Jag hade till en början svårt att våga tolka materialet. Det kändes oer-hört nära mig själv genom mitt eget engagemang i stallet hur skulle jag kunna skilja på mina egna projektioner på materialet, hur skulle jag kunna finna någon slags sanning eller objektivitet mitt i denna subjektivism? Problemen är inte unika. Genom att samspelet med lyssnaren inkluderas uppstår i analysen en reflexiv aktivitet (Johans-son, 2004). Det innebär att man tolkar sin egen konstruktion av kun-skap och sina tolkningar samtidigt som man tolkar den intervjuades berättelse. Man reflekterar över hur man själv är som kunskapsprodu-cent, forskare, ser på, definierar och skriver om den sociala verklighe-ten. Det är ett tänkande runt sitt eget tänkande, ett slags metatänkande (Ehn & Klein 1994, Alvesson & Sköldberg 1994). Det tänkandet var till nytta när jag skulle analysera materialet.
Berättelserna
Kärnan i narrativ analys och deltagande observation är tolkningen. Det innebär inte att man söker efter en tolkning utan står öppen för en mångfald tolkningar. Den förknippas med den hermeneutiska traditio-nen. Traditionen handlar tolkning av komplexa meningssammanhang med myriader av betydelser. Att tolka andras berättelser är vad Gid-dens menar dubbel hermeneutik -(GidGid-dens, 1984:284). Själva texten är en handling som producerar en text och som i sig ”skapar verklig-heter” (Geertz, 1991). Som forskare studerar jag tolkningar av tolk-ningar. Analysen är både en tolkning och beskrivning. Den subjektiva
sidan spelar dock en marginell roll i effekten av en tolkning. Det är om gestaltningen övertygar och argumenten övertygar som den får någon betydelse. Med det menar jag hur det överrensstämmer med verkligheten. Den analytiska processen är svår att helt systematisera att göra en mall för tillvägagångssätt, eftersom det hämmar många gånger den kulturanalytiska kreativiteten. Att inspireras av etnografi handlar om att se det vardagliga ur ett nytt perspektiv. Med dessa för-väntningar följer krav på kreativitet, fantasi och tolkningsförmåga.
När nya perspektiv öppnar sig gör de ofta språngartat, utan att helt och hållet röja varför, t.ex. i så kallade ahauppleveler eller att saker och ting börjar falla på plats (Bjurström, 2004).
Metatänkandet blev från början hämmande, men till slut fanns jag ro i något som liknar Skeggs förhållningssätt till kunskap. Hon menar att man måste inse innan man överhuvudtaget gör några objektivitetsan-språk, att all forskningsproduktion är partiell. Trots denna insikt var det ändå viktigt för mig att gå väldigt försiktigt fram i mina tolkning-ar. Jag började formulera övergripande reflektioner runt berättelserna i skrift, vad jag uppfattade att berättelserna handlade om. Även motsä-gelsefullheter och ofärdiga beskrivningar som var undantag från de allmänna intrycken antecknades. Utifrån dessa skapades olika teman som märktes med olika pennor i texten. Därefter följde jag varje tema genom hela berättelsen och antecknade reflektioner kring detta. När alla dessa ord blivit inordnade i olika teman gick jag tillbaka i texten för att hitta material hur, på vilket sätt de berättat om företeelserna i de teman jag fått fram. Resultatet blev att olika teman blev inordnade under två större dimensioner mötet med hästen och mötet med kultu-ren (se bilaga 2).
Observationerna
Analysen av observationerna började med att jag använde den så kal-lade ögonscanningsmetoden. Man läser fältkommentarerna om och om igen och får en känsla för vad som finns i materialet (Russel, 2002). Arbetssättet karaktäriseras av induktivt arbete, där skeenden, händelser och påpekanden som kom tillbaka fick fokus. Därefter an-vände jag även andra arbetsmetoder för att se mönster. Jag anan-vände
perspektivering, kontrastering, dramatisering, experimenterande samt väntan. Perspektering är där man kan växla mellan olika tankenivåer, tänka i liknelser, söka synonymer, och betrakta allt som symboler.
Kontrastering innebär att ett begrepps mening klargörs genom sina kontraster. T.ex. stallet är som ett andra hem. Dramatisering innebär att sammanföra i tanken ting och företeelser som anses vara oförenli-ga. Det kan vara svårt att se centrala värden och grundläggande prin-ciper i rutiner och småprat. Med experimentering menas att man expe-rimenterar med idéer, formuleringar och resonemang. Man kan t.ex.
prova att framställa en idé genom ljud, doft, smaker och beröring. Ett sätt blev att jag skrev fram olika typiska händelser i stallet och döpte dem som metaforer. Dessa händelser användes som ett hjälpmedel i det analytiska arbetet. Jag lyfte upp miljöbeskrivningarna och jämför-de med vad flickorna själv lyfte fram. Till sist väntan innebär att jämför-det analytiska arbetet många gånger bygger på omedvetna processer. Den kulturanalytiska metoden behöver ibland ”moodling”, perioder av pauser eller att inte fokusera på det man har rakt framför sig utan titta vid sidan, ur ögonvrån (Ehn, 1982). En mammaledighet infann sig lägligt mitt i forskningsprocessen, vilket gjorde att jag fick utrymme för paus. Det låter motsägelsefullt när man får barn att få tid till forsk-ning, men faktum var att det gav utrymme att i lugn och ro fundera och skissa över det insamlade materialet.
