Egen kommentar

Sammanfattningsvis kan det konstateras att den kulturella kontrasten, hemlandets regler och övriga omständigheter, enligt domstolen i och för sig kunde beaktas som förmildrande omständigheter. Men eftersom straffminimum för mord är fängelse i tio år krävdes särskilda skäl för att döma under straffskalan, vilket de av M anförda

omständigheter inte ansågs utgöra tillräckliga skäl för. En intressant fråga i samman- hanget är om omständigheterna av domstolen skulle klassificeras som förmildrande vid straffvärdebedömningen om straffskalan hade tillåtit det. Något som i praktiken skulle föranleda kortare fängelsestraff. Noteras bör, att domstolen inte utredde huruvida ett hedersmotiv förelåg eller inte. Inte heller beaktades huruvida för- svårande omständigheter förelåg. Domstolen använde sig inte alls av heders- begreppet trots den tilltalades uttalanden om starkt patriarkalisk präglad familje- sammanhållning.

6.2 Sara 1996

Sara och hennes familj hade bott i Sverige sedan 1992 och var ursprungligen kurder från Irak. Saras mamma hade själv levt under våld och förtryck och hade tagit ut skilsmässa från Saras pappa. Manliga släktingar hade hotat Sara genom att uttala ”du ska inte tro att du slipper döden bara för att din mamma gjorde det”.103 _{Sara var}

femton år gammal när hon mördades av sin bror och sin kusin, sexton och sjutton år gamla. Det var en decemberkväll när Sara var på väg hem efter en irakisk afton på ett diskotek. Sara hittades kvävd i en snödriva några meter från sitt hem. Brodern och kusinen placerade tillsammans en livrem runt Saras hals varefter de gemensamt

dragit åt snaran så hårt att hon avled genom strypning.

Enligt mamman hade brodern tidigare sagt att han och kusinen planerat att mörda Sara genom att strypa henne, för att hon levde som svenskar, låg med killar och att alla sa att hon var en hora. Mamman hade frågat sonen om han inte hade sex med flickor. Sonen svarade ”Jo, men det är en annan sak, dessutom skulle jag aldrig ligga med irakiska flickor, bara med svenskar, med horor”. Vidare uppgav han att han inte skulle straffas eftersom han inte var 18 år. På uppdrag av fadern skulle brodern kontrollera Saras dagliga klädsel och hennes uppträdande bland kompisar.

Det framkom senare av Saras farbrors före detta sambo att de fem bröderna året innan mordet hade ett möte, där de diskuterat vad de skulle göra med problemet, dvs.

                                                                                                                          102_{RH 1998:8.}

Sara och att de hade bestämt sig för att döda Sara, men inte bestämt vem som skulle utföra mordet.

6.2.1 Domstolens bedömning

Enligt HovR visade utredningen i målet att brodern och kusinen under en längre tid, bl.a. under påverkan av äldre manliga släktingar, ansett sig kränkta av Saras sätt att vara. Hennes vilja att inte låta andra bestämma över henne hade varit en starkt bidragande orsak till mordet. Vidare anfördes att, med hänsyn till det sätt på vilket strypningen skett och med beaktande av den omständigheten att de varit två om dådet, Sara vid gärningstillfället hade befunnit sig i en mycket utsatt och skyddslös situation. Det var främst detta men även att gärningen begåtts av närstående – Saras egen bror och kusin – som talade starkt för att brottet skulle bedömas som mord och inte dråp, något som brodern yrkat i HovR. De dömdes för mord och olaga hot till fängelse i tre år och sex månader respektive fyra år.

6.2.2 Egen kommentar

Mordet på Sara skakade hela Sverige. Tydligt i fallet var att killarna var starkt påverkade av Saras pappa och farbröder, något som också konstateras av domstolen. Killarna användes som ett redskap för att utföra mordet efter en lång tids avvägning av ”vem som hade minst att förlora” på att bli åtalad. Detta speglar komplexiteten som bottnar i det kollektiva intresset, anstiftan av yngre, och med- verkan till hedersbrott. Dessutom belyses att hedersmord sällan begås slumpmässigt av en person som är berusad, drogpåverkad, eller som begår brottet under en till- fällig sinnesförvirring eller allvarlig psykisk störning. Hedersbrotten är oftast noggrant planerade i gemenskap med andra, i nyktert tillstånd och med avsikts- uppsåt. Hedersmotiv eller hedersbegreppet var dock inget som varken TR eller HovR befattade sig med. Däremot anfördes att omständigheten som att Sara var i en mycket skyddslös situation och att hon blev mördad av närstående starkt talade för att brottet skulle dömas som mord och inte dråp.

