Introduktion
Som nämns i bokens inledningskapitel har flickor som grupp sedan länge haft högre grundskolebetyg än pojkar (se Arnesen, Lahelma & Öhrn, 2008). Vad detta på sikt innebär för pojkar har återkommande tagits upp i media- och samhällsdebatten. Det har också uttryckts - vilket varit ännu tydligare i t ex brittisk debatt - en oro för att skolan feminiseras och blir en arena där pojkars utrymme generellt försvagas (t ex Francis & Skelton, 2005). Från forskningens sida är denna relation mellan skolbetyg och position i skolpraktiken också högst intressant, och då också utifrån paradoxen att flickor trots sina högre betyg oftast konstaterats vara mindre framträdande i undervisningen än pojkar. Även om samtida forskning visar mer av variation i det här avseendet än vad som var fallet för tjugo år sedan, drar fortfarande flertalet studier slutsatsen att pojkar dominerar talutrymmet och verksamheten (se Lahelma & Öhrn, 2011).
Debatten om kön och prestationer relaterar till en vidare diskurs om individualisering och konkurrens där flickors skolframgångar står som symbol för allas möjligheter till framgång och, som Ringrose (2007, s 484) skriver ”girls and feminine subjects, because of their flexibility, adaptability and hard work in spheres of education and work are the prototypes for this success”. Ringrose påpekar att dessa framställningar är motsägelsefulla och inte kan förstås som en femininisering, utan som en mer generell formel för framgång. Som sådan implicerar den också frågor och kritik om varför pojkar inte motsvarar kraven (med åtföljande risk att de skuldbeläggs). En vanlig förklaring hänvisar till skillnader i samtida könskonstruktioner som påverkar attraktionen i att ägna sig åt skolarbete; högt värderade femininiteter framstår som förenliga med skolarbete och pluggande på ett sätt som inte gäller
dominerande maskuliniteter (t ex Epstein, 1998; Francis, 2009; Jackson, 2010). Det finns ingen generell motsättning mellan dessa maskuliniteter och goda skolprestationer. Vad som framstår som problematiskt är själva ansträngningen,
det vill säga pluggandet, för att prestera väl och få höga betyg (t ex Holm, 2008a). I det avseendet konflikterar dominerande maskuliniteter med neoliberala diskurser om det individuella ansvaret för prestationer. För enskilda blir detta ett dilemma där forskningen vanligen visar att kraven på en maskulinitet som ger position och acceptans i kamratgruppen väger tyngst, men pojkar också utvecklar strategier för att samtidigt förhålla sig till skol- och kamratkrav (se Asp-Onsjö, kapitel 5; Phoenix, 2004a).
Elever behöver generellt balansera prestationer i förhållande till kamratgruppen, det gäller att i sammanhanget varken vara för bra eller för dålig (Phoenix, 2004b). Det varierar dock mellan könen var balanspunkten finns; bland pojkarna är avståndet till studierna ofta större. Äldre studier analyserade ofta detta som uttryck för en köns-/klassmässig motsättning, där arbetarpojkar som kollektiv tog avstånd från skolan som en femininiserad medelklassinstitution (t ex Kryger, 1990). Senare studier talar om ett mer spritt motstånd bland pojkar, tydligt också bland andra än arbetarpojkar, som ett sätt att hantera oron för akademiskt misslyckande (Arnot, 2004; Jackson, 2002). Detta visar sig i forskningen vara mindre vanligt bland flickor. Att flickor presterar väl och arbetar för att göra det är mera accepterat och också
förväntat. I synnerhet för mellanskiktsflickor beskrivs det löpa parallellt med andra krav på att vara ’lyckad’. Här finns inte motsättningen mellan en värderad könad identitet och prestationer som för pojkar utan snarast förväntningar på att ’vara allt’ (Walkerdine, Lucey & Melody, 2001, s 164). De ökande kraven gäller till en del båda könen - det finns generella krav på ungas positionering såväl socialt som akademiskt (Holm, 2008a) – men samtida forskning pekar i det här avseendet särskilt på de växande kraven på unga kvinnor (t ex Rich & Evans, 2009).
