Annan påverkan än sådan som sker genom fysiskt våld

Till utredningens uppdrag hörde också att överväga om sådana nedvärderande, manipulerande eller kränkande handlingar i syfte att kontrollera en person som i det enskilda fallet inte utgör en straffbar gärning, bör omfattas av den särskilda kriminaliseringen.139 _{Utredningen tog därför ställning till, dels vilka grader av}

påtryckningar som bör vara tillåtna i syfte att påverka en annan persons agerande, dels vad som i dagsläget täcks av strafflagstiftningen.140 _{Det konstaterades att brotts-}

typerna olaga tvång i 4 kap 4 § BrB och ofredande i 4 kap 7 § BrB täcker många fall av nedvärderande, manipulerande eller kränkande gärningar i syfte att kontrollera en person som inte täcks av brottstyper med strängare straffskala. Därför bedömdes att det inte finns tillräckliga skäl för införande av en ny brottstyp avseende sådana gärningar. Det anfördes att det nya hedersbrottet tar sikte på upprepade heders- relaterade gärningar som begås mot samma brottsoffer. Enligt utredningen medför

138 _{Andersson s 252.}

139_{SOU 2020:57 avsnitt 2.1 & s 195.} 140_{A bet s 162.}

det nya hedersbrottets konstruktion att flera mindre allvarliga brott kan samman- föras och bedömas som hedersbrott istället för att döma för vart och ett av brotten.141 _{Utredningens utveckling av hur detta är tänkt att gå till ska beskrivas}

härnedan.

7.5.2.1 Olaga tvång i 4 kap 4 § BrB

Första stycket i 4 kap 4 § BrB har följande lydelse: ”Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar någon att göra, tåla eller underlåta något döms för olaga tvång till böter eller fängelse i högst två år. Utredningen bedömer att ”tvinga någon att göra, tåla eller underlåta något” är närmast synonymt med att kontrollera någon. Efter konstaterandet ställdes frågan vad som krävs för att någon ska anses vara tvingad enligt bestämmelsen. Här anfördes att, av paragrafen framgår att tvånget (läs: kontrollen) ska bestå i antingen: 1. Misshandel eller annat våld 2. Hot om brottslig gärning.

I fråga om hot om brottslig gärning poängterades att även underförstådda hot inklusive de som föreligger under lång tid, kan omfattas.142 _{Här hänvisade}

utredningen till doktrin som kommenterar brottet olaga tvång enligt följande.143 _Det

räcker med ett hot om vilken brottslig gärning som helst, men hotet måste innefatta ett tvång. Hotet kan även avse en brottslig gärning mot en annan person än den tvungne. Ett hot förutsätter att gärningsmannen har möjlighet att påverka händelse- utvecklingen.144 _{Utredningens uppfattning är således att många fall av kontrollerande}

beteenden inom en hederskultur uppfyller rekvisiten i olaga tvång. Som exempel uppgavs att om A tvingar B att underlåta att använda ett visst klädesplagg i skolan eller på arbetsplatsen genom ett underförstått hot om att A kommer att misshandla B om B inte lyder uppmaningen. Som ytterligare ett exempel på tillämpningsområdet för olaga tvång, hänvisade utredningen till en TR:s dom.145 _{I domen hade en man,}

genom misshandel eller dödshot samt underförstått hot om våld för det fall hans

141 _{A bet s 194.} 142 _{A bet s 197.}

143_{Jareborg, Friberg, Asp och Ulväng s 55 f.}

144 _{A a s 198.}

fru skulle gå emot hans vilja, vidmakthållit en rädsla hos henne för ytterligare misshandel och på så vis tvingat henne att huvudsakligen hålla sig hemma, inte ha kontakt med andra samt att klä sig i det mannen ansåg lämpligt, i hijab-abaya (helkroppstäckande ytterplagg med slöja som inte täcker ansiktet). Vidare hade mannen, genom samma tillvägagångssätt tvingat sina döttrar att vara hemma efter skolan, inte ha kontakt med skolkamrater, klä sig på det sätt som han ansåg lämpligt, i heltäckande kläder och slöja. I målet rubricerades inte gärningarna som olaga tvång, utan som ett fall av grov kvinnofridskränkning och fyra fall av grov fridskränkning. De olaga tvången ingick som led i fridskränkningsbrotten mot barnen. Domen ändrades dock av HovR som frikände mannen från samtliga åtalspunkter.146 _{Utredningen understryker att den frikännande domen berodde på}

