När anses en rättighet utgöra egendom av särskilt slag?

Ur bestämmelsen i ÄktB 10:3 1 st. 1 men. går att utläsa att den avser två grupper av rättigheter; rättigheter som inte kan överlåtas och rättigheter som i annat fall är av

personlig art. För att en rättighet ska anses utgöra egendom av särskilt slag krävs

ut-över att den faller in under någon av dessa grupper att det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten att låta den ingå i bodelning. Av framställningen har framgått att detta uttryckssätt innebär att egendom av särskilt slag egentligen utgör giftorättsgods men att rättigheterna i fråga kan ha ett sådant innehåll att de i vissa fall bör undanhållas giftorätten och således inte ingå i bodelning.

Vad gäller rättigheter som inte kan överlåtas har i doktrinen utarbetats en metod där rättigheterna delas in i tre olika grupper utefter vad oöverlåtbarheten grundar sig                                                                                                                

190 Teleman, Rättsutlåtande, s. 3.

på. Dessa grupper är (a) sociala hänsyn till den berättigade, (b) hänsyn till den för-pliktades intresse, eller (c) villkor genom testamente eller gåva från tredje man. Om en rättighet är oöverlåtbar på någon eller flera av dessa grunder anses det strida mot vad som gäller för rättigheten att låta den ingå i bodelning. Rättigheten utgör således egendom av särskilt slag.

På frågan i vilka fall det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten att låta den ingå i bodelning när det gäller en rättighet som i annat fall är av personlig art har inte analysen gett något tydligt svar. Den personliga arten i sig torde dock göra att det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten att låta den ingå i bodelning ef-tersom det inte är lämpligt att en sådan rättighet tvångsvis fråntas den berättigade. Emellertid skulle en rättighet teoretiskt sätt kunna vara av personlig art men att det föreligger omständigheter i det enskilda fallet som gör att det inte anses olämpligt att rättigheten fråntas den berättigade. Huruvida ett ägarbyte är lämpligt i det enskilda fallet torde således vara avgörande för bedömningen.

På frågan vilka rättigheter som utgör egendom av särskilt slag finns som framgår av arbetet bara exemplifierade uppräkningar i förarbeten och litteratur. Frågan får således beror på omständigheter i varje enskilt fall och främst får förmögenhets-rättsliga regler avgöra om rättigheten vid den tidpunkten är oöverlåtbar eller i an-nat fall av personlig art.192

Av arbetet framgår att terminologin i ÄktB 10:3 1 st. 1 men. har diskuterats i litte-raturen. Att tolka uttrycket ”rättighet” så restriktivt att det bara omfattar olika bruksrättigheter och inte äganderätt till t.ex. lösa saker anses inte vara ett lämpligt tillvägagångssätt. Efter att ha studerat litteraturen går det att konstatera att man är ense om att även äganderätt så väl lös som fast egendom torde kunna utgöra egendom av särskilt slag. Av arbetet framgår även att det är rättigheten som sådan som kan utgöra egendom av särskilt slag och inte det som faller ut från rättighet-en, t.ex. är rätten till lön att anse som egendom av särskilt slag men inte redan uppburet belopp. Vad gäller substitut och avkastning till ej till betalning förfallna belopp har det i litteraturen framhållits att det saknas skäl att undanta den typen av egendom från bodelningen och det anses därför vara giftorättsgods i vanlig                                                                                                                

mening. Dock anses att substitut för själva rättigheten kan utgöra egendom av sär-skilt slag.

5.2.1 Rättigheter som inte kan överlåtas

En bodelning är ingen överlåtelse i strikt juridisk mening, men i praktiken kan verkningarna bli de samma eftersom en bodelning kan innebära att egendom övergår från den ena maken till den andra. Det är med anledning härav som egen-dom som är oöverlåtbar för maken själv i vissa fall inte skall ingå i bodelning.