6.3 Pela 1999

Pela kom till Sverige år 1995 från Irak tillsammans med sin familj. Väl i Sverige satte pappan upp stränga regler som innebar att döttrarna inte fick gå över de gränser han satt upp, genom att leva ett europeiskt liv. De fick varken fika eller gå i affärer, för att inte riskera att förstöra familjens rykte. Han satt med en klocka för att kontrollera att barnen kom hem en exakt tid från skolan. Pelas ett år yngre syster (B) berättade att de hade varnats av männen i familjen: ”om någon av våra döttrar sover

borta en natt, måste hon dödas”.105 _{Pela flydde och gömde sig hos sin väninna men}

återvände senare till familjen. Pela sökte förlåtelse för sin flykt och ville gottgöra sin far. Pappans önskemål var att Pela skulle gifta sig. Pela samtyckte och de åkte till Irak sommaren 1999. Framme i Dahouk fick hon reda på att hon inte ska gifta sig, istället blev Pela skjuten av hennes farbröder. Efter de två första skotten var hon fortfarande vid liv och frågade sin syster B ”varför gör de det här?”. Därefter avfyrades ännu ett skott framför B och Pelas mamma. Pela avled, 19 år gammal. I ett polisförhör i Irak uppgav farbrodern att de inte kunde acceptera Pelas beteende eftersom det drog dåligt rykte över familjen. Han berättade att Pela förtjänade mer än döden pga. allt dåligt han hört om henne, något som höll på att förstöra livet för en anrik familj som har sin heder att bevara bland kurderna.

6.3.1 Domstolens bedömning

HovR fastställde TR:s dom. TR lade B:s berättelse till grund för sin bedömning som dagen efter mordet hade kontaktat svenska polisen. Utöver B:s berättelse ansåg TR, utifrån polisförhören i Irak, att farbröderna känt sig kränkta av Pelas livsstil och därmed diskuterat ett tillvägagångssätt för att få slut på Pelas beteende. Av förhören framgick vidare att farbröderna hade fått reda på att Pela drack alkohol och blivit av med sin oskuld. Vid en samlad bedömning konstaterade TR att farbrödernas motiv för att döda Pela var att hon inte levde i linje med familjens hederskod. Dessutom

anfördes att mordet präglades av grymhet och att Pela måste ha lidit av stark döds-

ångest. Detta, tillsammans med omständigheten att skotten avlossades framför

104_{Stockholm TR B-338-00, Svea HovR B 715-01.}

modern och systern, utgjorde, enligt domstolen, skäl för att utdöma livstids fängelse för mord respektive medhjälp till mord.

6.3.2 Egen kommentar

Pelas historia bekräftar den vardagliga begränsningen och kontrollen som är utmärkande för hedersförtryck. Den bekräftar även den ständiga rädslan och den tysta förståelsen av hot om våld som ständigt är överhängande i vardagen. Men även detta fall påvisar den kollektiva prägeln i form av en gemensam planering och ett gemensamt intresse. Domstolen tog ett kliv framåt när den i sin domskälen angav att gärningsmännens motiv för att döda Pela var att hon inte levde i enlighet med familjens hederskod. Däremot utvecklades hedersbegreppet eller hedersmotivet vidare varken av TR eller HovR.

