Hierarkisk makt och dominans

Det finns en strukturell dominans på ’den andra sidan’ som yttrar sig i det finns tydliga värde- ringar av vad som är rätt och fel, och straffsystem för dem som gör, agerar eller är fel. Det van- ligaste straffet är att placeras i en mörk sfär som ofta benämns som ’helvetet’ eller ’hell’, där anden torteras av skuldkänslor, ånger och bitterhet. Men det förekommer faktiska strukturella straffsystem som yttrar sig i form av domstolar eller auktoritära herrar som sitter inne på rätten att utfärda domar och dömande. I artikeln som handlar om ’Karmas Herrar’ benämns den univer- sella auktoriteten som Kontrollen. Andra bestraffningar är att tvingas till uppfostran, antingen genom reella skolor i andevärlden, eller genom att reinkarneras om och om igen tills läxan är lärd och karman är bruten.

7. Slutdiskussion

Uppsatsen tog sin avsats i hypotesen att de spiritualistiska medier som påstod sig förmedla berät- telser från döda andar, inte var annat än författare, skalder, regissörer och historieberättare, som likt små små kugghjul i det imperialistiska maskineriet koloniserade ’den andra sidan’ med väs- terländska narrativ. Det övergripande syftet var att analysera hur den imperialistiska ideologin kommer till uttryck i de kanaliserade berättelser från ’den andra sidan’, som mellan åren 1891- 1922, publicerades i den spiritualistiska tidningen Efteråt??

De frågor som ställdes till materialet var:

• Hur lyser den evolutionsteorin och utvecklingstanken genom i berättelserna?

• På vilket sätt utövas eurocentrism och kristocentrism - hur porträtteras ’den andra’ och vilken andlighet görs till ’universell’?

• Hur demonstreras makt och dominans ’på andra sidan’?

Av de slutsatser som uppsatsen kommer fram till kan det konstateras att den diskurs som bor i tidningen Efteråt? är direkt påverkad och formulerad genom imperialistisk ideologi. I de artiklar som analyserats lyser det igenom en idealistisk hållning som är stöpt i en dominansmentalitet, där allt värderas utmed hierarkiska principer och antingen fördöms eller upphöjs. Det finns tydliga rätt och tydliga fel - kategoriseringar baserade på föreställningar som emanerar ur västerländska narrativ. Retoriken är vinklad utifrån ’den berättande andens’ eller ’det berättande mediets’ per- spektiv, vilka blir hjältar som möter eller skildrar olika typer av antihjältar. Hjältarna representerar moralkompassen och ’den rätta vägen’ emedan antihjältarna blir deras motsats, ett slags ’andra’ som bör tillrättavisas och i förlängningen omvändas till att följa vart kompassen pekar. Berättar- perspektivet blir huvudpersonen och den centrala positionen som myten utgår från, indirekt för- väntas läsarna se upp till eller identifiera sig med hjälten. Ett exempel finns i analysens inledande kapitel, där anden Erik representerar det goda, han är alltså hjälten som gör och är det moraliskt rätta. Han bor i ett hus i de ljusa högre sfärerna som han kallar ’vår värld’, i vilket det finns ett bibliotek som gör att han kan undervisa sig själv i vilopauserna mellan hans missionerande rädd- ningsaktioner till helvetet. Retoriken vår värld gör att Erik är en av ’oss’ och ’vi som läser’ gör det utifrån Eriks ögon och position. Vi är alltså hjälten i berättelsen.

Eftersom uppsatsen skrivit bort all eventuell magi ur fenomenet kanaliseringen och förhåller sig till medierna som författare, så är de rastret som texterna tar sin form genom. Hur hjältar och antihjältar framställs i deras texter blir därför ett mätbart instrument för vad som uppfattas som moral och heroism i den svenska spiritualistiska diskursen. Denna diskurs är inte fristående eller ’utanför’ det svenska samhället, utan ett kontextuellt fragment av det, vilket inte bara gör att be-

rättelserna i Efteråt? speglar en spiritualistisk diskurs utan även indikerar mer generella föreställ- ningar i Sverige under denna tid. Medierna levde i det svenska samhället och en får kanske tillåta sig anta att de var mer eller mindre indoktrinerade i de ideologiska diskurser som styrde den svenska mentaliteten - symboliska ordningar som kodade det raster som bedömde moraliska ’rätt’ från ’fel’ genom hjälteporträtten i Efteråt?.

