Skolan är belägen i ett mellanskiktsområde med hyreslägenheter, bostads-rättslägenheter och äldre villor. Under senare år har många av villabarnen valt att gå i fristående skolor i andra delar av staden. En del av familjerna med stort socialt, kulturellt eller ekonomiskt kapital som bor i stadsdelen väljer bort Södra Stadsskolan. Hit söker sig nu i viss utsträckning elever från närbelägna arbetarklassdominerade och invandrartäta förorter.
Den studerade klassen på Södra Stadsskolan är den mest högpresterande 9:an på skolan. Lärarna ger en samstämmig bild av klassen som skolans ’favoritklass’ viket de bland annat hänför till elevsammansättningen, i klassen går 17 flickor och 9 pojkar. Eleverna presterar sammantaget över genomsnit-tet, med ett meritvärde på 223. Det skiljer drygt 10 poäng mellan flickornas 226 meritpoäng och pojkarnas 215. Till klassens historia hör att den skapades genom att två klasser från två olika skolor med skilda skolkulturer slogs sam-man i 7:an. Undervisningen bygger i hög utsträckning på självständigt arbete under eget ansvar men gemensamma genomgångar och arbete i mindre grup-per är också vanligt förekommande.
Social och kunskapsmässig positionering på Södra Stadsskolan
I skolan måste eleverna ta plats både på en kunskapsmässig och på en social arena samtidigt. På den sociala arenan gäller det främst att positionera sig inför sina kamrater. I den studerade klassen på Södra Stadsskolan grupperar pojkar
distinkta grupperingar med liten beröring sinsemellan, “Man håller sig till sin grupp” som Iris, en av flickorna i klassen, uttrycker det. Även om inte alla pojkar umgås på fritiden har de kontakt med varandra under skoltid ”Alla umgås med alla”, som Erik säger. Pojkarna sitter ofta tillsammans och småpratar under lektioner med självständigt arbete såväl som på rasterna. Att vara socialt kompetent, ha ett stort kontaktnät och kunna hantera det sociala spelet, krävs enligt fältstudierna för att kunna göra sig gällande på skolan och det gäller inte minst för klassens pojkar: ”En kille ska vara social och vara kompis med alla” som Iris, en av klassens flickor uttrycker sig. De nio pojkarna är indelade i ett par lösare grupperingar med utgångspunkt i var de är bosatta och vilken skola de tidigare gått i. ”Killarna bygger hierarkier mer än tjejer, eller kanske på ett annat sätt. Men alla killar i klassen kan i alla fall snacka med varandra” säger Emil. Enligt intervjuerna framstår den sociala positioneringen i klassen som helhet som mest betydelsefull för dessa pojkars skolliv. För att hävda sig på den kunskapsmässiga arenan är det viktigt att tidigt ha säkrat sin sociala status i gruppen: ”Man måste liksom vara cool först, egentligen. Det är löjligt men det är ingenting att göra åt”, som John uttrycker det. En annan av klassens pojkar beskriver motsättningen mellan den kunskapsmässiga och den sociala arenan på följande vis:
Danny skruvar på sig och ser bekymrad ut: Man får ha bra betyg men inte för bra för då räknas man som något annat i stället. Som typ, nåt med fyra bokstäver, nörd eller plugghäst, och det vill man inte vara. Förut, i sexan låg jag före alla andra med två matteböcker. Men då blev jag kallad det där och då slutade jag att plugga. Sen blev det en vana och sen har jag följt den linjen och nu har jag bara G i matte. Förut hade jag MVG. Det var verkligen inte kul att bli kallad nörd. (Fältanteckning, Södra Stadsskolan)
Att bli retad och förminskad och uppfattas som en pojke som inte kan hävda sin popularitet och manlighet på en bredare arena beskrivs av Danny som avskräckande. Ställd inför risken att degraderas socialt, accepterar han hellre att få ett lägre betyg. Johannes, som deltar i samma samtal förtydligar att ordet nörd kan laddas med olika kraft: ”Som kompisar så kan man kalla någon nörd utan att mena något särskilt - men det här var på ett annat sätt” (jämför Francis, 2009; Ottemo, 2010). Johannes syftar på en osäker roll i klassens hierarki som ett riskmoment. Att bli tråkad av en elev med högre status ökar också risken för degradering. Det gäller att passa in och att balansera sina framträdanden på de olika arenorna utan att bryta mot gruppens normer och det är inte alla som kan göra detta på ett för dem fördelaktigt vis: ”Man ska
hålla sig lite på sin kant, inte sticka ut” som Anton utrycker det. En annan pojke förtydligar resonemanget:
Edvin: Killar som redan är poppis kan plugga utan att bli kallade nördar. Då funkar det. Om man har hög rang kan man plugga ändå. Det funkar för det finare folket, så att säga. (Intervju, Södra Stadsskolan)
