Anpassningar

Anpassningar i undervisningen ska främja lärandet. När det gäller matematikundervisning är det viktigt att anpassningar för elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD är ett stöd för de exekutiva funktionerna som rör arbetsminne, uppmärksamhet och planering (Specialpedagogiska skolmyndigheten, 2020). Generellt tar Pritchard m.fl. (2016) upp att många gånger ger de anpassningar som görs inte den önskade effekten, nämligen att öka måluppfyllelsen i ämnet matematik. Även Lewandowski m.fl. (2007) och Lindström och Gregg (2007) diskuterar hur extra tid till uppgifter och prov som är vanliga anpassningar till elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD inte ger önskad effekt. I våra intervjuer fick vi inte några svar som behandlade extra tid till prov eller uppgifter som en anpassning. I denna studie kan det bero på att vi intervjuat lärare på låg och mellanstadiet där de flesta inte har prov lika frekvent som på de högre stadierna. Alternativt så får alla elever den tid de behöver för ett prov eller uppgift så det ses inte ens som en anpassning. Om så är fallet bör läraren veta att förlängd tid sannolikt inte gynnar elever med

koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD.

Att stryka under viktig information eller färglägga relevant information hjälper en elev att fokusera på uppgiften (Kercood m fl. 2012; Zentall, 2007). Att ha något i handen och pilla med kan hjälpa en elev med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD med att kunna fokusera på en uppgift (Kercood & Grskovic, 2010). Dessa anpassningar som kan hjälpa elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD att hålla sin uppmärksamhet på rätt saker togs upp av våra intervjupersoner. Elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD behöver stöd och anpassningar som hjälper de exekutiva funktionerna. De exekutiva

43 funktioner som har med arbetsminne, planering och uppmärksamhet är centrala i ämnet matematik och matematiksvårigheter kan bli konsekvensen om inte anpassningarna är specifikt riktade mot just dessa svagheter (Specialpedagogiska skolmyndigheten, 2020).

I vår studie var många anpassningar kopplade till elevernas hyperaktivitet och inte till ämnet matematik. Enligt Lunde (2011) är uppmärksamhetssvårigheter en större anledning till matematiksvårigheter än hyperaktivitet. Enligt Gillberg (2018) innebär inte heller hyperaktivitet en lika stor funktionsnedsättning som ouppmärksamhetet. Även våra

intervjupersoner beskrev att elevers hyperaktivitet var ett stort problem i klassrummet. De sa att eleverna störde både undervisningen och sina klasskamrater. Anpassningarna var ofta inriktade på att få eleverna lugna, tysta och inte störa undervisningen. Det finns en risk att fokus på anpassningarna inte handlade om att öka deras kunskapsinhämtning. Elever med uppmärksamhetsproblematik kan vara svårare att upptäcka eftersom de kanske sitter tysta och är lugna. Velasquez (2012) hävdar att hyperaktivitet hos elever med diagnosen ADHD är en av flera bidragande faktorer till att skolan ser dessa elever som problemelever. Engström (2015) beskriver hur skolans kognitiva krav har ökat och detta skulle ”framkalla” fler elever med koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD. Om det stämmer att skolan kan ”framkalla” koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD på grund av en oförmåga att bemöta olikheter skulle vår tolkning av Wood m fl. (1976) innebära att kravanpassningen inte var tillräcklig. I vår studie beskrev flera lärare att de hade anpassat material till sina elever för att de hade svårigheter att arbeta självständigt i läroboken.

Inom den sociokulturella teorin ses lärande som något som sker i ett socialt sammanhang (Vygotskij & Cole, 1978; Wood m fl., 1976). Enligt Wood m fl. kan scaffolding vara att en elev hjälper en annan elev. Boaler (2011), Rutherford m fl. (2008) och Zentall (2007) hävdar att det är positivt för lärandet att elever tillåts arbeta tillsammans. Ibland ses matematik som ett ämne där man arbetar ensam, men det finns forskning som visar att det är framgångsrikt att eleverna hjälper varandra. Två av våra intervjupersoner tog upp kooperativt lärande som är ett arbetssätt där eleverna hjälper varandra, vilket är bra ur inlärningssynpunkt. I våra intervjuer framkom även en syn på matematikämnet som ett ämne som inte krävde samarbete och att en stor del av lektionen ägnades åt arbete i läroböckerna. För att främja lärande i matematik och för att ge eleverna förutsättningar att nå så långt som möjligt i ämnet ser vi samarbete som en nödvändig ingrediens. Scaffolding enligt Wood m fl. (1976) är att få eleven att nå längre än vad som annars vore möjligt så det är således mer än att bara hjälpa en

44 elev. Matematikämnet kanske måste ses som ett kommunikationsämne i större utsträckning för att elevernas prestationer ska öka.

Ingen lärare i våra intervjuer ansåg att det fanns ett behov av en diagnos för att få stöttning. Rydell m fl. (2018) tar upp en aspekt av att det skulle vara en fördel att ha en diagnos just för att vara säkrad stöd. De lärare vi intervjuade prioriterade inte elever med diagnos framför elever utan diagnos, utan de utarbetade anpassningar efter elevernas behov, vilket är helt i linje med både skollagen (SFS 2010:800) och läroplanen (Skolverket, 2019).

Ingen lärare nämnde läxor i matematik. Vi kan inte utesluta att det förekommer läxor, men det är ingen som beskrev att de anpassade läxor till elever med

koncentrationssvårigheter/diagnos ADHD. Breaux m fl. (2019) visar att om skolan samverkar med föräldrar kan förutsättningarna bli bättre för att läxorna ska ge något resultat.

Trots att vi intervjuade lärare som har relativt unga elever så hade de flesta erfarenhet av elever som åt medicin för sin diagnos ADHD. De lärare med erfarenhet av elever som

medicinerade upplevde att eleverna blev lugnare och fungerade bättre i klassrummet. Medicin hjälper framförallt eleverna att kunna fokusera bättre, men kan även påverka motivationen positivt (Modest-Lowe, 2013; Northup m fl., 2001). Ingen uttryckte någon oro över

medicinering under våra intervjuer, men det var ju heller inget vi frågade om. Odenbring m fl. (2017) antyder att det kan finnas en oro över vad medicinering kan ge för konsekvenser i längden eftersom allt fler barn och ungdomar medicineras.