HovR:s bevisvärdering. Men att utredningen av den anledningen ändå valt att behålla uppgifterna från TR som ett exempel på hur hedersrelaterade gärningar skulle kunna bedömas redan utifrån nu gällande lagstiftning.147 _{Å andra sidan}

noteras att det i liknande situationer kan vara svårt att uppnå beviskravet i brottmål, såväl avseende uppmaningen som det underförstådda hotet. Samtidigt anges att exemplen, enligt utredningens mening, på ett bra sätt belyser att brottstyperna olaga tvång kan tillämpas i många av de situationer där en person försöker att kontrollera annan med hänvisning till heder. Utredningen anser att de nämnda TR-uppgifterna visar att det med adekvata utredningsåtgärder, exempelvis insamling av vittnesmål från grannar och andra, går att bygga upp ett åtal som kan leda till fällande dom.148

Det sistnämnda ger ett optimistiskt intryck, men också ett intryck av att brotts- utredningen i målet som utredningen hänvisat till inte innehöll sådana adekvata utredningsåtgärder i form av bl.a. vittnesmål från utomstående. Men intrycket kvarblir endast om man inte läser hovrättsdomen. Det utredningen inte nämner när det uppges att den frikännande domen berott på HovR:s bevisvärdering, vilket i och för sig stämmer, är att det i målet fanns sådana ”adekvata utredningsåtgärder” i form av bl.a. flera vittnesmål. Trots detta räckte det inte för en fällande dom. Avseende

                                                                                                                          146_{HovR över Skåne och Blekinge B 623-20.}

147 _{SOU 2020:57 s 198-199.} 148 _{A bet s 199.}

vittnesmålen anförde HovR att det beträffande konkreta händelser inte fanns direkta iakttagelser av våld eller liknande från de utomstående vittnena.149 _{Härmed vill jag}

åter ta upp utredningens exempel på följande situation: A tvingar (kontrollerar) B att underlåta att använda ett visst klädesplagg i skolan genom ett underförstått hot om att A kommer att misshandla B om B inte lyder uppmaningen med hänvisning till heder. Detta skulle enligt utredningens uppfattning svara mot rekvisiten i olaga tvång, och därmed kunna rymmas under och som ett led i det nya hedersbrottet i egenskap av upprepade kränkningar. Den relevanta frågan som uppstår är; Hur skulle det möjligen kunna föreligga ”adekvata utredningsåtgärder” i form av vittnesmål från grannar och andra utomstående i ovanstående situation? HovR fastslog i huvudsak bl.a. att det krävs direkta iakttagelser. Hur grannar eller andra utomstående personer ska kunna direkt iaktta ett underförstått hot mot annan är nog svårt att svara på. Jag vill här framhålla att det i utredningen inte förnekats att svårighet föreligger, utan anges att det kan leda till fällande dom – däremot har det inte riktigt redogjorts för hur domen ska bli fällande och inte friande. Min avsikt är inte att förneka att en sådan möjlighet, om än liten, existerar. Däremot vore det önskvärt om utredningen hade vidareutvecklat vilka adekvata utredningsåtgärder, utöver vittnesmål från utomstående, som avses. Detta eftersom en rimlig utgångspunkt bör vara att HovR inte avser att, efter ett införande av det föreslagna hedersbrottet, ändra sitt sätt att värdera bevisning på.

7.5.2.2 Ofredande i 4 kap 7 § BrB

4 kap 7 § BrB har följande lydelse: ”Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år.” Utredningen analyserade om ofredandebrottet omfattar sådana nedvärderande, manipulerande eller kränkande handlingar som förekommer i hederskontexten.150 _{Det finns tre alternativa sätt på vilka ett}

ofredandebrott kan bli aktuellt, varav den tredje, ”hänsynslösa agerandet” är av särskilt intresse i en hederskontext. I denna del hänvisade utredningen i stor

149 _{HovR över Skåne och Blekinge B 623-20 s 12.} 150 _{SOU 2020:57 s 200-201.}

utsträckning till propositionen för den senaste ändringen av bestämmelsen om ofredande.151 _{Där uppges att ett hänsynslöst agerande kan ske genom direkta}

angrepp på sinnena, genom att t.ex. allvarligt skrämma, störa någon genom oljud eller att filma någon på ett påträngande sätt. Även förföljelse kan omfattas, förutsatt att förföljandet har viss varaktighet och uppfattas av den utsatte. I viss utsträckning bör även yttranden, liknande hot eller som annars allvarligt kränker människovärdet eller rubbar tryggheten och tilliten till andra människor, bedömas som hänsynslöst.152 _{Utöver dessa uppräknade exemplen, anges i förarbetena att praxis på}

området bör vara vägledande för vad som utgör ett hänsynslöst agerande.

