att förhindra att sociala eller psykosociala effekter uppstår som skapar problem (Meeuwisse & Swärd, 2000, s. 24). För att förhindra detta är förändringsarbete av attityder en viktig del då bemötande styrs av de attityder människor har (Michailakis, 1998, s. 13; Karlsson, 2010, s. 7). Socialarbetare

2

förväntas arbeta utifrån lagstiftning, som Diskrimineringslagen och efter direktiv enligt FN- konventionen för att främja lika villkor för alla samhällsmedborgare. Trots dessa lagar behövs ytterligare insatser för att åstadkomma en attitydförändring.

Ett samhälle präglas av de attityder som finns hos dess invånare. Dessa attityder är oftast omedvetna och kan ligga till grund för oavsiktlig diskriminering av personer med psykiska sjukdomar. Då attityder blir synliga främst i mötet med den enskilde är det viktigt att öka medvetandet om hur egna attityder påverkar bemötandet, där socialarbetares negativa attityd kan stjälpa snarare än hjälpa klienten. Karlsson (2007, s. 8) menar att avståndstagandet till personer med psykiska sjukdomar har ökat, därför är det viktigt att som socialarbetare vara medveten om sina attityder. Karlsson (Ibid. s. 8) menar vidare att det är viktigt att satsa på tillgänglig hjälp nära individen för att komma tillrätta med avståndstagandet där

socialarbetaren har en avgörande funktion att lotsa klienten till rätt instans och adekvat hjälp.

1.3 Uppsatsförfattarnas förförståelse

Vi kan se att negativa och fördomsfulla attityder till psykiskt funktionshindrade existerar överallt i samhället. Dessa bottnar ofta i okunskap och skulle kunna åtgärdas genom en mer öppen dialog om psykisk sjukdom. Vår uppfattning är att det ofta saknas ett helhetsperspektiv i arbetet med psykiskt funktionshindrade, där viktiga delar missas på grund av bristande kompetens. Problem uppstår ofta i kombination med andra svårigheter, vilket medför att de synliga och akuta problemen prioriteras medan den bakomliggande orsaken till exempel psykisk sjukdom ofta inte uppmärksammas och därför inte heller åtgärdas. Detta medför i längden att professionella inte ger psykiskt funktionshindrade den hjälp som behövs, då de endast skrapar på ytan istället för att utforska vad som är det faktiska problemet. En

förutsättning för att kunna förändra en negativ attityd eller fördom är att man blir medveten om den. Vi kan även se ett problem i att det ligger på den funktionshindrade själv att ansvara för uppsökandet av hjälp, då individen redan befinner sig i underläge och saknar kraft att söka hjälp.

1.4 Syfte och forskningsfrågor

1.4.1 Syfte

Syftet med uppsatsen är att få kunskap och förståelse för vilka attityder högskolestudenter kan ha till psykisk sjukdom och personer med psykiska funktionshinder. Detta då studenterna

3

förväntas möta människor som befinner sig i en utsatt position, som patienter, klienter eller elever.

1.4.2 Forsningsfrågor

Hur resonerar studenter om psykisk sjukdom och personer med psykiska funktionshinder?

Hur i det vardagliga talet reproduceras studenternas attityder till psykisk sjukdom och personer med psykiska funktionshinder?

1.5 Uppsatsens disposition

I uppsatsens första kapitel presenteras syfte och forskningsfrågor samt vår förförståelse. I kapitel två redovisas tidigare forskning som rör attityder och bemötande. I det tredje kapitlet kommer arbetets teoretiska perspektiv att redovisas som är de centrala utgångspunkterna i analysen av presenterade data. Sedan kommer metoden att presenteras i kapitel fyra följt av en redogörelse för studenters attityder till psykisk sjukdom och personer med psykiska

funktionshinder i kapitel fem. I det sjätte kapitlet genomförs teoretiska analyser. I det sjunde och avslutande kapitlet kommer en sammanfattande diskussion där forskningsfrågorna besvaras, följt av kommentarer till studien och våra förslag till fortsatt forskning.

2. Tidigare forskning

I detta kapitel redovisas studier om vad befolkningen i Sverige och USA tycker om psykisk sjukdom samt hur studenter kan förhålla sig till fenomenet. Även en presentation om hur attityder till psykisk sjukdom har förändrats genom tiden kommer att redovisas. Fokus kommer att ligga på förståelsen av hur attityder påverkar människors agerande och

bemötande. Forskning inom området visar att personer med psykiska funktionshinder är en utsatt grupp i samhället då de inte sällan blir betraktade utifrån fördomar (Michailakis, 1998, s. 16).

2.1 Hur attityder kan definieras och mätas

Attityder används för att underlätta interaktionen med omvärlden. Attityder hjälper oss att organisera och förenkla upplevelser för att lättare kunna hantera olika situationer. Detta ändamål benämns kunskapsfunktion. Attityder kan även styra den enskilde mot att uppnå

4

belöning eller avstående av otäckheter, detta benämns instrumentell funktion. Slutligen kan även attityder uttrycka människans ställningstagande i olika sammanhang för att därmed visa solidaritet med andra, detta kallas för värdeuttryckande funktion. (Ekehammar, 2007, s. 277f).

En attityd definieras enligt Ekehammar (2007, s. 276) som ”en kognitiv representation som summerar våra värderingar av ett objekt uttryckt som något negativt eller positivt”. Attityder kan även vara ambivalenta vilket innebär att personen har både positiva och negativa attityder till ett fenomen. Alla människor har attityder i stort sett mot allt, vilka inte alltid är medvetna.

Attityder är inte stabila, utan förändras och formas av den sociala omgivning personen befinner sig i. För att kunna mäta attityder används instrument som självrapporterade skalor, attitydskalor, där de medvetna attityderna framkommer. Mätning av omedvetna attityder kräver däremot andra former av mätinstrument där respondenten inte har möjlighet att granska sina svar (Ibid. s. 277-282).

2.2 Attityder till psykisk sjukdom i USA och Sverige

De amerikanska beteendevetarna Kobau, Dilorio, Chapman och Delvecchio (2010, s. 164- 174) har undersökt vilka attityder amerikaner har till psykisk sjukdom. Forskningen visade överlag befolkningens negativa inställning till psykisk sjukdom. Forskarna kom fram till att graden av negativ eller positiv attityd till psykisk sjukdom berodde på respondenternas ålder, kön, etnicitet och eventuella egna erfarenheter av området. Männen var överlag mer negativa till psykisk sjukdom än kvinnorna och äldre människor tenderade ha en mer positiv attityd än yngre. De som själva eller genom bekanta hade erfarenheter av psykisk sjukdom var generellt mer positiva än andra. Den svenska professorn Hansson (2010, s. 4-8), chef för Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser, kom fram till liknande resultat i sin forskning om svenskars attityder till psykisk sjukdom

Högbergs (2010, s. 60-64) doktorsavhandling, Not in my backyard skiljer sig från andra forskares. Avhandlingen visade att yngre personer var mer positiva till personer med psykisk sjukdom än äldre och att personer med lägre utbildning var mer positiva än de med högre utbildning. Forskningen visade även att attityder till psykisk sjukdom inte var baserad på huruvida respondenterna hade erfarenhet av ämnet, något som andra forskare hävdar.

Högberg poängterar vikten av att förändra människors attityder, för att personer med psykisk sjukdom ska accepteras och känna sig delaktiga i samhället. Oavsett om personer med psykisk

5

sjukdom har återhämtat sig mentalt och lever ett liv precis som gemene man verkar de ändå bli bemötta med rädsla och fördomar.

