Flyt

Föregående avsnitt (5.2.4) behandlade det interaktionella mönstret i sam-talen, det vill säga hur samtalet byggs upp i samspel mellan samtalsledaren och testtagaren. I detta avsnitt kommer jag istället att fokusera mer på test-tagaren, och hans/hennes förmåga att använda språket effektivt i tal-situationen när det gäller så kallat flyt, eftersom jag tror att detta har be-tydelse för bedömarnas intryck av testtagarnas kommunikativa förmåga.

Talhastigheten kan vara ett mått på flyt och som vi såg i föregående av-snitt var hastigheten högre i samtalet med George. Eftersom han själv stod för 69 % av talutrymmet (se tabell 25) kan man förmoda att han har en högre talhastighet än Ursula,⁵⁷ vilket också är det intryck man får när man lyssnar på dem. Enligt Saleva (1997:57) är det emellertid svårt att kvantifiera flyt på ett sådant tekniskt sätt, eftersom kontextens och samtalspartnerns roll är så viktig i sammanhanget. Det som framstår som ett lågt taltempo i en viss samtalssituation kanske inte gör det i en annan. Ett relativt vanligt mått på flyt inom testforskning är dock att räkna antalet pauser längre än en sekund under 5 minuter (Skehan 2001:174).

Att definiera flyt är heller inte helt lätt. Saleva menar att det så att säga

”ligger i betraktarens öga” huruvida en talare har flyt eller ej. Om samtals-partnern upplever det som att en andraspråkstalare har flyt är det så. I det här sammanhanget är det således inte i första hand intressant huruvida test-tagarna i närstudien de facto, genom något slags objektivt mått, uppvisar flyt, utan i vad mån bedömarna kan tänkas ha uppfattat det så.

Green-Vänttinen & Lehti-Eklund (2004) menar att språklärare intuitivt kan identifiera flyt, men att det är svårare att definiera vad flyt egentligen består i. Det är i så fall lättare att beskriva vad som kännetecknar icke-flyt, såsom exempelvis pauser, ordsökningar, kodväxlingar, omtagningar och tvekljud. Sådana så kallade reparationer används för att försöka avhjälpa olika problem som uppstår under samtalets gång (Lindström 2008:146).

Dessa kan alltså uppfattas som ett brott mot samtalets flyt (ibid.), men be-höver inte alltid vara det. Green-Vänttinen & Lehti-Eklund (2007:58) har t.ex. visat att förstaspråkstalare faktiskt har fler självinitierade reparationer än andraspråkstalare. Reparationer i sig är alltså inget tecken på bristande språkkompetens, utan det beror på hur dessa markeras, initieras och genom-förs. Att behärska ”reparationstekniken” på ett målspråksenligt sätt är så-ledes en del av språkkompetensen, som kan påverka det intryck man ger av sin muntliga språkfärdighet (jfr Plejert 2004, Green-Vänttinen & Lehti-Eklund 2007:57). Hos andraspråkstalare återfinns oftare omarkerade avbrott, och reparationerna används i större utsträckning för att formulera sig och korrigera grammatik och uttal, medan förstaspråkstalare i större utsträckning använder reparationer för interaktionella syften (Plejert 2004, Green-Väntti-nen & Lehti-Eklund 2007:78). Enligt Egbert (1998) kan reparationer initie-rade av testtagarna visserligen tyda på att det finns luckor i deras språk-kunskaper, men samtidigt menar även hon att en målspråksenlig behandling av reparationer tyder på god språkbehärskning; ”ratings should be positively influenced if interviewees initiate repairs in a native-speaker-like fashion”

(Egbert 1998:165).

57 Denna skattning är emellertid mycket grov, eftersom den är beräknad på hela samtalet (jfr tabell 25). Ett mer exakt mått skulle man få genom att beräkna talhastigheten enbart på den tid

I samtalet med Ursula finns många reparationer som medför att talet ger intryck av bristande flyt, vilket exempel 21 visar:

Exempel 21. Samtal med Ursula

1 U: ja / de finns eh / orsakerna kan ligger att ehm / de fanns fattig– de finns fattigdom och ut- underutvecklingen i dom- / i dom tredje vä- tredje eh / världeländerna=