Avseende ordalydelsen ”hänsynslöst agerande” konstateras i utredningen att lagtextens utformning inte uppställer krav på kvalificering av sådant agerande, utöver att agerandet ska vara ägnad att kränka dennes frid på kännbart sätt.153

Enligt min uppfattning talar ett krav på att fridskränkningen ska vara kännbar i sig för ett krav på ett kvalificerat (hänsynslöst) agerande – för att ofredande- bestämmelsen ska bli aktuell. Enligt utredningens uppfattning kan ett förfarande som innebär att en förälder som i bestraffningssyfte låter sitt barn sitta stilla i ett rum, kunna bedömas som ofredande. Utredningen menar att hänsynslösa ageranden i syfte att kontrollera en person, i många fall kan vara att bedöma som ofredande och poängterar att avgörande för bedömningen ofta är i vilket syfte en viss handling företas.154 _{Därför bedömes att de flesta konkreta gärningar som begås i syfte att}

kontrollera en person i en hederskontext, kan hanteras inom ramen för befintliga

straffstadganden och därmed också ingå som moment i det nya hedersbrottet.155 _I

utredningen anges två exempel på situationer av kontrollerande beteende som kan vara att bedöma som ofredande. Det första exemplet är att A bestämmer (läs: kontrollerar) att B måste visa upp sin mobiltelefon och därigenom ange vilka kontakter B har haft och vilka webbsidor B har surfat på. Det andra exemplet är att

                                                                                                                          151_{Prop. 2016/17:222 s 98-100.} 152 _{A a s 99, SOU 2020:57 s 205.} 153 _{A bet s 204} 154 _{A bet s 206.} 155 _{A bet s 207.}

B:s familj behandlar B ”som luft” (i bestraffningssyfte, egen tolkning), dvs. pratar inte med B och B får inte delta vid gemensamma måltider osv.

I NJA 2008 s 946 anförde HD att det råder oklarhet gällande huruvida ofredande- bestämmelsen genom rekvisitet ”hänsynslöst agerande” fyller rimliga anspråk på klar och tydlig strafflag. Vidare uttalades att, även om den är vag och lämnar formellt utrymme för högst skiftande tolkningar finns det emellertid, inte minst av legalitets- hänsyn, skäl att undvika tolkningar som framstår som pressade. HD:s uttalande talar enligt min mening för att bestämmelser som är vaga sett till ordalydelsen, och som inte uttryckligen uppräknar kvalificerade rekvisit, inte nödvändigtvis innebär att lägre krav ställs för att ageranden ska rymmas under stadgandet. Bedömningen av huruvida det hänsynslösa agerandet är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt ska göras utifrån de faktiska förhållandena, med hänsyn till den utsattes person och kringliggande omständigheter. Vidare bör beaktas om agerandet riktat sig mot en särskilt sårbar person, såsom utsatthet för trakasserier eller någon som befinner sig i en beroendeställning.156 _{Viss vägledning gällande rekvisitet}

”kännbar fridskränkning” ges i vaga ordalag. Men närmare utveckling av begreppet och omständigheter som ska beaktas vid en bedömning görs inte, istället hänvisas även här till ospecificerat praxis på området. I NJA 2018 s 443 bedömdes en vuxen mans beröring av en flickas ben i hans bostad i förening med uttalanden om att hennes närvaro var mysig, inte utgjorde en sådan kännbar fridskränkning att ansvar för ofredande skulle dömas ut. Detta, trots att flickan upplevde det som obehagligt. Bedömningen gjordes enligt paragrafens tidigare lydelse men utifrån förarbets- uttalandena157 _{till nuvarande lydelse i fråga om ägnat-rekvisitet kan knappast antas}

att utgången hade blivit annan i dag.

156 _{Prop. 2016/17:222 s 63.}