Dömandet är emellanåt nästintill aggressivt och avspeglar en tydlig moralisk karaktär av vad som resulterar i förmåner och vad som resulterar i lidande, bestraffning och tillrättavisning. Moralmentaliteten är starkt färgad av kristocentriska tendensen att ignorera spirituella attityder eller uttryck som inte lierar sig med dess inneboende teologi som görs till en universell skapelse- berättelse. Andra livsåskådningar, som österländska reinkarnation- och karmaläran samt veten- skapliga principer, sögs in i den världsbild som Efteråt? speglar, och må ha bidragit till att livet efter döden fick nya retoriska termer. Men att det skulle ge den spiritualistiska andligheten en progressiv eller radikalt alternativ approach framgår inte i denna undersökning som snarare visar hur den nya retoriska terminologin användes för att understödja en redan befintlig skapelseberät- telse. Även om en finner att analysen värderar missionstanken och missionären för högt, så går fenomenens inneboende essens inte att sudda ut. De flesta andliga uttrycksformer bärs antagligen upp av inneboende mytbilder om rättfärdiga hjältar som sätts i exemplifierande relation mot-, strider mot- eller omvänder kontrasterande antihjältar, en religiös essens som inte är kristendomen förbehållen. Men när omvändelseprincipen försätts i samband med ordvalen ’Gud’, ’Herren’ och ’Fader’, samt förekomsten av ’helvete’ och ’Hades’, och använder sakramenten ’syndens förlå- telse’, ’bikt’ och ’uppstigning till himlen’, så är den omvändelse som Efteråt? porträtterar baserad på värdegrunder färgade av den kristna skapelseberättelsen. Det gör inte skildringarna till kristna, men det gör deras inneboende kunskapsproduktion till kristocentriska då en västerländsk teolo- gisk livsåskådning används som universell princip i skildrandet av rätt och fel ’den andra sidan’. Missioner är i sig inte heller en kristen företeelse och återfinns, liksom omvändelsen, i de flesta religioner. Många människor har varit övertygade på sin sak och velat förmedla sina budskap till omvärlden. Men försatt i relation till hur berättelserna textuellt speglar en moral som normaliserar västerländska värden, ligger det en maktfaktor i hur missionerna tar sig i uttryck som representerar eurocentrisk dominans, både etnisk som i berättelserna om ’Indianen’ och ’Vilden’, som andlig.

Ett narrativ som återkommer i analysen är att det som är ’fel’ skall uppfostras och undervisas. Det är inte tilltron till mänsklighetens progressiva utveckling som uppsatsen ämnar analysera, men däremot att ’utvecklingen’ mäts utefter västerländska variabler. Utvecklingstanken är grun- den för hur ’den andra sidan’ är strukturerad utefter sfärer, dimensioner och nivåer. Strävan efter andlig utveckling är essensen i alla analyserade berättelser som på olika sätt visar hur någonting är ’sämre’ men skall lära sig att bli ’bättre’. Det är alltså en andlig evolution som bäddas in i olika ord, aspekter och ramar. Evolutionen kopplas till etnicitet och mynnar ut i ren socialdarwinism i

’Indianen’ och ’Vilden’. Den kopplas till andlighet och mynnar ut i eurocentrism och kristocentr- ism i omvändelseberättelserna. Och i avsnittet Utveckling och utopiska subjekt, som behandlar skolsystem och kunskap i andevärlden, kopplas den andliga evolutionen till en utveckling som likställs med västerländska värdegrunder. Exempelvis teknologi, ingenjörskonst, matematik och vetenskap.

Hierarkin är tydlig i hur skolsystemen skildras, och tydligast i artikeln som redogör för alla andevärldens sfärer där ’den högsta mänskliga kunskapen’ representeras genom Isaac Newton. Det är ett uttryck för eurocentrisk universalism i sitt esse, som definierar västerländska narrativ som universums centrum och utveckling per se. Vetenskapsmän attribueras en elitistisk och i princip ouppnåelig status när de placeras i den sista 6:e dimensionen, den sista insatsen innan ’gudsmedvetande’. De är alltså inte gudar, men nästintill. De fortsätter driva jordens civilisation framåt också från ’den andra sidan’, genom att studera, mäta och uppfinna idéer som de planterar i ’mottagliga mänskliga sinnen’ för att kunna manifesteras i denna världsliga dimension. Utveckl- ingen på jorden fortskrider alltså tack vare Isaac Newton, vetenskapsmännens, och den väster- ländska vetenskapens bidragande faktorer.

