postkolonialismens teoretiska paraply och imperialismens ideologimaskiner
5. Tidigare forskning
För trettio år sedan var studier om spiritualism marginell inom viktoriansk forskning. Spiritualism ansågs inte vara en legitim historisk praxis utan mest som en mix mellan illusion, självbedrägeri och bedrägeri, något som var ’misslyckat’ i människans historia.86 Historikern Janet Oppenheim
publicerade år 1985 The Other World. Spiritualism and Psychical Research in England, 1850- 1914, i vilken hon undersökte den viktorianska tidens offentliga fascination för spiritualism, teo- sofi och den gryende psykologiska vetenskapen. Hon visade att människor som närvarade vid privata som offentliga seanser, uppsökte medier för att få kontakt med en avliden anhörig, eller ’få sin framtid siad’, kom från vitt skilda sociala bakgrunder, utbildningar och yrkeskompetenser. Spiritualism och de magiska fenomen som sammankopplas med rörelsen rörde vid de flesta av samhällets nivåer, vilket placerade företeelsen i en kultur- och tidskontext som genast blev mycket svårare att ignorera. Snarare än att avfärda spiritualismens magiska element eller ifrågasätta huruvida psykologin var ’sann’ eller inte, fokuserade Oppenheim på att försöka förstå orsakerna till varför hantverkare, intellektuella och aristokrater omfamnade spiritualismen som en surrogat- religion.87 The Other World skulle inte bara komma att bli Oppenheims genombrottsstudie utan
den öppnade också det spiritualistiska fältet både för akademin och mer mainstream kulturhisto- riker.
Spiritualismen och dess omkringliggande fenomen har efter The Other World grävts fram ge- nom många olika tematiska perspektiv. Majoriteten av de spiritistiska medierna var kvinnor som ofta hade offentlig roll som inkluderade publika framträdanden och geografiska resor. Många skred över tidens könsnormer och levde i en högre autonomi än de flesta kvinnor under 1800- talet.88 Fenomenet ansågs ’kvinnligt kodat’ vilket resulterade i att forskningen kring spiritualism
blev detsamma, och närmades med otaliga genusvetenskapliga perspektiv, och i princip klassifi- cerat som en del av den ’kvinnohistoria’ som åttiotalets feministiska retorik handlade om. Spir- itualismen har sedan dess vaskats genom tvärvetenskapens teoretiska trender, och sköljts genom av kvinnoemancipatoriska perspektiv, Judith Butlers performativitetsteori, intersektionalitet och posthumanism. Det är däremot en skral forskning som silat rörelsen genom postkolonialistisk teori. Perspektivet har främst använts i analyser som synat mediernas performativa framställ- ningar, än deras textuella.
Elisabet Lowrys forskning på mediet Nettie Colburns framställning av indianpojken ’Pinkie’ nämndes i inledningen. ’Pinkie’ materialiserades återkommande genom Nettie, vilket innebär att
86 Gomel, Elana, Spirits in the material world: Spiritualism and identity in the Fin de Siècle, i Victorian
Literature and Culture, nr. 35, Cambridge University Press, 2007, sid. 190
87 Oppenheim, Janet, The Other World. Spiritism and psychical research in England, 1850-1914, Cam-
bridge University Press, Cambridge, 1985
88 Gutierrez, Cathy (eds.), Handbook of Spiritualism and Channeling, Brill Handbooks on Contemporary
spöket ’tog över’ Netties kropp och agerade genom henne. Lowry avskriver magin ur fenomenet och fokuserar forskningen kring hur Nettie förkroppsligade fördomar och stereotyper om ’india- ner’ genom sin mimik och kroppsspråk. Hon ser på Nettie som en skådespelerska och skiljer inte ’den spelade’, Pinkie, från ’den som spelar’, Nettie. Att analysera hur skådespelet tog sig i uttryck, är enligt Lowry en lucka som eftervärlden kan öppna och effektivt syna samtidens fördomar och föreställningar, genom. Nettie var länken mellan publiken och ’världen där ute’, en värld som i 1800-talets Europa representerades stereotypt. För att anses övertygande och trovärdig, behövde Nettie spela på publikens inrotade uppfattningar och förväntningar på ’hur’ och ’vad’ en indian- pojke betedde sig och sa.89 Det är en slutsats som också Sarah Goldingay kommer fram till när
