Analysexempel

Närmast ges ett par exempel på hur den form-funktionella analysen genom-förts. Det första exemplet utgörs av testtagaren G4, se tabell 26. Till vänster i tabellen anges vilken form testtagaren använder, och till höger i vilken funktion. Analysförfarandet är en bearbetning av Pienemann (1998b:160), och alla sifferuppgifter anges enligt mönstret form/funktion.

Som tabell 26 visar har G4 totalt 26 kontexter med predikativ kongruens.

Av dessa är 12 kontexter sådana där predikativet borde ha plural form, vilket också samtliga har (t.ex. dom va så läckra, vi blir påverkade). Detta marke-ras således 12/12 i tabellen, vilket innebär att plural form tillämpas i plural funktion i 12 av 12 kontexter. Ingen av de obligatoriska kontexterna för plu-ral står i singular form (vare sig i utrum eller i neutrum). En singular form i en plural kontext vore ogrammatisk, och därför markeras detta *0/12.

Vidare har G4 enligt tabell 26 14 singulara kontexter, som alla har singular form, antingen neutrum eller utrum (t.ex. ja blev påverkad, de(t) e svårt). Av detta kan man sluta sig till att testtagaren behärskar numerus-kongruens till fullo. I samtliga fall har singulara kontexter med utral funktion också utral form, det vill säga 7/7 (t.ex. den va så fin_), medan alla med neutral funktion har neutral form, det vill säga också 7/7 (t.ex. de(t) e säkert). Därmed visar analysen att G4 också behärskar genuskongruens i

predikativ ställning. Detta kommer således att markeras med + för såväl numerus som genus i resultattabellen (tabell 28, avsnitt 6.3).

Tabell 26. Analysexempel 1: form-funktionell analys av predikativ kongruens hos testtagare G4 (26 kontexter)

Funktion

Numerus Genus Form

Plural Sing. totalt Sing. utrum Sing. neutrum

Plural 12/12 *0/14 *0/7 *0/7

Singular totalt *0/12 14/14

Singular utrum 7/7 *0/7

Singular neutrum *0/7 7/7

Totalt 26/26 14/14

Det andra exemplet utgörs av testtagare U18 (tabell 27). Hon har 21 kon-texter med predikativ av vilka 12 borde ha plural form (t.ex. dom e som far-liga). Men som man ser i tabell 27 gäller detta bara 9 av kontexterna, det vill säga 9/12 medan 3 av dessa har singular form, det vill säga *3/12 (t.ex.

*dom blev van_). Övriga 9 kontexter borde ha singular form, vilket de också har (t.ex. de e björn som e farlig_). Därmed har U18 markerat numerus med korrekt form i 18 av 21 obligatoriska kontexter, det vill säga i 86 % av fal-len, och kan alltså anses behärska numeruskongruens.

Tabell 27. Analysexempel 2: form-funktionell analys av predikativ kongruens hos testtagare U18 (21 kontexter)

Funktion

Numerus Genus

Form

Plural Sing. totalt Sing. utrum Sing. neutrum

Plural 9/12 *0/9 *0/4 *0/5

Singular totalt *3/12 9/9

Singular utrum 3/4 *3/5

Singular neutrum *1/4 2/5

Totalt 18/21 5/9

Som analysen av U18:s användning av numerus visar (tabell 27) har hon singular form i samtliga 9 singulara kontexter. Sett i ett numerusperspektiv är detta alltså ”korrekt”, men tittar man närmare på vilka singulara former hon använder, det vill säga vilket genus, blir bilden en annan. När det gäller genuskongruens har U18 4 kontexter vars funktion är utral men en av dem har neutral form (*naturen e jätterent). Utral form används alltså i 3 av 4 utrala kontexter, medan neutral form används ogrammatiskt i en av 4 utrala kontexter. Av 5 kontexter med neutral funktion har 3 utral form (t.ex. *de(t) e inte så farlig_). Av totalt 9 kontexter i singular har således 5 markerats

korrekt för genus, det vill säga 55 %, vilket innebär att U18 inte kan anses behärska genuskongruens i predikativ ställning enligt 80-procentskriteriet.

Sammanfattningsvis behärskar U18 numeruskongruens men inte genus-kongruens. Adjektivet farlig i exemplet nedan illustrerar detta på ett tydligt sätt:

björn som e farlig_

*de(t) e inte så farlig_

dom e som farliga

Här ser man att testtagaren gör skillnad mellan singular och plural men inte mellan utrum och neutrum.

På samma sätt som ovan har samtliga testtagares produktion analyserats.

Efter dessa analysexempel presenteras i det följande resultatet av den form-funktionella analysen av samtliga testtagare.

6.3 Resultat

I föregående avsnitt presenterades två analysexempel. I det följande redo-visas resultatet av den form-funktionella analysen av samtliga testtagares behärskning av numerus- och genuskongruens i predikativ ställning (tabell 28). Syftet är alltså att utröna huruvida testtagarna behärskar numerus-kongruens i högre grad än genusnumerus-kongruens, och om detta i sådana fall kan förklara det faktum att (de underkända) testtagarna tycks behärska PT-nivå 4 för morfologin i högre grad än för syntaxen.