2.3 Hur attityder till psykisk sjukdom har ändrats över tid

Sociologen Prior, (2008, s. 2ff) verksam som kvantitativ forskare i England, undersökte om attityder till psykisk sjukdom har ändrats genom tiderna. Prior (Ibid. s. 2ff) kom fram till att attityderna till psykisk sjukdom genomgående var mer positiva 2008 än 1994. Huruvida attityderna var positiva eller negativa berodde på de tillfrågades ålder, kön och yrke. Kvinnor och äldre personer hade de mest positiva attityderna till psykisk sjukdom. De som arbetade inom offentlig verksamhet var mer negativa till psykisk sjukdom än de som var akademiker.

Andra forskare som undersökt attityder genom tiden är de amerikanska sociomedicinska forskarna Phelan och Link (1998, s. 7-12) som konstaterade att amerikaners attityder från 1950 till 1996 hade blivit mer negativa. Detta trots att myndigheter i USA vidtagit åtgärder för att ändra befolkningens attityder till psykiskt funktionshindrade. Åtgärderna bestod i att öka kunskapen om psykisk sjukdom samt minska segregationen av personer med psykiska funktionshinder.

2.4 Studenters attityder

Beteendevetaren Wallach (2004, s. 235-247) har undersökt om studenters attityder förändras i situationer där de möter personer med psykiska funktionshinder. Beteendevetaren kom fram till att studenter som kom i kontakt med psykiskt funktionshindrade hade ändrat sina attityder jämfört med de som enbart studerade fenomenet. Genom att ha kontakt med en person som har en psykisk sjukdom kan den tidigare negativa bilden, stereotypen ändras och bli mindre fördomsfull. Forskaren och psykologen Fan (1999, s. 47-56) kom däremot fram till slutsatsen att studenters erfarenheter av psykisk sjukdom inte har någon inverkan på vilken attityd vederbörande har. Om studenterna däremot hade kunskap om psykisk sjukdom var de mer positiva än de som saknade kunskap. Fan (Ibid. s. 47-56) gjorde i sin forskning skillnad på kunskap om psykisk sjukdom och erfarenhet av psykisk sjukdom.

2.5 Attityder kan vara ambivalenta

En forskare som för ett annorlunda resonemang är sociologen Söder (1990, s. 227-238) som menar att det inte förekommer några negativa och fördomsfulla attityder till psykiskt

6

funktionshindrade, snarare ambivalenta, det vill säga kluvna. Söder (1990, s. 227-238) hävdar att attityder formas utifrån den miljö individen befinner sig i och kritiserar därmed tidigare forskning om attityder. Tidigare studier har utformats i miljöer där funktionshindrade betraktas som en homogen grupp istället för unika individer. Söder (Ibid. s. 227-238) menar att de metoder som har använts för att mäta attityder är missvisande då de förenklar genom att ha förutbestämda svarsalternativ. Används kvantitativa skalor som forskningsunderlag kan respondenten antingen hålla med påståendet eller inte. Det saknas ett neutralt svarsalternativ i enkäter därför blir skalorna missvisande och därmed även resultatet. Påståendena inom skalorna är uppbyggda utifrån antagandet att mänskligheten kan delas i två motpoler, funktionshindrade och icke funktionshindrade.

Somliga attitydforskare resonerar att det förekommer fördomsfulla och negativa attityder till psykiskt funktionshindrade. Söder (Ibid. s. 227-238) däremot hävdar att dessa attityder inte behöver vara särskilt stabila utan varierar över tid. Söder (Ibid. s. 227-238) visar att det finns attityder till psykiskt funktionshindrade som är av positiv och sympatisk karaktär vilket indikerar att generella attityder inte kan vara fördomsfulla. Söder (Ibid. s. 227-238) menar att dessa attityder snarare är ambivalenta eftersom de påverkas av situation och eventuell

konflikt. Människor är inte alltid medvetna om hur de ska bete sig mot psykiskt funktionshindrade.

2.6 Bemötande

Sociologen Michailakis (1998, s. 5) har i en kunskapsöversikt lyft fram problematiken om klyftan mellan handikappolitiska mål och brister som förekommer mellan olika myndigheter.

Dessa brister medför att personer med funktionshinder ges sämre förutsättningar att leva ett likvärdigt liv jämfört med övrig befolkning. När Michailakis (Ibid. s. 5, 18) skriver om funktionshindrade syftar han på olika typer av funktionshinder, exempelvis fysiska och psykiska hinder, utvecklingsstörning och psykisk sjukdom. Genom att funktionshindrade

”bollas” mellan flera myndigheter utan samverkan, kan den enskilde komma att” hamna mellan stolarna” vilket kan leda till en utsatt position. För att ändra på dessa brister krävs ett tydligare regelverk och ökad förståelse hos professionella vad funktionshinder egentligen innebär.

Michailakis (1998, s. 18ff, 57) betonar också att allmänheten och professionella har ett dåligt bemötande till funktionshindrade utifrån deras negativa attityder. För att kunna förändra

7

dessa krävs mer kunskap i form av utbildning, information samt kontakt och interaktion med målgruppen. Ytterligare en viktig aspekt är funktionshindrades egna personliga egenskaper och bemötande som grundar sig på den egna självuppfattningen, som i sin tur påverkar omgivningens attityder. Allmänheten tenderar att uppfatta funktionshindrade som en homogen grupp i avsaknad av kön och individperspektiv, där funktionshindret snarare än individen framhålls.

Hos allmänheten finns en hierarkisk inställning till olika funktionshinder där exempelvis diabetes anses vara acceptabelt, medan en negativ attityd mot utvecklingsstörda och personer med psykiska sjukdomar förekommer (Michailakis, 1998, s. 16). Psykiskt funktionshindrade har ofta blivit bemötta med fördomsfulla attityder vilket medför att de har svårt att bli, och känna sig integrerade i samhället. Kvinnor som har psykisk sjukdom möts av mer negativa attityder än män som har psykisk sjukdom och blir i större utsträckning än män

diskriminerade angående rätt till sjukersättning (Ibid. s. 63, 68f).

3. Presentation av valda teorier

Vi har i föreliggande arbete valt att utgå från socialkonstruktionismen och

stigmatiseringsteorin. Larsson (2005b, s. 31) menar att vid tillämpandet av fler teorier kan det studerade fenomenet analyseras ur olika dimensioner. Detta kallas för multidimensionell analys, vilket skapar möjligheter att förstå hur person- och situationsfaktorer samspelar. Detta kan minimera risken för felaktiga teoretiska tolkningar. En multidimensionell analys kan likställas med begreppet teoritriangulering (Larsson, 2005a, s. 112). Vi valde

socialkonstruktionism som teori för att kunna förklara hur attityderna formas utifrån strukturer i samhället. Stigmatiseringsteorin ger förståelse om hur medvetna och omedvetna negativa attityder påverkar vårt bemötande.

3.1 Socialkonstruktionism

Inom socialkonstruktionismen framhålls att attityder formas utifrån social omgivning och kunskap. Socialkonstruktionismen kan beakta fenomenet psykisk sjukdom som ett konstruerat och subjektivt begrepp snarare än objektiva observationer. Alvesson och Sköldberg (2008, s.

82) anser socialkonstruktionismen vara en vetenskapsfilosofisk position Vi har i vårt arbete valt att använda socialkonstruktionismen som en teori, eftersom den kan tillämpas för att

8

förstå uppenbara handlingar och samspelet som uppstår i en interaktion (Larsson, 2005b, s.