2 S: mhm

3 U: =och eh / dom var kolonier / och / var- och dom exploiteras / och eh / nu försöker man / eh / genom- / nu äh- / FN försöker nu att eh / komma underfund en lösning för att / skapa bättre liv / en bättre levnadsstandard / eum / till dom / och så eh var de en nyck– ett nyckelord / eum / underveg- under- ja kommer inte ihåg de nu / underentveck-

utveck[lings]stöd

4 S: [jhha] mm

Ursula använder ofta reparationer för att korrigera sig, t.ex. grammatiskt: de fanns fattig- de finns fattigdom (1) och för att omformulera sig: och eh / nu försöker man / eh / genom- / nu äh- / FN försöker nu att eh / komma under-fund en lösning (3). Det finns också gott om tvekljud och pauser, som ut-draget visar. Vi ser även många ordsökningar, som t.ex. i dom- / i dom tredje vä- tredje eh / värdeländerna (1) och så eh var de en nyck- ett nyckelord / eum / underveg- / under- / ja kommer inte ihåg de nu / underentveck- ut-vecklingsstöd (3). Det sistnämnda exemplet innehåller också en grammatisk korrigering: en nyck- ett nyckel där Ursula byter genus från utrum till neut-rum. Enligt Plejert (2004) är reparationer som syftar till att lösa språkligt betingade problem, såsom exempelvis ordsökningar, vanligare hos inlärare som inte kommit så långt i sin språkutveckling.

Referensbedömaren, som alltså gjort sin bedömning i efterhand, kom-menterar också, på bedömningsunderlaget, att Ursula talar ”eftertänksamt, stakar sig ibland” men tycker samtidigt att hon ”tar sig igenom utan pro-blem”. Hon har givit Ursula betyget G (alltså 3) i kommunikativa funktioner (se tabell 24), men samtidigt markerat 2,5 på underlaget när det gäller funk-tionerna ”att utreda och analysera” samt ”att argumentera och spekulera”. På frågan vilket som är testtagarens största problem svarar hon bland annat

”bedömarnas uppfattning av hennes tvekan” (min kursivering), vilket också talar för att det finns faktorer i Ursulas tal som kan uppfattas som bristande flyt. Man kan också notera att Ursulas ordförråd fått betyget 2 i den ursprungliga bedömningen, något som de många ordsökningarna kanske kan ha bidragit till.

När det gäller pauser påpekar Saleva (1997:58 ff.) att sådana också före-kommer hos förstaspråkstalare, mellan vilka det också finns stora individu-ella variationer. Förekomsten av pauser är helt normalt och t.o.m. önskvärt, så att lyssnaren får möjlighet att ta in och smälta det som sägs. Det är emeller-tid vanligare med pauser hos andraspråkstalare, som dessutom ofta har pauser på andra ställen än förstaspråkstalare, såsom mitt inne i konstruk-tioner, exempelvis inne i nominalfraser (He 1998, Green-Vänttinen & Lehti-Eklund 2004).

En kvantitativ beräkning av antalet pauser visar att Ursula totalt har 271 kortare och 17 längre pauser, vilket innebär en paus vid knappt vart sjätte ord (5,75 ord per paus). George har något fler pauser, 355 kortare och 12 längre, men eftersom han har en större talmängd blir det också för honom en paus vart sjätte ord, lite drygt (6,49 ord per paus). Det finns alltså ingen större skillnad mellan de båda testtagarna när det gäller antalet pauser.⁵⁸ Där-emot finns det uppenbarligen en skillnad när det gäller referensbedömarens upplevelse av testtagarnas flyt. Medan hon kommenterar att Ursula stakar sig (se ovan), tycker hon att George har flyt, och uppger hans flyt som ett av de starkaste skälen till att han bör godkännas. Det finns därför skäl att tro att också de ursprungliga bedömarna har uppfattat det så.

Som tidigare nämnts är det inte bara pauser som kan ge intryck av bristande flyt, utan också andra slags reparationer såsom bland annat tvek-ljud, upprepningar och ordsökningar som vi såg i exempel 21 ovan. George har emellertid inte lika många ordsökningar som Ursula. Kanske är han lite av en risktagare. Om inte ordförrådet räcker till använder han ofta ett eng-elskt uttryck istället, som i exempel 22 nedan:

Exempel 22. Samtal med George

1 S: kan- eh / kan FN bli en- en- en stark- 2 G: ja ja tror att dom kan bli- / dom kan- dom vill bli starkare / [ja] tror de=

3 S: [mhm]

4 G: =en bra organisation / [på] ungefär=

5 S: [jaa]

6 G: =e / etthundraåtti plus medlem / eeh / även om dom har börjat med / mycke mindre / femti år sedan / ja tror att de e viktig att eum //

dom måste har eh / godkänd av eh / ja säger / mf säkerhet counsil

58 När det gäller de båda grupperna som helhet finns dock en skillnad när det gäller antalet pauser, såtillvida att de underkända har fler pauser. De har i genomsnitt 262 korta pauser och 11 långa, medan de godkända har 201 korta pauser och 3 långa (se bilaga 6). Skillnaden är statistiskt signifikant (p = 0,001 resp. 0,000). Observera att denna beräkning gäller de 15 minuter jag transkriberat inför huvudstudien. När det gäller Ursula och George har jag dock