Analyskriteriet är 80 % av alla obligatoriska kontexter, vilket innebär att av 10 kontexter måste predikativet kongruera med subjektet i 8 fall, vilket liksom i huvudstudien markeras + i tabellen. Om så inte är fallet markeras detta –, medan parentes innebär få kontexter eller att det inte finns någon tydlig kontrast, dock så att de som finns tyder på det angivna resultatet. Det kan t.ex. vara så att samtliga kontexter i singular utgörs av neutrum. Efter-som det då inte finns några kontexter med utrum kan man inte säkert avgöra om testtagaren behärskar genuskongruens, även om de belägg som finns är målspråksenliga, vilket i sådana fall anges (+). Finns inga obligatoriska kontexter för predikativ kongruens alls anges detta / i tabellen.

Utifrån tabell 28 kan man för det första konstatera att fler testtagare ver-kar behärska numeruskongruens än genuskongruens. Därmed tycks hypote-sen om att numerus är lättare att lära sig bekräftas. Vidare kan man utläsa en skillnad mellan den underkända och den godkända gruppen såtillvida att fler godkända behärskar såväl numerus- som genuskongruens, vilket överens-stämmer med det tidigare resultatet i huvudstudien. Resultatet bör dock tol-kas med försiktighet eftersom det hos flera av testtagarna finns få eller

osäkra kontexter. Dock kan man av resultaten för de underkända utläsa en tendens till att genuskongruens implicerar numeruskongruens.

Tabell 28. Testtagarnas behärskning av numerus- och genuskongruens för PT-nivå 4, predikativ kongruens

Underkända

testtagare Numerus Genus Godkända

testtagare Numerus Genus

parentes = få eller osäkra kontexter

I den underkända gruppen bryter U8 och U23 mot mönstret, eftersom de har genuskongruens men inte numeruskongruens. Tittar man närmare på U8:s produktion kan man se att hon har 2 obligatoriska kontexter för plural (av totalt 12 kontexter med predikativ), men ingen av dem är markerade för

plural (*vi är mycket svårt samt *alla är på något sätt intressant_). När det gäller genus har hon däremot rätt form i 8 av 10 kontexter och uppfyller därmed analyskriteriet. U23 har 3 obligatoriska kontexter för plural (av totalt 16 kontexter) av vilka alla har singular form. Hennes produktion visar så-ledes inga prov på att hon klarar numeruskongruens. Genuskongruens tycks hon däremot behärska eftersom hon har rätt form i 12 av 13 kontexter, och dessutom uppvisar systematisk kontrast med adjektiven hemlig – hemligt.

Vidare finns 2 underkända testtagare som inte har några obligatoriska kontexter för plural alls (U12 och U14), varför man inte kan avgöra om de be-härskar numeruskongruens. Ytterligare 4 underkända testtagare har få kon-texter för plural (U2, U3, U16 samt U33). När det gäller genuskongruens har 5 testtagare få kontexter (U12, U16, U13, U2 samt U14). Hos dessa testta-gare går det alltså inte att se om det råder en implikationell ordning mellan numerus och genus. Alla övriga testtagare som har tillräckligt med kontexter följer emellertid det förmodade implikationella mönstret: har de genus-kongruens har de också numerusgenus-kongruens, medan det omvända förhållandet inte råder. Att man har numeruskongruens innebär alltså inte nödvändigtvis att man också har genuskongruens.

I den godkända gruppen finns en testtagare som bryter mot det förmodade implikationella mönstret (G33), en testtagare med få kontexter för plural (G30) samt 2 testtagare som inte har några plurala kontexter alls (G7 och G14). Det går därför inte att avgöra om de behärskar numeruskongruens.

Dessa 2 har dessutom få kontexter för genuskongruens, varför analysen i deras fall blir osäker när det gäller predikativ kongruens överhuvudtaget.

Också G9 och G6 har få kontexter för genuskongruens. Övriga testtagare i den godkända gruppen följer dock det implikationella mönstret. Eftersom lika många godkända klarar numeruskongruens som genuskongruens, finns det dock ingen skillnad i behärskningen i den godkända gruppen, vilket kan bero på att de har passerat detta inlärningsstadium.

Sammanfattningsvis tyder resultatet på att numerus är lättare att lära sig än genus, eftersom fler testtagare tycks behärska numeruskongruens än genus-kongruens, om man förutsätter att ett sådant mönster speglar en inlärnings-gång. Detta gäller i synnerhet den underkända gruppen, där 18 testtagare tycks behärska numerus medan endast 11 visar tecken på att behärska genus.

Bland de godkända är motsvarande siffror 27 resp. 27, så där finns alltså ingen skillnad på gruppnivå. Detta kan möjligen förklaras med att de god-kända i stor utsträckning redan uppnått nivån, varvid det inte går att urskilja någon tydlig inlärningsgång.