Att en rättighet inte får överlåtas kan framgå av t.ex. lag, avtal eller villkor vid gåva. Dock har framkommit av detta arbete att det inte alltid är en enkel uppgift att av-göra om en rättighet är oöverlåtbar. Av litteraturen har det framhållits att det för att få svar på frågan går att söka ledning i om rättigheten är utmätningsbar. En rättig-het som är oöverlåtbar får inte utmätas eftersom en utmätning innebär en efterföl-jande försäljning vilket skulle strida mot överlåtelseförbudet. Dock behöver en rättighet som är utmätningsfri inte nödvändigtvis även vara oöverlåtbar, men ut-mätningsfriheten kan verka som en indikator på oöverlåtbarhet.

För att en rättighet överhuvudtaget ska kunna tas upp som en tillgång i en boupp-teckning krävs att den kan åsättas ett ekonomiskt värde. Om något ekonomiskt värde inte går att uppskatta blir inte frågan om rättigheten utgör egendom av sär-skilt slag ens aktuell utan rättigheten hålls utanför bodelning och förblir i den be-rättigades ägo. I litteraturen har det ifrågasatts om en rättighet som inte går att överlåta ens har något värde för någon annan än den berättigade själv. Dock synes det inte finnas något hinder för att ta upp rättigheten som en tillgång om det är praktiskt möjligt att bestämma dess ekonomiska värde.

Av framställningen framgår även att ett överlåtelseförbud måste vara uppställt för att säkra ett fortsatt innehav på längre sikt för att hindra att rättigheten medtas i bodelning. Ett överlåtelseförbud som är temporärt och begränsat i tiden anses inte vara ett hinder för att rättigheten ifråga medtas i en bodelning. När ett överlå-telseförbud är begränsat i tiden torde syftet många gånger vara ett annat än att säkra ett fortsatt innehav, i vart fall när det handlar om kortare perioder. Dock har

det i litteraturen ansetts att rättigheten i dessa fall bör tilldelas den berättigade ma-ken vid lottläggningen men rättsläget är oklart.193

5.2.1.1 Oöverlåtbar av sociala hänsyn till den berättigade

Till den här gruppen hör bl.a. rätten till lön, allmän pension, familjerättsligt un-derhållsbidrag samt i vissa fall rätten till tjänstepension. Dessa rättigheter är oöver-låtabara på grund av att den berättigade anses vara i behov av dessa för sitt eller sin familjs uppehälle och överlåtelseförbudet hindrar denne att göra av med t.ex. lön eller pension i förtid.

Bestämmelsen i ÄktB 10:3 1 st. 1 men. omfattar enbart fordringar som ännu inte har förfallit till betalning. Detta innebär att fordringar som förfallit till betalning både ej uppburna och uppburna omfattas av giftorätt och kan bli föremål för bo-delning. Det innebär att förfallodagen får en väldigt stor betydelse för gränsdrag-ningsfrågan. Både Wallin och Lögdberg framhåller att förfallodagens betydelse i sammanhanget blir orimligt stor.

I övriga Norden är rättsläget ett annat i det här avseendet. Där omfattas även ej förfallna lönefordringar om arbetet som dessa avser har utförts under den tiden äktenskapet fortfarande varade dvs. innan talan om äktenskapsskillnad väcktes. Både Agell och Brattstöm ställer sig tveksamma till den svenska regleringen och anser att den borde harmoniseras med regleringen i övriga Norden. Brattström framhåller att eftersom arbetstagaren ingick i makens familj under tiden som lö-nen inarbetades borde det medföra att båda makarna har rätt att ta del av lölö-nen enligt de regler som gäller för makarnas egendomsordning.194 Ytterligare argument för en sådan reglering är att arbetsgivaren inte kan skadas om rätten till lön för re-dan utfört arbete överlåts samt att det är praktisk möjligt att åsätta den inarbetade lönen ett ekonomiskt värde.

