5.2 Närstudie av testtagarna U2 och G5
5.2.3 Faser och ämnen
Till det som är typiskt för institutionella samtal hör som sagt att de har en tämligen fast struktur och kan delas in i olika faser. Detta gäller även test-samtal (jfr Egbert 1998:151 f.). I Adelswärds (1988) studie av 148 anställ-ningsintervjuer är det i samtliga fall intervjuarna som initierar de nya fa-serna. Att det är intervjuarens rättighet att kontrollera interaktionen på detta sätt, hör till ett av de mest utmärkande dragen i alla slags intervjuer, även i testsammanhang (Ross & Berwick 1992:162). Så är det också i testsamtalen i föreliggande undersökning, där följande faser tydligt kan urskiljas:
1. inledande småprat (testtagaren inbjuds att presentera sig själv)
2. ämnesval (testtagaren erbjuds att välja bort ett av tre givna ämnen, samtalsledaren och bedömaren väljer sedan tillsammans vilket av de bägge återstående man ska prata om)
3. den egentliga testfasen (diskussion om själva ämnet, som i sin tur kan delas upp i flera delämnen)
4. avslutning
Den inledande fasen har en till största delen fatisk funktion, där huvudsyftet är att etablera en social relation, vilket är en förutsättning för att ett samtal ska kunna genomföras. Genom att låta testtagaren prata om ett välbekant ämne är tanken att hon ska komma igång, samtidigt som nervositeten ska dämpas, så att hon kan fokusera mindre på själva testsituationen och band-spelaren. Testtagaren inbjuds att berätta om sig själv och sin bakgrund, och samtalsledaren ställer sedan ofta följdfrågor så att den inledande fasen varar i några minuter. Därefter initierar samtalsledaren bytet till nästa fas, som gäller val av ämne. I exempel 7 nedan ifrån samtalet med Ursula (U) signa-lerar samtalsledaren (S) att den inledande fasen är över med ett emfatiskt uttalat jaha (1):49
49 I de tidigare återgivna exemplen i avhandlingen (t.ex. avsnitt 4.1.1) numrerades varje rad, för att det skulle gå att hänvisa till olika grammatiska strukturer. Här fyller numreringen en annan funktion, då jag mer fokuserar på längre yttranden, och jag har därför valt att istället numrera varje bidrag, utan att för den skull kalla dem turer eller yttranden (eftersom ett
Exempel 7. Samtal med Ursula
1 S: jaha / du har fått de här papperet hem / [me]ämnena
2 U: [ja] ja
3 S: mm / om du vill så kan du / ta bort ett ämne som du tycker inte- / inte passar dig
4 U: ja umm / ja kanske den TCO 5 S: den om TCO
Samtalsledaren övergår därefter till att initiera nästa samtalsfas, ämnesvalet, genom att hänvisa till den temainformation som testtagaren fått hemskickad i förväg: du har fått de här papperet hem me ämnena (1). Testtagaren erbjuds sedan att välja bort ett av de tre ämnena (3). Detta fasbyte är starkt rituali-serat i testsamtalen och sker på liknande sätt i de allra flesta samtal i mitt material. Samtalet med George (G) är dock intressant i detta avseende såtill-vida att det faktiskt är han som signalerar att det är dags att avsluta fas 1, vilket exempel 8 visar:
Exempel 8. Samtal med George
1 G: så det- / det är jag // SKRATTAR /
2 S: / dom här tre ämnena som du då har fått hem å fundera på / vilket av dom tycker du e minst intressant
När George tycks anse att presentationen av honom själv är fullständig av-slutar han den genom att summera: så det- / det är jag (1). På sätt och vis är det därmed han som indirekt tar initiativet till övergången till nästa samtals-fas. En paus uppstår, varefter samtalsledaren inleder nästa fas (ämnesval) på sedvanligt vis (2). Att testtagaren tar egna initiativ på det här sättet är visser-ligen ovanligt i mitt material, men inte så ovanligt i samtalet med George, som vi kommer att få se längre fram (avsnitt 5.2.4).