20). Socialkonstruktionismen kommer i föreliggande uppsats användas för att förstå studenternas attityder och hur dessa kan ändras under samtalets gång i fokusgruppen.

Payne (2005, s. 239ff) skiljer mellan socialkonstruktivistisk teori och socialkonstruktionistisk teori. Han menar att den förstnämnda betonar de personliga konstruktionerna, det vill säga människan formar sin uppfattning om världen utifrån egna upplevelser. Det andra

perspektivet betonar hur perceptioner om världen formas utifrån gemensamma konstruktioner.

I vår text fokuseras båda perspektiven då vi vill betona både gemensamma och personliga konstruktioner som gestaltas i ett samhälle. Socialkonstruktionism är ett perspektiv med flera tolkningsmöjligheter och utgår från att kunskap är förknippad med våra sociala konstruktioner som i sin tur påverkas av aspekter som ideologi, intressen och maktprocesser (Alvesson &

Sköldberg, 2008, s.81f). Människors kunskaper härstammar alltså från de tolkningar som görs i språkliga samspel, snarare än från rationellt tänkande enligt Payne (2005, s. 240).

Socialkonstruktionismen försöker förklara verkligheten genom att konstruera kategorier och begrepp för att få en struktur i den sociala oordningen (Alvesson & Sköldberg, 2008, s. 85).

Som vi nämnde ovan är socialkonstruktionismen ett perspektiv med flera

tolkningsmöjligheter där några grundantaganden kan urskiljas. Dessa är enligt Angelöw och Jonsson (2000, s. 53) främst ”en kritisk hållning mot det för-givet-tagna, att kunskap är historiskt och kulturellt specifikt, att kunskap blir varaktiga genom sociala processer samt att kunskap och sociala handlingar går hand i hand”. Att inta ett kritiskt förhållningssätt innebär att människan bör vara medveten om att objektiva observationer av verkligheten inte är möjliga. Detta då vi alla uppfattar ”verkligheten” på olika sätt beroende på den historiska och kulturella miljön. Anledningen till att vi uppfattar verkligheten på olika sätt beror på att kunskap om verkligheten formas och förändras i ett socialt samspel med andra. Den kunskap individen har påverkar hennes handlingar då kunskap går hand i hand med sociala gärningar.

(Angelöw & Jonsson, 2000, s. 54ff). Vidare menar författarna att avvikande beteende är en social konstruktion som skapas av omgivningen och bestämmer huruvida beteendet ska betraktas som positivt eller negativt (Ibid. s. 150f).

Ett sätt att skapa ordning kan vara genom så kallat kategoriberättigande vilket innebär att människor placeras i olika grupper. Denna indelning är inte statisk utan uppstår och ändras från situation till situation. I Blombergs (2010, s. 89-94) avhandling som berör mobbning tar

9

hon upp att detta endast kan förstås i sitt sammanhang där kategorierna mobbare och mobbad existerar. Hennes tankesätt inspirerade vår analys och förståelse av attityder till psykisk sjukdom och funktionshindrade. Den ena kategorins existens förutsätter en motpart, ett kategoripar, där psykisk sjukdom och friskhet endast existerar i de fall där dessa två möts.

Kategorierna är förknippade med egenskaper där personer med psykisk sjukdom vanligtvis associeras som svaga och annorlunda. Kategorierna innehåller värdemässiga egenskaper där exempelvis läkaren tillhör en kategori som tillskrivs legitimitet och makt medan personer med psykiska sjukdomar tillskrivs negativa attribut (Blomberg, 2010, s. 89-94).

3.2 Stigmatiseringsteori

Om en människa inte passar in i den sociala miljö vi kategoriserat in den i reduceras hon i vårt medvetande till en utstött och stigmatiserad person. Hon avviker från vad vi i samhället uppfattar som normen. Denna kategorisering av andra sker reflexmässigt och utifrån ett första intryck, vilket innebär att personen ges en social status och en social identitet som ofta baseras på egenskaper, yrke eller symboler. En följd blir att vi begränsar vilka vi umgås med för att inte hamna i fel kategori. Detta kan i sin tur bidra till isolering för den stigmatiserade som därmed går miste om den viktiga stimulansen av social samvaro, med risk för en ökad depression och misstänksamhet (Goffman, 2008, s. 51, 55, 22)

Stigma handlar om personens egen upplevelse och kan delas in i två alternativ varav det första, misskrediterad utgår från att alla vet att man inte “passar in” medan personen i det andra alternativet, misskreditabel utgår från att andra inte vet eller ser att man inte “passar in”.

Stigmatiseringen sker på individnivå men kan även gälla hela grupper då kategoriseringen sker enligt stereotyper, vilket innebär att individen blir tillskriven en grupptillhörighet hellre än att bli betraktad som en enskild individ (Ibid. s. 12f).

Goffman (2008, s. 14f) skriver om tre typer av stigma där den första gäller kroppsliga missbildningar, den andra berör karaktärsfläckar så som viljesvaghet och onaturliga lidelser grundat på tidigare händelser som psykiska rubbningar, fängelsevistelse, självmordsbesök etcetera. Den tredje formen handlar om tribala stigman som berör faktorer som ras, nation och religion. En person som har ett stigma avviker från våra förväntningar då den inte upplevs vara normal. Ofta försöker vi i all välmening åtgärda detta med olika sociala insatser och bidrar därmed till att personen diskrimineras. Med kategoriseringen följer att vi tillskriver människor både positiva och negativa egenskaper som inte nödvändigtvis är sanna.

10

Den stigmatiserades självbild påverkar den egna upplevelsen och synen på sig själv vilket återspeglas i hur omgivningen uppfattar och accepterar personen. Exempel på hur den stigmatiserades egna uppfattning påverkar bemötandet kan ta sig uttryck i att rädsla eller undergivenhet skapar utrymme för mobbing och förtryck. En annan variant är att den stigmatiserade tenderar bli för driven vilket får till följd att människor drar sig undan.

Eftersom stigma innebär ambivalenta känslor som är svåra att hantera, kan skammen över att inte passa in bidra till att personen skapar en självbild där denna skamliga egenskap saknas.

Detta kan leda till en diskrepans där bilden mellan personens upplevda och hennes faktiska identitet inte stämmer överrens (Goffman, 2008, s. 16, 26ff). Om den stigmatiserade har en uppfattning om att människor inte vill umgås med personer med psykiska sjukdomar kan detta leda till en ”självuppfyllande profetia”, genom att den enskilde undviker sociala kontakter av rädsla för att bli avvisad (Björkman, 2005, s. 61).

4. Metod

4.1 Vetenskapsfilosofisk position

Vetenskapsfilosofiska positioner är ett hjälpmedel för att förstå hur kunskap utvecklas och vilken metodstrategi som kan tillämpas (Larsson, 2005b, s. 19ff). De vetenskapsfilosofiska utgångspunkterna som användes för föreliggande arbete är fenomenologi och hermeneutik.

Det fenomenologiska perspektivet fokuserar på den enskildes upplevelser av ett fenomen (Olsson & Sörensson, 2007, s. 105). Fenomenologin försöker gå bortanför det som

omedelbart framkommer i situationen för att på så sätt komma åt det ”osynliga” (Kvale, 1997, s. 54). I vårt fall används fenomenologin för att komma åt de omedvetna attityderna hos studenterna. Enligt Olsson och Sörensson (2007, s. 82) associeras fokusgrupper ofta med en fenomenologisk position. Anledningen till vårt val av fenomenologi var strävan efter att erhålla djupa och beskrivande samtal i fokusgrupper för att därmed få förståelse om hur fenomenet psykisk sjukdom betraktas. Den vetenskapsfilosofiska positionen fenomenologi användes som ett hjälpmedel i genomförandet av fokusgrupperna, för tolkning av samtalen användes hermeneutiken.