6.4 Fadime 2002

Fadime hade kurdiskt ursprung och var nio år när hon flyttade till Sverige med sin familj. Fadime ville leva ett självständigt liv, studera vidare efter gymnasiet och själv välja sin partner, något som släkten och familjen misstyckte. År 1997 såg Fadimes pappa (R) henne med sin pojkvän på stan och efter det vågade hon inte gå hem igen. Hon började studera på högskolan i Sundsvall, men studier på annan ort var, enligt hennes pappa, lika illa som att ha en pojkvän. I januari 1998 fick Fadime besked om ett beslut som tagits vid ett familjemöte som innebar att hon aldrig fick återvända till Uppsala igen, annars skulle hon bli mördad. Under fyra år levde Fadime med ständig rädsla och gick ut i media för att berätta om sin situation och vädjade om hjälp. Den 21 januari 2002 återvände Fadime till sin syster i Uppsala för att i hemlighet ta farväl av sin mamma och sina systrar innan hon skulle utomlands för att slutföra sitt examensarbete. R dök upp i lägenheten och avlossade ett första skott mot Fadimes bakhuvud, andra skottet träffade hennes ansikte och det tredje missade han. ”Jävla hora” skrek han både före och efter avrättningen.

6.4.1 Domstolens bedömning

Enligt domstolens bedömning var mordet planerat, likt en avrättning, och genom- fördes framför Fadimes mamma och två systrar. Vidare beaktades att R i förhör uppgett att Fadime hade vanhedrat familjen pga. sitt svenska levnadssätt och talat ut i media om sin situation och kränkt familjens heder. Enligt R drog Fadime skam över hela familjen. Att döda henne var den enda lösningen, och nu var ”problemet” löst. Domstolen lade även Fadimes systerns vittnesutsaga till grund för sin bedömning. Men att systern uppgav att mordet utfördes under påtryckningar av andra familjemedlemmar, och att även dessa stod bakom gärningen – var inget som utreddes. Vid en samlad bedömning av omständigheterna, ansåg domstolen, att de omständigheter som föranlett R:s gärning var av familjekaraktär. R dömdes för mord till fängelse på livstid.

6.4.2 Egen kommentar

Även i Fadime-fallet ligger det kollektiva intresset av att återupprätta familjens och släktens heder, som ett filter över händelseförloppet. Fadimes användning av massmedia skiljer sig från andra redogjorda fall. Att tala ut i offentligheten är ännu en omständighet som för familjen upplevs som förödmjukande. Detta var något som R ständigt återkom till eftersom han inför hela världens beskådning hade tappat kontrollen över sin dotter. Domstolen klassificerade inte mordet som hedersmord med heder som motiv, trots de framkomna uppgifterna. TR befattade sig istället med begreppet familjekaraktär. Detta är givetvis problematiskt då begreppet familjekaraktär är närmast synonym med familjeangelägenhet. En familjeangelägenhet signalerar att angelägenheten nästan uteslutande berör familjen och inte samhälls- ordningen, eftersom det inte är en angelägenhet av sådan karaktär som sträcker sig utanför familjen. En annan aspekt är att R förvisso var den som avlossade skotten, men han var inte ensam om att ta beslutet. Systern angav flera gånger att andra högre upp i släktheirarkin gav direktiv och mordet planerades tillsammans med andra vid familjemöten. Andra personers medverkande var dock inget som utreddes.

6.5 Abbas 2005

Abbas var 19 år och från Afghanistan. Han hade en kärleksrelation med en 16-årig flicka (Z) som också var afghan. Hon levde under strikta förhållanden och kontrollerades av hela familjen, däribland hennes äldre bror som bl.a. såg till att hon hade sjal på sig mot sin vilja. Z fick inte se på TV, ha mobil eller gå ut utan sällskap av sin mor eller bror. Redan första gången Z:s far kom på henne med att prata i telefon med Abbas ville han att brodern skulle ta livet av Z för att hon inte skulle skämma ut familjen. Familjen hade bestämt att gifta bort Z och hon rymde därför hem till Abbas. Paret ville lösa situationen med Z:s familj och åkte därför till Z:s föräldrahem tillsammans efter löfte om att familjen godtagit Z:s val. Den 16 november 2005 mördades Abbas av Z:s familj som hällde kokande olja över Abbas ansikte, knivhögg honom och skadade honom med andra trubbiga verktyg. Familjen hade innan dess drogat Z, som sov genom hela dådet.

