tjejerna oftast två och två (eller tre) men alltid nära varandra i klassrummet. Det är vanligt att de hjälper varandra med skoluppgifter och de menar att det är helt ok att göra så:
Lotta: Om man behöver hjälp är det helt okej att hjälpa varandra. Ja, det är det verkligen. Man kan ju hjälpa vem som helst och ta hjälp av vem som helst (Intervju, Utkantskolan).
Eva: Det är mer som att plugga tillsammans. Om man sitter tillsammans på lektionerna så är det ju oftast inte grupparbete utan då är det mer att man hjälps åt med en uppgift. (Intervju, Utkantskolan)
Inom gruppen har fotbollsflickorna tillägnat sig en gemensam studieteknik där de skriver textsammanfattningar och tankekartor kopplat till det som de läser eller går igenom under lektionerna. De arbetar även med stödord och tankelinjer efter att Leif (lärare) instruerat klassen om denna studieteknik som han beskriver som ett smart sätt att arbeta på. Ett exempel på detta mönster är en lektion i samhällskunskap där både Eva och Alva arbetar med en tidslinje och en tankekarta baserad på skoltexten samt Wikipedia medan Marika sitter och skriver sammanfattning med egna ord. Medan Eva och Alva arbetar med sina tankelinjer och sammanfattningar kommer Brahim över till dem och undrar om de hunnit göra instuderingsfrågorna till provet. Brahim frågar samtidigt om han kunde få hjälp med en av frågorna. Han får snabbt svar av Eva och Alva på sin fråga och går tillbaka till sin grupp. Vid flera tillfällen under denna lektion går sedan Brahim och Azad över till fotbollstjejerna och samtalar och får hjälp med specifika instuderingsfrågor:
Vid några tillfällen sätter sig pojkarna ner hos flickorna och arbetar tillsammans med frågorna. Fotbollflickorna har en väl utvecklad strategi där de först gör instuderingsuppgiften, sedan tidslinjer, tankekartor och sammanfattning för att sedan göra ett nytt försök på instuderingsfrågorna. Ett genomgående mönster de har är att samtala med varandra och hjälpa varandra om det behövs och här är interaktionen med pojkarna inget undantag. (Fältanteckningar, Utkantskolan)
Ett likadant interaktionsmönster återfinns vid en annan samhällskunskaps-lektion med ett annat innehåll. Under denna samhällskunskaps-lektion arbetar klassen med instu-deringsfrågor som en förberedelse inför de nationella proven och Brahim och Sirwan ber Marika och Alva om hjälp:
fastnar Brahim och Sirwan på några uppgifter och ber Marika och Alva som sitter närmast om hjälp. Pojkarna frågar flickorna (Marika och Alva) var dom har hittat svaren på några av instuderingsfrågorna och Marika kommer över till dem och visar vilken sökmotor de använder. Genomgående arbetar de med Google, Wikipedia samt NE skola när dom löser sina uppgifter. Under lektionen fortgår sedan interaktionen mellan Brahim och Sirwan och Marika och Alva där flickorna hjälper pojkarna med olika uppgifter. (Fältanteckningar, Utkantskolan)
Pojkarnas interaktion med flickorna i klassrummet kan beskrivas som ett överbryggande nätverk som ger dem tillgång till socialt kapital som sträcker sig utanför de egna horisontella nätverken. Lin (2008) talar om att det sker en extension av sociala relationer. Det kan ses som ett överbryggande socialt kapital som möjliggör för pojkarna att få tillgång till resurser som finns inom flickornas nätverk. Pojkarna får således explicit tillgång till sociala resurser och ett kulturellt kapital bestående av studiemönster och studieteknik inom flickornas nätverk som de senare omvandlar till ett humankapital. Relationen mellan nätverken och dess medlemmar (Azad, Brahim, Sirwan och Hiwa och Lotta, Jenny, Lisa, Eva, Marika, Alva, Louise) bygger på det som Putnam (2006) beskriver som svaga band men vilar på en ömsesidighet mellan nätverkens medlemmar. Det tar sig ofta uttryck genom att medlemmarna i de två nätverken arbetar ihop eller hjälper varandra under lektionerna. Även under raster och aktiviteter utanför klassrummet förekommer interaktion mellan de två kamratgrupperna. Samtalen berör livet utanför skolan och har ofta fokus på fotboll. Detta interaktionsmönster har pojkarna inte lika tydligt med några andra klasskamrater.
