Företag: Lindex AB
Befattning: Projektledare/Systemutvecklare
Ansvarsområden: CRM, delaktig i styrgrupp mot marknadsavdelningen Bostadsort: Öjersjö, Partille
Ålder: 35
Familj: Man och tre barn
Annika Engbäck är en kvinna på trettiofem år som bor i Öjersjö i Partille med sin man och tre barn. Idag arbetar hon deltid (80 %) på Lindex AB i Alingsås som Projektledare/Systemutvecklare. Annika ansvarar för CRM (Customer Relationship Management) kundklubben på Lindex AB.
Hon är även med i en styrgrupp som arbetar mot marknadsavdelningen, hon är med i denna styrgrupp i form av ett stöd. Denna del av arbetet har under senaste tiden varit övervägande.
Annika beskriver sitt arbete inte som ren systemutveckling utan ”det är ju ETL verktyg Extract, Transform och Load. De här filerna som kommer in från alla kunder, och så skall man skyffla om den datan, lägga ner det i en databas, och så presenterar man det.
Och så lägger man det i en annan databas.” Annika säger att detta är vad hon arbetar just nu men innehållet i arbetet förändras, ”jag började att jobba i affärssystemet när jag började på Lindex. Så att det har ändrats. Det är inte bara så att man kommer till en tjänst utan man hoppar lite runt liksom du vet.”
Vägen till Annikas nuvarande position började med att hon på gick tekniskt gymnasium, efter detta läste hon vidare till Civilingenjör, Electro på Chalmers i Göteborg. Efter utbildningen började hon att jobba, hon började på Digital 1997. ”Då var det väldigt lätt att få jobb så jag gick till Digital som IT-konsult. Där fick jag internutbildning i programmeringsspråk med mera.” Som programmeringsspråk läste hon C++ och hon är även MCAD-certifierad i .NET. Annika menar att vidareutveckling av sin kunskap inte är något problem. Antingen lär man sig ”on hand” eller så går man en kurs. ”Det är det som är väldigt roligt.”
Efter åtta år på Digital jobbade hon en kort period, åtta månader, på Consign IT, hon hittade under denna tid jobbet på Lindex och började där första januari 2006. Hon anställdes som systemutvecklare inom affärssystem.
Annika arbetade ett par år innan första barnet kom, så karriär och familjeliv startade nästan samtidigt. ”Samtidigt som jag inte var hemma särskilt mycket, jag var hemma sju månader med vart och ett av barnen. Min man har tagit mer än hälften.”
Det som fick Annika att välja att arbeta med systemutveckling var att hon triggas av utmaningar, hon såg det som en utmaning att arbeta som datakonsult och valde den vägen istället. Hon säger: ”Jag är egentligen electroingenjör då, så egentligen den rätta vägen hade varit att gå vidare till Ericsson och jobba med signaler, och, det attraherade inte mig så att det.”
Med anledning av detta val undrade vi om hon ångrar sitt val av utbildning, på det svarar hon: ”Hade jag fått välja idag hade jag gått I, Industriell ekonomi på Chalmers, jobbat mer med affärsprocesser, närmare affären.” Men hon kan idag känna ett stort stöd i sitt tekniska kunnande. Med hjälp av denna kunskap säger hon att ”Man förstår hur allting hänger ihop, vad som är möjligt, vad som inte är möjligt att göra.” Annika ser sitt arbete som att ”Vi skall ju underlätta för affärerna helt enkelt.” Hon menar att man måste ha affären med sig hela vägen och ”bygga ett så dynamiskt system som möjligt.” Hon menar även att jobba på en IT avdelning i ett företag är att vara ett stöd för verksamheten.
Vägen till Annikas nuvarande position varit till stor del styrd av vilken chef hon haft, hur väl hon har trivts. Annika menar: ”Så att jag väljer min chef oftast för att jag skall trivas.
Och sen om det innebär väldigt mycket projektledning eller systemutveckling... Alltså det är ju roligt, kan man en sak så är det ju kul vad man än gör. Så att, det viktigaste på en arbetsplats är att min chef ser mig.” Annika menar med detta att det inte är yrket i sig som styr utan det är andra val som styr henne.
Annikas väg till hennes nuvarande position har inte varit problemfri. Hon är mycket uttrycksfull när hon säger: ”Nej det har det definitivt inte, jag kommer från en väldigt manlig bransch, både från Chalmers och sen på HP, vad skall jag säga? Det är inte problemfritt.” Det har funnits situationer hon fått höra blondinskämt, men detta ser hon mer som en osäkerhet från den som säger det. Hon beskriver sin arbetssituation att det är svårt att få gehör och respekt från män, hon upplever att hon inte blir tagen på allvar.
”Jag kan ju säga: Så här är det. Nja är det verkligen så.., sen går de och frågar någon annan. Jo men så är det. Hela tiden så..” Annika menar att hon alltid måste vara förberedd till 150 % för annars som hon uttrycker det: ”finns det ett minsta kryphål så slår de till direkt. Men det är ju sådant man lär sig.”