hon i Spirit Possession likställer medierna med skådespelerskor som ägde en mer eller mindre talang. Konstformen kräver att ’det som porträtteras’ känns igen hos mottagarna, publiken, och Goldingay menar att Spiritualismens mest lyckade medier var de som med störst övertygelse mötte publikens förväntningar genom att bäst kunna konstruera samtidens symbolspråk och atti- tyder.90
Lowry och Goldingay analyserade performativa och inte textuella framställningar, som görs i denna uppsats, men deras gemensamma uppfattning, att medierna behövde spela på samtidens föreställningar, är en intressant aspekt som kan överföras till text. I en tid när informationen om ’de andra’ var monoton och entonig behövde också mediernas framställningar sålla sig till samma retorik vilket inte kan ha gett utrymme för alltför kreativa tolkningar eller representationer av ’de andra’. Framförallt om det fanns rivalitet som slogs om samma publik (läsare), vilka i sin tur behövde bli övertygade om att det verkligen fanns en upprättad andekontakt.
Även fast Amy Lehmans forskning tenderar att placera sig mer under genusvetenskapens pa- raply än den postkoloniala, så kan hennes Victorian Women and the Theatre of Trance från 2009, vara värd att nämna då hon ändå snuddar vid framställningar av ’den andra’. Hennes tes kretsar kring att de ’exotiska’ karaktärer som framträdde i mediernas uppträdanden inte enbart var för att sensationellt locka publik, utan för att (kvinnliga) medium kunde relatera till dessa ’Andra’ som under sin livstid varit lika uteslutna från den offentliga sfärens makt som de själva var i sin samtid. Hon vill se att det existerade ett släktskap mellan de kvinnliga medierna och andarna från dem som under sin jordiska inkarnation också hade upplevt en brist av legitim makt och rätten att tala eller bli hörd.91 Hon undersöker alltså makthegemoni och positionerar västerländska kvinnor i ett
89 Lowry, Elizabeth, Pinkie at Play, in Gutierrez, Cathy (eds.), Handbook of Spiritualism and Channeling,
Brill Handbooks on Contemporary Religion, Vol. 9, Koninklijke Brill, 2015, sid. 152
90 Goldingay, Sarah, To Perform Possession and the Possessed in Performance: The Actor, the Medium
and an ’Other’, in Schmidt, Bettina E. & Huskinson, Lucy (eds.), Spirit possession and Trance. New inter-
disciplinary perspectives, Continuum Advances in Religious Studies, Continuum, New York, 2010, sid.
207
91 Lehman, Amy, Victorian Women and the Theatre of Trance; Mediums, Spiritualists and Mesmerists in
relaterande släktskap med ’de andra’ och menar att hon kunde kritisera sin samtid och den egna underlägespositionen med hjälp av att uttrycka sig genom att bli en annan ’den andra’.92
Ett annat forskningstema på spiritualism som är relevant och vilken uppsatsen lierar sig med, fokuserar på texten - de kanaliserade berättelserna - och likställer medierna som skrev ner dem med författare och historieberättare. I metoddelen diskuterades hur mediernas roll osynliggörs och de reduceras till språkrör för sin tids föreställningar. Det är en inställning som återfinns i exempelvis Elana Gomels men främst i Tatiana Kontous forskning och som inspirerat hela upp- satsens utgångsläge. Ingen av dem har ett specifikt postkolonialt perspektiv på texterna, men de diskuterar ändå hur diskursiva framställningar kan läsas ur texterna, hur de cementerade eller lekte med identitetsskapande och hur texterna kan ses som en rekonstruktion av verkligheten.