Samtalsintervjuerna
Efter mammaledighet var jag ivrig med att få slutföra den sista empiri-insamlingen. Materialet hade fått vila och jag var på det klara vad jag vill få ut i den sista studien. De ofullständigheter som fanns efter ob-servationerna skulle nu bli till en helhet och jag ville använda mig av diskursanalys. Poängen med diskursanalys är att undersöka på vilket sätt det finns handlingsbetingelser för det talade och gjorda, samt på vilket sätt en viss utsaga aktiverar ett antal sociala praktiker, och på vilket sätt påståendet i sin tur bekräftar eller dementerar dessa prakti-ker. Det innebar att undersöka mening och dess sociala institutioner som bär upp mening där jag främst var intresserad av det generella sociala, d.v.s. språket.
Genom att jag själv ordagrant skrev ut alla 6 intervjuer som vardera var ca 2 timmar, skedde en omedveten bearbetning av materialet.
Även här fokuserade jag på gemensamma teman men också uttryck som nyanserade flickornas utsagor lyftes upp. Jag använde olika färg-pennor och markerade i olika färger där liknande resonemang fördes.
Därefter undersökte jag på vilket sätt deras utsagor kunde vara uttryck för diskurser. Min användning av diskurs är främst som ett analytiskt begrepp. Diskurser är sociala mönster av betydelsefixeringar som står i instabila förhållanden till varandra. En diskurs är således ett bestämt sätt att tolka världen. Det är en analytisk operation som jag som fors-kare konstruerat snarare än något som finns avgränsat i verkligheten.
Målet med att använda diskurser som analysverktyg är att klargöra hur omvärlden framställs och vilka sociala konsekvenser det får. ( Winther Jørgensen & Philips, 2000).
Därefter lyfta jag upp citat som kunde exemplifiera ur de olika tema-tiska mönstren. Jag intresserade mig också för hur de hade uttryckt sin mening för att bättre kunna förstå betydelsen av deras utsagor. Jag började se sammanhang som går koppla till analysens skärningspunkt där handlingsutrymme skapas inom ramen för det jag kallar stallkultu-ren. Nu fanns det tillräckligt för att göra en analys på hela materialet.
Parallellt med det sista analysarbetet började jag fläta samman alla tre studierna och applicera, på en medveten nivå, vilka blev mina teore-tiska ramar för studien. Genom att använda diskursanalys blev språk ett viktigt analysområde. Språket utgör en av de viktigaste dimensio-nerna när vi skapar mening i den praktik vi vistas i (Säljö, 2000).
Språk kan ses som ett system och kommunikationen den verksamhet eller aktivitet som människor ägnar sig åt där språk är en viktig kom-ponent. ”Ett ords innebörd bestäms ytterst inte av vad det består av, utan av vad som existerar utanför ordet” (Saussure, 1986:14). De teo-retiska utgångspunkterna skapade ramar och där framför allt tre be-grepp blev betydelsefulla för att fånga in handlingsutrymmet mellan individ och struktur, nämligen makt, mening och materialitet.
Vetenskaplighet
Utifrån det konstruktivistiska perspektivet innebär det att mitt insam-lade material inte ska läsas som exakta redogörelser. Perspektivet in-nebär också att beroende på vilken läsarposition man har, t.ex. om man är man eller kvinna, läser man texten olika (Johansson, 2005, Ambjörnsson, 2004). Som författare till en text finns en rad metodolo-giska frågor att förhålla sig till. Sedan 80-talet har man börjat ifråga-sätta den etnografiska auktoriteten som skapas genom retoriska medel.
För att underminera forskarens, d.v.s. min auktoritet, har de intervjua-de fått läsa texten och ge sin syn på texten. På så sätt har texten blivit en dialogisk text istället för monologisk text (Johansson, 2004). Fram-för allt har min handledare, men också andra arbetskamrater, också hjälp mig att ge en mångfald av röster inom texten, där hon uppmanat mig till olika perspektiv.
Objektivitet kräver att subjektiviteten tas med i beräkningen. Detta menas att kunskapen är situerad. Kunskapen är aldrig neutral utan alltid producerad i specifika social, kulturella, politiska och språkliga sammanhang (Haraway, 1988). Redogörelsen av hur jag gått tillväga kommer därför bara att täcka vissa delar. Det är omöjligt att reducera forskningsmötet till text och förmedla det på ett fullständigt sätt (Skeggs, 1998). Samtidigt underbygger det metodologiska aspekterna det teoretiska, vilket gör att ansvaret för hur kunskap skapas kan granskas i hur forskningen är producerad. Jag har därför fokuserat på hur min egen subjektposition i förhållande till den forskning som pro-ducerats. Det ger möjlighet att validera forskningsprocessen.
Objektivitet blir ett hjälpmedel för att skapa förbindelser mellan olika vetande subjekt, som alltid är belägna någonstans. Termen objektivitet används på två olika sätt som ofta kollapsar in i varandra. Den an-vänds, för det första, med avseende på hur väl en redogörelse stämmer i praktiken och, för det andra, med avseende på hur vi värderar det vi studerar. Att vi sätter ett värde på något betyder inte att vi inte kan ge en objektiv redogörelse. Genom att produktionsprocesser tydligt
framgår och redovisas tack vare att kunskaperna situerats blir forsk-ning validerad (Skeggs, 1998).