Enligt Larsson (2005b, s. 30) kan en kombinerad hermeneutisk fenomenologisk position ge fördelar genom att djupa beskrivningar skapas till grund för en hermeneutisk tolkning. Det

11

hermeneutiska perspektivet fokuserar på tolkningar av texter, där målet är att skapa en

förståelse utifrån den studerade texten genom att komma åt det som inte direkt uttrycks. Inom kvalitativ forskning förs muntliga samtal mellan forskare och intervjupersoner där samtalet transkriberas till texter som sedan tolkas. Tolkningen av en text sker genom en process som kallas för hermeneutisk cirkel, vilket innebär att textens delar formar hur helheten ska förstås.

Förståelsen av helheten är inte stabil utan kan ändras under arbetsprocessen beroende på vad som framkommer under analysen (Kvale, 1997, s. 49f).

4.2 Urval av litteratur

Efter att vi hade valt ämne gjordes litteratursökningar via Internet. Sökmotorn Google användes för att finna nationella rapporter då de databaser vi använde behandlade

internationell forskning. De internationella databaserna som användes var ASSIA, Applied Social Sciences Index and Abstracts, Social Services Abstracts och Sociological Abstracts.

Vi använde oss även av biblioteksdatabasen LIBRIS och SwePub för att finna relevanta avhandlingar inom området. Urvalet av litteratur gjordes utifrån att den rörde attityder till psykisk sjukdom och personer med psykiska funktionshinder. Vi begränsade oss till åren 1990 till 2010 och utifrån litteraturen formulerades våra forskningsfrågor. De sökord som användes i litteratursökningen var attityder, psykisk sjukdom, psykiska funktionshinder, attitudes, mental illness och mental disability med olika kombinationer. Då majoriteten av litteraturen var baserad på kvantitativa data ansåg vi det vara av särskilt intresse att göra en studie med kvalitativ ansats för att nå djupare beskrivningar.

De rapporter som presenterades i kapitel två var främst internationell. Attityder till psykisk sjukdom är dock ett generellt problem och inte specifikt för Sverige. Vi var inte särskilt intresserade av att peka ut vad just svenska studenter ansåg om ämnet, snarare vad studenter i allmänhet hade för attityder. Den litteratur som användes till teori- och metoddelen hittade vi i biblioteket på Högskolan Gävle och biblioteket i Östhammar.

4.3 Fokusgrupp som forskningsmetod

Medvetna attityder kan mätas med självrapporterade skalor men då vi ville komma åt

omedvetna attityder valde vi att använda samtal i två fokusgrupper. Denna metod innebär en minskad möjlighet till självgranskning hos deltagarna och ökar därmed chansen att se de omedvetna attityderna (Ekehammar, 2007, s. 280f). Fokusgrupper innebär att ett antal

personer samlas för att diskutera ett angivet ämne under en begränsad tid. Fokusgruppen styrs

12

av en moderator, en samtalsledare, som presenterar olika synvinklar om det diskuterade ämnet (Wibeck, 2010, s. 11). Under samtalen i fokusgrupperna användes en utarbetad intervjuguide som behandlade olika teman (se bilaga 3). Inom kvalitativ forskning försöker forskare att ha ett förutsättningslöst förhållningssätt för att på så sätt behandla varje möte som unikt och därmed skapa en helhetsförståelse av det studerade fenomenet (Olsson & Sörensson, 2007, s.

63).

Då vi ville undersöka vilka attityder studenter har till psykisk sjukdom och personer med psykiska funktionshinder lämpade sig således fokusgrupper bra. De är speciellt tillämpbara för att observera individers attityder, uppfattningar och föreställningar till ett begränsat ämne (Wibeck, 2010, s. 12). Vi har under arbetsprocessen använt en abduktiv strategi, vilket enligt Larsson (2005b, s. 23) innebär att forskare utgår från empiriska data som sedan tolkas utifrån de teoretiska perspektiv som valts som analysverktyg.

4.3.1 Rekrytering av deltagare

För att rekrytera deltagare till fokusgruppen använde vi oss initialt av uppsnappning, vilket enligt Wibeck (2010, s. 81) innebär att deltagare rekryteras på platsen där fokusgrupperna kommer att genomföras. Vi gick runt på ett högskolebibliotek för att rekrytera intresserade deltagare, genom att använda uppsnappning är möjligheterna små att deltagarna känner varandra sen tidigare. Enligt Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud (2007, s. 367) är det inte en fördel att deltagare i fokusgrupper känner varandra då upprättandet av normer och roller i gruppen på så sätt kan öka. Till en början tänkte vi använda oss av snöbollsurval för att rekrytera deltagare, vilket innebar att vi tog kontakt med en individ som sedan i sin tur tog kontakt med någon annan och lät snöbollen rulla vidare (Esaiasson m fl. 2007, s. 216). Vi märkte tidigt att snöbollsurvalet inte var tillämpbart då vi inte fick några intresserade inom den angivna tidsramen. Urvalet kom istället att representeras av sex studenter från olika program, som vi rekryterade genom att fråga var och en. Orsaken till att vi valde studenter var att det var praktiskt då de var vana och intresserade av att diskutera. De förväntades även att i sina framtida arbeten komma i kontakt med psykisk sjukdom.

För att fokusgruppen ska fungera maximalt krävs en blandning av deltagarna utifrån

demografiska aspekter som kön, ålder, tidigare erfarenheter, etnicitet och utbildning (Wibeck, 2010, s. 29). Vi hade som mål att ha fyra till sex medlemmar i varje grupp för att på så sätt under samtalen behålla gruppmedlemmarnas uppmärksamhet. Fördelen med få deltagare är att

13

alla kan känna inflytande och samhörighet, för att på så sätt ges samma utrymme som de övriga (Wibeck, 2010, s. 61).

4.3.2 Genomförande av fokusgrupperna

Vi organiserade två fokusgrupper som ägde rum på en högskola i en medelstor stad för att granska studenters attityder. Om deltagarna är vana vid miljön hämmas inte diskussionerna (Wibeck, 2010, s. 33; Esaiasson m fl. 2007, s. 367). Diskussioner underlättas enligt Wibeck (2010, s. 63) om deltagare har något gemensamt. I det här fallet var den gemensamma nämnaren att de var högskolestudenter.

Vi hade som mål att varje fokusgrupp skulle bestå av fyra till sex studenter, men vid varje tillfälle uteblev några tillfrågade vilket medförde ett bortfall. Varje fokusgrupp kom istället att bestå av tre studenter, där en deltagare avvek efter halva tiden. Denna avvikelse verkade inte påverka de övriga deltagarnas samtal men hade naturligtvis kunnat berika samtalet med fler dimensioner. Varje samtal tog cirka två timmar att genomföra.

Vi inledde fokusgrupperna med en kort introduktion om studiens syfte och bjöd under tiden på fika för att bidra till god stämning. Vi delade även ut ett frågeformulär som varje deltagare fick fylla i där vi frågade efter ålder, kön, etnicitet, program och erfarenheter för att se om dessa faktorer skulle inverka på studiens resultat (se bilaga 4). Vi turades om att vara moderator, det vill säga samtalsledare, och sekreterare. I fokusgrupperna utgick moderatorn från en temainriktad intervjuguide som utgick från den forskning vi tagit del av. Vi använde oss av en strukturerad guide vilket innebar att diskussionen styrdes utifrån givna frågor (Wibeck, 2010, s. 56). Denna strategi valdes på grund av en förhoppning om att behålla fokus på det givna ämnet. Under den strukturerade fokusgruppen intog moderatorn en

bakgrundsposition vilket innebar att deltagarna fick diskutera fritt utan att moderatorn lade sig i (Ibid. s. 11).