När ämnesvalet är avklarat initieras den tredje fasen, vilken utgör det egentliga testsamtalet och som på en makronivå behandlar det ämne man valt. Alla samtal, såväl vardagliga som institutionella, behandlar ett eller flera ämnen (eller topiker jfr Brown & Yule 1983:17, Melander Marttala 1995, Linell 1998:181 ff., Norrby 2004:156). Det är dessa som driver sam-talet framåt. Ämnesindelningarna kan analyseras på olika nivåer. En mer övergripande analys kan göras på en makronivå, som hos testtagarna i denna undersökning där makroämnet kan sägas utgöras av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Ämnet kan sedan delas in ytterligare i delämnen på såväl mellannivå som lokal nivå (Linell & Gustavsson 1987, Adelswärd 1988). I vardagliga samtal är ämnesstrukturen ganska lös, och utvecklas till stor del under samtalets gång. I institutionella samtal däremot är
ämnes-strukturen mer tydlig, och ofta förutbestämd i och med de sakfrågor samtalet syftar till att behandla (Adelswärd 1988, Nordberg 1988, Melander Marttala 1995:53). Det gäller i hög grad testsamtalen i föreliggande undersökning, inte minst på grund av det intervjuunderlag samtalsledaren och bedömaren har till sitt förfogande (jfr Johnson & Tyler 1998:43 f.).50
Underlaget består av ett antal frågor som är ordnade från det mer konkreta till det mer komplexa, och som syftar till att förmå testtagaren att utföra de olika kommunikativa funktionerna (dvs. berätta och beskriva, utreda och analysera, argumentera och spekulera). Det vanliga mönstret i testsamtalen överlag är att samtalsledaren introducerar delämnena utifrån frågorna på underlaget, men det förekommer också att andra delämnen än de som finns med på underlaget tas upp, dels i form av följdfrågor till något som testtagaren har svarat, dels som något testtagaren själv introducerar i och med att ett längre svar byggs ut.
I samtalen med Ursula och George kan man se att vissa av de ämnen som introduceras av samtalsledaren helt eller delvis är hämtade från intervju-underlaget, men det händer också att frågor uppkommer som följdfrågor eller motargument till något som testtagaren har yttrat. Nedan ges ett exem-pel på en fråga som hämtats från underlaget i samtalet med Ursula:
Exempel 9. Samtal med Ursula
1 S: mm // man kan ju fråga- / man kan ju liksom undra å spekulera i hu- om vi nu ser på att
de e såna här problem / har FN nån möjlighet att b- att / bestraffa / dom som bryter mot dom mänskliga rättigheterna / ska dom ha nån möjlighet att bestraffa
2 U: dom ja s- / ja tror om man tar exemplet av pinochet / [så] har dom ingen- / ingen=
3 S: [ja]
4 U: =möjlen[het] / dom kan bara / ja godkännar=
5 S: [jha]
6 U: =att- /att eh dom s- spanska / skulle vilja ha pinochet [tillbaka] för eh en / rättegång 7 S: [mm]
8 S: mhh
9 U: och sen när man tår eh / kamo- kambodja igen=
10 S: mm
11 U: =så föreslog / eeh / FN / en in- /
internationellt rättegång / och eh kambodja sa- / sa bestämt nej
12 S: mhm
13 U: så de finns ingen möjlenhet
50
Frågan samtalsledaren ställer (1) är delvis hämtad från underlaget, där det under funktionen ”utred” finns frågan: ”Hur beivras brott mot de mänskliga rättigheterna”. Samtalsledaren har dock omformulerat och utvecklat frågan något, och vill att Ursula ska ”spekulera”, dels i huruvida FN har någon möj-lighet att bestraffa dem som bryter mot de mänskliga rättigheterna, dels om hon själv tycker att de borde ha det. Ursula besvarar frågan genom att ta upp två exempel där FN inte kunnat göra någonting, i fallet Pinochet (2) och Kambodja (9) och sammanfattar det hela: så det finns ingen möjlenhet (13).
Exempel 10 visar att ungefär samma frågeställning tas upp i samtalet med George: 51
Exempel 10. Samtal med George
1 S: va kan- va kan– va kan man göra / va finns de egentligen för eh reella möjligheter å [å] /=
2 G: [oj]
3 S: =va ska ja säga bestraffa dom som- som inte följer dom här deklarationerna / som bryter
mot- / mot-
4 G: jamen de e bra fråga ja e inte säkert vad ska hända om dom / inte följer de men eh-/
5 S: kan FN göra nånting
6 G: SUCKAR jamen de ähh / vilken debatt den / men ja ja tror att dom eh- / nu kan dom inte göra n- / inte så mycke
7 S: mm
8 G: ja tror att vi har- / eeh världen har sett va dom inte har gjort med irak / och eh- / vad dom har bestämt att inte göra med kosovo / så det- / så nato har bestämt att göra nånting /ja e inte säkert om de e rätt att nato / göra vad dom göra / därför att kriget är inom yugoslavia=
9 S: mm
10 G: =inte mellan en länd och andra länder / men eh / vad kosovo- / va dom göra nu / e inte rätt / en estnisk52 rensning och eh folkmord [de-] de går inte / så vi måste göra nånting 11 S: [mm]
12 G: / men ja tror FN eh / har inte så mycke makt som många / tänker / eh tycker=
13 S: mm
14 G: =dom har eh- / dom kan- dom kan eh- / kofi
51 I detta samtal finns negerade bisatser. Observera att de inte ingår i beräkningarna i avsnitt 4.2.1 eftersom dessa grundar sig på ca 15 minuter av testsamtalet, medan denna närstudie behandlar hela testsamtalet från och med testfasens inledande.
