lärarrollen har förändrats i den nya lärlingsutbildningen? Anser lärarna att de får den kompetensutveckling de behöver för att undervisa eleverna i en snabbt förändrad bransch? Anser lärarna att handledaren får tillräckligt med utbildning för att kunna motsvara en pedagog? Dessa tre frågor belyser huvudfrågan.
5.1 Anser lärarna att lärarrollen har förändrats i den nya
lärlingsutbildningen?
Resultatet av undersökningen visar att majoriteten av lärarna besöker eleven ute på arbetsplatsen under cirka en timmes tid en gång i månaden. Majoriteten av undersökningsgruppen uppger att handledare, elev och lärare träffas en gång i månaden gemensamt ute på arbetsplatsen, för att utbyta erfarenhet. 1/4 av undersökningsgruppen uppger däremot att dessa träffar endast genomföres en gång per termin och att han hellre hade minskat arbetsplatsbesöken och ökat på gemensamma träffar inne på skolan. Om detta bidrar till att lärarna känner att deras roll som karaktärsämneslärare har förändrats sedan lärlingsutbildningens införande så visar resultatet att hälften av undersökningsgruppen anser att lärarrollen har förändrats.
Lärare A anser att lärarrollen i mycket hög grad har förändrats. Samma lärare upplever också att lärarrollen har blivit mer en handledarroll, men är positiv till den nya rollen. Andra hälften av gruppen anser att den inte alls förändrats. Resultatet visar att lärare B besöker eleven på arbetsplatsen i 15 min-1 tim. ungefär en gång i månaden. Enligt Hargreaves (1998) är det en utmaning att förena alla olika röster som det postmoderna samhället kräver. Lärarna vet att deras yrke håller på att förändras. Läraryrket intensifieras och lärarna förväntas möta fler krav då förändringsprocesser påtvingas dem. Enligt Nielsen och Kvale (2000) ligger en rad aspekter av postmoderniteten i linje med kunskapsformer som ingår i mästarlära. Lokala kunskaper och ”tyst kunskap”, förtrogenhetskunskap, håller på att komma i förgrunden i det
postmoderna samhället. Pragmatisk kunskap hamnar i förgrunden och kunskap ger förmåga att handla effektivt.
Lärare A och C är positiva till den nya rollen i lärlingsutbildningen, medan lärare B som har varit verksam lärare i 20 år anser att rollen inte har förändrats. Lärare D anser inte att lärarrollen har förändrats men har endast varit verksam lärare i fyra månader och har inga tidigare upplevelser att relatera till. Denna lärare uppger att han ser varken eller på sin nya roll i lärlingsutbildningen. Carlgren och Marton (2000) menar att läraryrket tidigare haft ett givet uppdrag att genomföra vissa uppgifter på ett visst sätt. Nu får yrket mer karaktären av att utforma, pröva och förändra. Vid frågan om arbetsmängden ökat sedan införandet av lärlingsutbildningen, så visar resultatet att 3/4 av undersökningsgruppen anser att ökningen av arbetsmängden som skett är lagom. 1/4 anser att det inte skett någon förändring alls.
För att kunna möta en mer förändrad och varierad verklighet, måste eleverna erbjudas mer varierat lärande, menar Carlgren och Marton (2000). Lärarens framtida uppdrag, oavsett storlek på klasser eller var undervisningen sker, är att lärarnas professionella objekt fokuseras och insikter skapas. Allt detta för att förbereda och rusta sina elever för världen där ute. Vi delar också Nielsen och Kvales (2000) mening med att mästarlärans kunskapsformer har en rad aspekter av postmodernism. Samhällets ständiga förändringar är svårt att sammanfatta inom skolans verksamhet, och vi måste ta del av branschens och mästarnas kunskaper och erfarenheter utifrån arbetslivet. Då tror vi att en gedigen hantverksutbildning skulle kunna åstadkommas, genom fakta, färdighet och förtrogenhetskunskap. Lärarens roll professionaliseras där läraren intar olika ledarroller, deltar i beslut och fungerar som handledare inom sitt eget expertområde.
Vår slutsats överensstämmer med Carlgren och Marton (2000), att läraryrkets tidigare givna uppdrag måste ändras. Läraren måste våga prova nya former och förändra sitt lärande, både till sig själv och till eleverna. Vi tror att den nya lärlingsutbildningen är ett bra sätt att tillgodose olika elevers behov av utbildning. Som resultatet visar så behöver inte arbetsmängden för läraren öka nämnvärt, utan det blir snarare en omstrukturering av arbetsuppgifterna. Lärarrollen övergår i en mer handledarroll, där läraren ska handleda både eleven och handledaren på arbetsplatsen. Mötet med eleven och handledaren ute på arbetsplatsen visade sig variera kraftigt. Vi anser att dessa möten är av yttersta vikt för att läraren ska kunna skaffa sig en fullgod bild av elevens lärandesituation. Utifrån dessa möten och dess samtal ska läraren bedöma och betygssätta eleven. Detta anser vi är mycket viktigt, då pedagogen har erfarenhet och kunskap av likvärdig bedömning. En mästare och handledare
ute på arbetsplatsen besitter inte dessa kunskaper. Det är dock mycket viktigt att handledaren deltar i bedömningsprocessen, det är han som ser elevens progression dagligen.
En aspekt i frågan är om vi verkligen får likvärdig utbildning på lärlingarna ute på de olika arbetsplatserna? Branschen ställer sig frågande om det är tillräckligt med 1250 utbildningstimmar i det nya upplägget, jämfört med traditionell lärlingsutbildning som ska innefatta 6000 utbildningstimmar. Skillnaden är markant och vi tror att denna skillnad kan bli tydlig även i studieresultatet. Det skulle också vara mycket intressant att utföra en undersökning av hantverksprogrammet på gymnasieskolan. Efter ett samtal med Sveriges Frisörföretagare visade det sig att det var ungefär 1/3 av eleverna som avlade sitt gesällprov i våras som klarade provet med minst godkänt. Två tredjedelar klarade inte nivån godkänt utan underkändes. Detta är skrämmande siffror för hantverksyrket, där gesällprovet är det egentliga yrkesbeviset. En annan fråga som vi då ställer oss, är om lärlingsutbildningen är svaret på att eleverna skaffar sig en gedigen hantverksutbildning, eller skapar vi fler outbildade inom hantverksbranschen?