7.2.1 Våldets normaliseringsprocess
Våld är en process vilken en våldsutsatt kvinna går igenom i en parrelation och vilken bryter ned kvinnan, samtidigt som kvinnan normaliserar våldet i sitt liv. Respondenterna refererar till denna process, vilken motsvarar den normaliseringsprocess vilket Lundgren (2004) beskriver som en anpassningsstrategi, det vill säga ett sätt att leva i ett våldsamt förhållande.
Under den första fasen av normaliseringsprocess sker omärkliga förskjutningar av gränser genom att mannen börjar kontrollera sin kvinnliga partner. Kontrollen sker så omärkligt enligt Lundgren (2004) att kvinnan förväxlar den med en extra omtanke. Som det
framkommit under intervjuer börjar ett sådant förhållande med kärlek, mannen är väldigt snäll och generös, han vill alltid vara med sin kvinna, hämtar henne från jobbet.
Respondenterna menar att gränserna flyttas så långsamt att kvinnan inte märker mannen börjar kontrollera henne. Om han exempelvis kritiserar hennes klädstil tolkar kvinnan detta som omtänksamhet medan han tränger sig mer och mer in i hennes liv, förklarar en av respondenterna. Lundgren (2004) beskriver detta med att gränserna för vad som är acceptabelt eller inte suddas ut samtidigt med att kvinnan blir underordnad.
Underordningens nivå och sättet den yttrar sig höjs lite i taget och sker därför omärkligt för kvinnan.
Respondenterna beskriver att mannen kan bli bekymrad från början om kvinnan vill gå ut och umgås med sina kompisar, han förbjuder det inte men han är väldigt påträngande och utesluter gradvist hennes sociala kontakter. Detta motsvarar den som Lundgren (2004) beskriver i den andra fasen. Under denna fas blir kvinnan alltmer isolerad från sitt nätverk både fysiskt och psykiskt. Under isolerings fasen suddas gränserna bort mellan vad som är bra och vad som är dåligt. Utifrån respondenternas berättelse framgår det att kvinnor, som de yrkesverksamma inom kvinnojourer träffar i sin yrkesroll, alltid inte vet att de blir utsatta eftersom gränserna mellan gott och ont blir grumliga och kvinnor är normaliserade i våldet.
De tror inte heller att mannen vill göra dem illa med flit menar respondenterna. Det som också har framkommit under intervjuer är att våldsutsatta kvinnor lägger skulden för våld på sig själva vilket Lundgren (2004) förklarar med internalisering av våld där kvinnan ser på sig själv med mannens ögon och bevarar nästan inget av sitt verkliga “jag”. Intervjupersoner berättar att en kvinna som inte accepterade våldet tidigare, blir med tiden normaliserad i det, vilket kan förklaras med Lundgrens (2004) beskrivning av varför en kvinna accepterar våld och stannar i den våldsamma verkligheten.
Bland andra förklaringar till varför en våldsutsatt kvinna inte lämnar sin partner framgår det under intervju brist på nätverket vilket kan vara resultat av isolering som Lundgren (2004) beskriver som en del av normaliseringsprocessen. De yrkesverksamma inom kvinnojourer
förklarar dock brist på nätverket inte enbart med att det är mannen som isolerar sin kvinna från hennes omgivning, utan också med att en kvinna har kommit från ett annat land och har därför inga vänner eller släktingar i Sverige. I beskrivningen av olika typer av våld som förekommer i ett våldsamt förhållande, använder våra respondenter begreppet våldsspiral vilket innebär gradvist ökande av våldet. Detta motsvarar själva utvecklingen av
normaliseringsprocessen vilket Lundgren (2004) beskriver i sin teori där våldet börjar med alltmer ökande kontroll och utvecklas senare till psykiska och fysiska kränkningar och kvinnas anpassning till den våldsamma verkligheten.
Våra respondenter berättar att en kvinna som redan har lämnat ett våldsamt förhållande, återvänder tillbaka till sin våldsutövare. Detta förklaras med starka känslor som kvinnan har till sin man. Lundgren (2004) beskriver det i den tredje fasen av normaliseringsprocessen som kännetecknas av växling mellan våld och kärlek vilket leder till att kvinnan blir ännu mer förvirrad och uppskattar överdrivet mycket de kärleksstunder som mannen ger henne. Till slut börjar kvinnan uppleva även våldet som ett uttryck av kärlek. Hon blir till och med känslomässigt beroende som tilltar under hela normaliseringsprocessen. Allt detta leder till att det blir svårt för kvinnan att lämna mannen. Även om hon gör det så kommer hon ofta tillbaka. Internalisering är enligt intervjupersoner också en av förklaringarna varför kvinnan inte lämnar sin våldsutövare. Nilsson och Lövkrona (2015) skriver att när en kvinna
internaliserar våldet behöver hon hjälp från någon utomstående för att kunna lämna relationen, vilket bekräftas av våra respondenter som betonar att kvinnans sociala nätverk och stöd spelar här en avgörande roll. Med detta menas att kvinnan måste ha någon i sin omgivning som skall tydliggöra för henne att hon lever i ett våldsamt förhållande och att detta är oacceptabelt.
