Ridskolorna är för flickorna en rätt sexuell fredad zon. En zon för vänskap i första hand, ett sätt att höra ihop och tycka om sig själv. I stallet handlade det om dem och inte i relation till det motsatta könet.
Det har betydelse för deras identitet att de är de som dominerar i stallmiljön. Den kille, som också befinner sig i verksamheten, avkö-nas och identifieras som en av dem själva. De ser honom inte som en kille längre och då behöver heller inget spel mellan könen förekomma.
Identitetsblivandet för flickorna handlar om hur de genom identifika-tion och disidentifikaidentifika-tioner producerar sig som ett subjekt. Den hete-rosexuella matrisen menar att kroppar inte är begripliga i sig själv utan kulturen skapar begripliga kroppar som kräver en genusordning med två identifierbara kön/genus. Enligt Butler är matrisen central för defi-nitionen av det socialt godkända respektive icke-godkända. Kategori-erna är inte frivilliga utan socialt sett obligatoriska. Heteronormativitet innebär ett antagande om att alla är heterosexuella och att det naturliga sättet att leva är heterosexuellt.
Heterosexualiteten reproduceras i materiella praktiker, den regleras och konsolideras genom förbindelser med andra kapitalformer, t.ex.
klass. Den heterosexuella normen förstärks av utanförkulturens blick på flickorna som pyssliga och omhändertagande. Samtidigt blandas det med deras egna upplevelser av sitt agerande i stallet där de känner sig tuffa och kompetenta. De tar ändå till sig heterosexualiteten utan att överväga något annat alternativ, men de vägrar låta sig fixeras. Det är i insikten om positionsbestämning som motstånd skapas. Exempel på motstånd är deras identifikation av dem själva som den typ som inte backar av med lite motgångar. De talar om andra flickor som fjompiga, dvs. dem som inte är i stallet och är rädd för lite kyla och hårt arbete. Kvinnor positionsbestäms inte bara genom de historiska arven utan också av de möjligheter som står öppna för dem. I stallet förekom det många utmaningar av bilden av dem. Vid till exempel inhandling av tårtbakandet när flickorna var mobiliserade som ett gäng var deras uppträdande definitivt inte feminint. De må ha varit feminina till det yttre men genom sitt kamratskap grundat på hemliga
skämt fick de kollektivt affärsbiträdet som var man att svettandes klättra på stege och söka efter tårtbottnar åt flickorna, samtidigt som de med överlägset högljutt skrattade åt situationen. För många män kan denna sammansvetsade grupp av flickor vara det mest hämmande som finns (enl.Skeggs, 1998). I Skeggs fall verkade de t.o.m. skräck-injagande, när flickorna hävdade sin rätt till sin lust och sitt sociala rum. Deras utseende gjorde det hela ännu mera oroande. De såg femi-nina ut, men deras beteende stämde inte. De använde sitt kollektiva systerskap till att skapa oro hos en man som egentligen ska vara över-ordnad, vilket också ridflickorna gjorde.
Det heterosexuella spelet ville de helst slippa i stallet. Den enda poj-ken som deltar i deras ungdomsgäng är inte föremål för dessa flickors heterosexuella anspelningar. Däremot följer de med spändhet utveck-lingen av att andra flickor i stallet är kära i Viktor. Viktor är i deras egen ålder och de betraktar honom mer som en kamrat än som en po-tential pojkvän.
Flickorna menade att om det blev många killar i stallet skulle nog ut-seendet få större betydelse även i stallet. De pojkvänner som två av flickorna hade ville man helst inte ha i stallet. Det skulle kännas job-bigt att ha sin pojkvän ”i nacken” när man arbetade i stallet, menar Maria. När jag frågar Maria om han någon gång varit i stallet slår det henne att hon aldrig frågat honom om han vill följa med. Däremot på luciashowen får han gärna komma och se på när de ska uppträda, det vore skoj, menade Maria. Han kan också få ha en roll om hon behöver hjälp med praktiska saker i stallet. Det kunde vara att något behövde lagas, eller när tung transport skulle dras fram. När det endast var flickorna i stallet var det de som tog tag i de flesta praktiska göromål.
Dock tenderade de erkänna att finns det en manlig person till hands t.ex. brorsa, kompis, pojkvän eller pappa, tenderade de anpassa sig till den heterosexuella matrisen. Som till exempel om det dök upp en råtta i stallet. När de bara var flickor var det en av dem som tar tag och dö-dade den. Däremot om det fanns någon manlig person lämnade de till honom att ta tag i och göra sig av med den. Viss driftighet tenderar därigenom vara knuten till den heterosexuella matrisen (Butler 1990).
Det fanns tillfällen där flickorna tydligt följde genusordningen. Det berättas med avsmak om en flicka som alltid har med sin pojkvän till tävlingar. ”Han till och med knoppar hennes hästs man! Där går
verk-ligen gränsen! Säger Maria. (Att knoppa manen innebär att de flätar hästarnas man). Hon berättar vidare:
”Det känns som att hon bestämmer lite väl mkt över honom, för t.ex.
på tävlingar släpar han sådana boxar för tävlingar, medans hon kan sit-ta och dricka en läsk, känns det som…lite den stilen…så skulle int jag vilja göra, okej om han erbjöd sig…det ska som vara på bådas villkor på nåt sätt…jag vet int riktigt om han är en toffel, (skrattar)…..
Hon kan ju int ha tvingat han?
hmm, jag vet int….(skrattar)..
Nej, men han måst ju ha ngt intresse av att hjälpa henne, eller hjälpa klubben eller nånting sånt…det måst ju vara sånt också…men endel killar kan ju vara riktigt toffliga…(skrattar)…” (Maria)
Genom flickornas inställning om vad pojkar är lämpade till återskapas bilder av vad pojkar och flickor ska syssla med. Något som flickorna betraktade som omanligt var om pojkarna betedde sig som de upplev-de ”toffligt” och självuppoffranupplev-de.
Flickorna berättade samtidigt med avsmak om en flicka vid ett ridlä-ger som uppfattades som lesbisk. Hon uppträdde onormalt och var äcklig. För övrigt har ingen av flickorna träffat på någon i stallet som är lesbisk. De har heller aldrig hört talas om lesbiska överhuvudtaget i stallet. Däremot trots pojkars minimala representation i stallet talade de om att de känner bögar i stallet och om andra stall där de mött eller hört talas om bögar. Bögar är roliga i stallet och trevliga. Däremot om någon lesbisk skulle dyka upp i stallet skulle det upplevas som job-bigt, framhöll de.
Inom idrottsrörelsen framträder den heterosexuella matrisen tydligt.
Vi ser det helt naturligt att manliga och kvinnliga idrottare inte tävlar mot varandra. Även vissa beteenden knyts till manliga respektive kvinnlig idrottare. När män och kvinnor inom tävlingsidrotten inte ser ut som vi förväntat oss att de ska se ut, eller inte beter sig som vi för-väntar oss att de ska bete sig, då ifrågasätts identiteten. Inom ridspor-ten gäller detta särskilt männen som är i minoritet, de riskeras uppfat-tas som feminina. Ridsporten skiljer sig från andra sporter genom att kvinnor och män tävlar på lika villkor. Håkan Larsson visar att det är just den principen där kvinnor idrottat på männens villkor som blir principen som skapar förutsättningar för att utmana de dominerande
uppfattningarna om flickor och pojkar inom idrotten. Inom ridsport tenderar ändå principen inte få genomslag, antagligen för att ridspor-ten i sig inte har legitimitet som sport inom den dominerade sportkul-turen eller kanske för att den heterosexuella matrisen är så starkt nor-merande.