Under samtalen i de två fokusgrupperna användes en diktafon för att underlätta

transkriberingen. Enligt Wibeck (2010, s. 91) är en diktafon att föredra då deltagarna inte påverkas i samma utsträckning som vid användandet av en videokamera. Dessutom var vi inte intresserade av att tolka eventuellt kroppsspråk.

Undersökningsmetodens för- och nackdelar kommer att behandlas i metoddiskussionen. Som ett första led i bearbetningsprocessen transkriberade vi vad som sagts i grupperna.

14

Transkribering innebär att skriva ner det som sagts ordagrant för att sedan bearbetas till ett nytt material (Olsson & Sörensson, 2007, s. 80). Vi transkriberade en fokusgrupp var som vi sedan bytte med varandra för att lyssna och läsa igenom flera gånger, detta för att undvika missförstånd. Efter transkriptionsprocessen analyserade vi fokusgrupperna var för sig för att därefter göra en gemensam analys, en undersökartriangulering (Larsson 2005a, s. 109).

4.4 Analysverktyg

Wibeck (2010, s.99) förklarar att det inte finns ett givet sätt att analysera samtal i

fokusgrupper. Vårt analysarbete började med att transkribera de fyra timmar sammanlagda samtalen så noggrant som möjligt för att undvika eventuella feltolkningar. Under

analysarbetet reflekterade vi var för sig över vad som framkommit under varje tema för att därefter koda den data som var väsentlig. Efter det jämförde vi vår första datakodning med varandra för att få en enhetlig bild av vad som var relevant.

I vårt arbete användes meningskategorisering för att ordna de attityder som framkommit som positiva och negativa. Enligt Kvale och Brinkman (2009, s. 217f) används

meningskategorisering för att förenkla fortsatt hantering av resultatet. Intentionen med detta var att jämföra om deltagarnas attityder förändras under samtalens gång. Indelningen av positiva och negativa attityder gjordes utifrån deltagarnas association till psykisk sjukdom och personer med psykiska funktionshinder. De som hade en positiv association blev tillskriven en positiv attityd, medan de som hade en negativ association blev tillskriven en negativ attityd.

På grund av den stora mängden data tillämpade vi även meningskoncentrering, detta av anledningen att resultatredovisningen annars hade tagit för stort utrymme i arbetet.

Meningskoncentrering innebär att yttranden som framkommit bryts ned till kortare och sammanfattande meningar (Ibid. s. 221).

Efter meningskategoriseringen och meningskoncentreringen sorterades data under fem teman som fokusgruppen behandlade; Studenternas uppfattning om psykisk sjukdom, Medias roll på synen av psykisk sjukdom och psykiska funktionshinder, Förutsättningar i ett ålders- och könsperspektiv, Integrering i samhället samt Bemötande av personer med psykiska funktionshinder. Dessa teman analyserades sedan utifrån en hermeneutisk tolkning för att förstå meningen av det som deltagarna hade sagt. För att angripa innehållet i fokusgrupperna gjordes två delanalyser utifrån våra valda teorier, det vill säga en innehållsanalys. En

innehållsanalys används för att analysera innehållet i ett samtal för att finna mönster, snarare

15

än att analysera hur kommunikationen sker mellan deltagarna (Olsson & Sörensson, 2007, s.

129).

4.5 Resultatens trovärdighet

Generellt kan diskuteras huruvida kvalitativ forskning är objektiv då det är oundvikligt att komma förbi den mänskliga faktorns inverkan på resultatet (Kvale, 1997, s. 64f). Vi är medvetna om att vår inverkan kan ha påverkat resultatet då vi använde en strukturerad

intervjuguide, det vill säga guiden utgick från våra subjektiva tankar kopplade till den tidigare forskning vi tagit del av. Som vi tidigare nämnde användes en diktafon för att spela in

samtalen i fokusgrupperna, vilket enligt Larsson (2005a, s. 100) är ett sätt att öka resultatets trovärdighet.

4.5.1 Validitet

Validitet avser huruvida forskare verkligen undersöker vad som avsetts studeras (Kvale &

Brinkman, 2009, s. 264). Överlag anser vi att arbetet kan ha hög validitet då deltagarna kunnat diskutera personliga åsikter och uppfattningar till det svårdefinierade begreppet psykisk sjukdom. Åsikter och attityder är inte objektiva utan speglar människors inställning och bemötande. Vi ville mäta vilka attityder studenter hade till psykisk sjukdom och personer med psykiska funktionshinder och detta fick vi svar på genom fokusgruppernas diskussioner.

Larsson (2005a, s. 116f) menar att validitet inom kvalitativ forskning handlar om huruvida undersökaren kan presentera sitt material på ett tydligt och beskrivande sätt för läsaren och om forskaren är förmögen att genomföra djupa analyser. För att uppfylla god validitet har vi varit noga med att utforma öppna frågor i fokusgrupperna för att på så sätt få innehållsrika diskussioner.

Dock kan validiteten i arbetet sänkas då deltagarna fritt fick diskutera begreppet psykisk sjukdom utan någon tydlig definition. Samtidigt är det ofrånkomligt att validiteten påverkas med tanke på att vi ville undersöka just attityder. Vi måste även beakta om deltagarna för fram den personliga åsikten eller om dessa kommer i skymundan på grund av grupptrycket.

Deltagarna kan föra fram åsikter som är socialt accepterade och därför inte deras egna attityder (Wibeck, 2010, s. 144). Vi kan inte uttala oss om huruvida de åsikter som framkom var de politiskt korrekta eller deras egna, vilket även kan påverka validiteten i arbetet.

16 4.5.2 Reliabilitet

Reliabilitet innebär om undersökningen kan genomföras vid upprepade försök med olika forskare och ändå uppnå samma resultat (Kvale & Brinkman, 2009, s. 263). Att använda sig av samma moderator kan vara ett sätt att öka reliabiliteten enligt Wibeck (2010, s. 143). Då vi båda har medverkat i fokusgrupperna och turats om att vara moderator anser vi att

reliabiliteten i vårt arbete är god, då vi fick liknande resultat. Vi har fått en ökad reliabilitet genom att som Wibeck (Ibid. s. 143) skriver jämföra gruppernas utsagor. Reliabiliteten kan dock sänkas av att vi under arbetet med transkriberingen några gånger hade svårt att urskilja deltagarnas ståndpunkter på grund av att de talade i mun på varandra. Esaiasson m fl. (2007, s. 70) menar att reliabiliteten kan bli låg när en diskussion ska föras över i textformat. Vi turades om att agera som sekreterare respektive moderator och transkriberade var sitt samtal för att stärka validiteten och reliabiliteten. Detta kallas enligt Larsson (2005a, s. 117) för undersökartriangulering och innebär att ämnet blir belyst utifrån olika undersökare.

4.5.3 Generaliserbarhet

Inom kvalitativ forskning är det möjligt att generalisera naturalistiskt, vilket innebär att man gör det osagda sagt för att finna mönster (Larsson, 2005a, s. 118; Kvale, 1997, s. 210).