Om under äktenskapet intjänad lön skulle ingå i bodelningen kan det i stort sett tyckas att även intjänad rätt till framtida pension också skulle ingå. Dock har det ifrågasatts om det är rimligt att jämställa fordran på lön med fordran på pension.                                                                                                                

193 Tottie & Teleman, s. 273.

Fordran på lön avser ofta begränsade värden och avser arbete som utförts nära en förestående bodelning medan intjänad pensionsrätt ofta är av betydande värden särskilt om den intjänats under en lång tid.195

Om allmän pension skulle omfattas av giftorätten skulle det kunna bli problema-tiskt i de fall där den ena maken främst har arbetat och den andre maken inget alls eller endast i liten utsträckning och det i övrigt finns lite tillgångar i boet. Den mer förmögna maken skulle här behöva utge skifteslikvid av betydande värde till den andre maken vilket för många kan vara svårt att klara ekonomiskt eftersom det inte går att få åtkomst till pensionsmedlen förrän vid pensionering.

I samband med pensionsreformen diskuterades om det fanns möjlighet att låta allmän pension omfattas av giftorätten. Dock förkastades den idén främst på grund av tekniska problem med samordningen av inkomstgrundad pension och garantipension.196 Det synes främst vara av tekniska skäl och risken för inlåsnings-effekter; som givits exempel på ovan, som motiverar ett undantagande av intjänad pensionsrätt från bodelningen. Dock synes det, enligt min mening, i ljuset av att det i ett äktenskap många gånger råder stor ekonomisk sammanflätning och att det inte fullt ut går att jämställa en bodelning med en överlåtelse inte finnas något hållbart motiv till varför fordran på under äktenskapet intjänad lön ska undantas från bodelning.

Det återstår att se hur rättsläget kommer att utvecklas, men med tanke på att mål-sättningen är att eftersträva så stor nordisk rättslikhet som möjligt är det troligtvis enbart en tidsfråga innan även svensk rätt låter fordran på lön intjänad under äkt-enskapet omfattas av giftorätten. Visserligen skulle en ändring kanske inte få några avgörande effekter eftersom det många gånger rör sig om begränsade värden, men det är ändå av vikt att se till att rättstillämpningen inte grundas på ohållbara motiv. Att arbetstagaren inte har en möjlighet att överlåta rätten till intjänad lön innan fordran förfallit till betalning torde egentligen inte räcka som motiv för att un-danta lönen från bodelning.

195 Agell & Brattström, s. 116.

Rätten till tjänstepension anses utgöra egendom av särskilt slag. Den utgör en rät-tighet som inte kan överlåtas och anses oöverlåtbar av sociala hänsyn till den be-rättigade samt även av hänsyn till den förpliktades intresse. Att den inte kan över-låtas beror av att tjänstepensionen många gånger är tryggad i en pensionsförsäk-ring som ägs av en makes arbetsgivare och maken har således ingen möjlighet att förfoga över den och den anses därför oöverlåtbar för maken själv. Dock kan rät-ten till tjänstepension trots det anses vara överlåtbar för den berättigade om denne har ett bestämmande inflytande över sin arbetsgivare och att maken i princip bara behöver samtycke av sig själv för att förfoga över pensionsförsäkringen. I dessa fall ska rätten till tjänstepension inte undantas från bodelning.

5.2.1.2 Oöverlåtbar av hänsyn till den förpliktades intresse

Lönefordran faller även in under denna grupp. Denna grupp omfattar också olika benefika nyttjanderätter och personförsäkringar.

När det gäller fordran på lön är den oöverlåtbar även på den här grunden ef-tersom om en arbetstagare skulle överlåta sin rätt till lön skulle dennes arbetsvilja troligtvis minska avsevärt vilket är till skada för arbetsgivaren. Det finns således ett ekonomiskt intresse för arbetsgivaren att arbetstagarens fordran på lön inte kan överlåtas.

Rätten till jakt och fiske är exempel på benefika nyttjanderätter som är oöverlåta-bara av hänsyn till den förpliktades intresse. Den förpliktade har här ett ideellt in-tresse av att kunna bestämma vem som ska ha rätt att jaga på dennes mark eller fiska på dennes vatten. Ett annat exempel är om ett barn låter sina föräldrar få livslång nyttjanderätt till en lägenhet som ägs av barnet. Nyttjanderätten blir oö-verlåtbar för föräldrarna eftersom det är av intresse för barnet vem som nyttjar lä-genheten.

