Vad är en anläggning?

Centrala begrepp och utgångspunkter SOU 2022:9

De två definitionerna är i stort sett lika och det synes i allmänhet inte medföra någon skillnad i praktiken vilken definition som används.

Utredningen kommer i det följande att utgå från Förbränningsskatte-utredningens definition. Det innebär att sekundäravfall är ett vitt begrepp. Avgörande för vad som utgör sekundäravfall är inte typen av avfall i sig utan vilken process avfallet uppkommit i. Det går där-med inte att där-med säkerhet avgöra om ett avfall är ett sekundäravfall eller inte genom att endast utgå från avfallet i sig. För att kunna göra den bedömningen är det nödvändigt att veta vilka processer som avfallet tidigare genomgått.

Även begreppet restavfall används och syftar då på det avfall som uppstår i ett hushåll och blir kvar efter att ett farligt avfall och allt som kan materialåtervinnas sorterats ut. I t.ex. Naturvårdsverkets skrivelse Återvinning ur nedlagda avfallsanläggningar används begrep-pet restavfall för det som blir kvar efter att återvinning har skett av tidigare deponerat avfall. I det fallet kan det restavfallet även utgöra sekundäravfall. I det följande kommer utredningen att använda begreppet restavfall endast för det som blir kvar från avfall från hus-håll efter utsortering.

3.5 Vad är en anläggning?

Hur en anläggning definieras är av avgörande betydelse för att be-stämma om visst avfall eller annat material är skattepliktigt. Anlägg-ningsbegreppet används dock på olika sätt i olika sammanhang.

I dagligt tal är en anläggning en större industriell eller teknisk kon-struktion med många ingående beståndsdelar.

Det finns miljörättsliga anläggningsbegrepp och olika skatterätts-liga anläggningsbegrepp. Begreppet används i båda LSA och LSAF, men även i t.ex. miljörätten. I de följande avsnitten förklaras vad de olika begreppen innebär i olika sammanhang.

3.5.1 Anläggningsbegreppet i miljörätten

Begreppet anläggning används både i miljöbalken och Europaparla-mentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygg och be-gränsa föroreningar), förkortad IED.

34

SOU 2022:9 Centrala begrepp och utgångspunkter

I artikel 3.3 i IED definieras anläggning som en fast, teknisk enhet inom vilken en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I eller i del 1 i bilaga VII bedrivs, liksom all annan därmed förknippad verk-samhet på samma plats som tekniskt sett är knuten till de verksam-heter som anges i dessa bilagor och som kan påverka utsläpp och föroreningar.

Anläggning används på flera ställen i miljöbalken. I miljöbalken finns inte någon definition av begreppet anläggning, men det upp-fattas som ett vitt begrepp med ett stort tillämpningsområde, lik-nande det som används i dagligt tal. Det kan syfta på många olika typer av anläggningar och det specificeras ofta vilken typ av anlägg-ning som är aktuell t.ex. försvarsanlägganlägg-ningar, anlägganlägg-ningar för industriell produktion och gruvanläggningar.

Avfallsförbränning utgör i de flesta fall miljöfarlig verksamhet.

Miljöfarlig verksamhet är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt 9 kap. 6 § miljöbalken. Kraven på tillstånden varierar med typ av verk-samhet och storlek på verkverk-samheten. I huvudsak utgår prövningen i miljöbalken och förordningar kopplade till miljöbalken från begrep-pet verksamhet, vilket är en skillnad mot IED som utgår från anlägg-ningsbegreppet. I miljöprövningsförordningen (2013:251) regleras närmare hur ansökan om miljötillstånd ska ske och vilka kravs om ställs. Vid en ansökan är det själva verksamheten eller åtgärden som ska prövas och inte anläggningen i sig (jfr 1 kap. 1 § miljöprövnings-förordningen). Varje verksamhet eller åtgärd har en specifik kod. En verksamhet kan ha ett flertal tillstånd hänförliga till samma fastighet, det kan t.ex. vara fråga om tillstånd för en samförbränningsanlägg-ning, men även ett flertal andra verksamhetskoder.