Bilden ovan är välkänd i forskningen, men det är också en bild som väcker frågor. Må så vara att flickor förväntas anstränga sig för att lyckas och att hårt arbete inte står i motsättning till värderade femininiteter på det sätt som gäller värderade maskuliniteter. Men vad innebär dessa normer för gruppernas positionering relativt varandra i skolan? Forskning om pojkars avståndstagande och tillbakalutade hållning till studier aktualiserar t ex betydelsen av begåvning, av att lyckas akademiskt utan att anstränga sig. En elev kan prestera väl mätt med betyg utan att anses verkligt intresserad eller
begåvad (Öhrn, 1990) och omvänt, uppfattas som begåvad utan att ha höga betyg. Betygsnivå och akademisk positionering i gruppen löper inte självklart parallellt. I samtida forskning och debatt diskuteras detta vanligen som ett problem relaterat till pojkar och maskuliniteter, men begåvningsdiskursen omfattar också flickor och det finns anledning att ägna mer uppmärksamhet åt hur prestationer, hårt arbete och begåvning relateras till båda könen (jfr Nyström, 2012). Det kommer vi att göra i det här kapitlet. Vi analyserar hur lärare och elever i klassrummet och i intervjuer förhåller sig till kön i relation till prestationer, begåvning och skolarbete. Som påpekas i bokens inlednings-kapitel tenderar dagens forskning att oftare analysera normeringen av kön utifrån relationer inom kamratgrupper, jämfört med äldre studier som mer fokuserade undervisningens innehåll och lärares samspel med elever (se även Öhrn, 2002). Här försöker vi relatera till båda.
Något om klasserna
Analysen i det här kapitlet refererar framför allt till fältarbete från tre av studiens skolor, Bruksskolan, Norra Stadsskolan och Västerskolan. I likhet med boken som helhet, har vi också använt studiens övriga material för att förankra och fördjupa analysen.
De studerade skolorna är belägna i olika typer av områden; Bruksskolan i ett litet samhälle, Norra Stadsskolan i en storstad och Västerskolan i utkanten av en större stad (se kapitel 1). De båda förstnämnda skolorna har jämförelse-vis få elever med utländsk bakgrund, medan Västerskolan kan karaktäriseras som en ’mångkulturell’ skola där drygt hälften av eleverna har utländsk bak-grund. Den klass som studerats i Bruksskolan bestod av 12 flickor och 9 pojkar, hade en relativt jämn fördelning av barn från arbetar- och mellanskiktsfamiljer och ett betygsmedelvärde som låg under det nationella. Eleverna i klassen från Norra Stadsskolan (15 flickor och 13 pojkar) kom huvudsakligen från välutbildat mellanskikt och hade ett betygsmedelvärde som låg över det nationella. Västerskolans klass bestod av 11 flickor och 13 pojkar, varav hälften (de med svensk bakgrund) från mellanskikt och hälften från lågutbildade familjer med utländsk bakgrund. Betygsmässigt hamnade klassens flickor över riksgenomsnittet och klassens pojkar under.
Trots att klasserna i flera avseenden skilde sig åt, fanns det likheter i hur man talade om och förhöll sig till studieprestationer som relaterade till begåv-ning respektive hårt arbete. Det är dessa vi fokuserar i kapitlet.
Resultat
Resultaten presenteras i två breda teman. Det första temat fokuserar elevernas syn på skolarbetet generellt respektive betydelsen av hårt arbete i förhållande till begåvning (det senare benämns av eleverna oftast som att vara ”smart” eller en ”naturtalang”). Det andra temat avser lärares syn på detta och deras respons på olika elevgrupper i undervisningssituationen.