Anarkism och anti-Gud

I Efteråt? nr. 229, publicerad i juni 1910, finner vi en artikel med titel: ”Anarkisten och hans offer. En domstolsscen i andevärlden. Transmeddelande af d:r O.J. Hultgren, genom Carl Söderling d. 31 mars 1910.”.

En domstol signalerar auktoritet, lag, rättvisa, och dömande. Vilket i sin förlängning är struk- tur och ordning. Det finns alltså system ’på andra sidan’ och det finns rätt och fel inom det syste- met. Den som ställs inför domstolen är Anarkisten. Han är namnlös genom hela artikeln och tit- uleras enbart som Anarkisten, med stort A. Han förbli därför en osynlig person, en stereotyp och arketypisk representation för ’någon som bryter mot strukturen och ordningen’. Ordet ’anarkist’

kommer från grekiskans ’an anarchos’ och betyder ’utan härskare’. Anarkister är samhällsom- störtande och vill bryta ner den rådande strukturen utifrån visionen att skapa icke-hierarkiska samhällen, utan styrande statskick eller regelsystem.

Anarkismen föddes ur 1800-talets socialistiska arbetarrörelse. Richard Sonn skriver i Anar- chism att den främsta anarkistiska metoden under slutet av 1800-talet var den så kallade, hand- lingens propaganda. Denna gick ut på att agera för att aktivt uppmärksamma allmänheten på allvaret i samhällssituationen, och för att rasera förtryckande regenter från sina maktpositioner.156

Det uppmuntrade till blodiga och uppmärksammade attentat, vilket skapade en opinion där anar- kister likställdes med terrorister.157 _{Historikern Gregory Shaya menar att anarkister under sekel-}

skiftet blev representanter för ’den felande länken’ i samhället. Retoriken konstruerade föreställ- ningen att anarkism var ett resultat av dålig undervisning, alternativt resultatet av för mycket undervisning. Förklaringarna var av sociologiskt eller psykologisk art - anarkister målades upp som produkter av ’egoism, vanity and illogic’, med personlighetsdrag ’ridden with pride, envy and cruelty’.158 _{Egoism, fåfänga, stolthet och avundsjuka, är alltså några av de attribut som klum-}

pades samman med samhällets ’felande länk’.

Men viktigast av allt - åtminstone i denna analys - var att anarkisten ofta förknippades med ateism.159 År 1881 publiceras Oahspe, en ’panbibel’ som hyllades av många ockultister, inte minst spiritualister. Det är en 1551 sidor lång kanalisering som ger en alternativ berättelse om mänsklighetens historia och om Jehova, än den som går att finna i den kristna Bibeln. Oahspe hyllades av många spiritualister. Efteråt? publicerade år 1910 en 22 sidor lång följetång om Oahspe, där panbibeln beskrivs entusiastiskt. 1910 är också det år som artikeln om ’Anarkisten’ skrivs. I Oahspe används fenomenet anarkism, anarchy, inte bara som en symbol för ateism, utan används som metafor för anti-Gud. I paragraf 16/1.12., refererar anarkismen till krig och helvete: ”And in many of these heavenly kingdoms there are wars, and anarchy (hells) where the angels torment one another endlessly.”.160 _{Liknelsen återkommer i paragraf 25/41.11., där en kan läsa att}

”The doors of hell (anarchy) were opened!”.161 Och i paragraf 18/1.3. betecknar anarkism falska gudar, och kriminella (omoraliska) demoner: ”Deep-buried she lies in anarchy; the false Gods and false Lords despoil her heavens in war, and cast down on the troubled earth, her millions of spirits of darkness, who glut themselves in crime.”.162 _{En kan kanske utgå från att Oahspes synsätt}

och ståndpunkter var en inspirationskälla som influerade Efteråt?´s spiritualistiska kretsar, om

156 _{Sonn, Richard D., Anarchism, Cengage Gale, Farminton Hills, U.S., 1992, sid. 47} 157 _{Sonn, Richard D., Anarchism, Cengage Gale, Farminton Hills, U.S., 1992, sid. 48}

158 _{Shaya, Gregory, How to Make an Anarchist-terrorist: An Essay on the Political Imaginary i Fin-de-}

Siècle France, i Journal of Social History, Vol. 44, Nr 2, 2010, sid. 527

159 _{Shaya, Gregory, How to Make an Anarchist-terrorist: An Essay on the Political Imaginary i Fin-de-}

Siècle France, i Journal of Social History, Vol. 44, Nr 2, 2010, sid. 526

160 _{Oahspe, oahspestandardedition.com, paragraf 16/1.12., sid. 225} 161 _{Oahspe, oahspestandardedition.com, paragraf 16/1.12., sid. 750} 162 _{Oahspe, oahspestandardedition.com, paragraf 16/1.12., sid. 244}

inte innan så åtminstone efter 1910. Likaså dess tunga redogörelse för ’anarchy’ - som blev till en diskursiv framställning av anti-Gud.