6.5.1 Domstolens bedömning

HovR dömde Z:s sjuttonåriga broder som erkänt mordet, till fyra års sluten ungdomsvård och utvisning. Föräldrarna friades från medverkansåtalen, trots att viss bevisning talade för att fler än en person begått gärningarna. Efter avtjänat straff, men innan verkställd utvisning, pekade brodern ut sina föräldrar som gärningsmän och menade att de övertalat honom att erkänna mordet, bl.a. för att de av sina kusiner i Danmark hört att han som ung får lindrigare straff. De nya upp- gifterna ledde till återförvisad resning i HovR.

HovR ansåg det utrett att en eller flera personer hade berövat Abbas livet. Enligt HovR innebar broderns nya utsaga som pekade ut föräldrarna som gärningsmän, ett stort personligt risktagande och splittring av familjen, vilket bedömdes styrka hans utpekande som korrekt. Vidare beaktades att mamman inte lämnat någon trovärdig förklaring till sina skador på händerna och att frågetecken kvarstod gällande pappans

fingeravtryck på oljeflaskan. Dessutom menade HovR att broderns utsaga måste ses i belysning av vad som framkommit gällande familjens kulturella bakgrund.

Åklagaren och Abbas mamma gjorde gällande att mordet var hedersrelaterat. Enligt dem hade Abbas mördats pga. hans otillåtna relation med Z, och därigenom förstört Z:s familjs heder. HovR fastslog att den samlade bevisningen inte kunde ses på annat sätt än att det hade varit fråga om ett hedersrelaterat brott. HovR anger att detta i sig gav ett starkt stöd för föräldrarnas medverkan. HovR beskrev att sättet Abbas berövats livet på hade präglats av mycket stor grymhet, likt tortyr. Händelseförloppet bedömdes inte kortvarigt och det konstaterades att Abbas kunde antas ha känt stor dödsfruktan under tiden knivsticken utdelats. Tillvägagångssättet ansågs som särskilt hänsynslöst och rått, vilket medförde att straffvärdet motsvarade fängelse på livstid. Men hänsyn togs till att föräldrarna får antas lida men genom utvisning, varför påföljden stannade vid fängelse i tio år.

6.5.2 Egen kommentar

Abbas-fallet visar att även unga män utsätts för hedersbrott. Fallet belyser också vikten av en robust brottsutredning för det fall bevisningen talar för att flera personer medverkat. Det tog domstolarna, sedan hedersmordet på Therese år 1989, hela 15 år att befatta sig med hedersbegreppet genom att beakta omständigheter som är karaktäristiskt för hedersvåld- och förtryck. Domstolen ansåg det var fråga om hedersrelaterat brott – vilket i sig talade för föräldrars medverkan. Detta talar för att man från rättstillämparens håll uppmärksammat den kollektiva prägelns betydelse i hedersbrott.

6.6 Jian 2010

Jian var ursprungligen från Irak och bodde i Sverige med sin moster och hennes man (S) som hade adopterat Jian. År 2007 gifte sig Jian och fick året därpå en son med sin make. Äktenskapet slutade med skilsmässa efter makens anklagelse om att

Jian varit otrogen. Jian och sonen flyttade därför tillbaka till sin moster 2009. Morgonen den 15 november 2010 dödades Jian av sin adoptivfar S med 53 knivhugg. S berättade att han hade bestämt sig för att döda Jian två veckor innan mordet. Under tiden hade han observerat hennes vanor och planerat utförandet. Han bedömde att den lämpligaste tidpunkten vore efter att hon lämnat, eller innan hon hämtade, sonen på förskolan. Som skäl uppgav S att Jian under en tid betett sig oacceptabelt, något som hade kränkt hans och familjens heder. Som exempel angavs att Jian varit otrogen mot sin man och därmed orsakat skilsmässan. Dessutom hade hon, efter skilsmässan, upprätt flirtigt mot andra män, varit uppkäftig och börjat röka. Hon gjorde precis som hon ville oberoende av vad andra tyckte. Enligt S hade situationen blivit så ohållbar att han som far i huset, inte hade någon annan utväg än att ta livet av Jian.