Det var ett vanligt fenomen att medier skrev postumt - kanaliserade andar, spöken och utomdi- mensionella entiteter och likt ett tomt skrin lät dem författa sig genom dem. Mediet blir alltså en ’spökskrivare’ - någon som överlämnar sin kropp till ett immateriellt väsen och låter dem produ- cera en text genom dem. I ’Spirits in the material world’ - Spiritualism and identity in the Fin de Siècle, skriver Elana Gomel bort all typ av andlighet från detta fenomen, och ser till medierna som författare, som spökskrivare. Hennes inställning är att spöken inte existerar, eller åtminstone inte är intresserade av seanser, och att kanalisering - skriftlig liksom performativ - är aktiviteter som konstruerar och rekonstruerar identiteter.93 Eftersom ’ingenting egentligen hände’ förutom
att någon författat en text, eller framfört ett skådespeleri, så berättar dessa lika mycket om tidens specifika historiska, kulturella och ideologiska diskurser, som alla andra kulturella uttryck.94 Per- spektivet hålls också genom denna uppsats.
Vidare kontextualiserar Gomel spiritualismen som en utopisk och moralisk rörelse. Därför menar hon också att den performativitet som bor i kanaliseringarna, kan ses som ’utopiska sub- jekt’. Där den underliggande agendan var att skapa nya immateriella subjekt som stod i skarp kontrast mot det materiella. Subjekten transcenderade demonstrativt människan, hennes förnuft, och blev en slags ikoniserad idealbild som allmänheten skulle inspireras av, men ironiskt nog aldrig kunna nå upp till. De ’utopiska subjekten’ var representationer av superkrafter - de hade lärt sig livsläxor, satt inne på vishet och kunskap, ’såg in i framtiden’, vandrade obehindrat genom dimensioner bortom tid och rum - attribut som var eftersträvansvärda, men ouppnåeliga.95 Synen
92 Lehman, Amy, Victorian Women and the Theatre of Trance; Mediums, Spiritualists and Mesmerists in
Performance, McFarland & Company, Jefferson, U.S., 2009, sid. 86ff
93 Gomel, Elana, Spirits in the material world: Spiritualism and identity in the Fin de Siècle, i Victorian
Literature and Culture, nr. 35, Cambridge University Press, 2007, sid. 190
94 Gomel, Elana, Spirits in the material world: Spiritualism and identity in the Fin de Siècle, i Victorian
Literature and Culture, nr. 35, Cambridge University Press, 2007, sid. 192ff
95 Gomel, Elana, Spirits in the material world: Spiritualism and identity in the Fin de Siècle, i Victorian
på spiritualism som ett slags proto-feministiskt kulturellt uttryck, och medierna som skådespe- lerskor, återkommer hos Gomel som i sann Butleristisk anda menar att medierna ’lekte’ med könsnormerna när de togs i besittning. Då manliga spöken eller ’maskulina krafter’ verkade ge- nom kvinnliga medier, och vice versa, blev varje rörelse ett performativt skådespel, och medierna kunde använda skådespeleriet för att dramatisera sin samtid.96 Denna dimension når aldrig en
textanalys som stannar vid den tvådimensionella representationen. Det ligger inte heller i uppsat- sens intresse att lyfta ett genusperspektiv. Dock är inte bara hennes argument kring det ’utopiska subjektet’ intressanta, utan termen alltför beskrivande för att inte låna och kommer att användas genom uppsatsens analys.