I artikeln står nu alltså ’Anarkisten’ - terroristen, ateisten, anti-Gud — inför domstol på ’den andra sidan’. Han står där inte ensam, för med honom finns personen han lönnmördat, ’hans of- fer’, som visar sig vara en ’högt uppsatt militär’ - en företrädare för lydnad och samhällsordning. De två är varandras kontraster och representerar motsatser såsom ordning/kaos, moral/omoral, civil lydnad/civil olydnad. Artikeln utvecklas till en reproducerad myt om antihjälten som om- vänds. Detta efter att scener ur alla hans tidigare liv rullats upp framför honom och han lidit ”intensiva själskval och vred sig af smärta likt en orm”.163 _{Både domstolen och militärhjälten}

förbarmar sig över Anarkisten och han går fri från straff utöver sitt dåliga samvete och sin ånger, men först efter att hans person och politiska filosofi, marginaliserats till att vara en form av indi- viduell karmisk arvssynd;

”De, som trotsa lagar och öfverhet och vilja omstörta bestående ordning, äro ofta sådana, som i föregående liv förbrutit sig mot samhället och därför bära på en tyngande karmisk skuld, vilken skuldkänsla de med nya våldsgärningar söka döva. De böra lära sig att inse, att endast den, som med undergivenhet och aktning för gällande lag och förordning finner sig uti sin ställning och bär sitt öde utan knot, kan sägas avtjäna och utlösa sin karmiska skuld.”164

Andemeningen är att anarkisten är anarkist för att han i tidigare liv ’förbrutit sig mot samhället’ och därför bär på en ’tyngande karmisk skuld’ och kan endast ’utlösa sin karmiska skuld’ genom ’undergivenhet och aktning för gällande lag och förordning’. Hans person, hans tankar och käns- lor, hans åsikter, hans tro - hela den nihilistiska essensen i fenomenet anarkist - bryts ner till att vara ett resultat av en ’karmisk skuld’. Straffet är att anarkisten återföds som anarkist tills dess han upphör med att vara anarkist. Och med det är Anarkisten avväpnad. All symbolism som göm- mer sig i ’anarkisten’ har degraderats till att vara uttryck för en syndande själ med skuldkänsla som om och om igen loopar omoral, olydnad, kaos - ett slags diskursiv anti-Gud. För att bryta loopen behöver Anarkisten böja sig för auktoriteten och finna sig ’uti sin ställning’ - med andra ord sluta opponera sig mot hegemonisk makt och finna sig ’uti sin ställning’.

Här blir det intressant att minnas hur den dokumenterade andekanaliseringen som löper till- baka till 1700-talet och början av 1800-talet, främst kopplas till aristokratiska kretsar och en mak- telit, och att de flesta medlemmar i Spiritualistiska Sällskapet som gav ut tidningen Efteråt?, till- hörde borgarklassen.165 _{Med det poängterat är det fortfarande alldeles för onyanserat att konklu-}

dera den diskurs som bor i Efteråt? som en borgerlig diskurs. Det finns en maktaspekt i att driva

163 _{Efteråt?, Nr. 229, Juni, 1910, sid. 84}

164 _{Efteråt?, Nr. 229, Juni, 1910, sid. 85}

165 _{Carleson, Robert & Levanden, Caroline, Spiritualism in Sweden, in Bogdan, Henrik & Hammer, Olav}

(eds.), Western Esotericism in Scandinavia, Brill Esotericism Reference Library, Koninklijke Brill, Leiden, Netherlands, 2016, sid. 523

