Pedagogiken och ordningen har militära arv (Matthis, 2000). Den mi-litäriska kulturen i stallet härstammar från de militära organisationerna som traditionellt sett är hierarkiska och manliga. Hammarnäs (2006) har nyligen publicerat en studie som visar att individer som vistats i en stark homogen kultur som en militärkultur fostrar individer i ledarbe-teenden som gör att de är rustade att bli chefer i en civil kontext. De har lärt sig att ledarskapet skall genomsyras av en större tydlighet än vad civila kollegor lärt sig, de har en större vana vid konflikter och de har en normaliserande attityd gentemot konflikter. I en militär organi-sation är det viktigt att vara tydlig i sitt förhållningssätt, att stoiskt kämpa på i motvind utan att klaga, gå in och ta konflikter samt hand-lingskraft (Hammarnäs, 2006). I avsnittet som följer beskrivs miljöns utformning som symboliskt går härleda till en militär diskurs.
I det tidiga materialet framträder den militära traditionen som en spännande dimension som flickorna fick ta del av. Greta berättade när hon var ung krävdes pass för att komma innanför ridskolans dörrar.
Dörrarna bevakades av vaktande militärer. Eftersom ridskolan var knuten till militäriska platser fanns vindsvåningar där militärer bott och ristat in hemskheter. Till exempel kunde det stå att de träffat på något spöke, eller liknande. Spänning som dimension i stallgemenska-pen består även om den ändrat karaktär. Ungdomssektionen berättade att de årligen hade olika aktiviteter för att skrämma ”de små barnen” i lämplig dos. Bland annat berättades de hur barnen (utan att fått veta vad som skulle inträffa) föstes in i manegen, därefter släcktes lampan, och de busade. De kan jämföras med nollningar av de nytillkomna inom det militära.
Ett kännetecken i den militära diskursen är att den präglas av hand-lingskraft, vilket flickorna inordnar sig i och gärna tog till sig. Mycket av den tid flickorna tillbringade i stallet handlade om fysiskt arbete med hästarna och i verksamheten. Det är en plats där man ”spottar i nävarna och hugger i” som Janina uttryckte det. Handlingskraft hand-lar om att handla i organisationens riktning och är på det viset
villko-rad. De uppmuntras inte till att hitta egna lösningar, vilket skapar oro och osäkerhet. ”Det har alltid varit så, det bara är så” säger Maria när vi talar om varför de agerar som de gör i stallet. Säkerhet, ramar och regler under övningar är viktiga i en organisation som ridskolan. Den militäriska kontexten formar medlemmar till att premiera uppgiften, tydlighet, lojalitet mot beslut och ledare (Hammarnäs, 2006). Detta mönster finns vid ridskolan. Vid intervjuerna betonade flickorna att lojalitet mot ridskolechefen och klubben var viktiga för att visa att man hade ”rätt inställning”.
Hammarnäs menar att forskning om kulturer och socialisering pekar på att ju starkare en kultur är desto mer kommer dess medlemmar att handla i dess intresse utan direkt styrning. En individ i en stark kultur förändras utan att vara riktigt varse om att det handlar om en föränd-ring styrd av kulturen. Istället ser man det som en personlig utveckling orsakad av inre faktorer(a.a.). I Foucaults bemärkelse disciplineras individerna utan att vara medveten om diskursens påverkan. I det mili-tära är organisationen uppbyggd kring en struktur där det klart och tydligt framgår vem som är chef med hjälp av klädsel, och form för kommunikation (Hammarnäs, 2006). I stallet finns ingen klädkod som särskiljer chefsrollen. Ridläraren som oftast är en kvinna har ridbyxor precis som eleverna.
Ordningen bygger på att alla inordnas i strukturen för att det fullt ut ska fungera. En ridskola som ridskolan Ryttarkompaniet med nästan 1000 medlemmar kräver att medlemmarna inordnar sig, tar ansvar och skapar en ordning som gör det enkelt för alla att trivas på ridskolan.
Strukturen ska vara enkel att följa och alla ska förstå och veta hur de ska agera.
Exempel på det är följande bild, som jag tagit från ridskolans sadel-kammare. Här märks ordningen genom ett prydligt och enhetligt in-tryck.
Bild 6
I sadelkammaren hänger sadlar, hjälmar och träns uppradade. Alla vojlockar är i blå färg, prydlig och enhetligt. Även hjälmar och träns är prydligt och i ordning. Som en jämförelse togs en bild i privatstallet där en mer individualistisk ordning förekommer. (Se bild nedan) Här är inte lika välstädat och enhetligt
utan en tydligare individuell prägling.
Hästarna hanteras inte av en stor mängd människor och det skapas en individuell ordning som ett fåtal per-soner inordnar sig i.
Bild 7
Hierarkier
I den militära diskursen finns en beslut- och ansvarsfördelning där vissa har ledarpositioner i relation till övriga. De skapar samtidigt hie-rarkier som innebär en social rangordning där auktoritet och status är i över- och underordningsförhållanden.
I grupperna i stallet fanns outtalade hierarkier såväl som oskrivna reg-ler, berättade Lisa. Hon menade att skötare på privathäst upplevdes vara bättre än på lektionshäst, de som hade egen häst var ”mer” än de som red på ridlektion, de äldre flickorna i stallet var ”bättre” än de yngre, ridläraren var instruktör och ingen man satt och pratade om allt möjligt med. Liknande mönster berättar Janina och Greta från sin tid i stallet. Helena nämner också att man inte satt och pratade med instruk-tören efteråt, men hon trodde det berodde på tidsbrist från ridlärarens sida. Janina berättade att trots att det inte fanns något officiellt skötar-system visste alla ändå att vissa hästarna tillhör bestämda personer i stallet. Hon menade att de kontrollerar när någon okänd varit inne hos hästen ”så att hästen inte kommit till skada”. I Gretas berättelse var det en omöjlighet att någon annan skulle våga ta hennes älsklingshäst på hennes ridlektion. De oskrivna reglerna var att hästarna tillhörde någon flicka i stallet. Det handlade också om att utöva makt och inne-ha legitimitet att bestämma i olika grad över hästen.