Tatiana Kontous forskning nämndes redan i inledningen och i metoddelen. Hennes förhåll- ningssätt är likt Gomels - hon avskriver magin från kanaliseringarna och likställer medierna med regissörer och författare. I Spiritualism and Women’s Writing från 2009 lyfter hon att spöken och spökhistorier var en fascination för viktorianer - genren återfanns i mycket av den fiktion som producerades, och var enligt Kontou en populär konstart. Hon ser det intensiva intresset för an- devärlden som en effekt av tidens diskurser - sekulariseringen lämnade det andliga livet öppet för fantasier och rädslor att ta form, samtidigt som vetenskapens evolutionära idéer mer påtagligt övertog västvärldens stora och vedertagna berättelser, vilket bidrog till nyfikenhet på ’nästa steg’.97 Att spiritualismens kanaliserade spökhistorier rönte en stor popularitet och publik, ser hon
som en effekt av denna fascination. De kanaliserade berättelserna var lika mycket en produkt av, som en producent av, intresset för spöken, och kanaliseringarna tillskriver hon nästan som en egen berättargenre i tiden.98
Även hon lyfter genusaspekten genom att belysa hur kvinnliga författare kunde navigera runt könsnormerna i sin samtid, och få sina texter publicerade under ande-pseudonym. Eftersom kvin- nor under 1800-talet inte ansågs vara kapabla till att författa intressant litteratur, var kanaliserade berättelser en genre inom vilken de tilläts producera litterära framställningar.99 Hon exemplifierar
bland annat med Alice Fleming, syster till författaren Rudyard Kipling, som under 1880-talet hävdade att hon tog emot automatskrift från en ande, ’Mrs. Holland’. Det var mestadels poesi hon kanaliserade, vilket hon också publicerade i ’Mrs. Holland’s namn. ’Mrs. Holland’ regisserade
96 Gomel, Elana, Spirits in the material world: Spiritualism and identity in the Fin de Siècle, i Victorian
Literature and Culture, nr. 35, Cambridge University Press, 2007, sid. 191, 194
97 Kontou, Tatiana, Spiritualism and Womens Writing, From the Fin de Siècle to the Neo-Victorian, Pal-
grave MacMillian, Basingstoke, U.K., 2009, sid. 43
98 Kontou, Tatiana, Spiritualism and Womens Writing, From the Fin de Siècle to the Neo-Victorian, Pal-
grave MacMillian, Basingstoke, U.K., 2009, sid. 3-4
99 Kontou, Tatiana, Spiritualism and Womens Writing, From the Fin de Siècle to the Neo-Victorian, Pal-
också ’historiska’ teaterföreställningar - bland annat en om det antika Grekland - som hon menade var autentiska och baserade på berättelser som hon hört i andevärlden.100
Kontou ser likt Gomel, på Spiritualismen som en form av utopisk motståndsrörelse till ’de stora teologiska berättelserna’ - en radikal protest mot religionens och vetenskapens selektiva, elitistiska historier. Spiritualismen var en tillåtande plattform där ’alternativa’ teologiska före- ställningar fick ta plats och ’icke-kristna’ världsförklaringar omhuldades.101 Liknande syn på Spiritualismen är återkommande i mycket annan forskning kring den. Exempelvis skriver Christine Ferguson i artikeln Recent Scholarship on Spiritualism and Science att rörelsen inte bör betraktas som en motreaktion till sekulariseringen utan snarare representerar en demokratisk and- lighet som inspirerades av tiden mer än opponerande mot den. Dess teologi bjöd in ’icke-kristna’ tankemönster som tillsammans med den västerländska vetenskapens teorier, bildade en parlamen- tarisk andlighet i vilken flera olika världsbilder gavs utrymme.102