en tidningsredaktion och publicera en tidning, att vara del av ett filter som godkänner vissa artklar och berättelser och låter andra förbli opublicerade och osynliga. Och kanske får en stanna vid insikten att det nog är omöjligt att det redaktionella filtret inte låter sig påverkas av innevarande personliga och politiska ståndpunkter. Dessa kan fortfarande inte tillskrivas som ’borgerliga’, men redaktörerna verkar ha levt i ett samhällsskikt som gav dem mer privilegierade förutsätt- ningar och kanske kan en utgå från att deras liv och mentala tankeramar var färgade av den sam- hällspositionen. Artikeln om ’Anarkisten’ blir utifrån den behållningen en moralisk uppfordran till ’radikala extremister’ ur socialiströrelsen att ’ställa sig i ledet’, eller åtminstone ger artikeln en nedvärderande avbildning av ’dem - de upproriska’. Det blir till en nästintill konservativ skild- ring av hur alla som bryter mot etablerade världsordningar också bryter mot Guds världsordningar och därmed döms efter döden. Världsliga lagar och förordningar görs till gudomliga lagar och förordningar, och cementerar dem. Att vara anarkist är alltså att bryta mot Guds lag och opposit- ionellt representera anti-Gud.

Att resonera kring ’Anarkisten’ ur den förevändningen går stick i stäv med Srdjan Smajics syn på spiritualismen som en aktivistisk och rebellisk rörelse vars kulturyttringar utmanade konser- vativa och bakåtsträvande kontexter i sin tid.166 _{Detta fragment av en spiritualistisk kulturyttring}

verkar snarare mot rebellisk aktivism och för konservatism. Berättelsen innehåller ’icke-kristna’ och österländska föreställningar om själslig reinkarnation vilket bemöter både Smajics och Fergu- sons kommentarer om spiritualismens ’demokratiska andlighet’.167 _{Men de teologiska elementen}

till trots, återspeglar andligheten i ’Anarkisten’ inte så mycket mångfald, utan mer en hierarkisk enfald. Det är snarare det historiskt väl använda medlet att skapa mytbilden kring världsliga makt- förhållande som gudomlig ordning och som en del av skapelselagen. Förhållandet mellan härs- karmakten och religiösa uttryck har länge gått hand i hand, eftersom det legat i samhällselitens intresse att legitimera sin dominans genom skapelseberättelser. Gro Steinsland förklarar det som att uppror mot överheten ur det synsättet blir likställt med uppror mot Gud.168 _{Precis som Anar-}

kisten explicit blir likställd med omoral och civil olydnad men samtidigt implicit likställd med anti-Gud.

Ovan nämnda härskarteknik reproduceras onekligen i berättelsen om ’Anarkisten’. Som svar på frågan kring vems och vilkas intresse Anarkisten brutit mot, plockar vi in Robert Miles som skriver att den ideologiska föreställningen om evolution och raslig överlägenhet var enkel att översätta till klasstermer. Synen på icke-vita människor som underutvecklade och mer som en del av natur än av kultur, kopplade dem samman med sina fysiska kroppar. Det formulerades till

166 _{Srdjan, Smajic, The Trouble with Ghost-Seeing: Vision, Ideology, and Genre in the Victorian Ghost}

Story, in ELH, Vol. 70, No. 4, 2003, sid 1110

167 _{Ferguson, Christine, Recent Scholarship on Spiritualism and Science, i Kontou, Tatiana & Willburn,}

Sarah (eds.), The Ashgate Research Companion to Nineteenth-Century Spiritualism and the Occult, Ash- gate Publishing Company, U.K., 2012, sid 20

argumentet att de var skapta att använda sina kroppar fysiskt, det vill säga, de var skapta till att arbeta. Grupper av människor började alltså uppfattas som en naturlig arbetarklass. Steget var inte långt till att man socialt började dela upp och organisera all världens population med det argument och vision som ledstjärna. Befolkningen intvingades och indoktrinerades till sin ’naturliga’ klass- position. Denna klassförgrening av socialdarwinismen bidrog till att skapa en samhällsorganism och en verklighetsuppfattning som syftade till att fylla produktionskapitalismens materiella ända- mål - vissa människor skulle arbeta åt andra.169 _{Imperialistisk ideologi höll således inte enbart ’de}

icke-västerländska andra’ på ett ’naturligt’ och ’biologiskt’ avstånd, utan även den europeiska arbetarklassen. Som Eric Hobsbawm uttrycker det i Imperiets tidsålder så hölls ’imperiestaternas egna befolkning på plats’ genom att det imperialistiska ideologimaskineriet formulerade de men- tala ramar som höll det porträtt, vilket befolkningen speglade sig själva i.170

Det är intresset att upprätthålla denna rådande världsordning som ’Anarkisten’ bryter mot. Hans arketyp ifrågasätter de världsliga strukturerna, och därigenom också den gudomliga ord- ningen. I vilken han blir straffad, tystad och tillintetgjord. Även fast det är personer som kanali- serat och nedskrivit berättelsen och personer som valt att publicera den, så kan en inte enbart se det som deras direkta intresse som avspeglas i artikeln, den reflekterar snarare hur dessa personer är en del av en ideologisk diskurs som, såsom Marx och Engels uttrycker det - in till roten skym- mer människors relation till sin omvärld och vinklar deras verklighetsuppfattning.171

Förnimmelser av en dömande auktoritär makt på ’den andra sidan’ återkommer, som exem- pelvis i Efteråt? nr. 336, publicerad i maj 1919, där det publiceras en artikel med titel ”En scen inför Karmas herrar. Transmeddelande genom Carl Söderling den 28 febr. 1919.”.