3.5.2 Det skatterättsliga begreppet avfallsanläggning

Avfallsskatt ska betalas för allt avfall som förs in till en avfallsanlägg-ning (1 § första stycket LSA). Av förarbetena framgår att begreppet avfallsanläggning bör ges en relativt vid innebörd och bör omfatta varje plats där någon form av hantering av avfall sker (prop. 1998/99:84 s. 25 f. och 104). Lagstiftningen är utformad med utgångspunkt i att det vid dessa avfallsanläggningar bedrivs integrerad verksamhet i form av t.ex. deponering, sortering och återvinning. Alla avfallsan-läggningar omfattas dock inte av lagens tillämpningsområde, utan

Centrala begrepp och utgångspunkter SOU 2022:9

den gäller endast för sådana anläggningar där deponi eller annan för-varing i över tre år förekommer. Även andra anläggningar än avfalls-anläggningar kan omfattas av LSA, om deponi eller annan förvaring av avfall i över tre år förekommer där (1 § andra stycket LSA).

Högsta förvaltningsdomstolen har i två mål bedömt avgräns-ningen av en avfallsanläggning. I båda målen har det inom en anlägg-ning bedrivits olika verksamheter. Frågan har gällt vad som ska krävas för att olika områden på en anläggning ska ses som separata avfalls-anläggningar i avfallsskattehänseende.

I det första målet konstaterades att det inte var tillräckligt att de olika verksamheterna avskildes genom metallstängsel och betong-plintar (RÅ 2009 not 46).

I det andra målet (HFD 2016 ref. 88) var en avfallsanläggning indelad i olika områden med olika verksamheter som bedrevs med stöd av separata miljötillstånd. I det målet konstaterade Högsta för-valtningsdomstolen att utformningen av de miljötillstånd som gäller för verksamheten kan beaktas vid bedömning av hur en avfallsanlägg-ning ska begränsas. Miljötillståndens precisering av för vilket område som respektive tillstånd gäller – vilken bl.a. ligger till grund för till-synen av att tillstånden följs – ansågs vara tillräcklig för att tillgodose även de behov av kontroll som gäller vid beskattning. Om det inom en anläggning bedrivs olika verksamheter som är skilda från varandra på ett sådant sätt att det vid den miljörättsliga prövningen ansetts vara möjligt att utfärda separata miljötillstånd bör den uppdelningen således kunna accepteras även skatterättsligt. De olika områdena kunde därmed behandlas som separata avfallsanläggningar vid tillämp-ningen av LSA.

3.5.3 Det skatterättsliga begreppet förbränningsanläggning Avfallsförbränningsskatt ska betalas för avfall som förs in till en av-fallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning (1 § LSAF). En avfallsförbränningsanläggning definieras i 2 § LSAF och den definitionen motsvarar väsentligen 6 § förordningen om förbränning av avfall (prop. 2019/20:32 s. 44). En samförbrännings-anläggning definieras i 3 § LSAF och den definitionen motsvarar väsentligen 7 § förordningen om förbränning av avfall.

36

SOU 2022:9 Centrala begrepp och utgångspunkter

Den fysiska avgränsningen av både en avfalls- och samförbrän-ningsanläggning bestäms i 4 § LSAF. Där framgår att det med en förbränningsanläggning avses en stationär eller mobil teknisk anlägg-ning där avfall förbränns. I en förbränanlägg-ningsanlägganlägg-ning ingår hela an-läggningen och det område som hör till anan-läggningen med samtliga förbränningslinjer, utrymmen, utrustning och system som hör sam-man med avfallets behandling och allt i anläggningen som hör samsam-man med termisk behandling av avfallet genom oxidering eller genom en förbränningsprocess som följer därefter. Den bestämmelsen mot-svarar väsentligen 5 § förordningen om förbränning av avfall (prop.

2019/20:32 s. 45).

Det är således stor skillnad mellan en anläggning som omfattas av LSA och en förbränningsanläggning där förbränningsanläggningen är betydligt mer begränsad.