Vetenskapens inneboende socialdarwinism som yttrar sig genom den eurocentriska diskursen, medverkar inte bara till att göra västerländska narrativ till universalism i Efteråt?, utan bidrar samtidigt till spridandet av fördomar och stereotypa representationer. Empirin återspeglar stereo- typer som ’den lidande syndaren’, ’den goda frälsaren’, ’den upphöjda vetenskapsmannen’, ’den djuriska och ouppfostrade vilden’, ’den naiva indianen’ och ’den ogudaktiga omoraliska felande länken’. Dessa icke-europeiska, icke-troende och icke-moraliska andar målas med negativa kon- notationer och försätts i underlägsna relationer till sina motsatser. Oftast är det den textuella fram- ställningen som erkänner denna underlägsenhet, men i flera berättelser erkänner dessa ’andra’ själva sin underordnad och ber om hjälp eller nåd. På detta sätt legitimeras en förmyndarroll över ’de andra’ och ’den vite mannens börda’ fortgår i andevärlden.

En behöver utgå från att artikelförfattarna inte var medvetet illasinnade utan snarare närma sig dem som produkter av det samhällsklimat som rådde i Europa under sekelskiftet. ’Orden på papp- ret’ hör snarare mer ihop med tidens aktuella riktningar än med medierna och den ’verklighet’ som förmedlas går inte att separera från de ideologier som styrde dem. När vi idag går tillbaka till artiklarna och läser dem med vår perception som stöpts i postmodernismens vilja att kritiskt de- fragmentera ’verklighet och sanningar’, så blir distansen till ’orden på pappret’ stor. Det blir tyd- ligt hur texten är en social praktik som speglar hur det imperialistiska ideologimaskineriet hävde sig över sekelskiftets västerländska mentalitet och skapade ramen för bilden av verkligheten. Det kallades för vetenskaplig sanning, det var gudomlig vilja och universell lag. Idag kallas det för rasism. Vi vet imorgon vad det kallas för imorgon. Med tiden sker diskursiva metamorfoser som skapar nya ramverk för verkligheten, inom vilket pappret fylls med nya ord. Med nya himmelska porträtt av ’den andra sidan’. Och i en framtid försöker kanske någon syna nutidens ideologiska

verklighetsuppfattningar genom att göra en diskursanalytisk läsning av hur ’den andra sidan’ framställs i 2000-talets svenska New Age tidning Nära. Vilken kommer skildra en diskursiv fram- ställning av att vår samtid tror på spöken, att vi alla egentligen kan se och interagera med dem men att vår kultur lär oss stänga av våra sinnen och göra oss oemottagliga för deras kommunikat- ion. Men det finns vuxna som behåller förmågan, och genom dessa medier förmedlar sig avlidna andar, de skänker tröst i svåra situationer, de ger oss goda råd i våra kärleksrelationer, de förutspår vår framtid och de hjälper oss att finna borttappade saker. Vi tror också på änglar, men bara vita ljusblonda och blåögda änglar. Vi absorberar österländska teologiska förhållningssätt till anden, men ignorerar muslimska. Vi heroiserar en stereotyp framställning av ’indiansk schamanism’, älskar fjädrar, trummor, vit salvia, och attribuerar vad vi finner som ’native paganism’ in i vår andlighet. Kanske skulle framtiden kalla det för rasism och rester av ett imperialistiskt ideologi- maskineri, kanske inte.

Det ligger mycket i Sarah Goldingays teorier om att medier företräder någonting som är oåt- komligt för andra, och därför behöver bemöta de förväntningar som finns för att upplevas som trovärdiga. Sekelskiftets bästa och mest populära medier var, enligt henne, de som bäst kunde representera samtidens föreställningar och symbolspråk.175 _{Samma teorier går så klart att appli-}