7 S: rådet [säkerhetsrådet]

8 G: [precis] de finns ungefär fem sex länder på den / och alla måste / hålla med

Utdraget visar att han är osäker på den svenska benämningen på säkerhets-rådet: dom måste ha godkänt av eh / ja säger / säkerhet counsil (6). Att det engelska uttrycket föregås av en paus och ett tvekljud, liksom den lexikala markeringen av reparationen ja säger, tyder på att han är medveten om att han inte känner till eller för stunden inte kommer på den svenska be-nämningen. Liknande kodväxlingar förekommer vid flera tillfällen i samtalet med George.

I Green-Vänttinen & Lehti-Eklunds (2007:68) undersökning var sådana här ordsökningar med kodväxlingar karakteristiska för de institutionella andraspråkssamtal de undersökte. En bidragande orsak där antogs vara det gemensamma förstaspråket, det vill säga finska, hos informanterna. Det gjorde att det gick bra att använda ett finskt uttryck utan att äventyra den gemensamma förståelsen. Detsamma kan sägas gälla i detta samtal, eftersom George troligen utgår från att samtalsledaren förstår engelska. Här blir han emellertid korrigerad av samtalsledaren: rådet säkerhetsrådet (7), vilket gör att även detta samtal har drag av lärare–elev-samtal, och de i grunden asym-metriska samtalsrollerna aktualiseras. Han verkar dock inte falla in i elev-rollen, eftersom han inte upprepar det korrekta uttrycket (8), något som an-nars är vanligt efter de korrigeringar som förekommer i mitt material, och även i samtal överhuvudtaget (Jefferson 1987:88). Istället går han vidare.⁵⁹ Det han har att säga tycks vara viktigare för honom än de enskilda orden och han förefaller gärna gå in i rollen som debattör.

Enligt Lindberg (2005:37) kan den variation som återfinns mellan olika inlärare förklaras med att vissa inlärare fokuserar mer på form och lägger större vikt vid språklig korrekthet, medan andra är mer kommunikativt in-riktade och istället fokuserar på innehåll och flyt i samtalet. Ursula har emellertid inte samma självklara möjlighet att använda sitt förstaspråk som en resurs när ordförrådet inte räcker till, eftersom hon inte kan vara säker på att hennes samtalspartner förstår tyska. Det kan vara en förklaring till att hon oftare tvingas till mer uppenbara ordsökningar, som stör kommunikationen.

Även hos George finns visserligen gott om sådana reparationer som kan ge intryck av dåligt flyt. Det förefaller dock som om han ofta förmår att handskas med dessa på ett mer målspråksenligt sätt. Green-Vänttinen &

Lehti-Eklund (2007) påpekar: ”[a]tt kunna markera problem på ett sätt som är karakteristiskt för målspråket, istället för att t.ex. tystna, kännetecknar språkinlärare som uppvisar flyt”. Enligt Plejert (2004) är förmågan att

59 Att han har uppfattat korrigeringen kan man emellertid se på att han utan att tveka använder den svenska beteckningen litet längre fram i samtalet (se exempel 18 (4)).

genomföra reparationer en viktig del av en andraspråksinlärares kommuni-kativa kompetens. Som vi såg tidigare (5.2.3 och 5.2.4) har George en ten-dens att inleda sina yttranden med fraser av typen de va en bra fråga och ja tror att, vilket jag menade kunde tjäna som ett sätt att behålla ordet och få tid att tänka och formulera sig, istället för att inleda sina svar med pauser och tvekljud som Ursula ofta gör. Måhända har George hunnit tillägna sig en mer målspråksenlig behärskning av hur man markerar reparationer och behåller ordet, vilket ger ett intryck av en talare med flyt och därmed också en kom-petent språkbrukare.

Sammanfattningsvis uppvisar Ursula många tecken på bristande flyt, vil-ket också påtalas av referensbedömaren, medan George enligt henne har bra flyt, vilket också samtalet bekräftar. Man kan kanske hävda att George har en bättre strategisk kompetens, samtidigt som han har en bättre kontroll över sina språkkunskaper än Ursula. Detta kan ha bidragit till de betyg som test-tagarna har fått.