52 Sic!
annan kan säga nånting såhär okej de e inte rätt att du göra det men vad / happ- vad händer om milosevic till exempel säger / tack så mycke för din eh / åsikt / nu ska ja göra nånting annat / de va ju int- ah / vad man värderar i världen / du måste prata på samma nivå
15 S: mm
16 G: eeh / ja e inte säkert om / slobodan
milosevic värderar samma sak som kofi annan / till exempel
17 S: mm / [nej] de e ju ett dilemma de där 18 G: [så-]
Samtalsledaren frågar (1, 3) vad FN har för möjligheter att bestraffa dem som inte följer FN:s deklaration. Utdraget är på flera sätt typiskt för samtalet med George, vilket vi kommer att se fler exempel på i nästa avsnitt. För det första tar han ordet innan samtalsledaren har fullbordat sin fråga (4). För det andra klarar han att behålla ordet trots att han inte genast kommer på hur han ska besvara frågan, genom metakommentarerna jamen de e en bra fråga (4) och vilken debatt den (6). Karakteristiskt är också att han inleder sina svar med ja tror att (6, 8), vilket kanske också kan ses som ett sätt att vinna tid att formulera sitt svar och samtidigt behålla ordet. När han till sist väl kommer igång och svarar ger han ett långt och utförligt resonemang till svar (6, 8, 10, 12, 14, 16), och det ser ut som om han skulle kunna fortsätta ännu lite till eftersom han säger så- (18), om inte samtalsledaren hade återtagit ordet i (17). Detta är också utmärkande för samtalet med George, att svaren ofta är betydligt längre och utförligare än i samtalet med Ursula. Enligt He (1998) är det typiskt för de mer avancerade inlärarna att de i testsamtalen klarar att behålla ordet och i högre grad frivilligt utvecklar sina svar.
På sätt och vis har samtalsledaren en lättare uppgift i samtalet med George, vilket även märks i det att det finns en tydlig tendens till att de del-ämnen som introduceras i samtalet med Ursula i betydligt högre grad följer intervjuunderlaget, medan ämnena i samtalet med George i större utsträck-ning hämtar sin näring ur själva samtalskontexten, i form av följdfrågor eller helt enkelt som motargument till något som testtagaren yttrat. Det ger sam-talet en tydligare prägel av en äkta, engagerad debatt. Man börjar så att säga diskutera ämnet ”på riktigt”, inte bara i form av ett antal diskussionsfrågor som ska besvaras. Till stor del kan detta förklaras med Georges eget engage-mang i samtalet, och hans aktiva del i interaktionen, vilket vi ska se närmare på i nästa avsnitt. Det är naturligtvis en fördel för George att få diskutera ett ämne som tycks intressera honom mycket, och som han verkar vara väl in-satt i. Man får inte samma intryck i samtalet med Ursula. Frågan är hur hon hade klarat sig om ämnet varit något som låg henne närmare om hjärtat.
Den sista samtalsfasen är avslutningsfasen, till vilken det alltid är samtals-ledaren (eller i vissa fall bedömaren) som tar initiativet. Det sker också på likartat sätt i alla testsamtal, som i exempel 11 nedan, hämtat från samtalet med George:
Exempel 11. Samtal med George
1 G: nej [x x x inte] heller men //
2 S: [de e svårt å-]
3 G: de e inte ba-
4 S: hörrudu / vi måste kanske sluta / [för] nu=
5 G: [jaha]
6 S: =börjar klockan bli halv fyra=
7 G: *okej*
8 S: =å de står folk å väntar [härute e’re]=
9 G: [ja förlåt]
10 S: =nånting som du- nääe [vadå SKRATTAR] e’re=
11 G: [jaha SKRATTAR]
12 S: =nånting som du skulle vilja / vilja / eh [x] du skulle vilja säga som du [inte]=
13 G: [säg] [nej]
14 S: =fått säga
Konversationen följer det gängse mönstret i alla testsamtal, nämligen att samtalsledaren konstaterar att tiden börjar ta slut (4, 6), och erbjuder test-tagaren att säga något ytterligare (8, 10, 12, 14). I exemplet sker detta ganska abrupt, i och med att George blir avbruten av att samtalsledaren säger: hör-rudu vi måste kanske sluta (4).
Detta avsnitt har behandlat hur testsamtalen kan delas in i olika faser, och även berört hur olika delämnen initieras och byggs ut. Redan här ser vi alltså att det finns stora skillnader mellan de båda samtalen i närstudien. I nästa avsnitt kommer jag att titta närmare på hur interaktionen gestaltar sig i test-samtalen, med fokus på den egentliga testfasen.