Esaiasson m fl. (2007, s. 387, 365) menar att en grupp studenter inte nödvändigtvis är representativa för hela befolkningen men så länge grupperna är sammansatta på liknande grunder är resultaten jämförbara. De resultat som framkommer i en fokusgrupp går inte att generalisera i statistisk bemärkelse till alla grupper. Den handlar snarare om att lyfta fram differentiella perspektiv och få en ökad insikt i hur man resonerar.

4.6 Etiska överväganden

Under studien har vi genomgående haft ett etiskt förhållningssätt, bland annat vid valet av forskningsmetod då den fungerar bra när känsliga ämnen ska beröras. Fokusgrupperna kan enligt Wibeck (2010, s. 139), vara mer etiskt accepterat då deltagarna i fokusgruppen får komma till tals på egna premisser och själva avgöra om de vill delta när känsliga ämnen diskuteras. Det är svårt som forskare att lova fullständig anonymitet då gruppmedlemmarna i efterhand kan prata om sessionen med utomstående.

För att poängtera konfidentialiteten informerades deltagarna om vikten av att det som sagts i gruppen stannar kvar inom rummet. Deltagarna fick skriftligen lämna ett informerat samtycke (se bilaga 2). Konfidentialitet innebär att forskare avpersonifierar data för att undvika

17

igenkänning. Informerat samtycke betyder att deltagande i studien är frivilligt, att undersökningens syfte och genomförande klart tydliggörs samt att deltagarna godkänner villkoren. De har också när som helst rätt att avbryta studien utan att uppge skäl. Något som måste beaktas inom forskningen är vilka konsekvenser ett deltagande i ett projekt kan medföra. Undersökningspersonen ska av etiska skäl inte behöva lida någon skada av deltagandet (Kvale, 1997, s. 107-110).

Vi valde att inhämta information om deltagarnas utbildning, ålder, kön, etnicitet och tidigare erfarenheter av ämnet innan samtalet i varje grupp började (se bilaga 4). De uppgifter som inhämtades gjordes i avsikt att fördjupa vår analys. Uppgifterna visade sig vid dataanalysen inte fylla någon funktion då deltagarna hade likvärdiga attityder. Vi lämnade våra namn, mejladress och telefonnummer till deltagarna om eventuella frågor skulle dyka upp samt om fokusgruppens diskussioner skulle sätta igång svåra tankeprocesser hos personen (se bilaga 1). Larsson (2005a, s. 121) menar att kvalitativa intervjuer kan skapa känslor som personen tidigare varit omedveten om.

4.7 Begränsningar av arbetet

Föreliggande uppsats är begränsat i den mån att vi enbart har varit intresserade av att undersöka studenters attityder till psykisk sjukdom och personer med psykiska

funktionshinder. Det må hända att vi hade fått annorlunda resultat om vi hade vänt oss till professionella inom området eller andra samhällsmedborgare. Vi hade även kunnat använda oss av fler metoder, exempelvis en kvantitativ enkät för att jämföra resultaten. Studien kan även anses vara begränsad då vi valt att analysera våra resultat utifrån två teoretiska

perspektiv. Andra analysverktyg hade kunnat ge ytterligare fördjupad förståelse och belysa ytterligare dimensioner av det valda fenomenet.

5. Resultatredovisning

Resultaten från samtalen i fokusgrupperna redovisas med illustrerande utdrag från följande teman: Studenternas uppfattning om psykisk sjukdom, Medias roll på synen av psykisk sjukdom och psykiska funktionshinder, Förutsättningar i ett ålders- och könsperspektiv, Integrering i samhället samt Bemötande av personer med psykiska funktionshinder. Vi kommer inleda kapitlet med en kort presentation av fokusgrupperna.

18

5.1 Presentation av fokusgrupperna

För att anonymisera deltagarna kallas de A, B och C i Fokusgrupp ett (Fg 1), medan de i Fokusgrupp två (Fg 2) kallas för D, E och F. Deltagarna i båda fokusgrupperna är i tjugoårsåldern.

Fokusgrupp ett består av tre högskolestudenter. Studenterna utbildar sig inom vård och omsorg. Deltagare A och B är killar och C är en tjej som har personlig erfarenhet av människor med psykiska sjukdomar genom sitt arbete.

Den andra fokusgruppen har också tre deltagare som är högskolestudenter. Deltagarna utbildar sig inom omsorg och media. Deltagare D och E är killar där D har erfarenhet genom kontakter med närstående samt egen erfarenhet av psykisk sjukdom. F är en tjej som har erfarenhet genom kontakter med närstående som drabbats av psykisk sjukdom. Denna deltagare avvek från fokusgruppen efter halva tiden.

Deltagarna gör ingen skillnad på begreppen psykisk sjukdom och funktionshinder i deras diskussion utan jämställer dessa med varandra.

5.2 Studenternas uppfattning om psykisk sjukdom

I båda grupperna började vi för att gestalta hur deltagarna diskuterar om psykisk sjukdom med en situationsbeskrivning. Detta illustreras med följande utdrag från de första minuterna i en av fokusgrupperna:

Utdrag 1: Fg 2

Moderator: En situationsbeskrivning. Du går på bussen, det finns tre platser lediga. Den första platsen är bredvid en äldre förvirrad man, den andra intill en yngre kille som mumlar och fumlar med fingrarna och slutligen bredvid en medelålders kvinna. Vilken plats väljer du, motivera valet?

E: Det finns ingenting utöver det?

Moderator: Nej, det är de tre platserna

E: Jag sätter mig bredvid den medelålders kvinnan därför att det känns som att hon, hon har inget kroppsspråk som uttrycker någon typ av fara för mig.

D: Jag håller med samma, jag skulle nog också i det där fallet sätta mig vid henne som verkar mest neutral, de andra verkar på något sätt underliga.

19

F: Men det är också lite, det man inte förstår skräms man lite av, varför han sitter och fumlar och håller på med händerna eller ser lite förvirrad ut. Så ser man mot kvinna som ser lite trygg ut, så jag skulle nog också sätta mig där.

D: Ja, oberäknelig…

E: Nu måste man ju välja så.. det blir ju [paus] kvinnan för mig alltså F: Kvinnan

D: .. Ja, för mig i alla fall

Moderator: Om jag säger så här om det skulle visa sig att kvinnan var den personen som dagen innan hade mördat sin man, hur ställer ni er till detta?

E: Får vi veta det här? Hur vet man det?

D: Ja precis.

E: Jag hade fortfarande satt mig vid kvinnan fast hon har mördat någon eftersom jag inte vet om det då hon inte uttryckligen.

Moderator: Det vi är ute efter här är hur man dömer folk. Kan man kan se på folk att det är någonting som är fel och inte stämmer mentalt hos personen?

D: Om man kan se på den?

E: Ja en del symtom, alltså det finns en del symtom som visas fysiskt, och dels kan man ju se, ibland på vissa kan man se om de går på medicinering, just hur kroppsspråket är, blicken och hur de uppfattar saker och ting.

F: Nej jag tycker inte man kan se det. Jag, [paus] nej.

Alla deltagarna i Fokusgrupp två är eniga om att de väljer sittplatsen bredvid den medelålders kvinnan på grund av att hon ger en känsla av trygghet och av att vara normal. Samtidigt menar deltagare F att man inte kan se på en individ huruvida personen har en psykisk

sjukdom eller inte, men väljer trots detta sittplatsen bredvid kvinnan. Deltagarna resonerar att de två andra personerna på bussen verkar underliga då den ena fumlar och mumlar medan den andre är förvirrad. Studenterna väljer av den anledningen, i denna fiktiva situation, att placera sig bredvid kvinnan.