Srdjan Smajic tar ett steg längre än Ferguson och demokratiserar inte bara Spiritualismen, utan radikaliserar den. Han menar att Spiritualismen var en oundviklig kulturell reaktion på ett Europa ’i andlig kris’. När teologins influens degraderats kraftigt och vetenskapen hade börjat formulera den allmänna perceptionen, fanns det fortfarande behov av andlighet. Spiritualismen var en av de ’alternativa’ religiösa sammanhang som uppfyllde det behovet. Många av tidens diskurser gav inget utrymme för anden eller andlighet som inom de flesta av 1800-talets kontexter ansågs vara bakåtsträvande och konservativa förhållningssätt till livet. Smajic går så långt som att se spiritu- alismen som en aktivism eller rebellisk kulturyttring som utmanade sin tid.103 Han menar bland annat att kanaliseringarna - som han benämner som spökhistorier - utmanade det västerländska förnuftet eftersom de var baserade på västerländska narrativ som utvecklingstanken och evolut- ionsteorin, men samtidigt var ett slags ’sagor’ - mytbilder om himmelriket och helvetet. När an- darna talade eller skrev genom mediet suddades gränserna mellan fakta och de fiktiva sagorna ut och utmanade förnuftet som baseras på att tro på vad vi kan se och ta på.104
Deras syn på spiritualism som en andlig reaktion på sin samtids diskurser är samstämmig med hur denna uppsats närmar sig rörelsen. Synsättet skiljer sig åt i hur Ferguson och Smajic liknar andligheten vid demokrati eller aktivistiskt uppror, medan uppsatsen tystar ner både den demo-
100 Kontou, Tatiana, Spiritualism and Womens Writing, From the Fin de Siècle to the Neo-Victorian, Pal-
grave MacMillian, Basingstoke, U.K., 2009, sid. 59-60
101 Kontou, Tatiana, Spiritualism and Womens Writing, From the Fin de Siècle to the Neo-Victorian, Pal-
grave MacMillian, Basingstoke, U.K., 2009, sid. 23
102 Ferguson, Christine, Recent Scholarship on Spiritualism and Science, in Kontou, Tatiana & Willburn,
Sarah (eds.), The Ashgate Research Companion to Nineteenth-Century Spiritualism and the Occult, Ash- gate Publishing Company, U.K., 2012, sid 20
103 Smajic, Srdjan, The trouble with ghost-seeing: Vision, ideology, and genre in the Victorian short story,
i ELH, Vol. 70, No. 4, The John Hopkins University Press, 2003, sid. 1110
104 Smajic, Srdjan, The trouble with ghost-seeing: Vision, ideology, and genre in the Victorian short story,
kratiska och upproriska andan genom att titta på hur den samtida imperialistiska diskursen vink- lade andligheten till att tjäna sitt dominerande syfte. Spiritualismen blir genom det en effekt av den sekulariserade tid som den förlöstes i, men inte nödvändigtvis en demokratisk eller radikal sådan.
Cathy Gutierrez ser både demokratiska och imperialistiska spår i Spiritualismen. I Handbook of Spiritualism and Channeling, hävdar hon att det var avsaknaden av en centraliserad auktoritet i kombination med en tillåtande atmosfär - där icke-kristna värderingar och yttringar inte fördöm- des - som gjorde Spiritualismen attraktiv för de samtida tänkare som fann exklusiva sanningar och elitistiskt prästerskap föråldrat. Spiritualismen var enligt Gutierrez en rörelse utanför den he- gemoniska diskurs som bor i institutionaliserade religioner. Den stöddes av populärkulturen, just för att den var så inbjudande. Gutierrez problematiserar dock den socialdarwinistiska aspekten av att Spiritualismen. På ytan föreslogs en jämlikhet mellan själar, men reproducerade snarare en enorm ojämlikhet, framförallt när andar kategoriserades in i olika andliga nivåer, sfärer, ’på andra sidan’. Många av ’de andra’ placerades på så låga sfärer, att även de levande - i allmänhet nästan vem som helst - kunde lära och skola dem från jorden. Hon ser att kanaliseringarna ofta var ras- istiska, antisemitiska och homofoba.105
Gutierrez förhållningssätt till spiritualistiska kulturella yttringar ligger nära denna uppsats. Hon ser rörelsens tendenser att vilja frigöra sig från etablerade strukturer, samtidigt som dess andlighet var färgad av just etablerade strukturer. Dessa inrättades i spiritualismens teologi och andliga framställningar. Gutierrez går inte djupare in på imperialismens påverkan på ’den andra sidan’ än såhär i sin text. Denna uppsats fyller ett tomrum när den djupdyker in i en av spiritual- ismens textuella yttringar och mer exakt gräver fram hur det imperialistiska ideologimaskineriet koloniserade spiritualismens föreställning av ’den andra sidan’.
105 Gutierrez, Cathy (eds.), Handbook of Spiritualism and Channeling, Brill Handbooks on Contemporary