Enligt Edvin tillskansar sig de redan populära pojkarna en större frihet att agera. Han menar att man som pojke inte kan göra för stora avsteg från den roll man tilldelats utan att riskera negativa konsekvenser. Elevintervjuerna visar att det bland klassens pojkar finns en tydlig rangordning. Ett par populära pojkar från etniskt svenska mellanskiktsfamiljer med högt utbildningskapital befinner sig högst upp i hierarkin. Därefter kommer en löst sammanhållen grupp pojkar som presterar på mellannivå och som inte hävdar sig på den sociala arenan med samma självklarhet. Lite längre ner på den sociala skalan finns några pojkar med utländsk bakgrund, en särskoleelev samt en pojke med funktionsnedsättning. Den sociala positioneringen skiljer sig åt mellan pojkar och flickor och detta faktum kommenteras av några av klassens flickor. Siri säger exempelvis: ”Som kille måste man nog vara lite mer av den coola typen för att komma fram i denna klass. Inte för ’pluggaktig’, mer skrytig. Ta för sig – här kommer jag!” Som Siri beskriver det varierar vad som är ett accepterat beteende beroende på kön samtidigt som det är relaterat till den lokala kontexten. På Södra Stadsskolan gäller det att vara dominant och att ’ta för sig’ om man är pojke, ett beteende som inte är lika accepterat om man är flicka. Enligt Edvins resonemang tillskansar sig vissa pojkar förmågan att prestera och visa sig som kompetenta och intresserade av skolarbete inför lärarna, utan att därigenom riskera social degradering, men han menar att det inte gäller på samma vis för alla pojkar. Flera av pojkarna i klassen beskriver vad som verkar vara en strategi för att hantera motsättningen mellan skolorientering och kamratgrupp. De uttrycker att det handlar om att ha siktet inställt på de höga betygen redan tidigt på terminen och att tydligt visa upp sig som ambitiös och intresserad på lektionerna:
Sören: Många av mina kompisar säger att nu ska jag se till att jag presterar bra i början så att mina lärare ser mig på rätt sätt. Det gäller att satsa allt på det första betyget. Och det gäller att göra det snabbt! (Intervju, Södra Stadsskolan)
inom den första veckan. Det handlar om att visa sig ambitiös, trevlig och tillmötesgående inför läraren samtidigt som denna hållning inte är fruktbar i relation till kamraterna. Studiens pojkar använder mycket energi till att koda av vilka krav som ställs på dem. De försöker framställa sig själva som intresserade, arbetsamma och begåvade inför sina lärare medan mindre attraktiva egenskaper som inte stämmer in i bilden döljs. Den strategiskt ’fabricerade’ bilden döljer lika mycket som den visar upp (Ball, 2003). Det är således inte bara flickor som arbetar med att fabricera en friserad och tillrättalagd bild av sig själva inför sina lärare (Jämför Asp-Onsjö & Holm, kapitel 2). Inför sina kamrater gäller det snarare att demonstrera ett visst mått av självständighet och oberoende, vara ’cool’ och gärna lite fräck. Det hela kompliceras och accentueras också av att eleverna ger en samstämmig bild av att det är de duktigaste eleverna som får mest hjälp och stöd. Att vara trevlig och intresserad kan i många fall ligga snubblande nära det som eleverna själva benämner som ’fjäsk’. ”Man ska smöra för lärarna, eller - bättre ord, fjäska!” (Erik). För merparten av eleverna är det en balansgång där det gäller att signalera ambition och intresse men samtidigt inte vara uppenbart inställsam. Att det första intrycket inför nya lärare är betydelsefullt berörs av flera elever. En av pojkarna i klassen förklarar vad som hände vid en episod i början av 7:an:
Petter: Fjäska fungerar men jag gillar det inte. Jag tycker det är fel. Fast på gymnasiet har jag bestämt mig att ge ett bra första intryck. Det är alltid det första intrycket som gäller. Jag gjorde inte något bra första intryck här utan blev utslängd första lektionen. Det var någon som kastade ett suddgummi på mig och då började jag skrika och blev utkastad i korridoren! (Intervju, Södra Stadsskolan)
Petter menar att det är fel att fjäska samtidigt som han noterar att det fungerar. Han tycker att hans beteende blev orättfärdigt ifrågasatt (i den beskrivna episoden) och att han kom i en sämre position inför sina lärare än han förtjänade. Inför nästa möjlighet att visa upp sig inför nya lärare har Petter bestämt sig för att försöka göra ett så gott första intryck som möjligt.