Intervjupersoner betonar också att varje kvinna oavsett utbildning, social status och privata egenskaper kan hamna i ett våldsamt förhållande. Lundgren (2004) talar om olika
berättelser om kvinnor som har hamnat i våldets normaliseringsprocess, bland annat
ambitiösa och resursstarka kvinnor med stora karriärplaner, kvinnor som tidigare betraktade misshandel som något omöjligt och oacceptabelt.
7.2.2 Individinriktat perspektiv
Som förklaringar till mäns våld mot kvinnor i parrelationer nämner våra respondenter bland annat individuella aspekter som drog- och alkoholmissbruk, psykiska sjukdomar och
problematisk uppväxt hos mannen. Detta beskriver Cullberg (2003) i individualpsykologiskt perspektiv där han påstår att drog- och alkoholmissbruk och psykiska problem är de två största förklaringarna till varför män använder våld mot kvinnor. Hans resonemang är att mannens uppväxt som präglades av våld gör att han i vuxen ålder kränker sin kvinna för att ersätta de känslor av kränkning som han hade fått när han var barn. Samtidigt påstår våra respondenter att många våldsutsatta kvinnor hade också varit utsatta för våldet under sin uppväxt, dock använder de inte våld mot någon annan vilket går i strid med Cullbergs
förklaring. Mannens drog- och alkoholmissbruk som en orsak till våldet har också ifrågasatts av våra respondenter. De menar att alkohol och droger kan sudda bort gränser av
självkontroll men den största orsaken som ligger bakom våldet oavsett om mannen är alkoholpåverkad eller inte är makt och kontroll.
7.2.3 Könsmaktsperspektiv
Med makt och kontroll som orsak till våldet menar respondenterna att en man vill utöva makt över sin kvinna. Detta är något som Nilsson och Lövkrona (2015) förklarar i könsmaktsperspektivet där de beskriver att problemet med våldet i familjen har en strukturell karaktär och inte individuell som Cullberg (2003) förklarar i det
individualpsykologiska perspektivet. Enligt Nilsson och Lövkrona (2015) ligger problemet i samhällets syn på mannens och kvinnans roll där mannen har makt och kvinnan är alltid underordnad. Lundgren (2004) menar också att könsvåld är en stor symbol för kvinnans underordnade roll i samhälle. Detta är bekräftat av våra respondenter som påpekar att kvinnan finner sig i en underordnad position i det patriarkala samhället där mannen äger sin kvinna. Det som framgår av studien är att våldet sällan sker i affekt utan mannen
kontrollerar och planerar sina handlingar. Intervjupersoner förklarar att mannen vet i vilken moment och mot vilken del av kvinnans kropp han ska utöva våld vilket bekräftar att våldet är en indikation för makt och kontroll.
7.2.4 Kulturellt perspektiv
Den andra förklaringen till våldet som framkommit i studie är en kulturell aspekt. Vissa av respondenterna menar att ofta är det invandrarmän som utövar våld mot sina partner. Steen (2003) och är kritisk mot den här förklaringen då den byggs på fördomar att invandrare är en avvikande grupp i jämförelse med svenskar, det vill säga att det byggs på jag och dem
perspektivet. Steen (2003) menar att invandrarnas våld och svenskt våld är olika saker enligt det här perspektivet och förklaras därför med olika teorier. Som exempel till detta framgick det också i studiens resultat att det finns svenska män som utövar våld mot sina kvinnliga partner men då det oftast är en psykisk störning som orsak. Men samtidigt påpekar våra respondenter att bland våldsutövare finns både svenska och icke-svenska män vilket gör det svårt att ge en klar bild på en våldsutövare utifrån tillhörighet till en viss kultur. Som Stier (2019) betonar bör man ta hänsyn inte enbart till kulturella aspekter utan också till
individuella skillnader hos individer.
7.2.5 Vanmaktsperspektiv
Våra intervjupersoner berättar att det finns en missuppfattning av mannens maskulinitet och manlighet i samhället som bidrar till att våldet i en parrelation inträffar. Detta har förklarats av respondenterna som en orsak till att mannen kan bli kontrollerande och tvinga kvinnan att göra saker som mannen vill. Om kvinnan inte följer vad mannen vill leder detta till icke-önskvärda konsekvenser i form av psykiskt och fysiskt våld menar intervjupersoner. Detta kan studeras i ljuset av vanmaktsperspektivet där Cullberg (2003) menar att maskulinitet och manlighet hos en man kräver en bekräftelse från kvinnor. Om mannen inte får det, kan detta leda till frustration hos mannen vilket i sin tur slutar med utövandet av våld. Utifrån
detta perspektiv är det kvinnans handling som är orsaken till att våldet uppstår och inte tvärtom.
8 DISKUSSION
Uppsatsen avslutas med en diskussion kring studiens syfte och undersökningsfrågor i förhållande till resultat, tidigare forskningar och valda teorier. Diskussionen fortsätter därefter med att kritiskt granska den valda metoden samt studiens kvalitet. Diskussionen avslutas med några förslag till framtida forskningar och studiens betydelse för socialt arbete.