Annika ser sig inte ha gjort några uppoffringar för sin karriärs skull. Hon anser sig vara oerhört fokuserad de åtta timmar hon är på jobbet, ”och jag tror inte att jag gör ett bättre jobb för att jag sitter 11 timmar per dag.” Annika menar att hon inte kan ”dra ut på tiden o gå o sådär.”
På frågan om hon har några personliga val hon vill lyfta fram svarar hon snarare med en egenskap som är avgörande för alla hennes val. ”Ja, jag är inte rädd, jag utmanar mig själv, och jag äh, hur svårt kan det va? Faktiskt, jag är inte rädd för utmaningar och andra människor ser jag inte som övermänniskor, jag kan också göra det! Det handlar om att vara förberedd, våga, och lära sig under tiden, ingen är fullfjädrad från början, alla har fått sin skola på ena eller andra sättet.”
Annika ser sin yrkesroll som stor, hon ser det som självklart efter som hon ”spenderar så mycket tid på mitt arbete.” Hon menar att hon utvecklas med sitt arbete och att det betyder mycket för henne. De personliga egenskaper som fått Annika att satsa på sin nuvarande karriär menar hon är att hon ”är ambitiös, jag är en problemlösare, tycker det är kul när jag har en frågeställning.” Hon tycker också om att vara i rollen som en hjälpande hand, att hitta lösningar och hjälpa andra i deras arbete. ”Det ger mig en kick.”
Det bästa med Annikas yrkesval säger hon vara problemlösningar, att hon får vara nära affären och verksamheten. Det sämsta ser hon vara stressen samt att: ”alltså om man har ett problem så kanske man tänker på det. Det händer att jag kommer på en lösning på kvällen, det är så här jag skall göra eller, du vet. Man lämnar det inte helt, sen vet inte jag om det är dåligt eller bra, ja, men det kanske inte är det allra bästa.”
Annika ser dagens systemutveckling som inom konsultbranschen är man duktig på att använda metoder, ”eftersom det är det man säljer.” Annika menar att det är skillnad om man hamnar på ett företag, hon säger att där prioriteras andra saker.
Hon ser att företaget skulle ha att vinna på att använda sig av metoder då hon ser att kvalitén hade blivit bättre, dokumentationen bättre och mindre resurskrävande. ”för då om det kommer en ny eller om någon annan skall sätta sig in i ett jobb, så kan den personen lätt gå in och hitta information och delarna. Så att jag tror jättemycket på metoder och jag tycker det är väldigt, väldigt bra. Det är viktigt att ledarna på IT vet om eller verkligen...” ”ja, pushar för det.” Hon ser framtidens systemutveckling med förhoppning om bättre struktur, bättre metoder och dokumentation.
Om fler kvinnor vore inblandade i systemutveckling tror Annika att utformningen av systemutvecklingen skulle se annorlunda ut. ”Ja, den skulle verkligen vara bättre på metoder, det skulle vara mer, de erfarenheter jag har är att många kvinnor är väldigt, väldigt duktiga, oerhört nitiska. De är nere och har stenkoll på vad de gör.” Annika menar att en konsekvens av detta är att kvalitén på produkten höjs. Annika tillägger med ett skratt: ”Vad hemskt det lät, men min erfarenhet...” Hon menar generellt att män har inställningen att ”jajamänsan det ordnar sig.” Men hon säger samtidigt att ”sen är det väldigt personligt drag också.” Annika summerar frågan med att hon tror det hade varit annorlunda.
På frågan på om hur Annika önskar att framtidens systemutvecklingsarbete skulle se ut svarar hon att hon ser det som viktigt att systemutvecklaren sitter nära affären och känna till hela affärsprocessen. ”samarbetet är så viktigt mellan kunden och utvecklaren.”
Annika tror att kommunikationen mellan systemutvecklare och kund är avgörande. Hon ser projektledaren viktig gällande tidsplaner och budgetar ”men den här systemutvecklingen av själva applikationen tror jag skulle vara mer kundnära. Så att systemutvecklaren satt, som att sitta i knäet på varandra nästan i princip. Små iterativa perioder så att man gör ett skal så att man kan testa hela tiden.”
Att uppnå ett tätt samarbete, en bra dialog menar Annika är oerhört viktigt för att undvika missuppfattningar. Annika menar att i ett projekt behövs personer som är duktiga på olika saker, men samtidigt behövs systemutvecklare som är öppna, ”du vet liksom kan fånga det här själva fokuset, vad är det vi gör egentligen.” Annika menar att en väl sammansatt och teambuildad grupp är avgörande för att uppnå en bra dynamik och få ut det bästa resultatet av jobbet. Ytterligare en aspekt som Annika lägger fram är att man bör kunna arbeta prestigelöst så att alla kan känna sig delaktiga och inte uppleva ”lilla gumman, eller så, då blir det inget bra jobb.”