Deltagarna i båda grupperna är eniga om att det är svårt att definiera exakt vad psykisk sjukdom är. De anser att klassiska psykiska sjukdomar är ADHD, Asperger, Damp, autism, schizofreni, depression, fobier, personlighetsförändringar, utmattningsdepression,

utvecklingsstörning, pedofili, anorexi, bulimi, bipolär, psykopati, sociopati, manodepressivitet och självskadebeteende. Deltagare D relaterar psykisk sjukdom till traumatiska upplevelser.

Deltagarna resonerar att de har svårt att uppfatta exempelvis ADHD som en psykisk sjukdom

20

förrän det blir ett problem i den sociala vardagen för den enskilde. För att illustrera detta visar vi följande utdrag från den första fokusgruppen:

Utdrag 2: Fg 1

A: Jag ser inte en psykisk sjukdom som någonting, som sjukdom förrän det är en belastning för personen i fråga. Öh /…/ Jag ser det inte som en sjukdom förrän det blir liksom problematiskt så att säga.

B: Jag tycker det här med sjukdom är lite mer en försämring av personen och om personen alltid har varit på det sättet så är det väl inte en sjukdom på så sätt att för om man blir sjuk, då känns det som att jag mår sämre än vad jag gjorde innan. Och har man mått så här hela livet är man väl inte riktigt sjuk. Men sen går det ju alltid att se skillnaden, du borde egentligen vara såhär men vad är det som säger att du liksom borde vara såhär egentligen.

C: Och depression det kan ju vara en psykisk sjukdom, men det är ju, det är jaa. Det låter ju lätt om man tänker psykisk sjukdom, alltså om man ska jämföra depression och, jag vet inte schizofreni. Det tycker jag låter mycket grövre än depression. Men depression är väl också en typ av psykisk sjukdom.

A: Det beror väl på, jag håller med, men det beror på i vilken grad du är deprimerad. Depression i sig tycker jag är ett så stort uttryck. Jag menar att du kan vara deprimerad och du kan ha en lätt depression som en vanlig människa, eller vanlig, förlåt ett dåligt uttryck. Men alltså ehh, och det är inget mer med det men sen kan du liksom ha en riktigt allvarlig depression som gör att du knappt orkar ta dig ur sängen, som fortfarande räknas som depression. Så det är så stor term.

I båda grupperna nämner deltagarna att det är lätt att samla ihop alla psykiska sjukdomar under samma beteckning och fokusera på diagnosen istället för att uppmärksamma individen.

Deltagarna har svårt att klassificera psykisk sjukdom som en sjukdom jämförbar med diabetes och hjärtinfarkt. De framför att psykisk sjukdom är allt för diffus för att jämföra med de i samhället mer ”accepterade” sjukdomarna. De menar att de flesta människor rangordnar psykiska sjukdomar hierarkisk där schizofreni och psykopati klassas som allvarligast medan depression har en vag position.

Generellt anser alla deltagare att personer med psykiska funktionshinder kan bli friska. Det är dock skillnad på vilken diagnos personen har då vissa diagnoser som ADHD och psykopati uppfattas som bestående. Personer med vissa psykiska funktionshinder kan återhämta sig med hjälp av medicinering men studenter inom vårdprogrammet anser å andra sidan att en person egentligen inte är frisk om hon medicinerar. I denna diskussion intar studenter inom

vårdprogrammet en biologisk syn på begreppet frisk, medan övriga studenter intar en mer social ställning. Den biologiska synen kännetecknas av att medicinering inte är ett friskt tillstånd, medan den sociala synen handlar om hur den enskilda individen klarar av att bevara

21

sin sociala situation trots sjukdomen. Endast i resonemanget om huruvida en individ är frisk märks skillnaden mellan vilket program studenten utbildar sig inom.

5.3 Medias roll på synen av psykisk sjukdom och psykiska funktionshinder

I båda grupperna betonas att media påverkar synen på människor med psykiska

funktionshinder. Deltagarna tycker också att media tenderar att framställa personer med psykiska funktionshinder som våldsamma, våldtäktsmän och mördare. Enligt deltagarna bidrar detta till att psykisk sjukdom får en negativ association.

Utdrag 3: Fg 2

E: Det beror ju på media och så och det beror ju på vad som är socialt accepterat just nu för att vissa personer med psykiska funktionsnedsättningar är väldigt stigmatiserade i samhället rent generellt. Så att döma in alla i samma fack är lite att göra det enkelt för sig. Men människan i sig vill ju gärna kategorisera folk. Det är väldigt lätt att peka på utanförskapet istället för att peka på det som faktiskt tillför något överhuvudtaget.

Moderator: Hur tänker du?

E: Jag tror att man gör skillnad men att det är väldigt lätt att tänka att det är klart att den som har gjort det där han är sinnessjuk.

Moderator: Att man skyller på diagnosen?

F: Ja, fast.

E: Fast det är väl så när man kollar i typ brottsbalken så står det väl till och med att om man har en psykisk åkomma under själva skeendet av handlingen så kan man gå fri från brottet i sig, så det gör ju blir ett litet kryphål på vissa ställen.

D: Man är inte ansvarig för sina handlingar.

E: Alltså, man är inte ansvarig för sina handlingar för att man är under en viss form av psykos då att säga, inte psykos i sig men man är personlighetsförändrad, mot av vissa diagnoser.

Media har en stor inverkan på hur psykisk sjukdom betraktas i samhället. Studenterna menar att media har bidragit till att psykisk sjukdom inte betraktas som en riktig sjukdom i samhället. Deltagare D resonerar att ”det är många som inte vill att det ska vara regelrätta sjukdomar som man kan göra fysiska ingrepp på därför att just när det handlar om psyket har det även att göra med själen och då tycker folk att där ska man inte in och pilla med knivar och

instrument”

5.4 Förutsättningar i ett ålders- och könsperspektiv

I båda fokusgrupperna görs skillnad mellan kvinnliga och manliga diagnoser. Eftersom kvinnor anses vara svaga tillskrivs de diagnoser som självskadebeteende och depression.

22

Männen å andra sidan uppfattas som starka och tillskrivs diagnoser som missbruk och ADHD.

Deltagare E resonerar att denna skillnad kan förklaras av att vi lever i ett patriarkalt samhälle där mannen är överordnad kvinnan. Detta återspeglas i skillnaden hur man uppfattar psykisk sjukdom hos män och kvinnor.

Utdrag 4: Fg 1

B: Jag får känslan av att det är mer vanligt att en kvinna har en depression. Att det är mycket mer press på kvinnor på så sätt i arbetslivet och så vidare att än vad det är på män och de var oftast det en depression det. Att se en depression på en man känns lite mer, men hallå skärp till dig., var en man liksom.

B: Du kan ju inte hålla på så här liksom, men en kvinna som är deprimerad är. Ta tre veckors ledighet, gör nåt roligt, följ med på det här, att du ska ta det lugnt.

C: det är mer accepterat att en kvinna har det än män de kan väl vara lika, säkert vara lika mycket.

A: män ska vara tuffa och manliga och hålla allting på insidan. Ska de vara sjuka nej, då blir det såhär, hur ska vi göra nu då? Okej men om det skulle vara en kvinna så är det lugnt och då ska vi vara så, vi ska ordna allting här så allt ska bli så bra. Och sen, fast hur nä men som sagt..