cera på andliga kulturyttringar i vår egen tid och exempelvis på tidningen Nära, som använder representationer vilka uppfyller några av våra inre profetior på lika vis som Efteråt? gjorde för 100 år sedan. En tidnings innehåll skall upplysa om information, men också vara en slags under- hållningsform. Dess stoff bör vara så pass lockande och intressant att människor vill läsa tid- ningen, och är villiga att betala för den. Vilket gör att Efteråt? också var en vinstdrivande business som konkurrerade med liknande samexisterande tidningar, exempelvis Svenska Spiritualisten, Lifsgåtor eller Psyche176, om läsarna. I Supernatural Entertainments från 2016 lägger Simone Natale fokus på skärningspunkten mellan media och metafysik och menar att vi ofta närmar oss religion eller andliga ting genom att automatiskt särskilja det från ’orena’ materialistiska ting, såsom pengar eller underhållning. Denna åtskillnad är enligt Natale en illusion, då han vill se att religion och underhållning existerat parallellt med varandra genom hela människans historia. Han menar dock att spiritualismen var en av de största bidragande faktorerna till att dra in ’det över- naturliga’ i mediabranschen och skapa sensationell showbiz kring sin andlighet, som lockat och roat människor ändå in i vår samtid.177

175 _{Goldingay, Sarah, To Perform Possession and the Possessed in Performance: The Actor, the Medium}

and an ’Other’, in Schmidt, Bettina E. & Huskinson, Lucy (eds.), Spirit possession and Trance. New inter-

disciplinary perspectives, Continuum Advances in Religious Studies, New York, 2010, sid. 207

176 _{Carleson, Robert & Levanden, Caroline, Spiritualism in Sweden, in Bogdan, Henrik & Hammer, Olav}

(eds.), Western Esotericism in Scandinavia, Brill, Leiden, 2016, sid. 525

177 _{Natale, Simone, Supernatural Entertainments: Victorian Spiritualism and the Rise of Modern Media}

Om en lägger till faktorerna showbiz och konkurrens till Efteråt?’s diskurs, så sker två saker. Först behovet av sensation, tidningen behövde vara sensationell och egga läsarnas intresse. Be- rättelser om samtidens terrorister; anarkister, som dömdes inför domstolar, om ’förvirrade india- ner’ och saftiga helvetesskildringar, kan kanske uppfattas som intresseväckande artiklar som lockade läsare. Mer vardagliga historier som beskrev avlidna mor- eller farmödrar eller fattiga människors liv i Sverige under 1600-talet, verkade kanske inte lika exotiskt.

Den andra faktorn är att gränsen var hårfin och sensationen i tidningen inte kunde vara alltför verklighetsfrånvänd eftersom den då skulle avskrivas som osannolik och förlora läsare. Fram- ställningarna behövde ha en retorik som lierade sig med samtidens diskurser för att verka trovär- diga, och ’så som på jorden’ behövde speglas i ’så som i himlen’. Det är således ofrånkomligt att den mentala bilden av ’den andra sidan’ inte koloniserades av sin tids föreställningsvärldar som fabricerats i allians med det imperialistiska ideologimaskineriet. Och den dominerande ideologin reproducerade sig själv genom tidens diskurser, även den som bor i Efteråt?. Även den som bor i berättelsen från de hädangångna. Det ironiska är att det är denna princip som gör att de kanali- serade berättelserna blir allt annat än trovärdiga för eftervärlden som ofrånkomligen måste skriva ut magin ur dem. I poststrukturalistisk anda säger det en del om tidens föränderlighet och hur människors relation till ’verklighet’ och ’sanning’ är mentala konstruktioner som kodats med samtidens symbolspråk. Den genuina kärnan finns nog alldeles säkert där under all programme- ring, känslan och vissheten om att det finns mer bakom vad vi ser och kan ta på, bakom vad förnuftet råder att förklara. En längtan efter att nå till sanningen som existerar ovan kupolernas muralmålningar, mytbilder och tolkningar färgade av människan och hennes kultur. Och så kom dom, vittnesbörder från de hädangånga och röster från andra sidan muralmålningen. Kanaliserade och nedskrivna av kvinnor, män, kristna, icke-kristna, rika, fattiga, som alla tog ett av världens mest åtrådda maktvapen i sina händer och upprättade budord och föreskrifter. I den aspekten är den tidigare forskningen och Goldingays, Kontous och Gomels teorier om att spiritualism var en radikal och demokratiserad andlighet, en sanningsenlig bild. Vad denna uppsats tillägger, är att den må ha varit demokratisk i den mening att fler personer kunde iklä sig prästerskapets mantel, men de budskap de förmedlade var lika hierarkiskt strukturerade, moraliskt dömande, kristocent- riskt dominerande och eurocentriskt upphöjande maktutövanden, som sina föregångare.