När det gäller den kunskapsmässiga positioneringen är de flesta elever överens om att det snabbt gäller att komma på god fot med sin lärare. Två av klassens pojkar resonerar om det är ett problem att vissa elever tillskansar sig mer uppmärksamhet än andra elever:
Martin: Det kan väl vara så att lärarna favoriserar dom som är duktiga. På mattelektionerna går lärarna först till dom och frågar – hur har du löst det
här? Just i matte är det väl ganska naturligt. Hon [läraren] skulle ju inte gå till någon som hon inte vet om den har gjort det.
Jonas: Jo, lite så är det väl.
Martin: Men jag skulle inte säga att det är orättvis behandling för, jag menar, är man bra så ska man ha uppmuntring för att fortsätta.
Jonas: Men då borde ju dom andra också få lite uppmuntran men dom kanske inte tar emot det på samma sätt.
Martin: Det är väl så att vi båda är lite favoriserade, eller? (Intervju, Södra Stadsskolan)
Både Jonas och Martin hör till klassens mest högpresterande elever, men det framgår att de betraktar problemet med den ojämna fördelningen av uppmärksamhet på skilda vis. Martin menar att det är naturligt att de duktiga eleverna får mest uppmärksamhet medan Jonas ifrågasätter detta samtidigt som han rättfärdigar det hela med att de som kan ta emot uppmärksamheten bäst också förtjänar att få mest. Läraren Laila menar att de högpresterande pojkarna kan ses som ”positiva lok” som drar resten av eleverna i rätt riktning. En reflektion i anslutning till ett observationsutdrag illustrerar hur spelet i klassen gynnar vissa elever på bekostnad av andra som inte är lika lyckosam-ma:
Denna klass är enkel för lärare att hantera men kanske inte fullt så lätt för eleverna? Här agerar den mest högpresterande killen på ett sätt som kan uppfattas som ohämmat ’fjäskigt’ inför så gott som alla lärare. Det är tydligt för alla - lärare så väl som elever - och det får därigenom på något märkligt sätt legitimitet. Alla vet det, alla ser det; han smusslar i alla fall inte, det hela sker på en öppen arena och det är skenbart fritt för vem som helst att försöka sig på det hela. (Reflektion, Södra Stadsskolan)
Många av klassens övriga elever kommenterar däremot att de själva inte ville fjäska även om de inser att det lönar sig. Som en konsekvens av att de högpresterande eleverna erhåller mest uppmärksamhet från sina lärare, får Martin som i intervjuer med kamraterna bedöms vara klassens mest populära, en alldeles egen nisch att fritt verka i. Han har redan tidigare positionerat sig som ’cool’ socialt och kan ta stort utrymme utan att bli ifrågasatt av sina klasskamrater. Lärarna ser honom som en god ledare som höjer ambitionsni-vån i klassen men för de elever som inte får samma uppmärksamhet framstår spelet som orättvist. I klassen handlar det om att spela det sociala spelet på rätt sätt. Det gäller att respektera ramarna och hålla sig till sin tilldelade roll i hierarkin. Samtidigt menar flera av pojkarna att det är viktigt att heller inte signalera undergivenhet: ”Du ska ligga lite lågt men inte för lågt för då kickar
dom ut dej också” som Danny uttrycker det. Att vidmakthålla och eventuellt förbättra sin position sker genom en daglig kamp och förhandling.
I klassen ser Martin till att den sociala ordningen vidmakthålls och att de andra pojkarna håller sig till sina positioner: ”Man kanske kan ha lite jargong och reta nån lite men det är inget seriöst, att man mobbar nån lite för att den är smart. Egentligen är det bara bra att vara smart!” Som Martins uttalande visar, skapar den sociala arenan förutsättningarna och reglerar villkoren för vilka inspel som accepteras på kunskapsarenan. Både för flickor och pojkar gäller det att inte överträda outtalade eller fastslagna gränser. Även i flera av studiens övriga skolor framträder ett liknande mönster.