Den förpliktades intresse kan även vara av praktiskt slag. Vad gäller personförsäk-ringar som inte får överlåtas kan de anses vara oöverlåtabara av hänsyn till den förpliktades intresse om en överlåtelse skulle innebära praktiska svårigheter för försäkringsbolagets vid handläggningen av försäkringen.

Huruvida det är möjligt för den förpliktade att uppställa bindande överlåtelseför-bud i ett oneröst avtal har i praxis och litteratur ansetts tveksamt. Eftersom avtalet är oneröst finns en risk att förvärvarens borgenärer undandras deras krav på be-talning. Med anledning härav har bl.a. i NJA 1993 s. 468 konstaterats att överlåtel-seförbud vid onerösa avtal inte har någon verkan mot förvärvarens borgenärer trots att överlåtelseförbudet är uppställt enbart i överlåtarens intresse. I litteratu-ren har ansetts att krav från borgenärer torde kunna likställas med krav från för-värvarens make vid bodelning varför överlåtelseförbud vid onerösa avtal inte hel-ler får någon verkan mot förvärvarens make.

5.2.1.3 Oöverlåtbar av villkor genom testamente eller gåva från tredje man

Att villkor genom testamente eller gåva ska gälla kommer från en sedan länge rå-dande princip om att en testators eller gåvogivares vilja ska respekteras. En förut-sättning för att ett överlåtelseförbud vid gåva ska göra rättigheten oöverlåtbar krävs att det är fråga om en benefik rättshandling. Det är inte ovanligt att det för vissa gåvor utgår ett vederlag. Vederlaget kan utgör betalning eller som i en del fall vid gåva av fastighet att gåvotagaren tar över befintliga lån. Gåvor som i dessa fall innehåller både benefika och onerösa inslag kallas för blandat förvärv.

Vid blandade förvärv används huvudsaklighetsprincipen eller delningsprincipen för att avgöra vilken typ av förvärv det handlar om. Huvudsaklighetsprincipen in-nebär att hela förvärvet anses som benefikt om förvärvet huvudsakligen är av benefik karaktär medan delningsprincipen innebär att förvärvet delas upp i en onerös och en benefik del. Som regel används huvudsaklighetsprincipen vid gåva av fast egendom medan delningsprincipen används vid gåva av lös egendom. En-ligt praxis kan dock huvudsaklighetsprincipen användas även vid gåva av lös egendom om det av praktiska skäl är mera lämpligt.

På frågan huruvida förvärvet är huvudsakligen benefikt har HD i ett fall från 2010 uppställt ett krav på att det ska vara fråga om en transaktion av klar gåvokaraktär. Vid bedömningen av om det rör sig om en transaktion med klar gåvokaraktär ska samtliga omständigheter vid gåvan beaktas. Däribland vederlagets storlek samt vad som kan utrönas avseende givarens gåvoavsikt.

I förarbetena till Äktenskapsbalken har man framhållit att det är av vikt vid rätts-tillämpningen att titta på rättsläget vad gäller övriga Norden eftersom den tidigare Giftermålsbalken var ett resultat av en samnordisk lagstiftning samt på grund av den ökade rörligheten över gränserna i norden. I ett rättsfall från Norge har det konstaterats att ett förvärv anses som benefik om det finns ett framträdande

gåvo-moment. I dansk rättspraxis är man av liknande uppfattning men använder

uttryck-et buttryck-etydande gåvomoment.197

Slutsatserna i de norska och danska rättsfallen överensstämmer med den i det nyssnämnda svenska rättsfallet. Dock verkar svensk rätt vara mer restriktiv ef-tersom man där talar om klar gåvokaraktär medan man i Norge och Danmark talar om framträdande eller betydande gåvomoment. I det danska rättsfallet ansågs förvär-vet vara benefikt trots att gåvan värdemässigt motsvarade enbart 14  % av det to-tala värdet och detta p.g.a. att man beaktat omständigheterna i övrigt. I det svenska rättsfallet utgjorde gåvan 44 % av det totala värdet och HD ansåg att det enbart av den omständigheten saknades klar gåvokaraktär oavsett vad som kunde frambringas av omständigheterna i övrigt. Emellertid handlar de nordiska rättsfal-len om föreskrifter om enskild egendom och inte om föreskrift om förköpsrätt el-ler överlåtelseförbud vilket gör att en jämförelse av utgångarna inte ger en helt rättvis bild.

