Redan några veckor före examensdagen fick flera av de nyexaminerade lärar- na anställning. Malmö Kommun hade följt utbildningen, varit med att hitta praktikskolor och hade beredskap att ge lärarna anställning, där det fanns vakanser. Det var inga svårigheter för grundskollärarna att få jobb, medan gymnasielärarna hade svårare eftersom det inte finns några vakanser i Malmö för tillfället. Här har kommunen ställt resurser till förfogande i form av 50% tjänst vid sidan om den ordinarie läraren. Detta arrangemang har den extra för- delen att den nyexaminerade läraren kan arbeta bredvid en erfaren kollega. När detta skrivs (okt-2001) hade alla fått anställning i någon form.
Flera av dem har genom besök på högskolan eller brev hört av sig och rap- porterat att de arbetar och har det bra.
Lärdomar
Denna utbildningsinsats har varit mycket lyckad. Det har lönat sig för delta- garna att göra denna långa resa – drygt två år – med kompletteringsår och den praktisk-pedagogiska utbildningen. Det är säkert lönsamt även för samhället, att dessa kvalificerade människor blir produktivt verksamma istället för att gå arbetslösa.
För att återknyta till rapportens titel, kan vi konstatera att det går mycket bra att utbilda invandrade akademiker till läraryrket i Sverige.
Både för deltagande studenter och lärare har utbildningsprocessen varit lärorik. Under kompletteringsåret har deltagarna fått möjlighet att vistas i en akademisk miljö, ha stöd av varandra och komma in i det svenska utbildnings- samhället och bryta den isolering de levt i under många år, utanför den svens- ka arbetsmarknaden. Lärarna har fått möjlighet att lära känna en kvalificerad grupp av invandrade akademiker och sätta sig in i deras bakgrund och situa- tion samt hjälpa dem hitta rätt och relatera sina tidigare erfarenheter till svens- ka förhållanden. Genom en lämplig diagnostisering av deltagarnas förkunska- per kan man hjälpa dem att göra de kompletteringar som är nödvändiga för deras fortsatta studier. För de flesta lärarna inom svensk högre utbildning är det en ny utmaning – att erbjuda en målmedveten och kvalitativ utbildning på den här gruppens egna villkor. I slutändan ska en invandrad akademiker ta sam- ma ansvar, och arbeta på samma villkor som sina svenskfödda kollegor. Förberedelsen för denna uppgift bör däremot anpassas till de invandrade aka- demikernas speciella förutsättningar. Detta måste utformas konkret i samspel mellan kursdeltagare och lärare. Det är just detta samspel som man lär sig utveckla under kompletteringsåret. Med kompletteringsåret som utgångspunkt blir den praktisk-pedagogiska utbildningen betydligt lättare att bedriva, vilket också framgår av studenternas kommentarer.
Den utan jämförelse största stötestenen är de stelbenta antagningskriterier- na och rutinerna. Där finns det mycket att önska och att utveckla. Samhället har genomgått stora förändringar. Som en konsekvens av detta finns det nume- ra regerings- och riksdagsbeslut som syftar till att tillvarata de utländska aka- demikernas kompetens och underlätta för dem att komma in i högskolan och komplettera sina utbildningar och göra dem användbara på den svenska arbet- smarknaden. De flesta högskolor har också i sina policy dokument uttryckt behovet av ökat arbete mot mångfald. Malmö högskola har antagit detta som sin särskilda profil. Trots detta har de till examensordningen kopplade antag- ningskraven förblivit de enda kriterierna som högskolans antagningsenheter tillämpar, på ett icke flexibelt sätt. Det är hög tid att högskolan skaffar sig den kompetens som krävs för att kunna värdera utländska examina samt att för var- je yrkesutbildning utarbeta lämpliga kompletterings-utbildningar. Inom varje lärosäte behöver man utveckla en genomtänkt strategi och konkreta rutiner för antagning till olika utbildningar. Tydlig information till de berörda om hur människor med utländsk utbildning och yrkeserfarenhet ska gå tillväga för att
snabbast möjligt komma in i det svenska högskolesystemet och vidare ut till arbetsmarknaden bör utarbetas. Högskoleverket som hittills haft ansvaret att göra värdering och ekvivalering av utländska examina kommer att successivt överlämna ansvaret till de enskilda högskolorna att själva göra en bedömning av den faktiska kompetensen som den utländske akademikern besitter. Högskolan måste ta sin uppgift på allvar.
Referenser
Bredänge, Gunlög, Boyd, Sally och Dorriots, Beatriz. Kriterier för bedömning av utländska lärare som utövar sitt yrke i det svensk skolväsendet. Rapport nr 1998:09. Göteborg: Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet, 1998.
Bredänge, Gunlög. Hur har det gått? Utvärdering och uppföljning av kom- pletterande utbildningssatsningar för lärare med utländsk lärarexamen och yrkeserfarenhet i hemlandet. Rapport nr 1998:10. Göteborg: Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet, 1998.
de Jong, Marjanna. Invandrade arbetslösa akademiker blir lärare.
Dokumentation och tolkning av första året av kompletteringsutbildning. Rapporter om utbildning. (Malmö: Malmö högskola, Lärarutbildningen), Nr 5/2001.
Kihlström, Birgitta. Så kan utländska arbetslösa invandrare bli en tillgång i svenska skolan. Praktik och teori. (Malmö: Malmö högskola), Nr 2/1999. Regeringens Proposition 1999/2000:135. En förnyad lärarutbildning.
Stockholm: Utbildningsdepartementet, 2000.
Regeringens Proposition 2001/02:15. Den öppna högskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
SOU 1996:120. Högskolan i Malmö. Slutbetänkande. Stockholm: Utbildnings- departementet, 1996.
SOU 1999:63. Att lära och leda. En lärarutbildning för samverkan och utveckling. Stockholm: Lärarutbildningskommittèn, 1999.
SOU 2000:47. Mångfald i högskolan. Reflektioner och förslag om social och etnisk mångfald i högskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet, 2000. Yebio, Bereket. Otraditionella grupper i läraryrket behövs. Praktik och teori.