B: Sen om man går vidare på det att det beror ju på sjukdomen också det här att en missbrukare tror inte jag man ser nån större skillnad på. Men en man som missbrukar heroin och en kvinna som missbrukar heroin, det är ungefär, de är likartade. Inte så att man ser nån större skillnad på dem men sen kan det ju vara liksom att det blir mer fysiska orsaker, är en man mycket större och då kan ju vissa sjukdomar se man som mer okontrollerbar än en kvinna, ja men han är mycket starkare och kanske kan göra illa mig mer än vad hon kan. Men sen kan det ju också vara det här lilla med acceptansen att kvinnor ska inte hålla på med såna här saker, män håller på med såna här droger.

Och då blir det fel, men sen kan det ju också vara tvärtom att hallå missbrukar du den här fjolldrogen. Det kan vara lite såhär skillnader mellan vissa saker som ADHD, tror inte jag är nån större skillnad.

C: Man ser att den här psykiska sjukdomen den har mer kvinnor och den är i alla fall mer accepterat att kvinnor har, typ missbrukar heroin, droger, det tänker jag på att män, att det är dem som mer håller på med det och sen depressioner och det, det har, det är mer för kvinnor. Så tycker jag att det känns som i alla fall. Och sen visar det sig att, eller att männen, att det var dem som tog mer flest självmord och det trodde jag att var fler kvinnor som gör.

Deltagarna anser som vi tidigare nämnt, att det görs skillnad på kvinnliga och manliga diagnoser. De anser även att kvinnor och män ges olika förutsättningar i arbetslivet där det ställs andra krav på kvinnor än män. Om en kvinna blir deprimerad tas inte detta på lika stort allvar som om en man blir deprimerad. Mannens frånvaro skapar i större utsträckning än kvinnans problem på arbetsplatsen. De stereotypa könsrollerna återspeglas i studenternas resonemang som följer:

Utdrag 5: Fg 2

D: Jag tror just att deprimerad kvinna blir en kombination som kanske om du skulle ställa bredvid en man med en annan diagnos med mera funktions, ADHD eller Asberger. Men just deprimerad och kvinna, då blir det här stackars, stackars lilla dig, dels det här stackars lilla gumman, den attityden som kan vara, sen lägger man till men gud hon är ännu bräckligare hon är deprimerad också. Att det

23

kan bli någon sorts, som du sa det är vanligare bland kvinnor och sen blir det även mera [paus] jag tror det blir värre på något sätt.

E: Jag är inne på ditt spår också att jag tror att man får en större sån här att oj, oj, oj, oj, oj vad synd det är om dig när det är en kvinna [paus] För att det har att göra med patriarkatet i stort att göra att männen är överordnad kvinna. Och därför blir det en slags moders faders känsla, dig måste vi ta hand om för dig är det så synd om.

D: Ja det blir mer en liten fågelunge. En deprimerad man då tänker man även hans fru har lämnat honom, han blir alkoholist, han kanske är lite konstnärlig med ångest. Men en deprimerad kvinna, ja lilla gumman. Då är det ett litet rådjur

E: Man skriver bort alltså hela den där subjektiva rollen som man faktiskt har och blir bara ett objekt till slut.

Deltagarna i båda grupperna är eniga om att skillnader görs mellan unga och äldre med psykiska sjukdomar. Det är lättare att bortförklara en ung människas beteende med att hon är osäker, vill synas och försöker hitta sig själv samtidigt som hormonerna rusar. Man skyller på tonårsrevolter istället för att undersöka om personen har någon psykisk sjukdom. En äldres psykiska problem betraktas som en del av en normal åldringsprocess. Högskolestudenterna har svårt att se en äldre person med exempelvis ADHD, den enda diagnosen som känns relevant angående äldres psykiska hälsa är depression. Tonåringar kan vara både deprimerade och visa självskadebeteende, vilket kan förklaras av hormonella förändringar.

Deltagare B förklarar i nästa utdrag skillnaden mellan olika åldersgrupper:

Utdrag 6: Fg 1

B: För då kan man, man kan liksom vara gnällig och grinig på kompisar och göra konstiga saker som man oftast, tror jag blir mindre när man blir äldre, lugnare och mer erfaren och sen har man också ofta psykiska personer om det är självmordsbenägna, att många som är det, dem kanske försvinner med åldern åh dem helt enkelt dör. De tar livet av sig och då finns inte dem kvar för dem äldre. Så ja menar självskada det tycker jag verkligen är, det är nånting som ungdomen gör, för man tänker liksom inte en 50-åring som håller på att skära sig i handleden bara för uppmärksamhet liksom. Det känns ju jätte konstigt

5.5 Integrering i samhället

Deltagarna lyfter fram vikten av sysselsättning för personer med psykiska sjukdomar och anser till en början att det finns arbete för alla, men tycker sedan att de personer som har en allvarlig psykisk sjukdom inte kan jobba trots allt. Förmågan att arbeta beror på vilken diagnos den psykiskt funktionshindrade har. I diskussionerna framgår att deltagarna överlag är positiva till integrering av personer med psykiska sjukdomar både i arbetslivet och boendefrågan. Deltagarna tycker att integrering är viktigt då det lyfter fram förståelsen och

24

medvetenheten om att vi alla är olika. Men när det kommer till deltagarna själva framkommer en viss form av tveksamhet, speciellt i fråga om bostadsintegreringen skulle påverka deras eventuella barn på något sätt som visas i följande utdrag:

Utdrag 7: Fg 1

C: ja, jag skulle inte känna mig trygg om jag bodde med alla psykopater i ett område utan om jag hade barn åh jag skulle inte liksom vilja släppa ut dem

B: i lekparken

C: nee, där alla psykopater sitter

A: nej nej det skulle inte jag heller, inte överhuvudtaget, det är frågan om inte jag skulle känna mig rätt så osäker rent allmänt om dem skulle flytta in i närheten, men generellt sett psykiskt sjuka, ja.

Skulle jag ha barn däremot kan jag inte uttala mig om. Det är fullt möjligt att jag skulle ha en annan åsikt då, det

I diskussionen om arbete är deltagarna eniga om att människor med psykisk sjukdom behöver en meningsfull sysselsättning för sitt eget välmående för att inte upplevas som en börda för samhället. Deltagare A menar att ”det behöver inte nödvändigtvis betyda att de inte kan jobba” bara för att de har ett psykiskt funktionshinder. Samtidigt menar deltagare B och C att de personer som är ”fullständigt borta” och inte vet vem de är inte kan ha ett arbete. Deltagarna i Fokusgrupp två diskuterar även att det finns en samhällsekonomisk aspekt med att anordna någon form av sysselsättning oavsett form. Deltagarna förstår även problematiken i hur svårt det är för personer med psykisk sjukdom att få ett arbete som matchar individen. De arbeten som psykiskt funktionshindrade får är oftast anpassade till individens behov och därmed ställs det heller inga krav på denne, vilket kan innebära att personen inte känner sig uppskattad. Bristen på allas lika värde återspeglas i samhället då psykiskt funktionshindrade sällan får lika arbete som övriga.

Deltagarna i Fokusgrupp två anser det vara viktigt att personer med psykisk sjukdom ska synas i samhället för att därmed minska de stereotypa fördomarna. De anser det vara speciellt viktigt att barn får umgås med människor med sådana funktionshinder.

Utdrag 8: Fg 2

E: Det kan väl kanske vara lite, alltså det kan ju vara bra för barnen också att se personer med vissa funktionshinder.

D: Ja

E: Så känner jag. Alltså när jag jobbade på gruppbostaden så ibland så när man går ut med de boende så ser man att vissa ungar skrattar till exempel och vissa är intresserade, vissa pekar lite och så där. Det kan vara väldigt bra att, för ett barn om man bara ser till de barnen man träffar på att de får se att det här är också en människa, en annan typ av människa som också finns.