6.6.1 Domstolens bedömning

HovR anförde att enligt förarbetena109 _{ska livstidsstraffet förbehållas de allvarligaste}

fallen. Som exempel nämns fall där domstolen ska bestämma ett gemensamt straff för flera mord eller ett mord och annan allvarlig brottslighet eller när den tilltalade tidigare har dömts för särskilt allvarlig brottslighet. Enligt HovR omfattades inte mordet på Jian av exemplen men tog ställning till om gärningen ändå kunde utgöra ett sådant allvarligt fall att straffet borde bestämmas till fängelse på livstid. I bedömningen beaktades att mordet begåtts med stor brutalitet och att försvårande omständigheter förelåg. Vid bedömningen av försvårande omständigheter tog domstolen hänsyn till att Jian var dotter till gärningsmannen, att pappan hade planerat gärningen och att han utdelat omfattande knivhugg när Jian befann sig i en utsatt och skyddslös situation. Vidare beskrevs händelseförloppet som utdraget och att Jian måste ha känt en stark dödsångest. HovR dömde S för mord till fängelse i arton år och utvisning med förbud att återvända. HovR delade TR:s bedömning om att S skulle lida beaktansvärda men av utvisningen, varför påföljden inte bestämdes till livstid. TR konstaterade att det av förhöret med S:s son framkommit att den otrohet Jian beskylldes för, inte handlade om sådant som normalt avses med detta

                                                                                                                          109_{Prop. 2008/09:118 s 42 f.}

begrepp. Istället var det frågan om att hon varit vän med med en gift manlig granne och fått skjuts till arbetet.110

6.6.2 Egen kommentar

Till skillnad från flera andra fall, begick pappan mordhandlingen som ”ensam” huvudgärningsman. Detta utesluter dock varken brottets kollektiva prägel eller ett hedersmotiv. Till att börja med erkänner S att brottsorsaken var att Jian kränkt familjens och hans heder genom att hon gjorde precis som hon ville, oavsett vad folk tyckte. ”Vad ska folk säga” är ett typexempel på en fråga som ofta ställs till personer som lever i hederkontext och till de som börjar tumma på normerna. Om svaret på frågan blir ”jag bryr mig inte” – indikerar det starkt på att individen är redo att ge den egna viljan företräde framför kollektivets. Jians beteende likställdes med just svaret ”jag bryr mig inte”. Vidare kan jag inte låta bli att kommentera TR:s behov av att notera: ”den otrohet Jian anklagades för, inte innebar sådant som normalt avses med begreppet otrohet. Istället var det frågan om att hon varit vän med med en gift manlig granne och fått skjuts till arbetet.” Att utreda begreppet otrohet saknade relevans för domstolens bedömning. Därför påvisar ett klargörande av begreppet i domen, en stor förvåning, för att inte säga förvirring, från TR:s sida. Detta belyser även kontrasten som hedersproblematiken medför i den svenska domstolen, trots att samhället, innefattande rättsväsendet, innan år 2010 redan skakats av flera hedersmord. Nämnas bör, att varken TR eller HovR använde sig av begrepp som hedersmotiv eller hedersmord. Slutligen ska noteras att domstolen inte fann stöd i förarbetena för att utdöma fängelse på livstid. Möjligheten att döma till livstid utvidgades år 2014.111

                                                                                                                          110_{Nyköping TR B 3418-10.}

6.7 Reza 2020

(J), hans fru (N) och deras söner (A) och (O) är ursprungen från Afghanistan och kom till Sverige 2012. N lämnade J 2019 och placerades i ett skyddat boende. Hon jobbade på ett äldreboende där Reza som också var afghan, arbetade. J anklagade N för att ha varit otrogen med Reza och gick till polisen för att anmäla henne för det. Den 15 juli 2020 mördade J tillsammans med sönerna, den 20 årige Reza på en buss genom att utdela över 90 knivhugg.

I TR berättar J att hedersproblematik hanteras annorlunda i Afghanistan än i Sverige. Han uppger att en kvinna inte får titta på andra människor i Afghanistan och att det är kvinnans bror som löser eventuella problem, samt att brodern kan ta