Det kan tänkas att det inte ställs lika höga grav på givarens gåvoavsikt vid tredje-mansföreskrifter om enskild egendom eftersom mottagaren i dessa fall inte i lika hög grad får sin förfoganderätt inskränkt än vid föreskrifter om förköpsrätt eller överlåtelseförbud. Denna slutsats kan bekräftas av ett avgörande från 2008 där HD uttalar att synen på relationen mellan vederlagets storlek och egendomens värde är mera restriktiv när det handlar om villkor om förköpsrätt och utmät-ningshinder än när det handlar om villkor om enskild egendom. I de två först-nämnda fallen krävs för att en gåva ska anses föreligg att egendomens verkliga värde så påtagligt överstiger vederlaget att överlåtelsen totalt sett framstår som en klar gåvotransaktion.198

197 En redogörelse för rättsfallen har gjorts tidigare i arbetet under rubrik 3.4.8.2 Krav på ”klar

gåvo-transaktion”. 198 NJA 2008 s. 457.

Vad gäller verkan av ett villkor om förköpsrätt i jämförelse med ett överlåtelse-förbud är praxis och doktrin överens om att ett villkor om förköpsrätt inte hind-rar att egendomen ingår i bodelning medan så kan vara fallet när det gäller överlå-telseförbud. 199

NJA 1981 s. 897. HD konstaterade här att förbehållet om förköpsrätt innebar mindre in-skränkningar i gåvotagarens förfoganderätt än ett generellt överlåtelseförbud varför i det fallet förbehållet om förköpsrätt inte hindrade att rättigheten ingick i bodelning.

5.2.2 Rättigheter som i annat fall är av personlig art

Den andra gruppen av rättigheter som omfattas av bestämmelsen i ÄktB 10:3 1 st. 1 men. är rättigheter som i annat fall är av personlig art. En rättighet av det här slaget kan mycket väl vara oöverlåtbar för den berättigade själv men på grund av dess personliga art är det inte lämpligt att den tvångsvis fråntas denne. Till denna grupp hör bl.a. upphovsrätter men även ersättningar för olika typer av lidande. Däremot omfattas inte rätten till paten, varumärke och firma eftersom dessa rät-tigheter inte anses vara av samma personlig art som upphovsrätten. Arbetet har inte kunnat urskönja några kriterier eller krav som måste vara uppfyllda för att en rättighet ska anses vara av personlig art. Frågan torde därför få bero av om det är lämpligt att rättigheten fråntas den berättigade med beaktande av omständigheter-na i det enskilda fallet.

För att avgöra om en rättighet är oöverlåtbar har framhållits att det går att söka ledning i om det finns ett utmätningsförbud för rättigheten. Detta gäller även för rättigheter som är av personlig art. Den personliga arten gör att rättigheten många gånger hindrar utmätning.

När en upphovsman väl utnyttjat sin rätt och gjort sitt verk offentligt är upphovs-rätten utmätningsbar och omfattas av giftorätt och kan därmed ingå i bodelning.

Ersättning och avkomst av upphovsrätter anses vara överlåtbara och utgör således giftorättsgods. Dock krävs ett faktiskt nyttjande av upphovsrätten för att ersätt-ningen ska ha ansetts utgått. Det räcker således inte med att ett avtal om nyttjande

har upprättats. Det är först när ett faktiskt nyttjande skett som det går att mäta storleken på ersättningen vilket är ett krav för att egendom ska kunna tas upp som en tillgång vid en bouppteckning.

Den personlig arten blir tydlig när det gäller ersättning för lidande. Ersättningen är avsedd att lindra den drabbades besvär och medan denne är gift kommer av na-turliga skäl ersättningen båda makarna tillgodo samt även hela familjen. Efter en skilsmässa blir vardera make ansvarig för sin försörjning och har inga förpliktelser gentemot varandra. Den skadelidande måste då på egen hand klara sig med sin