Den som talar genom mediet blir anonym för läsaren, men det kanaliserade meddelandet börjar med att anden klargör att den ”…har fått en anmodan, ett uppdrag från Kontrollen, att återge en scen inför Karmas herrar.”.172 _{Att ha ’kontroll’ är likställt med att styra och att leda, eller att}

granska, övervaka, syna, inspektera och undersöka. I sin bestämda form, blir ’Kontrollen’ defini- tiv, och på något vis den högsta och slutgiltiga, instansen. Det är inte ’En Kontroll’, eller ’En av Kontrollerna’, utan den definitiva och styrande ’Kontrollen’, med stort K, som givit anden ett uppdrag, en order. Anden fortsätter;

”Högt uppe i sfärerna, där rättfärdighetens rena eter svalkar envar, såsom endast rättfärdigheten det förmår, ligger på ett högt berg ett tempel. Detta tempel är märkligt därutinnan, att det är uppbyggt av rättfärdighetens principer, representerad genom alla tiders fullkomlighetssträvan inom olika folk och raser. Karmas herrar äga där säte, och

169 _{Miles, Robert, Racism, Routledge, London, 1989, sid. 105}

170 _{Hobsbawm, Eric, Imperiernas tidsålder, Tiden, Kristianstad, 1989, sid. 97}

171 _{Marx, Karl & Engels, Frederick, Collected Works, Volume 5, Marx and Engels 1845-47, Lawrence &}

Wishart, Digital Production: Electronic Book, 2010, sid. 37

de tjugofyra äldste sitta där under utövande av sitt uppdrag: at döma de nykomna andarna.”173

Högt uppe i sfärerna finns ett berg och på detta står ett tempel som är byggt av rättfärdighetens principer. Ordet ’rättfärdighet’ symboliserar fromhet, en slags dyrkan eller vördnad inför Den Högre Makten. Att vara rättfärdig kan också innebära att uppfylla allt som begärs, och en begäran är någonting som efterfrågas, som krävs. Templet är alltså byggt av principen att fromt uppfylla den vördade och dyrkade Högre Maktens krav. Beskrivningen av rättfärdighetens principer som ’representerad genom alla tiders fullkomlighetssträvan inom olika folk och raser’, kan tolkas som att all världens religioner och religiösa uttryck är olika sätt att förstå, tolka och förklara en och samma Högre Makt eller högre varande. Det är ett transcendent och accepterande förhållningssätt till andliga uttryck, och linjerar sig med Tatiana Kontous syn på spiritualismen som en utopisk rörelse som skapade alternativa andliga uppfattningar som motvärn till den elitism och exklude- rande rivalitet som bodde i de etablerade religionerna.174 Att sträva efter fullkomlighet innebär att sträva efter felfrihet, efter fulländning - vilket kan ses som ett slags gudfruktighet. De tjugofyra Karmas herrar ’äga säte’ i templet, vilket innebär att de representerar ’fullkomligheten’ så till den grad att de gives rätt att döma de nykomna andarna utefter dessa principer. Den fullkomliga auktoriteten som skildras är inte mansdominerad utan uteslutande patriarkal. Titeln 'Karmas her- rar’ utesluter ens möjligheten att någon annan än en herre kan nå denna grad av fullkomlighet. .

Ordet ’domstol’ förekommer inte i denna berättelse, men en dömande auktoritet gör, vilken representeras som patriarker. En utvald elitistisk överhöghet som hierarkiskt reser sig över andra, och som likt Europas feodalherrar eller kristendomens präster, biskopar, kardinaler och påvar, anses vara instrument som den gudomliga kraften verkar genom. Detta speglar inte en utopiskt alternativ andlig struktur, utan befäster snarare etablerade religioners selektivitet, någonting som Kontou menar att spiritualismen gjorde motstånd mot.

6.5 Tolkning och sammanfattning av empirin