Plats i gemenskapen får man på olika sätt, exempelvis genom att vara snäll eller duktig berättar Lisa. Ett sätt att bli accepterad kan vara att utföra tjänster åt de äldre, som Lisa när hon tvättade upp borstar åt en äldre flicka. Det kan vara en kvarleva från ett system då de yngre sågs som lärlingar och var uppassare åt de äldre som Greta också beskiver i sin berättelse och som också återfinns i det militära. Även i det senare materialet förekom det att flickorna hade andra som hade gjort iord-ning hästarna åt dem, men de var noga med att det inte skulle före-komma något missbruk av de yngres tjänster. Det berättas om en an-nan flicka i stallet som verkar utöva sin makt och ”köra” med de yng-re, vilket de förhöll sig avståndstagande till och identifierade sig från.
Ett annat drag som påminner om det militära är ridskolans hänvisning till säkerhet och därmed detaljstyrning. Till exempel var det viktigt att leda hästen på ett bestämt sätt, att sitta upp på samma sida och att vän-ta på tillsägelse innan de fick sitvän-ta upp. De som red i tävlingsgruppen bedömdes så pass duktiga att de fick sitta upp utan tillsägelse och bör-ja skritta.
En militär kontext utmärks av att det är ett fåtal som styr och rollerna utmärks av deras funktion. På ridskolan Ryttarkompaniet fattades be-slut av ridskolechefen eller instruktören själv t.ex. vilken häst som behövde ridas, vilka klasser som skulle tävlas och vilka tillfällen som de gavs utrymme att tävlas på. Det gjordes försök med andra typer av mer demokratiska bedömningar genom att tillämpa lottning eller ge-nom att flickorna i vissa fall fick bestämma själva. Till skillnad från det militära och i likhet med Foucaults maktperspektiv upprätthölls ordningen genom att det ofta verkade som att flickorna fick bestämma själva, fast det tydligen premierades om man var beredd att ”bjuda till” att t.ex. rida en häst som ingen ville ha. Genom att det gav utdel-ning att göra det som förväntades verkade det självreglerande.
Ytterligare en likhet med Hammarnäs (2006) militära studie av in-struktören är att chefer med militär bakgrund tenderar ge feedback oftare än andra. Feedback används av instruktören efter övningar för att tala om för flickorna vad de gjort rätt respektive fel. Det förekom-mer såväl positiv och negativ feedback vid mina observationer och det händer att instruktören korrigerar när någon gjort något dåligt. Feed-backen hjälper organisationen att arbeta mot samma mål(Hammarnäs, 2006). I stallet är feedback ett viktigt instrument och användes flitigt både i ridlektionen men också i arbetet i stallet. Det hade särskilt högt belöningsvärde om feedbacken kom från ridskolechefen. Beslutsfat-tandet som ridskolechefen utövar påminner om beslut i en militärisk organisation, vilket vilar på att det är chefen som snarare bestämmer än en konsensusstil. Inom den militära kulturen med en homogen ord-ning finns också en djupgående struktur i form av beteenden som på-verkar och styr hur man agerar inom gruppen och som påpå-verkar orga-nisationens medlemmar även utanför kontexten (Gordon, 2002). Detta kunde jag också se i stallet.
Ibland kan det uppstå förvirring när auktoriteter med liknande funk-tion bedömer situafunk-tioner olika. För flickorna händer det att de ibland kommer i kläm mellan ridlärarnas individuella uppfattningar.
”Jag fick utskällning en gång av (X), för att jag hade mockat åt en häst som stod på medicin, den hade inte fått mockat under dagen, så fick jag en utskällning för att jag hade mockat, först kom (Y), hon, ba, gud, vad bra att du mockar, jag hade precis tänkt gå dit och mocka! Sen fick jag värsta utskällningen för att jag hade försökt vara snäll och mocka!, Hur kändes det? Jag blev värsta som chockad, den här hästen står på medicin, ingen ska vara med den, la,la la, så där, ..
Tyckte du att det var överdrivet?
Jag tyckte det var skitkonstigt, för först hade en annan ridlärare kom-mit fram och sagt, bra att du mocka åt den, och så kom den andra och var typ rabiat..
Vad kunde ha hänt då? När du mockat åt den?
Jag vet inte..och den andra ridlärar´n sa ju jo, mocka åt den och så..så jag har ingen aning, jag vet fortfarande inte …vad det var för fel, hon blev då skitsur…jag trodde att jag fick mocka när den andra ridläraren hade sagt att det var ok. Hade jag gått ut och lett den då hade jag för-stått mer att de blivit arga, men alltså mocka är ju ändå inget stort fel att göra, tycker jag….” (Annika)
Dock är det inte alltid det militära draget, att tillrättavisa andra, som får utdelning. Ett exempel ges när en tjej i stallet sitter på läktaren och fyller i vad ridläraren säger. Hon agerade som att ”proffs på läktaren”
och någon slags ”extraridfröken” och satt och kommenterade ryttarna som red från läktaren i stil med; ”nu hörde du väl vad ridläraren sa, upp med händerna!” Att ta sig en roll som ändå inte har legitimitet i den sociala miljön blir chanslös och pinsam.