Denna interaktion tydliggörs under några observerade matematiklektioner. Läraren Mikael står framme vid vita tavlan och informerar eleverna att de får arbeta i egen takt resten av terminen. Han säger till eleverna att de skall komma väl förberedda till genrepet på sidan 137 och de inte får något betyg innan de har räknat dit. Mikael avslutar genomgången med att påtala att detta inte är valbart och att han nu släpper dem lösa och att de inte skall ”prata” bort lektionen. Det är relativt lugnt under lektionen och Mikael hämtar skrivböcker och delar ut till eleverna. Han avslutar genomgången med att säga att de har Algebra G test på måndag:
Betygshetsen finns närvarande i klassen och Brahim upptäcker att det är 37 sidor kvar att räkna fram till provet i vecka 22. Brahim pratar högt med sig själv och säger att han nu måste börja räkna lite och börjar efter en stund arbeta med matematiken. Han kör ganska fort fast och Azad hjälper honom
att komma vidare i arbetet. Bredvid dom sitter idrottstjejerna och Lotta ropar på Louise om hjälp med ett mattetal. Louise kan inte heller räknetalet utan ber Azad om hjälp med att förklara och lösa uppgiften. Azad ställer dit en stol och sätter sig bredvid och dom börjar prata om talet så att dom kan komma vidare. Efter en stund så ropar Jenny på Brahim då hon inte heller kan ett räknetal och tar hjälp av Brahim. Lotta sitter bredvid Jenny och även hon tar hjälp av Brahim. ”Nu förstår vi tack vare Brahim” säger Lotta - Du är grym Brahim! Efter en stund kör även Jenny fast på samma matematikuppgift och Azad erbjuder sig att hjälpa henne … (Fältanteckningar, Utkantskolan).
I ovanstående observation hjälper Brahim och Azad de två flickorna (Lotta och Jenny) med matematikuppgifter och det tydliggörs en överbryggande in-teraktion dem emellan. Brahim och Azad använder i denna situation samma teknik som de själva använder och de samtalar och diskuterar problemlös-ningen med flickorna. På ett liknande sätt som tidigare beskrivits angående pojkarna sker det även här en extension där det frigörs resurser som finns inbäddade i pojkarnas nätverk vilket flickorna kan omvandla till ett eget hu-mankapital. Matematiklektionen ovan tydliggör också vad som kan beskrivas som kamrathandledning vilken enligt Cooley Fruehwirth (2013) har både so-ciala och performativa effekter. Genom att sitta och arbeta tillsammans får respektive nätverk och kamratgrupp möjlighet att tillägna sig ett socialt kapital bestående av både information och kunskaper vilket Putnam (2006) menar är av stor vikt för formandet av en performativ identitet (se även Jeffrey & Tro-man, 2012).
Under nästkommande matematiklektion arbetar Azad och Eva tillsam-mans och de försöker gemensamt lösa en uppgift i likformighet. De kör fast och ropar på läraren Mikael om hjälp. Mikael säger åt dem att det är väl inte så svårt utan det är bara att gasa på:
Azad och Eva fortsätter att arbeta tillsammans och Eva förstår inte nästa matematikuppgift heller. Azad drar stolen intill Eva och dom börjar gå igenom matematiktalet och den problemlösning som Eva inte förstår. De sitter i kortänden på ett stort bord och de är i blickfånget för hela rummet. Azad verkar trivas att arbeta med Eva. När läraren Mikael kommer in i klassrummet utbrister han – ”Vad händer här då? Jag verkar ju var helt överflödig” och går över till några andra elever som behöver hjälp. (Fältanteckningar, Utkantskolan)
Efter lektionens slut lyfter Mikael fram Azad och Brahim och deras arbete med fotbollflickorna som ett bra exempel på hur man kan hjälpa varandra och
Brahims överbryggande interaktion med flickorna. Interaktionen bygger på svaga band vilket knyter samman pojkarna och flickorna med varandra. Inom ramen för denna överbryggande interaktion skapas det även ”bredare” sociala identiteter (Jenkins, 1996) och nätverksrelationer vilket kan liknas vid det som Holm och Öhrn (2007) beskriver som ”cross-gender network”.